Internationella överenskommelser, mål och strategier

Parallellt med svensk lagstiftning kring natur, miljö, kulturmiljö, planering och byggande, finns ett antal betydande internationella överenskommelser. Sverige har i dagsläget ratificerat ett 40-tal internationella konventioner som kan stötta arbetet med grönplanering och kan också ge inspel kring vad en grönplan kan innehålla. Ett urval av dessa redovisas nedan.

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen

FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling innehåller 17 globala mål som medlemsländerna har åtagit sig att genomföra fram till 2030. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling – den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

Vissa mål sticker ut som mer tillämpliga för arbetet med grönplanering, exempelvis:

• Mål 3 om god hälsa och välbefinnande och särskilt det fjärde delmålet om att minska antalet dödsfall till följd av icke smittsamma sjukdomar och främja mental hälsa.
• Mål 11 om hållbara städer och samhällen, där delmål 7 särskilt lyfter vikten av att skapa säkra och inkluderande grönområden för alla.
• Mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna, där delmål 1 handlar om att stärka motståndskraften mot och förmågan till anpassning till klimatrelaterade faror och naturkatastrofer i alla länder.
• Mål 14 om hav och marina resurser samt
• Mål 15 om ekosystem och biologisk mångfald, där del mål 1 handlar om att bevara, restaurera och säkerställa hållbart nyttjande av ekosystem på land och i vatten.

Men även mål 10 om att minska ojämlikheten kan ha bäring på arbetet med grönplanering och grönplanen.

New Urban Agenda

FN:s New Urban Agenda (NUA) antogs vid Habitat III-konferensen 2016 och senare av generalförsamlingen och representerar en vision för en mer hållbar utveckling av städer och tätorter. Agendan är ännu inte översatt till svenska.
Agendan innehåller drygt 170 åtaganden som adresserar olika perspektiv av hållbar stadsutveckling, men vissa riktar specifikt in sig på städer och urbana områdens gröna värden. Exempelvis lyfter princip 37 fram vikten av trygga och tillgängliga grönområden som kan stärka hälsan och en social hållbarhet i vid bemärkelse och princip 38 tar upp betydelsen av att säkra natur- och kulturarv genom policy och planering. Principerna 63–80 behandlar ekologisk hållbarhet och resilient stadsutveckling och lyfter bland annat upp de hot och
svårigheter som finns kopplat till klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och påfrestningar på ekosystem etcetera.

Aarhuskonventionen

Aarhuskonventionen är en europeisk konvention som syftar till att säkerställa individers och gruppers rättigheter i relation till miljöfrågor.
Rättigheterna handlar om:

• tillgång till miljöinformation,
• rätten att påverka beslutsprocesser som berör miljön, samt
• rätten att överklaga beslut som fattats i strid mot de två tidigare nämnda rättigheterna eller i strid mot annan miljölagstiftning.

Kort uttryckt handlar konventionen om relationen mellan medborgare och regeringen, eller dess myndigheter. Inom grönplanering har Aarhuskonventionen främst bäring på processerna som genomförs inom ramen för grönplanering.

Konventionen för biologisk mångfald (CBD)

Konventionen för biologisk mångfald är en viktig utgångspunkt för grönplaneringen. Konventionen syftar till ett gemensamt arbete för att bevara arter, hållbart nyttja resurser och rättvis fördelning av de vinster som uppstår vid användning av genetiska resurser. Sverige ratificerade konventionen redan 1993 och konventionens mål har inarbetats i Sveriges miljömål.

I december 2022 fattade FN beslut om ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald, det så kallade Kunming-Motreal-ramverket, på COP15. Ramverket omfattar 22 mål varav ett handlar specifikt om gröna och blå områden i städer och tätorter. Mål 12 anger att urbana grönområden behöver öka för människors hälsa och välbefinnande.

Kunming-Motreal-ramverket (webbsida)

Bernkonventionen

Bernkonventionen är en internationell konvention för skydd av växter, djur och miljö. Till konventionen hör listor över strikt skyddade växtarter och strikt skyddade djurarter, liksom skyddade djurarter och förbjudna metoder för att döda, fånga eller på annat sätt exploatera arter.

Europeiska landskapskonventionen (ELC)

Den europeiska landskapskonventionen anger att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. Konventionen syftar till att skydda landskapets olika värden och tillgångar samt att förbättra både förvaltning och planering av landskap, både stad och landsbygd. Allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet ska främjas och deras värderingar ska beaktas.

Landskapskonventionen lyfter behovet av att ha kunskap om landskapet som helhet, det vill säga dess sociala, kulturella, ekologiska och ekonomiska värden. I grönplaneringen kan det därför vara angeläget att göra en landskapsanalys för hela eller delar av kommunen som visar på landskapets olika karaktärer formade av människans bruk och naturgeografiska förutsättningar. ELC lyfter också behovet av att undersöka hur olika grönområden används och värderas av olika grupper, men också om hur natur- och kulturvärden hänger samman i ett landskap och behöver samspela med en utveckling.

Ramsarkonventionen

Ramsarkonventionen eller våtmarkskonventionen är en internationell konvention som syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker och vattenmiljöer. Konventionen omfattar många olika miljöer, myrar, sumpskogar, strandmiljöer, svämmarker och våta gräsmarker samt även vattendrag, sjöar och grunda marina områden. Konventionen innebär att särskilda områden, Ramsarområden, pekas ut utifrån områdenas ekologiska, botaniska eller zoologiska betydelse liksom speciella vattenförhållanden eller viktiga vattenhushållande funktioner. De flesta Ramsarområden ingår helt
eller delvis i EU:s nätverk Natura 2000.

Grönplaneringen behöver hantera Ramsarområden i sig, men också förutsättningarna för att bevara och hållbart nyttja dem.

Världsarvskonventionen

Konventionen om skydd för världens natur- och kulturarv är en global konvention som syftar till att skydda och bevara unika kultur- och naturvetenskapliga värden. För att ett naturområde, byggd miljö eller kulturlandskap ska omfattas och pekas ut måste det representera en viktig del av jordens historia, vara särskilt betydelsefullt för att bevara den biologiska mångfalden eller ha enastående skönhetsvärden.

Europeiska strategier

De internationella och europeiska överenskommelserna och konventionerna anger främst övergripande målbilder. Utöver dessa finns också strategier som mer konkret anger inriktning för arbetet. De strategier som formuleras på europeisk nivå implementeras vanligtvis även på nationell nivå. Nedan finns tre strategier som är särskilt intressanta för arbetet med grönplanering och grönplaner.

Den europeiska gröna given

Den europeiska gröna given, eller European Green Deal som den kallas på engelska, är en tillväxtstrategi för att ställa om till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Färdplanen med åtgärder lanserades i december 2019 och beskriver vilka investeringar som behövs, vilka finansieringsverktyg som finns och hur en rättvis omställning för alla kan garanteras. Kommissionen kommer att lägga fram förslag till gröna europeiska städer och öka den biologiska mångfalden i stadsområden som ett av de prioriterade målen.

EU:s strategi för biologisk mångfald

EU har formulerat en strategi för biologisk mångfald som sträcker sig fram till år 2030. Syftet med strategin är att ge naturen större plats i våra liv. Målet är att skydda, återställa och hållbart nyttja naturliga livsmiljöer, arter och ekosystem, och att integrera biologisk mångfald i EU: s politik och verktyg. Som parter i den internationella konventionen om biologisk mångfald har EU och dess medlemsstater antagit en serie strategier och handlingsplaner som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald.

Strategin har bland annat följande målsättningar:

• Skapa skyddade områden på minst, 30 procent av landytan i Europa och 30 procent av havsområdena i Europas hav.
• Återställa skadade land- och havsekosystem i hela EU genom att öka andelen ekologiskt jordbruk och landskapselement med stor biologisk mångfald på jordbruksmarken, hejda minskningen av pollinerande insekter och vända utvecklingen, minska användningen av pesticider och deras skadeverkningar med 50 procent till 2030, återställa minst 25 000 km av EU:s floder till fritt strömmande vattendrag samt plantera 3 miljarder träd till 2030
• Anslå 20 miljarder euro per år till biologisk mångfald från olika källor, bland annat EU-medel och nationell och privat finansiering. Företagen ska integrera hänsyn till naturkapital och biologisk mångfald i sina affärsmetoder.
• Göra EU till världsledande när det gäller att ta itu med den biologiska mångfaldens globala kris. EU-kommissionen kommer att mobilisera alla verktyg för yttre åtgärder och internationella partnerskap för att få till stånd ett långtgående avtal vid partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald 2021.
• Förgröning av städer och stadsnära områden. I strategin finns en målsättning om att öka andelen grönska i städer med fler än 20 000 invånare. Främjandet av väl fungerande ekosystem, grön infrastruktur och naturbaserade lösningar bör systematiskt integreras i stadsplaneringen, bland annat i offentliga platser, infrastruktur och i utformningen av byggnader och deras omgivningar. Senast 2021 ska det finnas förgröningsplaner på plats.

EU:s nya strategi för klimatanpassning

Ett tydligt mål med EU:s nya strategi för klimatanpassning är att bygga ett klimatresilient EU som är anpassat till de oundvikliga effekterna av ett förändrat klimat. Strategin har fyra områden där de tre första handlar om smartare, mer systematisk anpassning och snabbare anpassning och slutligen ett fjärde område som handlar om internationella insatser. Strategin understryker vikten av rättvis resiliens och en ökad implementering av naturbaserade lösningar. Grönplaner blir i detta sammanhang ett möjliggörande verktyg för att nå målen med EU:s gemensamma klimatanpassningsstrategi.

Natura 2000

Natura 2000-nätverket utgör ryggraden i EU:s gröna infrastruktur. Natura 2000 är ett nätverk av livsmiljöer och viloplatser för sällsynta och hotade arter och några sällsynta naturliga livsmiljötyper. Det sträcker sig över alla 27 EU-länder, både på land och till sjöss. Syftet med nätverket är att säkerställa en långsiktig överlevnad av Europas mest värdefulla och hotade arter och livsmiljöer, förtecknade under både fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. I Sverige regleras Natura 2000 i 7 kap. miljöbalken samt i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken med mera.