Forskning från SLU, landskapsarkitektur och miljöpsykologi
Ett nytt forskningsfält har etablerat sig internationellt – evidensbaserad design. Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet delar här med sig av forskning inom området.
Forskning från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) – utemiljön som resurs i vårdsammanhang
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är ett svenskt statligt universitet med ansvar för areella näringar. Huvudorter är Uppsala, Alnarp och Umeå, men verksamhet bedrivs också på forskningsstationer, försöksparker och utbildningsorter i hela landet.
I Alnarp finns det utbildnings- och forskningsmiljöer inom exempelvis landskapsarkitektur, miljöpsykologi, växtskyddsbiologi, växtförädling, och skogsvetenskap.
Miljöpsykologigruppen vid Alnarp arbetar med både grundforskning och tillämpad forskning, med avseende på utemiljöernas funktion och deras betydelse för välbefinnande, livskvalitet och hälsa. Forskningen fokuserar på hur platser och landskap i vilka människor befinner sig bidrar till socialt hållbara vardagsmiljöer. Särskild uppmärksamhet ägnas åt utemiljöer som främjar människors hälsa, välbefinnande och utveckling. I enlighet med detta utvecklas metoder för evidensbaserad forskning, gestaltning och planering. Dessutom bedrivs grundforskning avseende naturens påverkan på processer som bidrar till hälsa, välbefinnande och utveckling, t.ex. fysisk aktivitet, lek och lärande, rekreation, återhämtning och kreativitet.
Evidensbaserad design av utemiljö i vårdsammanhang
Allt fler studier av utemiljö i vårdsammanhang visar på den positiva inverkan som utevistelse och naturintryck har för patienter, personal och övriga användare (Cervinka et al., 2014; Haigh et al., 2014). Utemiljön är en viktig resurs att värna i planerings-, utvecklings- och förvaltningsprocesser för vårdmiljöer. Det finns därför ett stort värde i att använda kunskap om utevistelse och naturintryck i sådana processer. Forskning från SLU i Alnarp lyfter fram modeller och verktyg med ambitionen att bygga broar mellan forskning och praktik. Modellerna tar ett helhetsgrepp på utemiljön som omfattar hela vägen inifrån byggnaden till den närliggande utemiljön och dess omgivningar (Bengtsson & Grahn, 2014; Bengtsson et al., 2018). Dessa modeller och verktyg omfattar dels specifika behov för olika målgrupper i ett vårdsammanhang, dels människors generella behov av utemiljö för att främja hälsa och välbefinnande.
Från evidens till landskapsarkitektur
Om vi ser till befintlig forskning om hälsofrämjande utemiljöer finns det stark evidens för kopplingen mellan utevistelse och hälsa generellt sett (van den Berg et al., 2015; ten Brink et al., 2016). Det finns ett samband mellan ökad livslängd och nära och tillgänglig natur och grönska. Sambandet blir extra starkt för personer som är stressade, sjuka och svaga eller befinner sig i kris. Detta visar att utemiljö och utevistelse utgör viktiga resurser i vårdsammanhang och ger motiv och argument för att använda forskning i utvecklingsprocesser för sådana miljöer, det vill säga att arbeta evidensbaserat.
Ett evidensbaserat arbete för utvecklingen av utemiljöer i vårdsammanhang innebär emellertid inte att forskningen serverar exakta lösningar för hur miljöer ska se ut. Varje plats är unik, varje verksamhet är unik och varje sammanhang kräver en unik och skräddarsydd lösning. Lösningarna ser olika ut eftersom förvaltning och utveckling av utemiljöer innebär ett komplext arbete med många dimensioner som ska beaktas och sammanvägas. Exempelvis är utemiljön dynamisk över tid, såväl över året och årstiderna som på längre sikt. Människors relation till utemiljö är också dynamisk och även lokalt förankrad, och utemiljön har en särskild roll att spela för hållbarhet såväl socialt och ekologiskt som ekonomiskt.
Med tanke på att utemiljön i varje vårdmiljö är unik är det viktigt att forskningen bidrar med perspektiv och aspekter som är tydliga men ändå flexibla. Att det finns evidens för ett samband mellan utevistelse och hälsa ger övergripande incitament för att utveckla utemiljön till en resurs. Men för att arbeta evidensbaserat behövs också mer specifik kunskap om miljöers utformning, vilka kvaliteter som är viktiga och olika målgruppers varierande behov. Idag finns det kunskap om utformning och innehåll i utemiljön som är väsentlig för vårdtagare, vårdgivare och övriga besökare. Denna kunskap kan användas för att stödja utvecklingen av vårdens utemiljöer och för att främja samspelet mellan innemiljön och utemiljön.
För att göra steget mellan forskning och praktik enklare har modeller och verktyg för evidensbaserad utveckling av vårdens utemiljöer tagits fram som sammanfattar befintlig forskning och ger en helhetsbild av hur kvaliteter i utemiljön samspelar med varandra och användarna. Figuren nedan illustrerar en cykel av olika typer av evidens för olika sammanhang; från övergripande evidens för hälsa och välbefinnande till modeller och verktyg för landskapsarkitektur.
Ett helhetsgrepp på utemiljön i ett vårdsammanhang
Behovspyramiden utgör en övergripande modell för forskningen om utemiljö i vårdsammanhang. Behovspyramiden visar på spännvidden av människors behov i relation till miljön. Den tydliggör en utmaningsgradient som går från behovet av fullständig avskildhet i lugn och ro till ett ökat behov av sociala och aktiva miljöer och där personen längst upp i pyramiden även har förmåga att ta ansvar för och leda aktiviteter. Behovspyramiden illustreras med fyra olika faser, där de två faserna mitt emellan botten och toppen av pyramiden går från att befinna sig i en skyddad, lugn och trygg miljö, där det samtidigt går att se andra människor och aktiviteter, till en fas som handlar om att faktiskt vara med i aktiviteter och att umgås med andra människor.
Medan behovspyramiden sätter människans varierande behov i centrum sätter principmodellen för fyra zoner av kontakt med utemiljön den fysiska miljön i centrum, se illustrationen nedan. Principmodellen illustrerar fyra olika zoner inifrån byggnaden och ut, i vilka utemiljön har potential att utgöra en hälsofrämjande resurs för användarna.
Den första zonen i modellen (zon 1) handlar om betydelsen av utemiljön i form av utblickar genom fönster samt betydelsen av dagsljus och frisk luft in i byggnaden. Zon 2 illustrerar övergångsmiljöer mellan inne och ute. Det är miljöer som balkonger och uteplatser med byggda strukturer som ger skydd och bekvämlighet, samtidigt som kontakten med utemiljön och den sinnliga stimulansen ökar. Den tredje zonen utgörs av närmiljön kring byggnaden, exempelvis en trädgård eller park som tillhör vårdverksamheten. I bästa fall är zon 3 både utformad för och används av verksamheten för att främja hälsa och välbefinnande såväl som rehabilitering och för att bli en tillgång för de som befinner sig i zon 1 och zon 2. Zon 4 utgörs av miljöer i omgivningen som kan utgöra en resurs för vårdverksamheten. Det kan handla om att det finns värdefulla kvaliteter i omgivningen, som exempelvis möjliggör utblick mot skog eller utblick mot vatten från zon 1, 2 eller 3. Det kan också handla om att det i zon 4 finns en närliggande promenadslinga.
De positiva effekterna av kontakt med utemiljön är större ju äldre, sjukare och svagare användarna är. Ett exempel på detta är personer som enbart befinner sig i sängläge och därför riskerar att aldrig komma ut. Det är viktigt att säkerställa möjligheten till kontakt utifrån alla relevanta positioner som olika individer i vårdmiljön kan befinna sig i, det vill säga liggande, sittande, rullande, stående och gående. Denna hänsyn behöver tas i alla fyra zoner, samt vad gäller möjligheten att förflytta sig mellan dem, för att på bästa sätt möjliggöra hälsofrämjande kontakt med natur för alla individer.
En utmaning med att arbeta evidensbaserat är att kunskapen om hur utemiljön kan användas som en del av vårdverksamheten till stor del är under utveckling. Det finns dock ett flertal vårdmiljöer exempelvis inom äldrevård, barnsjukvård, psykiatri, och intensivvård, där utemiljön utgör en självklar och integrerad del av vårdmiljön och den vårdverksamhet som bedrivs.
Bekväm, trygg och säker kontakt med utemiljön
Utemiljön behöver innehålla många olika kvaliteter för att stödja och stimulera till en hälsofrämjande kontakt med utemiljön. Det är avgörande att kontakten med utemiljön kan ske bekvämt, tryggt och säkert och att risken för negativa intryck minimeras. I tabellen nedan beskrivs sex kvaliteter som är särskilt viktiga för att miljön ska upplevas bekväm av användarna.
Miljökvaliteterna bör eftersträvas i miljön som helhet, det vill säga i alla zoner. Även om olika individers skilda behov enligt behovspyramiden behöver tas om hand, så är det den mest känsliga individen som bör sätta nivån för att så många som möjligt ska kunna använda miljön på ett bekvämt, tryggt och säkert sätt.
Kvaliteter för bekväm, trygg och säker miljö
| Kvalitet | Beskrivning |
| Nära och lättillgängligt | Det finns en närliggande grönskande utemiljö (exempelvis trädgård) för målgruppen. Den är väl synlig och lätt att komma ut till från byggnaden där brukargruppen uppehåller sig. Det är enkelt att komma in och ut vad avser dörrar, lås, trösklar etcetera. |
| Omgärdat | Omgärdningen av utemiljön för brukargruppen (häckar, staket etcetera) motsvarar den nivå av trygghet och säkerhet som brukargruppen behöver utan att för den skull upplevas som innestängande. Överväg om grindar behöver maskeras exempelvis för att skydda brukare med kognitiva svårigheter som annars kan råka komma bort sig eller triggas att vilja ta sig ut. |
| Tryggt och säkert |
a) Risker för fysiska obekvämligheter i utemiljön är mycket små, exempelvis risk för att falla eller halka, risker med giftiga växter eller att falla ned i vatten. Markbeläggningar är tillgängliga avseende bredd, ytor, kanter och lutningar. Avståndet mellan bänkar passar målgruppen och det finns räcken att hålla i där det behövs. b) Risker för psykologiska obekvämligheter i utemiljön är mycket små. Utemiljön är tilltalande och påträngande färger, former och uttryck som kan tolkas negativt undviks. Överväg risker för att personer tränger sig på, risker för att mot sin vilja bli beskådad av utomstående och risker för att de som uppehåller sig i utemiljön på något sätt stör de personer som uppehåller sig inomhus och vice versa. |
| Familjärt/Igenkänning | Utemiljön ter sig som en naturlig del av vårdmiljön. Det är lätt att lära känna utemiljön. Utemiljöns karaktär, dess innehåll och användningsmöjligheter är bekanta samt enkla att ta till sig för användarna. |
| Orienterbart | Utformning och design av stråk, platser, landmärken, noder och kanter är tydliga och hjälper användarna att förstå och att kunna orientera sig i utemiljön. För personer med svårigheter att orientera sig är det exempelvis viktigt att stråk inte leder till återvändsgränder och att en variation av platser längs med stråken ger möjlighet till olika upplevelser och aktiviteter. Dörren tillbaka in i byggnaden är ett viktigt landmärke och ska vara väl synlig. Gränser mellan privata och allmänna platser är tydliga. |
| Olika möjligheter i olika väder | Promenadstråk och sittplatser är placerade så att det finns möjlighet att få sol, skugga, vindskydd och regnskydd. |
Kvaliteter som är särskilt viktiga för att miljön ska upplevas bekväm av användarna. Tabell: Anna Bengtsson
Kvaliteter för stimulans och positiva intryck i miljön
När det grundläggande behovet av bekvämlighet, trygghet och säkerhet är tillgodosett är nästa steg att tillgodose behovet av sinnlig och intellektuell stimulans och att ge möjlighet till ett rikt utbud av positiva intryck. I tabellen nedan beskrivs först kvaliteter som är sociala, aktiva och med mycket intryck och påverkan av människor. Successivt längre ned i tabellen beskrivs kvaliteter för lugn och ro och avkoppling i avskildhet.
Kvaliteter för stimulans och positiva intryck i miljön
| Kvalitet | Beskrivning |
| Kontakt med omgivande liv | Det är möjligt att ta del av livet i samhället utanför vårdmiljön, till exempel att uppleva människor, djur och trafik. |
| Sociala möjligheter* | Det finns möjligheter i utemiljön för underhållning och nöjen samt platser där det går att träffa andra personer. På dessa platser finns det växter och andra saker att samtala kring. Det finns sittmöjligheter som gör det enkelt att mötas och umgås utomhus. |
| Lustfyllda och meningsfulla aktiviteter |
Det finns platser i utemiljön för stillasittande aktiviteter (till exempel koppla av, dricka kaffe, läsa), sociala aktiviteter, fysiska aktiviteter, terapeutiska aktiviteter och trädgårdsaktiviteter. Det finns promenadstråk som kan användas för motion såväl som för lugna promenader. Det finns möjlighet för besökande barn att leka och samspela med utemiljön. |
| Kultur och koppling till gångna tider* | Det finns platser i utemiljön som ger möjlighet att fascineras över människans kultur och värderingar. Det finns föremål som stimulerar minnet såsom en tvättlina, en vattenpump eller en grillplats. I vissa sammanhang kan det vara viktigt att växter och inslag i utemiljön ger platsen en egen karaktär och mening samt något att vara stolt över. |
| Symbolism/Spegling | Det finns inslag i utemiljön som kan ge upphov till symbolism och metaforer mellan ens eget liv och naturen. Upplevelsen av tidlöshet i närheten av en stor mossbelupen sten är ett exempel. |
| Öppenhet och utsikt* | Det finns inbjudande öppna grönskande ytor med utsikt mot natur och växter. |
| Känsla av rymd* | Det finns områden som ger en känsla av att komma in i en ostörd värld, med en känsla av sammanhängande helhet, till exempel som i en bokskog. |
| Artrikedom och variation* | Det finns områden med artrikedom vad gäller växter och/eller djur som ger varierande uttryck för liv. (En del patientgrupper kan ha ett särskilt behov av avskalade och enkla miljöer där intensiva och påträngande intryck bör undvikas). |
| Möjlighet för sinnlig njutning av natur | Det finns möjlighet att se, känna, höra, dofta och smaka av vad naturen erbjuder, exempelvis träd, växter, blommor, frukter, djur och insekter. Det finns möjlighet för naturupplevelser av sol, himmel, vind, vatten, soluppgång och solnedgång. |
| Årstidsväxlingar i natur | Det finns möjlighet att följa årets växlingar i naturen, dels med sina sinnen men också genom upplevelser och aktiviteter i utemiljön. Detta ger ledtrådar till personer som har svårt att orientera sig i tid och rum. |
| Rofylldhet* | Det finns rofyllda platser i utemiljön som varken är överbefolkade eller har störande inslag. Välskötta områden med lugnande element av vatten och/eller grönska erbjuder avkoppling, frid och tystnad. Behagligt ljud av vatten är särskilt lugnande. |
| Vildhet och natur* | Det finns möjlighet att uppleva naturen på dess egna villkor. Det finns områden där växter ser ut att ha kommit av sig själv och där de får utvecklas fritt. |
| Möjlighet att vara avskild och skyddad* | Det finns omgärdade och avskilda grönskande platser där man ostört kan göra vad man vill, vara ifred, ha privata samtal eller bara betrakta andra personer från avstånd. Det finns särskilda avskilda platser utomhus för personalens pauser. |
Kvaliteter som tillgodoser behovet av sinnlig och intellektuell stimulans såväl som avkoppling och som möjliggör ett rikt utbud av positiva intryck. Åtta av kvaliteterna i tabellen (markerade med *) bygger på forskning om människors generella behov och önskningar i relation till utemiljö (Stoltz & Grahn, 2021) och övriga kvaliteter bygger på forskning om människors behov och önskningar i just vårdsammanhang (Bengtsson & Grahn, 2014). Tabell: Anna Bengtsson
De stimulerande miljökvaliteterna knyter an till behovspyramiden och utmaningsgradienten. Utmaningsgradienten belyser en successiv övergång från behov av lugn och ro, avkoppling och avskildhet i botten av behovspyramiden till behov av mer sociala, aktiva och mer intensiva aktiviteter i toppen av behovspyramiden. De miljökvaliteter som möter dessa olika behov motverkar varandra och går därför inte att kombinera hur som helst. Därför kan det vara en bra idé att överväga utmaningsgradienten i relation till de fyra zonerna, så att olika zoner erbjuder olika typer av stimulans och olika grad av utmaning.
Olika målgrupper och patientgrupper har olika behov av stimulans. I ett vårdsammanhang förekommer både målgrupper som är känsliga för överstimulans, exempelvis personer som är stressade och oroliga målgrupper som är understimulerade, exempelvis personer som upplever tristess och är uttråkade. Därför behöver de stimulerande miljökvaliteterna övervägas i relation till den specifika verksamheten och de målgrupper som finns representerade där. Finns det många olika målgrupper med motsatta behov i relation till utmaningsgradienten behöver miljön vara tillräckligt stor för att hela spännvidden av utmaningsgradienten ska kunna rymmas.
Erfarenheter från projekt
Det tar lång tid för utemiljöer att utvecklas och därför är det särskilt betydelsefullt att det finns långsiktiga strategier vad gäller vårdens utomhusmiljöer. I ett unikt samarbete mellan forskning och praktik har Region Jönköpings Län tillsammans med forskare på SLU Alnarp utvecklat grönstrukturplaner för regionens sjukhusområden. Syftet med samarbetet var att regionen ville ta tillvara och konkretisera evidensbaserad kunskap om hälsofrämjande naturkontakt och utevistelse i en långsiktig strategi för sjukhusområdena. Dessa grönstrukturplaner tillämpar ovan beskrivna forskningsbaserade modeller och verktyg, men inkluderar också tillvaratagande och utveckling av befintliga sociala och biologiska värden.
Genom samarbetet mellan regionen och forskarna på SLU Alnarp har de forskningsbaserade modellerna och verktygen integrerats i det för regionerna vedertagna ledningssystemet Program för Teknisk Standard (PTS). PTS är en del av en lokalförsörjningsprocess som de flesta av Sveriges regioner är anslutna till. Syftet med PTS är att på ett effektivt sätt kvalitetssäkra och förbättra leveransen av ändamålsenliga och långsiktigt hållbara lokaler. Det strategiska arbetat för att utveckla en nationell standard för utemiljöer inom PTS pågår (januari 2022).
Läs mer i ”Evidensbaserad design av utemiljö i vårdsammanhang”. Länk finns i ”Relaterad information”.
Läs mer om Program för Teknisk standard under Styrning av vårdmiljöer i menyn.
Grahn, P. (1991). Om parkers betydelse. Swedish University of Agricultural Sciences.
Haigh, C.A., Witham, G., Thompson, J., & Wood, H. (2014). Green Environments and their Effect Upon Hospital Users. International Journal of Research, 5, 37-43.
ten Brink P., Mutafoglu K., Schweitzer J-P., Kettunen M., Twigger-Ross C., Baker J., Kuipers Y., Emonts M., Tyrväinen L., Hujala T., and Ojala A. (2016) The Health and Social Benefits of Nature and Biodiversity Protection. A report for the European Commission (ENV.B.3/ETU/2014/0039), Institute for European Environmental Policy, London/Brussels.
van den Berg, M.; Wendel-Vos, W.; van Poppel, M.; Kemper, H.; van Mechelen, W.; Maas, J. 2015. Health benefits of green spaces in the living environment: a systematic review of epidemiological studies. Urban Forestry & Urban Greening 14, 806-816.