Elförsörjning vid lokaliseringsprövning inom områdesbestämmelser

Elförsörjning är viktigt att ta hänsyn till vid lokaliseringsprövningen. Dels behöver ny bebyggelse förläggas till områden där det finns möjlighet till energiförsörjning och energihushållning. Dels måste det vara möjligt att upprätthålla erforderliga säkerhetsavstånd och att underhålla eller kunna bygga ut elnätet.

Prövning av markens lämplighet

Vid prövning av markens lämplighet behöver byggnadsnämnden ta hänsyn till allmänna intressen; dels möjligheten till energiförsörjning och energihushållning, dels människors hälsa, säkerhet och risken för olyckor.

Elnätet är ett allmänt intresse

Byggnadsnämnden ska pröva om marken ur allmän synvinkel är lämplig att bebygga. Prövningen ska inte enbart omfatta den aktuella platsen, utan hela det område som åtgärden kan påverka. Vid prövning om marken ur allmän synvinkel är lämplig att bebygga ska hänsyn tas till flera intressen, bland annat en långsiktig god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt.

Om det finns en elnätsanläggning i närheten av den plats som lokaliseringsprövningen avser kan byggnadsnämnden behöva utreda om åtgärden kan komma att påverka det allmänna intresset av en långsiktig god hushållning med mark och energi. Till exempel skulle en lokalisering som inte inskränker möjligheten att bygga, driva och underhålla elledningar i elnätet vara förenlig med kravet, medan en lokalisering alltför nära elnätet skulle kunna vara begränsande och därmed inte förenligt med en långsiktig god hushållning med mark och energi.

Område särskilt lämpligt för elledningar är av allmänt intresse och kan vara av riksintresse

Vid lokaliseringsprövningen ska byggnadsnämnden ge företräde åt sådan användning av mark- och vattenområden som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för bland annat energidistribution ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Det innebär att bland annat att ett markområde för elledningar i framför allt transmissionsnät, men i vissa fall även i regionnät, som är av nationell betydelse kan vara ett utpekat riksintresse. Det ska i så fall framgå av kommunens översiktsplan vilka stråk och områden i kommunen som är utpekade som riksintresse för energidistribution. Även område för föreslagna elledningar behöver redovisas i översiktsplanen. Att området verkligen är av riksintresse avgörs först i samband med ett rättsverkande beslut.

Det är Energimyndigheten som pekar ut riksintresse för energidistribution. För närvarande är vissa ledningar och transformatorstationer i Örebro och i Södermanlands län utpekade som riksintresse. Dessutom har anslutningsledningarna från respektive riksintresseområde till stamnätet pekats ut som riksintresse för energidistribution. Detta gäller områdena Barsebäck, Brofjorden, Forsmark, Malmö hamn, Oskarshamn, Ringhals, Stenungsund och Sternö-Stillerydshamnen.

Möjligheten att ordna energiförsörjning

Majoriteten av alla byggnader, åtminstone huvudbyggnader, behöver tillföras energi för sin funktion. Det kan till exempel handla om energi för uppvärmning och hushållsel i ett bostadshus eller energi för verksamheten eller processen i en industribyggnad. Vid lokaliseringsprövningen kan byggnadsnämnden behöva utreda om det byggnadsverk som ansökan avser är lämpligt att lokalisera till den aktuella platsen med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen.

Bestämmelsen har överförts från den äldre plan- och bygglagen, ÄPBL. I förarbetet till ÄPBL framgår att bestämmelsen syftar till att ge ökad vikt åt energifrågorna vid lokaliseringsprövning av i första hand samlad bebyggelse, men att en möjlighet att väga in energifrågor även vid lokaliseringsprövning av enstaka byggnader också bör finnas. I förarbetet nämns också att kommunerna i sin planläggning skall reservera mark för energianläggningar av olika slag, exempelvis energiomvandlingsanläggningar, tänkbara lägen för vindkraftverk och vattenkraftverk liksom mark för ledningar, men att det bör finnas en särskild bestämmelse om att byggnader och andra anläggningar, som för att fungera tillfredsställande är beroende av energianvändning. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 116-117)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Förarbetet går vidare med att exemplifiera behovet av en sådan bestämmelse med möjligheterna att använda värmeverk för centraliserad försörjning, liksom centraliserade värmesystem i mindre, någorlunda täta bebyggelsegrupper. Det är därför oklart om elförsörjning omfattas av bestämmelsen och såvitt Boverket vet finns heller inget klargörande från rättspraxis vad som gäller i dessa fall.

Det kan dock saknas förutsättningar för elnätsföretag att möta ett tillkommande effekt- eller kapacitetsbehov. Om det allmänna intresset av hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen också ska anses inbegripa möjligheten till elförsörjning, kan det vara skäl för byggnadsnämnden att inte bevilja lov eller förhandsbesked.