Resecentrum, Sundsvall

Bilden visar ett stationsrådsmöte med bred samverkan mellan representanter från fastighetsägaren, kommunen, Polisen, vaktbolag, näringsidkare, stadskärneutvecklare och lokal kollektivtrafik. Runt ett bord sitter åtta män och en kvinna.
Stationsrådsmöte med bred samverkan mellan representanter från fastighetsägaren, kommunen, Polisen, vaktbolag, näringsidkare, stadskärneutvecklare och lokal kollektivtrafik. Foto: Pernilla Nordström/Sundsvalls kommun

Sundsvalls Centralstation ska förvandlas till ett nytt, samlat resecentrum. Genom nära samarbete i en gemensam projektgrupp bestående av bland andra fastighetsägaren, kommunala planerare, den kommunala trygghetssamordnaren, Polisen och byggentreprenören skapas en trygg och attraktiv miljö, som ska förenkla det kollektiva resandet och samtidigt utgöra en intressant målpunkt i sig själv.

Behovet

Inför Sundsvalls 400 årsjubileum 2021 pågår många satsningar i hela stadskärnan. Både järnvägsstationen och Navet - Sundsvalls busstation - har sedan länge en otrygghetsstämpel, som kommunen önskar förändra i samband med att ett nytt resecentrum planeras och byggs.

Målbilden

Sundsvalls Centralstation ska bli ett samlat resecentrum med en ny bussterminal, bredare plattformar, en planskild plattformsförbindelse och nya angöringsmöjligheter söderifrån. Kopplingen mot stadskärnan stärks genom att förbättra befintliga och skapa nya gång- och cykelvägar. Syftet är att förenkla det kollektiva resandet och att göra platsen attraktiv och trygg. 

Skeden i samhällsbyggnadsprocessen där insatser gjorts

Den gemensamma projektgruppen – stationsrådet - bildades under projekteringsskedet.

Samordning/samverkansmodell

Som en följd av kontakter som skapats mellan polisen och de kommunala planerarna under gemensamma medborgardialoger i tidiga skeden av samhällsbyggnadsprocessen (du kan läsa mer om detta under rubriken Relaterad information längst ner på sidan), bad polisen om att få vara med i stationsrådet för resecentrum.  Även fastighetsägaren, byggentreprenören, den kommunala trygghetssamordnaren, näringsidkare, vaktbolag och stadskärneutvecklare ingår i denna projektgrupp, som tillsammans diskuterar och påverkar gestaltningen. Stationsrådet har utbytt erfarenheter och dragit lärdomar från andra nybyggda resecentra. Rådet ska leva kvar även efter att resecentrum i Sundsvall har färdigställts, för att löpande kunna diskutera olika frågor, däribland trygghet och otrygghet.

De brottsförebyggande- och trygghetsskapande frågor som dyker upp vid projektgruppsmötena delas in i olika tidsperspektiv och insatsområden. ”Lilla loopen” ger praktisk och konkret input till projekteringen gällande den fysiska utformningen av resecentrum och dess omgivningar. ”Stora loopen” handlar om de sociala insatser som måste göras parallellt för att lösa större och mer långsiktiga frågor om tryggheten i staden som helhet, till exempel hemlöshet och narkotikahandel. Dessa frågor kan inte lösas genom resecentrumprojektet, men projektgruppens möten dokumenteras och kan bli viktiga inspel till arbetet på den stadsövergripande skalan.

Fysiska åtgärder

Som en följd av de gemensamma samtalen kring planlösningen under projekteringsmötena, ritades resecentrums toaletter och förvaringsboxar in på en mer lättöverskådlig plats, och även ett väktarrum ritades in i ett centralt läge i byggnaden. Lokaler åt socialtjänsten skapades i en närbelägen fastighet (med samma fastighetsägare som blivande resecentrum), för att underlätta kontakten med stadens hemlösa, som i dagsläget ofta vistas i och omkring järnvägsstationen och Navet.

Mätning/utvärdering

De lokala trygghetsgrupperna i Sundsvall (där bland andra polisen ingår) ordnar trygghetsvandringar och medborgardialoger i olika delar av staden, där bland annat trygghet och otrygghet i och omkring resecentrum diskuteras. Fastighetsägaren kommer att genomföra resenärsundersökningar på stationen före och efter ombyggnationen.

Svårigheter

Stationsmiljöer har traditionellt många icke-fysiska juridiska gränser. Trafikverket äger spår och plattformar, ett fastighetsbolag äger stationshuset och kommunen äger vägarna som leder dit. Detta kan skapa osäkerhet kring ansvar och rutiner för framtida underhåll, vilket, om det brister, kan påverka tryggheten på platsen. Dessa för ögat osynliga gränser måste därför beaktas och diskuteras under projekteringen.

Lärdomar

I projekteringsskedet kan de samhällsbyggnadsaktörer som inte har arkitekt- eller planerarkompetens, till exempel polis och räddningstjänst, ha lättare att komma med konkreta inspel än vad de har i detaljplaneskedet, som kan framstå som mer abstrakt. När aktörerna gemensamt kan diskutera möjliga planlösningar och utformning av specifika delar av en plats eller byggnad, kan den lokalkännedom som polis och räddningstjänst ofta har omsättas utan större svårigheter. I detaljplaneskedet kan samarbetet kräva mer förklaringar för att alla ska kunna komma med konkreta inspel.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej