På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Klimataspekter och tidsperspektiv

Information

Boverket har för avsikt att framöver utveckla allmänna råd för bedömning av risken för översvämning.

Vid bedömning av markens lämplighet utifrån risken för naturolyckor måste effekten av förändrat klimat beaktas. Förändrade vattenflöden och nivåer i vattendrag, sjöar och hav påverkar sannolikheten för översvämning, ras, skred och erosion. Såväl ändrade nederbördsmönster som förändringar i grundvattennivå och i markens portryck påverkar risken för naturolyckor. Vid lämplighetsbedömningen måste effekten av förändrat klimat under den planerade bebyggelsens förväntade livslängd beaktas.

Klimatförändringarna innebär stora osäkerheter som behöver hanteras i den fysiska planeringen. Kunskapen om klimatförändringar utvecklas kontinuerligt och hur omfattande klimatförändringarna blir är beroende av framtida politiska beslut om bland annat minskade utsläpp. Därför bör ett så uppdaterat underlag som möjligt användas som utgångspunkt för bedömning av risken för naturolyckor vid fysisk planering.

Kommunens syn på risken för klimatrelaterade skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion ska framgå av kommunens översiktsplan. Även kommunens syn på hur sådana risker kan minska eller upphöra ska framgå av planen. Detta ställer krav på att kommunen tar fram och upprätthåller aktuellt underlag om klimateffekter som är relevant för kommunens fysiska planering. Detta underlag är på en kommunövergripande nivå men bör utformas så att det ger stöd för efterkommande detaljplanering.

Vid detaljplaneläggning bör risken för naturolyckor bedömas både utifrån dagens och framtidens förväntade klimat.

Scenarier

Vilka förändringar i klimatet som samhället kommer att behöva anpassa sig till beror i hög grad på hur politiker och beslutsfattare globalt lyckas hantera och begränsa utsläppen av växthusgaser.
Inom klimatforskningen går kunskapsutvecklingen snabbt framåt.

FN:s klimatpanel, IPCC, gör återkommande kunskapssammanställningar till stöd för avvägningar och beslut inom politik och samhällsutveckling. Den senaste kunskapssammanställningen som beskriver olika scenarier för hur växthuseffekten kan förändras i framtiden publicerades 2013. Nästa omfattande kunskapssammanställning om klimatförändringar planeras publiceras 2021. Det har gjorts stora forskningsframsteg särskilt om havsnivåhöjning sedan 2013. Under 2019 presenterade IPCC en specialrapport med uppdaterad kunskapssammanställning om bland annat stigande havsnivå. Slutsatserna från specialrapporten behandlas i avsnittet om havsnivå. 

Det finns inga nationella beslut om vilket scenario som ska ligga till grund för samhällets utveckling och anpassning i Sverige, men i propositionen Nationell strategi för klimatanpassning (prop. 2017/18:163) finns vägledande principer för klimatanpassningsarbetet. Ta del av länk till propositionen under "Relaterad information".

En av strategins vägledande principer är att vid riskvärdering och planering av anpassningsåtgärder bör ett framtida klimat analyseras utifrån olika utsläppsscenarier och flera möjliga utfall utifrån dessa bör beaktas. Om kommunen tar fram egna analyser av effekter av klimatförändringar kan det vara lämpligt att analysera flera scenarier. Det är viktigt att kommunen då för varje scenario beaktar hela sannolikhetsfördelningen för beräknade effekter på nederbörd, flöden och nivåer vid bedömning av risk för översvämning, ras, skred eller erosion. Kommunen behöver då också redovisa vilka scenarier som använts och hur osäkerheter har hanterats.

Jämfört med många andra typer av klimatanpassning skiljer sig klimatanpassning genom fysisk planering på flera sätt. Vid fysisk planering medverkar oftast inte de som i framtiden utsätts för risken och står för riskkostnaderna i beslut om vad som är acceptabel risk. Dessutom finns det små möjligheter för både enskilda och kommunen att i efterhand klimatanpassa bebyggelsen. Sammantaget gör detta att kommunen behöver ha goda säkerhetsmarginaler vid planering av markanvändning där naturolyckor kan medföra stora konsekvenser.

SMHI har på sin webbplats tagit fram olika klimatscenarier. Läs mer om SMHI:s klimatscenarier under "Relaterad information".

Användning av nationella underlag för vattennivåer och flöden

Vid användning av nationella underlag för vattennivåer och flöden kan IPCC:s scenario benämnt RCP 8,5 oftast vara ett lämpligt utgångsscenario i fysisk planering när det kommer till att bedöma risken för naturolyckor i ett framtida klimat. Detta scenario innebär fortsatta höga utsläpp av växthusgaser. Valet att använda RCP 8,5 som utgångsscenario i fysisk planering beror inte i första hand på att det är ett mer troligt utsläppsscenario än något annat av IPCC:s scenarier utan får ses som ett sätt att hantera de stora osäkerheterna avseende framtiden. Detta gäller inte minst för naturolyckor kopplade till stigande havsnivåer på lång sikt. Du kan läsa mer om detta i avsnittet om havsnivå.

Oftast är det scenariot RCP 8,5 som medför störst förändring av framtida nederbördsmängder, vattenföring och vattenstånd i sjöar och vattendrag. I vissa regioner och för vissa sjöar och vattendrag kan andra av IPCC:s scenarier innebära större konsekvenser, och då bör dessa beaktas.

SMHI har tagit fram nationella underlag för havsnivåer. Ta del av dessa underlag under "Relaterad information".

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har tagit fram översvämmningskarteringar för flöden och vattennivåer i sjöar och vattendrag. Ta del av dessa underlag under "Relaterad information".

SMHI har tagit fram länsvisa analyser av flöden i vattendrag vid olika scenarier. Ta del av dessa underlag under "Relaterad information".

Havsnivå

Stigande global medelhavsnivå får betydelse för bebyggelseutveckling längs Sveriges kuster. Detta gäller framför allt med avseende på bebyggelsens utsatthet för risk för översvämning och erosion. En stigande havsnivå får också betydelse för risken för ras och skred i områden i kustbandet och vid flodmynningar i kontakt med havet. Eftersom landhöjningen i norra Sverige fortfarande är större än havsnivåhöjningen är det framförallt i södra och mellersta Sverige som stigande havsnivå får stor betydelse vid fysisk planering. På längre sikt kommer havsnivåhöjningen att påverka även norra Sveriges kuster.

Inom havsnivåforskningen har det gjorts betydande framsteg under de senaste åren, särskilt när det gäller förståelsen av hur de stora landbaserade inlandsisarna Grönland och Antarktis påverkas av global uppvärmning. 2019 presenterade IPCC en specialrapport, SROCC, med uppdaterad kunskapssammanställning om bland annat stigande havsnivå.

Enligt rapporten bedöms den troliga höjningen av globala medelhavsnivån bli mellan ungefär 0,3 och 1,1 meter fram till slutet av århundradet, detta enligt IPCC:s lägsta respektive högsta utsläppsscenario. Samtidigt framhåller IPCC att osäkerheten är stor och en höjning av medelhavsnivån med 2 meter till år 2100 inte kan uteslutas. Bortom år 2100 beräknas havsnivån fortsätta att stiga under flera sekel och därefter bedöms den förhöjda havsnivån bestå under flera tusen år.

I rapporten redovisar IPCC framtidsprojektioner för global medelhavsnivå enligt scenarier som representerar en global utveckling med låga (RCP2,6), respektive höga (RCP8,5) växthusgasutsläpp. För de två scenarierna redovisas sannolika intervall för havsnivåhöjning. Sannolikt intervall definieras som intervallet mellan 17:e och 83:e percentilen för modellerade havsnivåer vid ett givet scenario. Det innebär att sannolikheten att havsnivån blir högre än intervallet för respektive scenario är 17 procent. Hur sannolikt det är att utvecklingen av växthusgasutsläpp skulle följa något av de olika RCP-scenarierna bedöms inte av IPCC.

Graf över förändring av den globala medelhavsnivån från 1950 till sekelskiftet vid år 2300.  Innehållet i diagrammet beskrivs i bildtexten och i brödtexten.
Klicka på bilden för större format. Grafen visar förändring av global medelhavsnivå, relativt perioden 1986 – 2005. Observerad och modellerad historisk förändring sedan 1950, samt framtidsprojektioner för scenarier med låga (RCP2,6) respektive höga (RCP8,5) växthusgasutsläpp. Färgade fält representerarar sannolika intervall för höjning av global medelhavsnivå, blå färg för RCP2,6 och rosa för RCP8,5. Streckade färgintervall indikerar låg säkerhet i havsnivåprojektioner bortom 2100. Stapeln till höger representerar en sammanvägd expertuppskattning av möjlig havsnivåhöjning till 2300. Illustration: figur SPM1 från IPCC:s specialrapport SROCC. SROCC

För scenariot RCP2,6 anges en global medelhavsnivåhöjning på 0,29 ‑ 0,59 meter som sannolikt intervall för år 2100. För scenariot RCP8,5 anges en medelhavsnivåhöjning på 0,61 ‑ 1,10 meter som sannolikt intervall för år 2100. Osäkerheten är stor och enligt IPCC kan det inte uteslutas att medelhavsnivån höjs med 2 meter till år 2100.

Det finns få tillgängliga havsnivåstudier som sträcker sig bortom år 2100 vilket gör att osäkerheterna är mycket stora. Fram till år 2300 indikeras ett sannolikt intervall på 0,6 ‑ 5,4 meters höjning av globala medelhavsnivån enligt IPCC.

Risktolerans för olika investeringar

IPCC:s specialrapport SROCC behandlar även konsekvenser och hur framtida havsnivåhöjning kan hanteras. IPCC anger att användare som är risktoleranta, t.ex. vid planering av investeringar som på ett enkelt sätt kan anpassas, kan föredra att använda de sannolika intervallen för havsnivåhöjning vid RCP2,6 och RCP8,5 vid planering av långsiktig anpassning.

Användare som har låg risktolerans, t.ex. vid planering för översvämningssäkerhet i städer samt långsiktiga investeringar i kritisk infrastruktur, kan föredra att ta höjd för högre havsnivåhöjning än de sannolika intervallen för RCP2,6 och RCP8,5. Säkerhetsmarginalen motiveras av att det är 17 procentsannolikhet att den globala medelhavsnivåhöjningen till år 2100 blir högre än 0,59 meter vid scenariot RCP2,6 respektive 1,10 meter vid scenariot RCP8,5. Samtidigt framhåller IPCC att en global höjning av medelhavsnivån med 2 meter till år 2100 inte kan uteslutas.

Sidhänvisning för att läsa mer om detta i SROCC-rapporten hittar du i "Källor och sidhänvisningar".

Exempel på analys som beaktar ett stort spann av risktolerans

Osäkerheterna när det kommer till att bedöma framtida havsnivåer är mycket stora vilket gör det extra besvärligt, men särskilt viktigt, att beakta i fysisk planering av kustnära områden. Är konsekvenserna av en översvämning av planerad bebyggelse mycket stora kan ytterligare säkerhetsmarginal krävas.

Det är viktigt att komma ihåg att haven kommer fortsätta att stiga under lång tid framöver även om vi lyckas stoppa utsläppen av växthusgaser. Även med kraftfullt minskade utsläpp kommer havsnivån att fortsätta stiga i många århundraden framöver.

Vid planering av större områden av bebyggelse och bebyggelsestrukturer med en förväntad livslängd som sträcker sig över 2100 är det lämpligt att kommunen även har belyst konsekvenser av förväntad havsnivåhöjning bortom 2100.

Du kan läsa sammanfattningen för beslutsfattare från IPCC:s specialrapport SROCC här.

Källor och sidhänvisningar

Tidsperspektiv

För att främja långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror krävs ett långt tidsperspektiv vid bedömningen av ett områdes lämplighet. Även om enstaka byggnader har en begränsad livslängd så kan infrastruktur och övrig bebyggelsestruktur i många fall förväntas finnas kvar i hundratals år. För att kunna bedöma risken för naturolyckor under bebyggelsens förväntade livslängd behöver tidsperspektivet behandlas i planbeskrivningen.

När det gäller byggnadsverk i detaljplanen bör det vara ett minimum att beakta effekter av ett förändrat klimat under byggnadsverkens förväntade livslängd. För sammanhållen bebyggelse och samhällsstrukturer som kan väntas vara bestående längre än enstaka byggnader behöver kommunen förhålla sig till strukturernas förväntade livslängd. Ofta behövs ett systemperspektiv som omfattar områden utanför planen. Det kan till exempel handla om att hantera avrinning genom utformning och höjdsättning av infrastruktur såsom områdets VA-system, något som inte kan lösas i den enskilda planen utan måste ses i ett större sammanhang.

Tillgängliga uppskattningar och scenarier av förväntade klimatförändringar och dess påverkan på havsnivåer, temperatur och nederbörd slutar många gånger vid år 2100. Klimatet kommer fortsätta att förändras efter 2100 och de globala havsnivåerna förväntas fortsätta stiga. Vid planläggning av bebyggelse som förväntas bestå efter 2100 bör planbeskrivningen belysa eventuellt behov av ytterligare säkerhetsmarginal eller skyddsåtgärder, beroende på konsekvenserna av en översvämning.

Klimatets påverkan på ras, skred och erosion

Effekter av ett förändrat klimat i form av ändrade yt- och grundvattennivåer, ändringar i nederbördens intensitet och varaktighet, ändrad frekvens av extremhändelser och ändrade mark- och vattenförhållanden i övrigt påverkar risker för ras, skred och erosion.

Ofta kan det vara svårt att fullt ut bedöma hur klimatförändringarna kommer att påverka stabilitetsförhållanden inom ett område. Det finns i Sverige inte heller ett vedertaget tillvägagångssätt för att hantera klimatförändringar i undersökningar av geotekniska säkerhetsfrågor. En bedömning av hur förändrat klimat påverkar riskerna för ras, skred och erosion under bebyggelsens förväntade livslängd bör emellertid ingå i kommunens underlag avseende geotekniska säkerhetsfrågor. Vid geoteknisk utredning kan det exempelvis behövas analyser om markstabiliteten är känslig för variationer i portryck och hur framtida ökade flöden påverkar erosion och stabilitetsförhållanden.

Statens geotekniska institut har tagit fram en rapport "Klimatlasters effekter på naturlig mark och geokonstruktioner – geotekniska aspekter på klimatförändringen" om hur klimatet påverkar förutsättningarna för ras, skred och erosion. Ta del av rapporten under "Relaterad information".

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej