Samhällskrav på dricksvatten

Samhället ställer krav på dricksvattnets kvalitet genom EU-direktiv samt genom nationella lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Kraven berör leverantörer av dricksvatten, främst kommunala vattenverk, samt byggherrar och fastighetsägare beträffande de installationer och material som de använder i sina byggnader och anläggningar.

EU:s dricksvattendirektiv

I EU:s dricksvattendirektiv, 98/83/EG, ställs krav på kvaliteten på dricksvattnet hos användaren. Direktivet innehåller minimikrav på dricksvattenkvalitet och krav på frekvens för provtagning och analys. Dessutom finns krav på att ämnen eller material som används vid beredning och distribution inte får finnas kvar i dricksvatten i högre koncentrationer än vad som är nödvändigt.

Nationella regler om dricksvatten

I Sverige har dricksvattendirektivet införlivats i nationell rätt genom Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten. Föreskrifterna grundas på livsmedelsförordningen (2006:813) och ytterst på livsmedelslagen (2006:804).

I Sverige jämställs vatten med livsmedel från och med den punkt där det tas in i vattenverken. Dricksvattnet ska vara hälsosamt och rent. Det innebär att vattnet inte ska innehålla mikroorganismer eller ämnen i sådana halter som kan innebära en risk för människors hälsa. I bilaga 2 till föreskrifterna finns en lista på gränsvärden för mikroorganismer samt kemiska och radioaktiva ämnen. Gränsvärdena, som inte får överskridas, är satta utifrån hälsomässiga, estetiska och tekniska kriterier. För utgående vatten från ett vattenverk ska gränsvärdena iakttas efter avslutad beredning innan det distribueras. För dricksvatten som tillhandahålls från en distributionsanläggning ska gränsvärdena dessutom iakttas vid den punkt i en fastighet eller i en anläggning där det tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten.

I bilaga 1 till dricksvattenföreskrifterna finns en lista på godkända processkemikalier för beredning av dricksvatten.

Krav på kvalitetssäkring

I dricksvattenföreskrifterna ställs förebyggande krav på produktion och tillhandahållande av dricksvatten genom bland annat allmänna hygienregler, krav på arbetssätt och krav på larm vid vissa beredningssteg. Föreskrifterna innehåller även krav på att varje dricksvattenanläggning ska ha ett undersökningsprogram. Dessutom ställs krav på åtgärder som ska vidtas om kvalitetskraven inte uppfylls.

Om gränsvärdena i bilaga 2 överskrids ska den som producerar eller tillhandahåller dricksvattnet genast informera kontrollmyndigheten, utreda orsaken och bedöma risken för människors hälsa. Detta gäller dock inte i fall då en avvikelse har orsakats av en fastighetsinstallation eller underhållet av denna. Då ska i stället den som producerar eller tillhandahåller dricksvattnet informera fastighetsägaren om att det finns behov av att vidta åtgärder.

Reglernas omfattning

Livsmedelsverkets föreskrifter gäller hanteringen av och kvaliteten på dricksvatten, oavsett om hanteringen ingår i en yrkesmässig verksamhet eller inte. Föreskrifterna gäller anläggningar för dricksvattenförsörjning som i genomsnitt tillhandahåller 10 m3 dricksvatten eller mer per dygn, eller som försörjer 50 personer eller fler med dricksvatten. Dricksvatten som tillhandahålls eller används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas dock alltid av dessa föreskrifter, oavsett verksamhetens storlek.

Enskild dricksvattenförsörjning

För enskild dricksvattenförsörjning, till exempel egen brunn, gäller inte Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. I stället har myndigheten gett ut en publikation, Råd om enskild dricksvattenförsörjning, för att vägleda fastighetsägare med egen brunn. Råden behandlar bland annat beredning och distribution och innehåller kvalitetsrekommendationer. Dessa råd är inte bindande. I miljöbalken finns dock vissa lagkrav som även gäller enskilda dricksvattentäkter.

För enskild dricksvattenförsörjning, se särskilt avsnitt Fastigheter med egen brunn.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej