Transportinfrastruktur

Transportinfrastrukturen till havs och till sjöss innefattar såväl godstrafik som persontrafik och hamnar. För att förbättra effektiviteten i transportsystemet behöver samspelet mellan sjöfart och väg samt järnväg förbättras, där hamnar är viktiga nodpunkter. På denna sida kan du läsa om viktiga förutsättningar för transportinfrastruktur och sjöfart.

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Hur ser behovet av hamnar och sjöfart ut, för såväl persontrafik som godstrafik?
• Finns det planer på nya fasta förbindelser eller farleder?
• För att transportsystemet ska fungera optimalt behöver olika transportslag samverka. Hur ser kopplingen ut mellan sjöfarten och transporter på vägar och järnvägar? Hamnarna är viktiga omlastningspunkter. Beskriv hur effektiviteten i transportsystemet kan förbättras genom samspelet mellan sjöfart och väg samt järnväg.
• Finns utredningsområden för deponering av muddermassor?
• Störning av hamnar och transporter till havs kan påverka möjligheterna att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.
• Störande verksamhet i form av buller och utsläpp av avgaser sker ofta i hamnar. Transporter till hamnar, både från sjösidan och land, kan också störa omgivningarna. Kartlägg den störande verksamheten i hamnarna. I vilka områden bullrar det mest och när på dygnet?
• Möjligheten att bedriva störande verksamhet kan inskränkas om det sker exploateringar i närområdet. Ta höjd för hamnarnas utvecklingspotential vid planering i områden kring hamnar och kring tillfartsvägarna.

Sjöfart och hamnar

Sjöfart

Sjötrafiken rör sig över stora områden och är i behov av stora ytanspråk för att garantera hög säkerhet, god framkomlighet och därmed effektiva transporter. Med andra sektorers ökande anspråk på havets ytor finns en risk att sjöfartens möjlighet att ta sig fram till viss del kan komma att begränsas.

För att sjöfartens kapacitet ska komma omlandet till nytta krävs även planering av infrastrukturen på land. Transportplaneringen behöver ha ett långtidsperspektiv där man optimerar transportsystemet som helhet och pekar ut prioriterade stråk och noder.

Begreppet farled omfattar i sin vidaste betydelse de vattenområden som sjöfarten använder. I allmänhet menas de vattenvägar som i sjökortet är markerade med streckade svarta linjer och som efter behov försetts med sjömärken exempelvis bojar, prickar eller liknande.

Sjöfarten är viktig inte bara lokalt och regionalt, utan även ur ett nationellt perspektiv. Utvecklingen inom världssjöfarten innebär att fartyg som anlöper svenska hamnar blir längre, bredare och mer djupgående, vilket ökar säkerhetskraven på farlederna. Investeringsbehovet har ökat väsentligt under senare år, på grund av brister med avseende på säkerheten vid hamnar och anslutande farleder och behovet kan förväntas öka ytterligare i framtiden. Åtgärder som kan bli aktuella är framför allt fördjupning och breddning. Det kan även finnas behov av infrastruktur för katastroftillstånd, exempelvis oljeutsläpp.

Både godstrafik och persontrafik

Sjöfarten är en global sektor av mycket stor betydelse för Sverige. Sjöfarten svarar för en dominerande del av transporterna i den svenska utrikeshandeln. Varje år reser cirka 30 miljoner passagerare per år med färja till och från grannländerna, men sjöfarten kan också vara viktig för persontransporterna i regionen. Exempelvis genom kollektivtrafik till sjöss, skärgårdsturer med turistbåtar och fritidsbåtar.

Hamnar

De flesta allmänna hamnar fungerar antingen som nationellt, regionalt eller lokalt viktiga logistiknoder, dvs. hamnarna används av ett eller flera trafikslag för omlastning och lagring. De allmänna hamnarna ägs till största delen av kommuner.

För att hamnarna även i framtiden ska vara effektiva noder i de intermodala transportkedjorna måste goda förutsättningar skapas för hamnarnas fortsatta utveckling. Det behövs effektiva förbindelser på land, som knyter samman sjöfarten med andra transportslag, som exempelvis järnväg och flyg. Samverkan mellan trafikslagen är en nödvändig förutsättning för att få internationellt konkurrenskraftiga transportkedjor.

Behov av muddring och dumpning av muddermassor

Breddning och fördjupning av farleder, samt utbyggnad av hamnar medför ofta behov av underhållsmuddring och dumpning av muddermassor. Övergödningen av Östersjön har bidragit till ökad ackumulation av organiska sediment i kustnära områden och tilltagande igenslamning av farleder. Även landhöjningen bidrar med en kontinuerlig uppgrundning av Sveriges kuster utom längst i söder. Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten, cirka 10 mm/år, och minst i Skåne cirka 1 mm/år.

Trenden med ökat behov av muddring och dumpning av muddermassor kommer sannolikt att fortsätta. Muddring är kostsamt, och hanteringen av muddermassor kan bli omfattande och komplicerad. I ett långsiktigt perspektiv kan det vara nödvändigt att se över värdet av vissa hamnar och farleder, som inte är av stort allmänt intresse, om bedömningen är att muddring kommer behöva fortgå återkommande. Vid planering av nya hamnar och farleder, kan områden med särskilt känsliga miljöer, eller stora behov av muddring undvikas.

Behov av fasta förbindelser

Utveckling av fasta förbindelser, som broar och tunnlar, kan avlasta andra transportvägar och skapa möjligheter för en större arbetsmarknad och bostadsmarknad. Byggande av broar innebär i allmänhet en avvägning mellan olika färdmedels intressen. Till exempel vill sjöfarten kunna passera med lastfartyg under höga broar utan broöppning, kollektivtrafiken vill minimera antalet broöppningar under högtrafik, medan fotgängare och cyklister vill att bron ska vara så låg som möjligt och att ramperna har en acceptabel lutning.

Luftfart och flygplatser

För att flygtrafiken ska fungera säkert finns det runt alla flygplatser ytor som ska hållas fria från hinder. Elva flygplatser med civil luftfart med trafikflyg är belägna nära havet. Flygplatsernas hinderbegränsande ytor bestäms av flygvägarna. Flygvägarna kan komma att ändras i framtiden, till exempel för att klara miljövänligare inflygningar.

Flygplatser har tre olika typer av skyddsområden som har med flyghinder att göra:

• hinderbegränsande ytor närmast flygplatsen,
• procedurområde som används för in-/ utflygning till en flygplats
• MSA, Minimum Sector Altitude, som utgörs av en cirkel med radien 55 kilometer räknat från flygplatsens landningshjälpmedel. Detta skyddsområde finns bara vid så kallade instrumentflygplatser.

Dessa skyddsområden garanterar hinderfrihet för flygtrafiken. Hinderbegränsande ytor finns vid alla flygplatser. De militära flygplatserna har specifika krav på hinderfrihet på grund av att det även kan finnas behov av övningar i lågflygning. Läs mer om olika typer av skyddsområde runt flygplatser på Trafikverkets webbplats, se länk under Planeringsunderlag längre ner på denna sida.

Transportinfrastruktur - konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Sjöfartens ytanspråk kan till stora delar samexistera med övriga marina sektorer och intressen. Dock finns konflikter, inom bland annat framtida energiutvinning, naturskydd och försvarsområden. Konflikterna består främst i att sjöfartens utbredning begränsas. Även sjöfartens påverkan på naturkänsliga områden kan framöver innebära inskränkningar i sjötrafik inom berörda områden.

Flygtrafiken kan på grund av kraven på hinderfrihet komma i konflikt med intresset för vindkraft till havs, men även med till exempel friluftsliv och turism på grund av bullerstörningar.

Infrastruktur som hamnar, broar och tunnlar kan konkurrera om utrymmet med andra verksamheter som sjöfart, yrkesfiske, totalförsvaret samt kulturmiljövårdens och naturvårdens intressen.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Sjöfarten leder till utsläpp i luften av till exempel svaveloxider, kväveoxider och koldioxid. Transporterna innebär även risk för att fartyg ska orsaka vattenförorening bland annat genom den last de för, det avfall som genereras ombord eller utsläpp av olja. Drivande oljespill från fartyg har en direkt negativ påverkan på naturvärden, särskilt vad gäller skyddsvärda fåglar.

Anläggning av broar, tunnlar, hamnar och bryggor i havet sker ofta i grunda områden och till stor del nära kusten eller på utsjöbankar. Vid anläggningsfasen kan miljöpåverkan till exempel vara grumling och pålning, som medför höga ljudnivåer i vattenmiljön vid installation av fundament. Vibrationer och buller kan påverka djurlivet i havet negativt. Ljud och vibrationer fortplantar sig längre under vatten och kan innebära att torsk och tumlare då kan störas om inte skyddsåtgärder vidtas.

Ambitioner om att minska klimatpåverkan kan leda till ett ökat intresse för verksamheter till havs och förändrade transportmönster som ger en överflyttning från väg och järnväg till sjöfart. Klimatförändringarna föranleder även fler insatser för att klimatanpassa kustzoner och bekämpa kusterosion.

Olika typ av klimatanpassningsåtgärder

Risk för stigande havsnivåer behöver beaktas vid anläggning och ombyggnad av hamnanläggningar. Kommunen kan exempelvis överväga att reglera kajkanters höjd vid ny- eller ombyggnation, och reservera plats för klimatanpassningsåtgärder som kan komma att behövas på land och i vatten.

Den pågående landhöjningen kan skapa problem vad gäller framkomlighet till hamnar och öka behovet av muddring. Muddringen skadar bottenfaunan lokalt och orsakar grumling i vattnet som kan skada växt- och djurliv i omgivningarna.

Muddring och upplag

Muddringsverksamhet stör bottenfloran och faunan. Exempelvis kan grumling vara skadlig för marina organismer genom att minska ljustillgång eller direkt fysisk påverkan som att fastna i och skada fiskars gälar. Särskilt viktigt är att undvika känsliga perioder, till exempelvis fiskars lekperioder, och att undvika och skydda känsliga områden.

Om den muddrade botten innehåller föroreningar kan dessa frigöras och påverka organismer negativt. Att sediment innehåller föroreningar är särskilt sannolikt i närheten av industrier, sjöfartstrafik, småbåtshamnar, urban miljö samt i mynningsområden. Muddrade sedimentet kan även förväntas innehålla höga halter av organiskt material, vilket kan bidra till övergödning.

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram generella rekommendationer för att minimera miljörelaterade problem i samband med muddring och hantering av muddermassor. Läs mer om detta i Havs- och vattenmyndighetens rapport Muddring och hantering av muddermassor under rubriken Planeringsunderlag längre ner på denna sida.

Riksintresse för kommunikation

Riksintresseanspråk för kommunikation regleras i 3 kap. 8 § miljöbalken. Det omfattar de fyra trafikslagen – väg, järnväg, luftfart och sjöfart. Trafikverket ansvarar för att peka ut anspråk om riksintresse för kommunikationer. Både hamnar och farleder kan utgöra riksintresse för sjöfart.
Till detta finns även ett antal preciseringar av riksintressena. Preciseringar av ett riksintresse är ett fördjupat planeringsunderlag som visar de värden som riksintresset ska skydda och som bör beaktas i den fysiska planeringen.

Riksintressen utpekade av Trafikverket gäller för mark- och vattenområden för både befintliga, planerade och framtida kommunikationsanläggningar. Utpekandet av riksintressen har ingen koppling till ägande eller ansvar för förvaltning av respektive objekt. Det har inte heller någon koppling till finansiering av infrastrukturen. För varje utpekad anläggning av riksintresse ska det finnas en funktionsbeskrivning som beskriver anläggningen. I funktionsbeskrivningarna finns information om anläggningens huvudsakliga funktion och eventuella framtida behov av markanspråk.

Läs mer om Trafikverkets riksintressen under rubriken Planeringsunderlag längre ner på denna sida.

Information om riksintressesystemet

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör planering av transportinfrastruktur. Länkarna nedan går till andra webbplatser.