På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag förstår-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Utemiljöns funktioner och struktur gestaltas utifrån verksamhetens behov

Granskad:

Utemiljöns kvalitet, dess funktioner och struktur är starkt relaterade till gårdens ytstorlek, byggnadens placering och hur tomtens inneboende egenskaper tagits tillvara. Gårdar för barn och unga i förskola och skola ska rymma många funktioner som gynnar lärande, välmående och utveckling. Särskilt viktigt är att främja naturkontakt, lek och fysisk aktivitet. Utemiljöerna behöver också vara säkra och inkluderande.

Illustrationer som visar att sidan handlar om förskola, skola och skolmiljö ute.
Den vildare vegetationszonen på Björkhagens förskola i Malmö möjliggör spännande lek och fysisk aktivitet för alla tack vare sin markbeläggning. Landskapsarkitekt: Studio Sueca. Foto: Werner Nystrand.

Utemiljöer för lärande, välmående och utveckling

Förskolegårdar och skolgårdar fyller viktiga funktioner för både barn och elever och för verksamheten i förskola, skola och på fritidshem. Gårdarna har också en viktig funktion för lokalsamhället.

Några av de mest centrala funktionerna hos förskole- och skolgårdar är att skapa plats för barns och ungas:

  • sociala liv,
  • naturkontakt,
  • fysiska aktivitet,
  • lärande,
  • fria lek och
  • återhämtning.

Alla dessa delar är viktiga och samspelar för att stödja barns och elevers inlärning, hälsosamma liv och utveckling.

Ju större yta, desto fler funktioner och kvaliteter

Olika storlek på utemiljön ger olika förutsättningar att skapa den kvalitet som önskas. En bra förskolegård eller skolgård erbjuder barn och elever en miljö som främjar en mångfald av möjligheter. Barn och elever ska kunna vara fysiskt aktiva, vara sociala tillsammans med andra, få naturkontakt och hitta platser där de kan vara själva och finna återhämtning. En tillräckligt stor gård gör det möjligt för förskolebarn och elever att få sina varierande behov och individuella önskemål tillgodosedda.

Tillräcklig yta på gården ger förutsättning att bibehålla områden med naturkaraktär utan att de slits ned. Det gynnar barn och elevers lek och återhämtning, och ger samtidigt samhället ekosystemtjänster som biologisk mångfald och infiltrering av dagvatten.

Att skolgården eller förskole- eller skolgården ligger i direkt anslutning till verksamhetens byggnad gynnar också lek och fysisk aktivitet. Om barn är beroende av vuxna för att ta sig till sin lekmiljö, riskerar detta att kraftigt dra ned aktivitetsnivån (Nordström, 2013). För förskolan är det särskilt viktigt med en egen gård. Ligger utemiljön på avstånd ökar behovet av personal, eftersom det måste finnas bemanning för att en person ska kunna gå tillbaka till förskolan medan den andra stannar hos barngruppen. Detta begränsar i sin tur de tider då barngruppen kan vara ute.

Nedanstående tre illustrationer visar schematiskt vilka funktioner som ryms beroende på hur stor yta gården har. Bilderna kan läsas från vänster till höger där ytan successivt ökar och allt fler typer av miljöer ryms.

Utemiljöer för barn i förskolan

En förskolegård med en utemiljö på 10 m2 per barn blir mestadels hårdgjord på grund av entréer och hårt slitage, medan en förskolegård med 40 m2 per barn kan rymma flera funktioner och kvaliteter som vattenlek, grönska och vildare natur att upptäcka. Under 25 m2 per barn blir slitaget stort och det är svårt att få vegetation och naturliga markmaterial att klara sig.

Illustrationen visar en schematisk bild över vilka kvaliteter och funktioner som ryms på en utemiljö för en förskola beroende på storleken. Illustration: Lena Jungmark/Boverket.

Utemiljöer för elever i åk F-6

En skolgård med en utemiljö på 10 m2 per elev blir mestadels hårdgjord, medan en skolgård med 30 m2 per elev kan rymma både idrottsytor och mer naturliknande ytor. Under 25 m2 per barn blir slitaget stort och det är svårt att få vegetation och naturliga markmaterial att klara sig.

Illustrationen visar en schematisk bild över vilka kvaliteter och funktioner som ryms på en skolgård för elever åk F-6 beroende på storleken. Illustration: Lena Jungmark/Boverket.

Utemiljöer för elever i åk 6-9

Äldre barn behöver informella hängplatser att vara på och traditionella bänkar och bord. Platser för att se andra och själv synas är viktiga. Trappor, trädäck och andra extensiva platser fungerar bra som sitt- och umgängesplatser och kan kombineras med platser som ger impulser till rörelse, kraftmätning och socialt samspel. För tonåringar är det viktigt att få påverka och uttrycka sin identitet i relation till platsen. På skolgården kan konstnärliga uttryck få ta plats, genom utställningar på gården och platser för dans och musik. En skolgård med en utemiljö på 10 m2 per elev blir mestadels hårdgjord, medan en skolgård med 30 m2 per elev kan rymma både grönska, hängplatser och idrottsytor.

Illustrationen visar en schematisk bild över vilka kvaliteter och funktioner som ryms på en skolgård för elever i åk 6-9 beroende på storleken. Illustration: Lena Jungmark/Boverket.

Tillgängliga och inkluderande utemiljöer

Alla barn och unga ska kunna använda och vara delaktiga i utemiljön på förskolegårdar och skolgårdar. Tillgänglighet är en förutsättning för att alla barn ska kunna ta sig fram på gården och det ska vara lätt att orientera sig så att utemiljön känns trygg. Tillgänglighetsaspekter ska alltid vägas in vid gestaltningen av förskolans och skolans utemiljöer och behöver lyftas tidigt i gestaltningsprocessen. En universell utformning av gården där platsens inneboende kvaliteter tas till vara för att exempelvis överbrygga nivåskillnader minskar behovet av ramper och speciallösningar. Det är också angeläget att i samband med detta balansera olika behov mot varandra. En utgångspunkt bör vara att alla ska känna sig inkluderade och ha möjlighet att delta i olika sociala sammanhang. Det innebär dock inte att varje enskild del av en lekmiljö behöver anpassas för varje form av funktionsnedsättning.

Vid utformning av nya, eller utveckling av befintliga lekmiljöer är det viktigt att fundera på hur platsen kan användas av olika personer – barn i alla åldrar, vuxna, och barn och vuxna med någon form av funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning är i första hand just barn, och de har samma behov av rika miljöer och upplevelser som alla andra. Att skapa och experimentera, känna olika sinnesupplevelser, göra saker själva och tillsammans med andra, uppleva rörelseglädje och utmana sig själva är en viktig del i alla barns utveckling.

Universellt utformad lekplats i Varberg som kan användas av alla barn oavsett om de går, rullar, kryper eller springer när de tar sig fram. Miljön kan fungera som inspiration även för förskolor och skolors utemiljöer. Foto: Maria E Teder/Boverket.

Säkra och stimulerande utemiljöer

Flera av de krav som omfattar lekmiljöer handlar om säkerhet. Fastighetsägare har enligt plan- och bygglagen (2010:900) en skyldighet att underhålla lekplatser så att risker för olycksfall begränsas. Ett allt för stort fokus på säkerhet kan dock motverka själva syftet med lekmiljöerna – det vill säga att skapa attraktiva och spännande lekmiljöer och mötesplatser som bidrar till barns hälsa och utveckling.

Utemiljöer för barn och unga behöver planeras och utformas för att främja barns möjlighet att under trygga former öka spänningen i leken så att de kan utmana sig själva och utveckla sina förmågor. Framför allt yngre barn uppfattar om den fysiska omgivningen är ”klättringsbar”, ”krypbar” eller ”kanbar” även om de inte provat den tidigare. Elin Beate Sandseter (2011) beskriver och sammanfattar hur barn använder sig av möjlighet till kalkylerat risktagande på en förskolegård i sex punkter:

  1. utforska höjder (klättra, klänga, hoppa, balansera)
  2. uppleva hög fart (springa, gunga, glida, cykla, skejta)
  3. utforska sina gränser för vad som är farligt (klätterväggar, eld, is, vatten)
  4. testa vanliga verktyg (tälja, hugga, såga)
  5. kämpa (tävla, fajtas, brottas)
  6. testa att vara själv (gömma sig, dra sig undan).

Det handlar om möjligheten till att med ”skräckblandad förtjusning” ta sig an fysiska utmaningar, men också om social dynamik mellan barn och i förhållande till vuxna, där barn som enskilda och grupp får en chans att pröva och definiera sina gränser.

I utformningen av utemiljöer är det viktigt att tillgodose barns behov av utmaningar. Utmaningar som barn själva väljer innebär möjligheter till lärande. Däremot är det naturligtvis fortfarande lika viktigt att försöka identifiera och få bort aspekter i utemiljön som innebär fara för allvarliga skador. Sådana faror och risker som barnen inte själva kan uppfatta är inte önskvärda i lekmiljöer.

Ett klätterträd ger möjlighet att såväl utforska höjder som att testa sina motoriska färdigheter, liksom för att dra sig undan och vara för sig själv. Foto: Therese Winberg/Scandinav bildbyrå

Balanserad riskbedömning

I England har en metod som kallas Risk Benefit Assessment utvecklats. Det handlar om att det är viktigt att ha ett balanserat förhållningssätt till risker i barns lekmiljöer och inte låta rädslan för att barn ska göra sig illa gå till överdrift. I en balanserad riskbedömning bedöms alltså både värden och risker med olika aspekter i en lekmiljö. Syftet är att skapa miljöer där barn kan testa sina gränser inom rimligt säkra förhållanden. Förhållningssättet kan beskrivas som att det inte handlar om att skapa miljöer som är så säkra som möjligt, utan miljöer som är tillräckligt säkra. Allt fler kommuner arbetar med att göra balanserade riskbedömningar.

I plan- och bygglagen (2010:900), PBL, kallas utemiljöer vid skolor och förskolor för friytor. PBL ställer krav på att det ska finnas tillräckligt stora friytor som är lämpliga för lek och utevistelse när en tomt ska bebyggas med en skola, förskola eller fritidshem. Friytan ska finnas på tomten eller i närheten av den. Om valet står mellan parkering och friyta ska friytan prioriteras. (8 kap. 9§ PBL)

Boverket har tagit fram allmänna råd för att precisera kvaliteter och avstånd till friytan. Allmänna råden lyfter att vid placering och anordnande av friytan bör särskilt friytans storlek, utformning, tillgänglighet, säkerhet och förutsättningarna att bedriva ändamålsenlig verksamhet beaktas. Med ändamålsenlig verksamhet menas att friytan kan användas till lek, rekreation samt fysisk och pedagogisk aktivitet för den verksamhet som friytan är avsedd för. Friytan bör vara så rymlig att det utan svårighet eller risk för omfattande slitage går att ordna varierande terräng- och vegetationsförhållanden. Friytan bör kännetecknas av goda sol- och skuggförhållanden, god luftkvalitet samt god ljudkvalitet. BFS 2015:1

Boverkets allmänna råd (2015:1) om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet

Europastandarder (EN) om fasta lekredskap och fallmaterial:

För fasta lekredskap och fallmaterial finns europastandarder. Egna konstruktioner av stockar och rep kan kontrolleras mot säkerhetsstandarderna i SS-EN 1176-1, och avstånden för att förhindra fallolyckor i SS-EN 1177.

Avsnittets innehåll

På nedanstående sidor beskrivs följande aspekter som är viktiga för att skapa kvalitativa och hållbara utemiljöer vid förskolor och skolor:

Referenser

Nordström, M. Med eller utan skolgård - gör det någon skillnad? I: de Laval, S. (red). (2014). Skolans och förskolans utemiljöer - kunskap och inspiration til stöd vid planering av barns utemiljö. s.39-44. Stockholm: Skolhusgruppen.

Sandseter, Ellen Beate Hansen. (2011). ”Children’s Risky Play from an Evolutionary Perspective: The Anti-Phobic Effects of Thrilling Experiences.” I: Evolutionary Psychology, 2011: 257-284.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen