Styrning av vårdens byggda miljöer
Styrning av vårdmiljö i Sverige har förändrats över tid, från statligt driven till decentraliserad styrning. Nya former av inkluderande och breda samverkansprocesser med stöd av nationellt samordnad kunskap behövs för att säkerställa jämlika vårdmiljöer med god gestaltning.
Att tänka på
- Styrningen av vårdmiljön i Sverige har förändrats över tid och behöver utvecklas vidare för att hantera nya behov av vård och stöd till hälsa.
- God utformning av byggd vårdmiljö baseras på samarbete, aktuell kunskap och evidens.
- Ansvar för utformning och lokalisering av vårdmiljö i Sverige är fördelat på flertalet nivåer vilket kräver stor samverkan och även samproduktion för att på bästa sätt stödja hälsa och sjukvård.
Från centraliserad till decentraliserad styrning av vårdmiljöer
Styrning av vårdmiljö i Sverige har förändrats över tid, från statligt driven styrning till den decentraliserade styrning som idag bedrivs av Sveriges 21 regioner (tidigare landsting). Det statliga organet Sjukvårdens och socialvårdens planerings och rationaliseringsinstitut (Spri) bildades 1968 och utgjorde fram till 1989 en del av återuppbyggandet av välfärden under efterkrigstiden i Sverige. I den statliga verksamheten ingick en byggnadsavdelning som gav vägledning för vårdbyggandet i Sverige. Byggnadsavdelningen tog fram riktlinjer vilka baserades på ett rationellt byggande med normgivande standarder för att uppnå kraven på effektivitet samt expansion av vårdbyggnadsbeståndet för framtida behov.
När Spri lades ner 1989 decentraliserades huvudansvaret och flyttades ut till 21 självstyrande landsting som ansvarar för såväl verksamhet som lokalutveckling och fastighetsförvaltning. De nationella regler för utformning av vårdlokaler i Sverige som tidigare fanns togs bort i samband med omorganisationen 1989. Ledning och kunskapsstöd för vårdbyggnation i Sverige har sedan dess varit mycket decentraliserat och starkt kopplat till regionindelningen. (Ring, L 2017; Fröst, P 2014) År 2019 gick landstingen samman med de regionala verksamheter som hanterar övriga regionala frågor såsom infrastruktur mm och kallas idag enbart Regioner.
En stor del av de existerande svenska vårdbyggnaderna är uppförda under Spri-tiden på 1960–80-talen. Dessa har nu nått gränsen för sin funktionella och tekniska livslängd. Sedan flera år är Sverige därför inne i en period av kraftigt ökande investeringar i vårdbyggnader.
– Peter Fröst, ur Spri-tiden. Planering av vårdbyggnader i Sverige 1968 till 1989, 2017.
Regioner och kommuner har idag huvudansvaret för planeringen
Planeringsansvaret för byggd vårdmiljö ligger idag till stor del hos de 21 regionerna och även i ökande grad hos de 290 självstyrande kommunerna i Sverige. Samordning mellan regionerna och kommuner sker genom ett gemensamt organ kallat Sveriges regioner och kommuner, SKR.
Ansvaret innefattar att arbeta med erfarenhetsuppföljning, och att förvalta och dela kunskap. Stor samverkan mellan regioner och kommuner är därför primär. Som stöd för samverkan har efter hand olika kompletterande nätverk bildats på egna initiativ från branschen för att kunna byta information, genomföra utredningar och sammanställa rapporter, exempelvis Forum vårdbyggnad och Program för teknisk standard. Dessa nätverk och stödfunktioner har genomförts med spridda och begränsade resurser och har inneburit att kunskapen inte alltid varit nationellt tillgänglig, inte samordnats eller bara varit svår att hitta. (Workshop med fokusgrupp arkitekter, 2019)
God utformning baseras på samarbete, kunskap och evidens
Många miljarder investeras i regionernas och kommunernas fastighetsbestånd inom vårdsektorn, vilket i högre grad än idag även borde omfatta utvärdering av den fysiska vårdmiljöns betydelse för vårdens resultat. De beslut som fattas avseende dessa byggnader och deras lokalisering och utformning präglar vårdmiljöernas fysiska struktur under lång tid framåt. Offentligt finansierad vårdverksamhet bedrivs av ett stort antal olika vårdgivare både i offentligt ägda fastigheter och i hyrda lokaler, vilket innebär att vård och omsorg äger rum i de mest skiftande miljöer.
Den normativa modell som utformning baserades på under Spritiden gav ett begränsat utrymme för innovation och för verksamhetsutveckling med nya arbetssätt. När kunskapen inte längre samordnades nationellt blev den regionala och lokala vårdverksamhetens medverkan, erfarenhet och kunskap betydelsefull i ökande grad vid utformning och planering av vårdens miljöer. En dynamisk arbetsmodell kunde utvecklas i den nya decentraliserade organisationsstrukturen. Dialog och samverkan mellan olika aktörer är därför en central del vid utformningsprocesser av vårdens miljöer idag.
Den svenska vårdutformningsmodellen
Regionerna har under senare tid börjat utforma vårdmiljöer utifrån en integrerad modell.
Boverket ser att vårdmiljöer i framtiden behöver utformas enligt nya arbetsmodeller som är både normativa, dynamiska och integrerade. Genom att vidareutveckla arbetsprocesserna kan de bästa delarna från de två tidigare metoderna, normativ och dynamisk tas till vara och inkluderas i breda samverkansprocesser. Denna arbetsmodell innebär att utformningen styrs i en demokratisk process som ger utrymme för medverkan från både personal och patient. Vårdens ständiga utveckling innebär utmaningar där gemensam kreativitet och innovation är nödvändig. I dessa processer kan och bör också nationellt samordnad kunskap från bästa exempel samt evidensbaserad kunskap från forskning inkluderas för att hantera framtida utmaningar. På detta sätt kan jämlika vårdmiljöer med god gestaltning säkerställas.
Aktörer kring hälso- och sjukvårdens lokaler och fastigheter
Vårdmiljöer bör utformas för att på bästa sätt kunna stödja medskapande och samproduktion av hälsa och sjukvård mellan personer i behov av vård och omsorg, deras närstående, vårdpersonal, utbildningsföreträdare inom vård och andra aktörer i samhället. I samhället finns vissa övergripande styrande regelverk inom området men dessa är inte ensamt tillräckliga utan det krävs ytterligare insatser. Ett ytterligare sätt att uppnå omsorgsfullt gestaltade vårdmiljöer är den kunskap och de arenor för samverkan som aktörer på en nationell nivå bidrar med. Här nedan beskrivs några av dem.
Sveriges kommuner och regioner (SKR) är en medlemsorganisation för landets alla 290 kommuner och 21 regioner. De är tillsammans arbetsgivare för 1,4 miljoner anställda (SKR, 2021). SKR är en politiskt styrd organisation, där politiker från kommuner och regioner är representerade i bland annat styrelsen. SKR:s uppgift är att stödja och bidra till att utveckla kommuner och regioners verksamhet och erbjuder mängder av nätverk för olika verksamheter och funktioner. SKR har ett viktigt uppdrag att stödja kommuner och regioner i intressebevakning och att föra en nära dialog med medlemmarna. SKR formar sina ståndpunkter i olika frågor genom dialog med olika medlemsnätverk.
Läs mer om SKR. Länk finns i ”Relaterad Information”.
Fastighetsrådet är med sitt kontaktnät med alla 21 regioners fastighetsorganisationer ett medlemsnätverk som bidrar med kunskaper och synpunkter i SKR:s intressebevakning. Fastighetsrådet ingår i Aktörsnätverket för Vårdens Byggda Miljöer tillsammans med andra aktörer inom vårdbyggnad såsom Forum Vårdbyggnad, Program för teknisk standard (PTS), Centrum för vårdens arkitektur (CVA) och Boverket.
Samtidigt som Fastighetsrådet är ett medlemsnätverk med en roll i SKR:s intressebevakningsarbete har SKR ett kansliuppdrag för Fastighetsrådets utvecklingsinriktade verksamhet. Dessa två relationer mellan SKR och Fastighetsrådet ses separat. Uppdraget innebär att medarbetare i Fastighetsgruppen på SKR utgör kanslifunktion för Fastighetsrådets FoU-fond.
Läs mer om ”Fastighetsrådet”. Länk finns i ”Relaterad Information”.
En mötesplats för alla som arbetar med fysisk miljö för vård och omsorg.
För att förvalta den kunskap som Spri:s byggnadsavdelning hade innan nedläggning, och erbjuda en plattform för att utveckla den, bildades 1993 Forum vårdbyggnadsforskning, idag Forum Vårdbyggnad. Forum Vårdbyggnad är en ideell förening och nationell mötesplats som stödjer nätverksbyggande och medverkar till att kunskap sprids inom vårdbyggnadsområdet. Forum vårdbyggnad stödjer och stimulerar forskning, utvecklingsarbete och utbildning inom området fysisk miljö för vård, omsorg och boende. Forum vårdbyggnad anordnar två nationella konferenser per år, delar ut vårdbyggnadspriset vartannat år och finansierar delvis den konstnärliga Professur som finns inom Centrum för vårdens arkitektur (CVA), Chalmers. Medlemmar är samtliga 21 regioner, ett fåtal kommuner, arkitektkontor, byggentreprenörer, företag och enskilda medlemmar.
Läs mer om ”Forum Vårdbyggnad”. Länk finns i ”Relaterad Information”.
Program för teknisk standard (PTS) är ett nationellt nätverk där Sveriges regioner samverkar kring standarder för regionernas vårdbyggnader (ej kommunal eller privat sjukvård).
PTS, har som syfte att skapa en gemensam kunskapsbank för planering av vårdbyggnader. PTS är ett medlemsfinansierat ledningssystem som underlättar planering, projektering och byggande av lokaler för hälso- och sjukvård i Sverige. Arbetet med PTS drivs av Regionfastigheter i Jönköping och systemet används idag i 20 av Sveriges 21 regioner. PTS började utvecklas i mitten av 1970-talet, då i form av dokument i pärmar, och utvecklades under början av 2000-talet till ett webbaserat system.
Inom PTS har riktlinjer tagits fram och formulerats för väsentliga funktioner. Bland annat finns riktlinjer för akustik, fysisk tillgänglighet, brand och vårdhygieniska aspekter. Riktlinjerna i Program för Teknisk Standard beskriver de mål som ska eftersträvas och de värden som ska beaktas i olika frågor.
Riktlinjerna kompletteras med tekniska och funktionella krav i PTS. De tekniska kraven för exempelvis byggnadskonstruktion och installationer fungerar som detaljerade anvisningar inom olika fackområden. Här beskrivs alltifrån byggnadsramar och uppvärmning till krav på kraftförsörjning. Riktlinjer, tekniska krav och funktionella krav konkretiseras genom PTS typrum. I PTS finns de vanligaste rumstyperna inom Sveriges hälso- och sjukvård definierade, såsom vårdrum, operationssalar och jourrum. Utrymmena beskrivs utifrån krav på funktion, inredning/utrustning och ytskikt och tekniska funktionskrav.
Vid planering och kravställande av byggprojekt, använder regionerna PTS IT-stöd för att bland annat skapa Rumsfunktionsprogram, Hållbarhetsprogram eller Tekniska anvisningar för projektet.
Sedan år 2010 samarbetar PTS Forum, som nätverkets utvecklingsverksamhet kallas, med högskolor/universitet som bland annat Chalmers tekniska högskola (CTH) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att förutom erfarenheter, lagar och regler även arbeta in evidens i PTS kravdatabas.
Läs mer om PTS i ”Relaterad Information”.
Centrum för vårdens arkitektur (CVA), vid Chalmers tekniska högskola, är en nationell plattform för utveckling, utbyte och spridning av kunskap om vårdens fysiska miljö. CVA verkar aktivt inom forskning och utveckling, samverkan, utbildning och nyttiggörande. CVA bedriver även fortbildning och engagerar sig i grundutbildning vid Chalmers, producerar rapporter och genomför seminarier för att sprida kunskap. Målet med CVA:s verksamhet är att ge kunskapsstöd till och bidra till samverkan mellan de aktörer som utformar och bygger för vård och omsorg. Syftet med detta är att på så sätt bidra till svensk hälso- och sjukvårds möjligheter att leverera sitt uppdrag effektivt, personcentrerat och säkert.
CVA:s forskningsfokus ligger inom och mellan, framför allt tre områden:
- Den fysiska miljöns betydelse för vårdens verksamhet, kvalitet och effektivitet samt dess betydelse för säkerhet, tillfrisknande och patienters upplevelse av vården som helhet.
- Den fysiska miljöns möjligheter, innovation och roll i kvalitetsutveckling genom arkitektur- och designtänkande
- Planeringsprocessen med dess roller och verktyg som krävs för att leda och styra designarbetet och de slutliga resultatens kvalitet.
Läs mer om ”CVA”. Länk finns i ”Relaterad Information”.
Statens ansvar för utformning och lokalisering av vård
Statens styrning är fördelad på ett par olika nivåer. Mycket är orienterat kring lagstiftning, exempelvis Nationella vårdgarantin och Fria vårdvalet. Utöver det styr regeringen sjukvården genom myndigheter, exempelvis Socialstyrelsen som bland annat tar fram riktlinjer för hur sjukvården bör bedrivas. Den sortens normerande dokument tas i hög grad fram i samspel med regionerna och personer som arbetar inom hälso- och sjukvården.
Boverket som myndighet har mycket begränsade formella styrmedel när det gäller utformning och lokalisering av vård. På föreskriftsnivå är det mest koncentrerat till de utrymmen inom vårdbyggnaderna som är offentliga. I många fall kan verksamheten behöva bygga bättre än myndighetens minimumnivå för att till exempel kunna vara flexibel över lång tid när verksamheterna behov ändras.
Regeringens styrning sker genom riktade statsbidrag efter överenskommelser med Sveriges kommuner och regioner, SKR. Dessutom har staten ansvar för tillsyn, framför allt genom Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Staten kan genomlysa frågeställningar genom att tillsätta utredningar, Statens Offentliga Utredningar, SOU.
Läs mer om ”Socialstyrelsen och SOU”. Länk finns i ”Relaterad Information”
Utformningen av vårdens miljöer styrs även av flera övergripande lagar och regelverk som är bindande. Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är ett exempel på en lag som är grundläggande för vården samt dess byggda miljöer.
Där nämns exempelvis i 5 kap. 1 § Läs mer i att vården ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska
- vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
- tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
- bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
- främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, och
- vara lätt tillgänglig
Läs mer om olika lagar, politiska mål och andra regleringar som är relevanta vid utformningen på sidan ” Lagar, mål och riktlinjer” i menyn.
Fröst, P, (2014) Design av framtidens vårdmiljöer. I: Wijk, H (red) Vårdmiljöns betydelse.