Samhällskrav på dricksvatten

Samhället ställer krav på dricksvattnets kvalitet genom EU-direktiv, nationella lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Kraven berör leverantörer av dricksvatten, främst kommunala vattenverk, samt byggherrar och fastighetsägare avseende installationer och material som används i byggnader och anläggningar.

Nationella regler om dricksvatten

I Sverige jämställs vatten med livsmedel från och med den punkt där det tas in i vattenverken. I EU:s livsmedelslagstiftning är dricksvatten ett livsmedel från och med att det tappas ur kranen hos konsumenten. EU-förordningarna för livsmedel gäller därför inte automatiskt för dricksvatten före kranen hos användaren (EG 178/2002) artikel 2.

Dricksvattnet ska vara hälsosamt och rent. Det innebär att vattnet inte ska innehålla mikroorganismer eller ohälsosamma ämnen i sådana halter som kan innebära en risk för människors hälsa. I bilaga 1 till föreskrifterna finns en lista på gränsvärden för mikroorganismer samt kemiska och radioaktiva ämnen. Gränsvärdena, som inte får överskridas, är satta utifrån hälsomässiga, estetiska och tekniska kriterier.

För utgående vatten från ett vattenverk ska gränsvärdena iakttas efter avslutad beredning innan det distribueras. För dricksvatten som tillhandahålls från en distributionsanläggning ska gränsvärdena dessutom iakttas vid den punkt i en fastighet eller i en anläggning där det tappas ur de kranar som normalt används för dricksvatten. I bilaga 2 till dricksvattenföreskrifterna finns en lista på beredningskemikalier.

Krav på kvalitetssäkring

I dricksvattenföreskrifterna ställs förebyggande krav på produktion och tillhandahållande av dricksvatten genom bland annat allmänna hygienregler, krav på arbetssätt och krav på larm vid vissa beredningssteg. Föreskrifterna innehåller även krav på att varje dricksvattenanläggning ska ha ett undersökningsprogram. Dessutom ställs krav på åtgärder som ska vidtas om kvalitetskraven inte uppfylls.

Om gränsvärdena i bilaga 2 överskrids ska den som producerar eller tillhandahåller dricksvattnet genast informera kontrollmyndigheten, utreda orsaken och bedöma risken för människors hälsa. Detta gäller inte om en avvikelse har orsakats av en fastighetsinstallation. Då ska i stället den som producerar eller tillhandahåller dricksvattnet be fastighetsägaren att åtgärda problemet.

Reglernas omfattning

Livsmedelsverkets föreskrifter gäller hanteringen av och kvaliteten på dricksvatten, oavsett om hanteringen ingår i en yrkesmässig verksamhet eller inte. Föreskrifterna gäller anläggningar för dricksvattenförsörjning som i genomsnitt tillhandahåller 10 m3 dricksvatten eller mer per dygn, eller som försörjer 50 personer eller fler med dricksvatten. Dricksvatten som tillhandahålls eller används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas dock alltid av dessa föreskrifter, oavsett verksamhetens storlek.

Enskild dricksvattenförsörjning

För enskild dricksvattenförsörjning, till exempel egen brunn, gäller inte Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. Myndigheten har gett ut en vägledning till fastighetsägare med egen brunn, Råd om enskild dricksvattenförsörjning. Där finns råd om bland annat beredning, distribution samt kvalitetsrekommendationer som inte bindande. I miljöbalken finns dock lagkrav som även gäller enskilda dricksvattentäkter.

Fastigheter med egen brunn