Vad säger PBL?
Kommunernas planläggning ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja bland annat en ändamålsenlig struktur och långsiktigt god hushållning och mark och vatten. Länsstyrelsen har tillsyn över att detaljplanering av mark- och vatten som angår flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.
Mark- och vattenområdens lämplighet
Planläggning och prövning av lov och förhandsbesked enligt plan- och bygglagen, PBL, ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges för sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Intressen som är viktiga från allmän synpunkt är bland annat behovet av långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur och en god hushållning med mark- och vattenområden.
2 §
Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .
Allmänna intressen sätter ramar för kommunerna
I andra kapitlet i PBL anges de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och andra beslut enligt PBL. Där framgår det att bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till flera olika intressen, bland annat människors hälsa och säkerhet och möjligheterna att ordna trafik och vattenförsörjning samt samhällsservice i övrigt, samt möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar.
5 §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.
Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .
Behovet av en viss markanvändning är oftast det som initierar planläggningen. Behovet prövas sedan mot platsens lämplighet för det avsedda ändamålet. De allmänna intressena anger de krav som staten ställer på kommunen vid beslut om användning av mark och vatten och anger ramarna för kommunens handlingsutrymme. Bestämmelserna i andra kapitlet ska tillämpas både vid beslut om planläggning och vid prövning av bygglov och förhandsbesked i områden utanför detaljplan. De generellt formulerade intressena ska tolkas och avvägas mot varandra i planläggningen. (jfr prop. 2009/10:170 sid. 158 och prop. 1985/86:1 sid. 110)
En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Mellankommunala frågor kräver samordning
Sverige är indelat i kommuner och varje kommun har ansvar för sin egen översikts- och detaljplanering. Det är också kommunen som ansvarar för att bedöma ett mark- eller vattenområdes lämplighet för ett visst ändamål. De frågor och allmänna intressen som ska hanteras i planeringen är dock inte i sig avgränsade till någon viss kommun. Mellankommunal samordning kan därför krävas för att sådana frågor ska hanteras på ett lämpligt sätt.
2 §
Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten enligt denna lag.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
Vilka frågor som kan skapa ett behov av mellankommunal samordning finns inte uppräknat i PBL utan behöver bedömas från fall till fall. Det handlar om frågor som har en sådan omfattning eller betydelse att de inte endast berör en enda kommun. På vilket sätt hanteringen av dessa frågor ska samordnas beror på frågans art och behöver också bedömas från fall till fall.
Det är kommunens ansvar att bedöma vilka intressen som berörs i detaljplaneringen och göra en avvägning. Detta innebär att kommunen både måste bedöma vilka intressen som berörs, samt om andra kommuner berörs. Kommunen är också ansvarig för detaljplaneprocessen och ska samråda med berörda kommuner.
11 §
I arbetet med att ta fram ett program enligt 10 § eller ett förslag till en detaljplan ska kommunen samråda med
1. länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och de kommuner som berörs,
2. de kända sakägarna och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs,
3. de kända organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för en berörd fastighet eller, om någon förhandlingsordning inte gäller, som är anslutna till en riksorganisation inom vars verksamhetsområde en berörd fastighet är belägen, och
4. de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget.
Kommunen behöver dock inte samråda med bostadsrättshavare, hyresgäster, boende eller organisationer av hyresgäster, om det är uppenbart att förslaget saknar betydelse för dem.
För samråd enligt första stycket 2-4 är det tillräckligt att kommunen ger tillfälle till samråd. Lag (2020:76) .
11 a §
Inom ramen för ett samråd enligt 11 § om ett program enligt 10 § eller ett planförslag ska kommunen undersöka om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen ska ske på det sätt som anges i
6 kap. 6 § miljöbalken och föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den bestämmelsen.
Om planen medger ett sådant ianspråktagande som avses i 4 kap.
34 § andra stycket, ska kommunen vid sin bedömning av om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan dessutom ta hänsyn till det som anges i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 16 kap.
1 § 2 b.
Kommunen ska efter undersökningen avgöra frågan i ett särskilt beslut på det sätt och med det innehåll som anges i 6 kap. 7 § första och andra styckena miljöbalken.
Kraven enligt första-tredje styckena gäller inte om frågan om betydande miljöpåverkan redan är avgjord i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 6 kap. 4 § miljöbalken eller om planen omfattas av undantaget i 6 kap. 3 § andra stycket 1 samma balk. Lag (2021:785) .
11 b §
Om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska kommunen inom ramen för ett samråd enligt 11 § om ett planförslag även uppfylla kraven på avgränsningssamråd i 6 kap. 9 och 10 §§ miljöbalken.
Trots det som sägs i 6 kap. 6 och 10 §§ miljöbalken om samråd med andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen, ska kommunen i fråga om statliga myndigheter enbart samråda med länsstyrelsen. Lag (2021:785) .
11 c §
Om planförslaget är ett sådant förslag som avses i 7 §, ska kommunen kungöra förslaget och samråda om det under en viss tid som ska vara minst tre veckor (samrådstid).
För planförslag som avses i 7 a § finns bestämmelser om kungörelse i 18 a §. Lag (2020:76) .
11 d §
En kungörelse ska anslås på kommunens anslagstavla och föras in i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå
1. att kommunen har tagit fram ett förslag till att anta, ändra eller upphäva en detaljplan,
2. vilket område detaljplanen avser och planens huvudsakliga innehåll,
3. om förslaget avviker från översiktsplanen,
4. om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,
5. om samråd ska ske med ett annat land enligt 6 kap. 13 § miljöbalken,
6. när, var och på vilket sätt förslaget och det underlag som kommunen ska tillhandahålla enligt detta kapitel finns tillgängliga och hur lång samrådstiden är,
7. att den som vill lämna synpunkter på förslaget ska göra det under samrådstiden,
8. till vem synpunkter på förslaget ska lämnas, och
9. tid och plats för ett offentligt möte, om ett sådant möte kommer att anordnas.
Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Lag (2021:785) .
11 e §
Har upphävts genom lag (2021:785) .
Länsstyrelsen har tillsyn över mellankommunal samordning
Vissa av de allmänna intressena anses vara av nationell eller mellankommunal betydelse. För dessa intressen har staten inte helt överlåtit ansvaret åt kommunerna utan behållit möjligheten att ingripa i kommunens beslut om markanvändning. Att detaljplanering av mark- och vatten som angår flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt är ett intresse av nationell betydelse i PBL, och statens möjlighet till ingripande sker genom länsstyrelsens tillsyn. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 77)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Att länsstyrelsen har tillsyn över mellankommunal samordning påverkar inte kommunens ansvar för detalj