Naturvärden

Den varierande livsmiljön vid kusten och i havet skapar förutsättningar för höga naturvärden. I Skagerraks salta vatten är artrikedomen större än i Östersjöns bräckta vatten. Ekosystemen är beroende av faktorer som salthalt, vattentemperatur och strömmar.

Ekosystemtjänster och kustskydd

Ekosystemtjänster är ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen.

Ekosystemtjänster

Klimatförändringar kommer att öka hoten mot kusterna, bland annat till följd av stigande havsnivåer och ökade risker för erosion.

Kustskydd

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Undersök om det finns höga naturvärden inom planeringsområdet och vilka förutsättningar naturvärdena är beroende av för att vara fortsatt livskraftiga.
• Vissa arter har särskilt stor betydelse för ekosystem och är livsmiljöer för många andra arter som till exempel ålgräsängar.
• Östersjöns ekosystem är mycket sårbart då det endast finns ett fåtal arter inom varje grupp, (som betare, filtrerare eller rovdjur). Det gör att om en art slås ut är det inte säkert att det finns en ersättare som kan fylla dess funktion.
• I översiktsplanen kan kommunen lyfta områden med höga naturvärden och identifiera områden med möjliga intressekonflikter och/eller synergieffekter med andra intressen.
• Klimatförändringar med ökning av havsvattnets medeltemperatur och minskad salthalt förändrar arters geografiska utbredning, reproduktion och födotillgång.
• Kommunen kan i översiktsplanen i dialog med länsstyrelsen konkretisera, värdera och ytterligare precisera områden av riksintresse för naturvård.

Faktorer som påverkar marina ekosystem

De faktorer som påverkar ekosystemen i havet och vid kusten är salthalt, vattnets temperatur, strömmar, omsättningstid för vattnet, istäcke, vind och vågor men även bottentyp, djupförhållanden och näringstillgång.

Salthalt

Salthalten påverkar över hur stora områden olika arter breder ut sig. I östra Skagerrak är salthalten cirka 3,0-3,3 procent för att sjunka till cirka 0,2-0,4 procent i Bottniska viken. Det ger en övergång från saltvattenarter i Skagerrak till en dominans av sötvattensarter i Bottniska viken. Salthalten kan variera lokalt från lägre halter vid strandlinjen till högre halter i öppna havet. Artrikedomen är större i Skagerraks salta vatten än i Östersjöns bräckta vatten med cirka 20 gånger fler av de större växt- och djurarterna i Skagerrak än i Östersjön söder om Gotland.

Östersjöns ekosystem är mycket sårbart då det endast finns ett fåtal arter inom varje grupp, som betare, filtrerare eller rovdjur. Det gör att ekosystemet är mer sårbart och om en art slås ut är det inte säkert att det finns en ersättare som kan fylla dess funktion.

En viktig faktor som påverkar förutsättningarna för livet i havet är så kallade språngskikt. Vattenmassan med lägre salthalt lägger sig ovanpå den tyngre vattenmassan med högre salthalt. Vattenutbyte mellan vattenmassorna är tämligen begränsat och syrebrist är vanligt i djupa områden eftersom det saltare vattnet samlas där. För fiskarna är en stabil salthalt viktig.

Temperatur

Även en jämn temperatur är viktig för att fiskar ska trivas och må bra. Vattentemperaturerna varierar mellan år och årstider. Kallt vatten är tyngre än varmt och skapar skarpa skillnader i temperatur i vattnet. Språngskiktet , gränsen mellan vattenmassorna, kan försvåra eller förhindra ytvatten och vatten från djuphavet att blandas.

Vind har betydelse för vattnets temperatur. När det blåser in mot land trycks ytvattnet in mot land och nedåt och vattnet blir varmare. Blåser det istället ut från land trycks det varma ytvattnet ut och kallt vatten kommer upp underifrån.

Strömmar

I svenska havsområden har tidvatten en mycket liten betydelse, men det finns vattenströmmar som transporterar syre, näringsämnen, plankton och små larver. I framför allt Skagerrak finns flera regelbundna och permanenta ytströmsystem. I Östersjön finns en södergående kustström längs den svenska östkusten. Bottenströmmar påverkar bottenstrukturen och även tillförsel av näringsämnen, partiklar samt syresituationen.

Omsättningstid

Omsättningstiden för vattnet skiljer sig mycket åt i de svenska vattnen. I Västerhavet beräknas omsättningstiden vara några få veckor eller månader medan det i Östersjön uppskattas vara en omsättningstid på cirka 30 år för hela vattenmassan. När vattnet byts ut tillförs syre som är nödvändigt för allt högre liv i havet. Ytvattnet får syre både från atmosfären och från växternas fotosyntes men för djupvattnet kan syrehalten stiga enbart genom tillförsel av nytt vatten. Vattnets omsättningstid påverkas också av istäckning.

Vågor

Vattnets inre friktion är i det närmaste obetydlig och alla störningar av vattnets jämvikt tenderar att fortleva som vågrörelser under lång tid. I svenska vatten är det framför allt vind som skapar vågor. Den förhärskande vindriktningen över stora delar av svenska havsområden är västlig. Det medför högre vågor i de östra delarna av havsområdena. Vågor kan bidrar till pollinering av växter men också ha en negativ påverkan på arter som kräver lugna miljöer.

Djupförhållanden

Vattendjupet i havsområdena påverkar både ekosystemen och hur de kan nyttjas. Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet omfattar såväl grunda som djupa områden. Vattendjupet påverkar faktorer som omsättningstid, skiktningsförhållanden, vågor, strömmar, ljus och biologisk produktion.

Bottnar

Mjuka bottnar är den vanligaste typen av havsbotten och där trivs grävande djur som till exempel havskräftor. Hårda bottnar är viktiga livsmiljöer för musslor och tång.

Merparten av bottensubstraten i Sveriges havsområden utgörs av mjukbotten; sand, lera och silt . Andelen hårdbotten är däremot begränsad. Typ av bottensubstrat har avgörande betydelse för ekosystemen. I grundare områden nås bottnarna av solljus vilket gör det möjligt för fotosyntetiserande organismer att leva.

Utsjöbankar

Utsjöbankar är upphöjningar från berggrunden, som skiljer sig från grundare liggande kustområden genom att de omges av djupare vatten. De hyser ofta höga biologiska värden eftersom organismer som tidigare varit vanliga i grunda kustnära områden, men där försvunnit eller minskat till följd av ökade störningar, ofta finns kvar på utsjöbankar. Kunskapen om marina miljöer är ofta större för utsjöbankar än för omgivande områden eftersom flera inventeringar har genomförts för att bland annat bedöma deras betydelse för naturvården. Utsjöbankar hyser generellt höga naturvärden samtidigt som de är attraktiva för anläggning av till exempel vindkraft på grund av deras grundare förhållanden.

Växter och djur i marina ekosystem

Här beskrivs växter och djur i marina ekosystem. 

Växtliv

Artrikedomen är hög utmed alla kuster men växtklädda bottnar har särskilt många arter och är bland de mest produktiva. De stora växtgrupperna förändras i takt med förutsättningarna men att tång har stor betydelse för den lokala biologiska mångfalden gäller alltjämt. På grunda mjukbottnar i Östersjön kan kransalger tillsammans med gömfröiga växter fylla samma funktion som tången.

Det finns biotoper så som exempelvis ålgräsängar som är särskilt känsliga för exploatering. Vid anläggande av stora bryggor och marinor skuggas stora ytor och drabbar de redan hotade ålgräsängarna.

Fisk

Omkring 80 marina fiskarter förökar sig i svenska vatten. Antalet fiskarter minskar generellt från Skagerrak mot Öresund på grund av den lägre salthalten. Torsk, sill, skarpsill och tobis dominerar, samt på sand- och lerbottnar oftast plattfiskar. I Östersjön förekommer cirka 50. De vanligaste arterna i utsjöområden är torsk, sill och skarpsill, medan kustområden i Östersjön och Bottniska viken domineras av sötvattensarter, framför allt abborre och mört.

Däggdjur

De marina däggdjur som förekommer i svenska vatten är gråsäl, knubbsäl, vikaresäl och tumlare. Gråsälen är den största av sälarterna och finns framförallt i Östersjön. Knubbsälen är vanligast på västkusten. Vikaren är den minsta sälarten och den lever i Bottniska viken. Tumlaren är den enda valart som regelbundet förekommer i svenska vatten. I Östersjön är tumlare rödlistad som akut hotad och i Kattegatt och Skagerrak är den klassad som sårbar.

Fågel

Dominerande häckfåglar på västkusten är ejder och måsfåglar som gråtrut. Även i Östersjöns skärgårdar dominerar ejder, men därutöver finns stora bestånd av ett flertal andra dykänder och måsfåglar. Havsörn är en typisk art för Östersjön och Bottniska viken.

Många havslevande fågelarter, som alfågel, ejder och svärta, minskar drastiskt i Östersjön och trycket ökar samtidigt på deras habitat bland annat genom att många vindkraftsparker planeras i främst tyska, danska, polska och svenska vatten i södra Östersjön. En art som alfågel övervintrar och är helt beroende av till exempel grunda utsjöbankar med rik förekomst av blåmusslor.

Fladdermöss

Senare års undersökningar har visat att fladdermöss inte bara migrerar i stråk längs kusterna utan även kan ta sig längre ut till havs för att jaga insekter. Denna jakt är säsongsbunden till sommaren-sensommaren och beroende av lugnt väder.

Ryggradslösa djur

De marina ryggradslösa djuren står för en stor del av havets biologiska mångfald samtidigt som ett begränsat antal arter dominerar över större områden. Blåmusselbankar utgör substrat för andra organismer och indikerar därför hög biologisk mångfald. Även mjukbottnar som är relativt opåverkade av trålning kan ha högt skyddsvärde eftersom de ofta hyser hotade grävande organismer och olika arter av sjöpennor.

Naturvärden - konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Här beskrivs övergripande vilka möjliga intressekonflikter och synergieffekter som naturvärden kan ha med andra intressen.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Längs kusten för både Östersjön och Västerhavet har ökad tillförsel av näringsämnen inneburit stora förändringar. Närsalter ökar mängden växtplankton och organiska partiklar i vattnet, vilket minskar ljustillgången för växterna. Ökad näringstillgång gynnar generellt snabbväxande alger som orsakar algblomning och syrebrist.

Långsiktiga förändringar av utbredningen av tångsamhällen varierar längs Sveriges kust. En nedgång har pågått länge i Skagerrak liksom i Blekinge och Kalmarsund medan djuputbredningen av tång i Stockholmsområdet återhämtat sig.

Den främsta mänskliga påverkan på fiskbestånden utgörs av fisket, men påverkan sker även från tillförsel av näringsämnen, exploatering och fysisk påverkan på livsmiljöer, samt miljögifter. En osäkerhetsfaktor är hur klimatförändringar och den ökade utbredningen av bottnar med syrebrist i Östersjön påverkar fiskens livsmiljö och födobas. Reglering av älvar samt andra dammar och rensningar i både större och mindre vattendrag påverkar fiskbestånd och fiske genom att begränsa tillgången till lämpliga lekområden. En annan viktig påverkansfaktor är strandexploatering som kan innebära att fiskars lekhabitat förstörs i kustområden.

Utbredningen och sammansättningen av arter av ryggradslösa djur på bottnarna har genomgått förändringar under de senaste hundra åren. Fiskeverksamhet, utsläpp från avlopp, jordbruk och andra verksamheter påverkar deras förutsättningar.

Under lång tid har det även tillförts miljöföroreningar till havet såsom dioxin, PCB och kvicksilver, som är svårnedbrytbara och kan ansamlas och lagras i fettvävnaden hos djur.

Klimatförändringarna har lett till en ökning av havsvattnets medeltemperatur. Det gör att det finns risk för att sjukdoms- och parasittrycket kan öka men också att främmande arter etablerar sig i svenska vatten som påverkar ekosystemen. Ökad avrinning minskar salthalten i havet som påverkar bland annat befintliga fiskbestånd. Klimatförändringarna kan påverka såväl arters geografiska utbredning som deras reproduktion och födotillgång.

Utsläpp i havet och ökande koldioxidhalt i atmosfären bidrar till att försura havsvattnet, vilket kan innebära problem för musslor och ostron eftersom inlagring av kalk försvåras. Ändrade väderförhållanden som vind och vågor ändrar också förutsättningarna för växter och djur.

Riksintresse för naturvård

Områden av riksintresse för naturvård ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värden. De är de mest värdefulla naturområdena ur ett nationellt perspektiv och ska också representera huvuddragen i den svenska naturen. Särskilda kriterier ligger till grund för bedömningen av ett områdes värden. Läs mer om riksintresse för naturvård på Naturvårdsverkets webbplats. Se länk under rubriken Planeringsunderlag.

I miljöbalkens fjärde kapitel har riksdagen pekat ut ett antal geografiska områden som i sin helhet är av riksintresse. Områdena, som i de flesta fall är stora, har pekats ut med hänsyn till de stora natur- och kulturvärden som finns i dem.

Vad är ett riksintresse

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör naturvärden. Länkarna nedan går till andra webbplatser.