Utemiljöns funktioner och struktur gestaltas utifrån verksamhetens behov
Utemiljöns kvalitet, dess funktioner och struktur är starkt relaterade till gårdens ytstorlek, byggnadens placering och hur tomtens inneboende egenskaper tagits tillvara. Gårdar för barn och unga i förskola och skola ska rymma många funktioner som gynnar lärande, välmående och utveckling. Särskilt viktigt är att främja naturkontakt, lek och fysisk aktivitet. Utemiljöerna behöver också vara säkra och inkluderande.
Utemiljöer för lärande, välmående och utveckling
Förskolegårdar och skolgårdar fyller viktiga funktioner för både barn och elever och för verksamheten i förskola, skola och på fritidshem. Gårdarna har också en viktig funktion för lokalsamhället.
Några av de mest centrala funktionerna hos förskole- och skolgårdar är att skapa plats för barns och ungas:
- sociala liv
- naturkontakt
- fysiska aktivitet
- lärande
- fri lek
- återhämtning.
Alla dessa delar är viktiga och samspelar för att stödja barns och elevers inlärning, hälsosamma liv och utveckling.
Ju större yta, desto fler funktioner och kvaliteter
Olika storlek på utemiljön ger olika förutsättningar att skapa den kvalitet som önskas. En bra förskolegård eller skolgård erbjuder barn och elever en miljö som främjar en mångfald av möjligheter. Barn och elever ska kunna vara fysiskt aktiva, vara sociala tillsammans med andra, få naturkontakt och hitta platser där de kan vara själva och finna återhämtning. En tillräckligt stor gård gör det möjligt för förskolebarn och elever att få sina varierande behov och individuella önskemål tillgodosedda.
Tillräcklig yta på gården ger förutsättning att bibehålla områden med naturkaraktär utan att de slits ned. Det gynnar barn och elevers lek och återhämtning, och ger samtidigt samhället ekosystemtjänster som biologisk mångfald och infiltrering av dagvatten.
Att skolgården eller förskole- eller skolgården ligger i direkt anslutning till verksamhetens byggnad gynnar också lek och fysisk aktivitet. Om barn är beroende av vuxna för att ta sig till sin lekmiljö, riskerar detta att kraftigt dra ned aktivitetsnivån (Nordström, 2013). För förskolan är det särskilt viktigt med en egen gård. Ligger utemiljön på avstånd ökar behovet av personal, eftersom det måste finnas bemanning för att en person ska kunna gå tillbaka till förskolan medan den andra stannar hos barngruppen. Detta begränsar i sin tur de tider då barngruppen kan vara ute.
Nedanstående tre illustrationer visar schematiskt vilka funktioner som ryms beroende på hur stor yta gården har. Bilderna kan läsas från vänster till höger där ytan successivt ökar och allt fler typer av miljöer ryms.
Utemiljöer för barn i förskolan
En förskolegård med en utemiljö på 10 m2 per barn blir mestadels hårdgjord på grund av entréer och hårt slitage, medan en förskolegård med 40 m2 per barn kan rymma flera funktioner och kvaliteter som vattenlek, grönska och vildare natur att upptäcka. Under 25 m2 per barn blir slitaget stort och det är svårt att få vegetation och naturliga markmaterial att klara sig.
Utemiljöer för elever i åk F-6
En skolgård med en utemiljö på 10 m2 per elev blir mestadels hårdgjord, medan en skolgård med 30 m2 per elev kan rymma både idrottsytor och mer naturliknande ytor. Under 25 m2 per barn blir slitaget stort och det är svårt att få vegetation och naturliga markmaterial att klara sig.
Utemiljöer för elever i åk 6-9
Äldre barn behöver informella hängplatser att vara på och traditionella bänkar och bord. Platser för att se andra och själv synas är viktiga. Trappor, trädäck och andra extensiva platser fungerar bra som sitt- och umgängesplatser och kan kombineras med platser som ger impulser till rörelse, kraftmätning och socialt samspel. För tonåringar är det viktigt att få påverka och uttrycka sin identitet i relation till platsen. På skolgården kan konstnärliga uttryck få ta plats, genom utställningar på gården och platser för dans och musik. En skolgård med en utemiljö på 10 m2 per elev blir mestadels hårdgjord, medan en skolgård med 30 m2 per elev kan rymma både grönska, hängplatser och idrottsytor.
Tillgängliga och inkluderande utemiljöer
Alla barn och unga ska kunna använda och vara delaktiga i utemiljön på förskolegårdar och skolgårdar. Tillgänglighet är en förutsättning för att alla barn ska kunna ta sig fram på gården och det ska vara lätt att orientera sig så att utemiljön känns trygg. Tillgänglighetsaspekter ska alltid vägas in vid gestaltningen av förskolans och skolans utemiljöer och behöver lyftas tidigt i gestaltningsprocessen. En universell utformning av gården där platsens inneboende kvaliteter tas till vara för att exempelvis överbrygga nivåskillnader minskar behovet av ramper och speciallösningar. Det är också angeläget att i samband med detta balansera olika behov mot varandra. En utgångspunkt bör vara att alla ska känna sig inkluderade och ha möjlighet att delta i olika sociala sammanhang. Det innebär dock inte att varje enskild del av en lekmiljö behöver anpassas för varje form av funktionsnedsättning.
Vid utformning av nya, eller utveckling av befintliga lekmiljöer är det viktigt att fundera på hur platsen kan användas av olika personer – barn i alla åldrar, vuxna, och barn och vuxna med någon form av funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning är i första hand just barn, och de har samma behov av rika miljöer och upplevelser som alla andra. Att skapa och experimentera, känna olika sinnesupplevelser, göra saker själva och tillsammans med andra, uppleva rörelseglädje och utmana sig själva är en viktig del i alla barns utveckling.