Grönplanera för anpassning till ett ändrat klimat
Klimatförändringarna påverkar redan idag den byggda miljön genom förändrade nederbördsmönster, skyfall, stigande havsnivåer, värmeböljor och långvarig torka. Parker, grönområden och det omgivande landskapet har stor potential för att minska risken för översvämning, ras, skred och erosion samt lindra effekten av högre temperaturer. Att arbeta med naturbaserade lösningar kan därför bli ett effektivt och mångfunktionellt klimatanpassningsverktyg.
Parker och grönområden reglerar vatten vid skyfall och översvämning
Eftersom marken i städer och tätorter till stor del är hårdgjord kan den inte ta emot och infiltrera dagvatten i samma utsträckning som det omkringliggande landskapet. Dagvatten tas i stället om hand i dagvatten- och avloppssystemen som ofta inte är dimensionerade för stora vattenmängder. Systemens kapacitetsbrister blir ännu tydligare vid skyfall eller långvariga regn, då stora mängder vatten behöver tas om hand. Utan tillräcklig kapacitet med möjligheter att snabbt ta hand om vattenmassorna, genom bland annat fördröjning eller lokal infiltration, kan detta leda till översvämningar, avloppsbreddning och föroreningsspridning. Översvämningar vid skyfall kan få förödande konsekvenser för bebyggelse, infrastruktur och samhällsfunktioner, men också på privat egendom.
Parker, grönområden, dammar och våtmarker kan både fördröja vatten för att minska belastningen på VA-ledningssystemen och i viss mån infiltrera och rena vatten. Det skulle vara alltför kostsamt och svårt att bygga ut de tekniska systemen för vatten och avlopp för att kunna hantera regnmängden från de extrema skyfall som ett förändrat klimat medför. Därför behövs parker och grönområden för att omhänderta, fördröja och i viss mån infiltrera dagvatten lokalt. Att göra plats för vatten i den byggda miljön genom att satsa på förebyggande, naturbaserade lösningar kan vara kostnadseffektivt och ge många andra positiva funktioner i jämförelse med att satsa på traditionella, tekniska lösningar. Sådana lösningar är ofta statiska och kräver kontinuerlig drift samt nya och kostsamma lösningar för varje tillkommande problem.
Stora träd och vegetation behövs
Träd och annan vegetation i staden gör ett viktigt jobb för att hantera regn, genom att ta upp och lagra vatten och genom att göra marken mer porös och mottaglig för infiltration av vatten.
Studier visar att vid normala sommarregn rinner drygt 60 procent mindre regnvatten av från asfalterade ytor med träd jämfört med rena asfaltytor. Från gräsklädda ytor rinner nästan inget regnvatten alls av. Detta eftersom träd, planteringsgropar och gräsytor i stället använder, samlar upp, avdunstar och infiltrerar vatten.
Förutom träd och vegetation kan naturbaserade lösningar som restaurering av vattendrag och anläggning av våtmarker inom och utanför den byggda miljön vara effektiva åtgärder för att omhänderta och fördröja vatten i landskapet, inte minst för att minska flödestoppar och översvämningsrisk i nedströms belägen bebyggelse. Vidare kan våtmarkens vattenhållande förmåga mildra effekterna av torka och stärka grundvattenbildning under rätt förutsättningar.
Grönska och vatten reglerar temperaturen vid värmeböljor
Klimatförändringarna kommer att medföra ett varmare klimat med fler, intensivare och längre värmeböljor, vilket kan få negativa effekter på vår hälsa. Särskilt små barn, äldre och sjuka människor kan fara illa av hög värme. I den byggda miljön förstärks det varmare klimatet ytterligare, bland annat på grund av den så kallade urbana värme-ö-effekten, se faktaruta.
Träd och annan vegetation bidrar till att reglera temperaturen och skapa ett mer komfortabelt mikroklimat såväl lokalt i kvarteret som på stadsdels- och stadsnivå. Detta sker på två huvudsakliga sätt. Vegetation sänker temperaturen omkring sig genom att ge skugga till närliggande områden samt genom avdunstning av vatten från mark och vegetation (evapotranspirationen).
Vegetation i flera skikt, det vill säga med gräs, olika stora buskar och träd ger en större volym på vegetationen, vilket leder till mer avdunstning och därmed en större temperaturminskning. Även på landskapsnivå kan större skogsområden ha en nedkylande effekt på närliggande städer. Vegetationen minskar också kylbehovet av byggnader, vilket i sig medför en klimatnytta i form av lägre energibehov.
Urban värme-ö-effekt beror på att stadens hårdgjorda, och ofta mörka ytor (byggnader, vägbeläggning med mera) inte reflekterar värme i samma utsträckning som vegetationsbeklädd mark. Om natten avgår den inlagrade värmen, vilket höjer lufttemperaturen. Vidare bidrar spillvärmen från byggnader, trafik och människor samt brist på urban grönska (mindre avkylande avdunstning) till förhöjda temperaturer i tätbebyggda miljöer. Skillnaden i temperatur mellan stad och landsbygd ibland kan ibland vara så stor som upp till tio grader Celsius. Även inom en stad kan temperaturskillnaderna vara stora beroende på bebyggelsens utformning och placering och närhet till träd och grönska vilket påverkar luftväxlingen. För att minska negativa konsekvenser av ett varmare klimat behöver urbana områden därför planeras och utformas så att de gynnar en komfortabel stadsmiljö.
Vegetationens rötter kan motverka ras, skred och erosion
I takt med klimatförändringarna ökar risken för ras, skred och erosion. Vegetation som buskar och träd har stor betydelse för att stabilisera mark- och jordförhållanden genom att de med sina rötter binder jorden. Det kan därför vara särskilt viktigt med vegetation vid sjöar och vattendrag, utmed stränder längs kusten samt på jordar i sluttningar som är skredbenägna.