Exempel: Ovårdad tomt

I plan- och bygglagstiftningen ställs krav på att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Anordningar på tomter ska i skälig utsträckning hållas i sådant skick att de fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Om kraven inte uppfylls ska byggnadsnämnden ingripa inom ramen för sitt tillsynsansvar.

Det ingripande som kan bli aktuellt när byggnadsnämnden utövar tillsyn över bristande vård och skötsel av tomter är i första hand åtgärdsföreläggande. Åtgärdsföreläggande kan vid behov förenas med vite och beslut om att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad, det vill säga av den som fått ett föreläggande. Byggnadsnämnden får också ansöka om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten.

Registrering av ett tillsynsärende

Ett tillsynsärende om ovårdad tomt inleds ofta med att det kommer in en anmälan om detta till byggnadsnämnden. Ett tillsynsärende kan också inledas genom att byggnadsnämnden själv upptäcker en överträdelse, antingen vid en egeninitierad tillsynsinsats eller i samband med annat arbete. Oavsett hur en tillsynsfråga kommer upp ska byggnadsnämnden registrera och diarieföra ett tillsynsärende.

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 5 kap 1 §

Den som anmäler kan vara anonym

Enligt Justitieombudsmannen, JO, finns inte någon skyldighet för den som gör en anmälan att uppge sitt namn. En myndighet kan inte ställa krav på en skriftlig och undertecknad anmälan för att vidta de åtgärder som kan vara aktuella. Att myndigheten inte har anmälarens namn kan dock medföra att det blir svårare att utreda om det finns skäl för ett ingripande. Myndigheten kan inte kontakta eller ställa frågor till anmälaren när dennes namn inte är känt för myndigheten. (JO-beslut 2005-12-30, dnr 3903-2004)

En skriftlig anmälan blir en allmän handling när den kommer in till myndigheten. En muntlig anmälan blir en allmän handling när en handling med uppgifterna har upprättats på myndigheten. Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller identiteten är bekräftad på annat sätt är namnet en uppgift som omfattas av dokumentationsskyldigheten. Detta gäller oavsett vad anmälan rör. (JO-beslut 2005-12-30, dnr 3903-2004)

Tryckfrihetsförordning (1949:105) 2 kap 3,6,7 §§

Byggnadsnämndens tillsynsskyldighet

Byggnadsnämnden är skyldig att pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i plan- och bygglagen, PBL, eller föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 5 §

Det innebär att om byggnadsnämnden gör bedömningen att det inte finns anledning att anta att det skett någon överträdelse av kravet på vård och skötsel av tomt så ska nämnden avsluta tillsynsärendet. Detta kan ske i början av ärendet eller senare under ärendet efter att mer utredning har skett.

Det är lämpligt att tillsynsärendet alltid avslutas genom ett formellt beslut med en motivering om hur nämnden kommit fram till sitt beslut. JO har riktat kritik mot en byggnadsnämnd som inte fattade beslut i ett tillsynsärende trots att en anmälan kommit in. JO ansåg att byggnadsnämnden inte bara var skyldig att fatta ett beslut i ärendet utan också var skyldig att skicka beslutet till anmälaren med en överklagandeanvisning där det framgår hur beslutet kan överklagas.
(JO-beslut 1997-10-09, dnr 3276-1996)

Skyldighet att kommunicera uppgifter

I de fall ärendet inletts med en anmälan bör byggnadsnämnden skicka en bekräftelse till anmälaren så snart anmälan kommit in.

Byggnadsnämnden ska enligt förvaltningslagen skicka anmälan till den som anmälan riktas till. Även i de fall tillsynsärendet påbörjats på annat sätt än genom en anmälan är byggnadsnämnden skyldig att informera den som ärendet avser om detta. Det är samtidigt lämpligt att uttryckligen bereda denne tillfälle att lämna synpunkter och i förekommande fall informera om kommande tillsynsbesök. Myndigheten bestämmer om kommunicering ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Förvaltningslag (2017:900) 25 §

Skyldigheten att kommunicera uppgifter finns för att säkerställa att ingen ska dömas ohörd. Det är en viktig rättssäkerhetsfråga för den enskilde att inte riskera ett ingripande från byggnadsnämnden utan att först få reda på vilket beslutsunderlag som finns och få en möjlighet att yttra sig. Skyldigheten innebär att byggnadsnämnden ska samla in och kommunicera information och argument med alla de som medverkar i ett ärende, vilket ökar förutsättningarna för att nämnden får ett bra beslutsunderlag.

Ett åtgärdsföreläggande om ovårdad tomt riktas till fastighetsägaren eller den som har nyttjanderätt till tomten. 

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 19 §

Tillträde för tillsyn

I de allra flesta fall behöver byggnadsnämnden göra ett tillsynsbesök för att närmare undersöka och dokumentera förhållandena på platsen. Dokumentation kan ske genom anteckningar, foton med mera.

Det är lämpligt att byggnadsnämnden i god tid informerar fastighetsägaren eller den som har nyttjanderätt till tomten om att nämnden avser att göra ett tillsynsbesök. Byggnadsnämnden behöver i vissa fall inte informera om besöket i förhand. Detta gäller till exempel om det är bråttom på grund av att det finns brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig på eller i närheten av tomten. Byggnadsnämnden behöver inte heller informera om tillsynsbesöket i förhand om det av något annat skäl inte är lämpligt, till exempel om byggnadsnämnden befarar att den som föreläggandet avser kommer att hålla sig undan.  (JO-beslut 2008-05-22, dnr 816-2007)

Byggnadsnämnden har rätt att få tillträde till fastigheter och att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra tillsynsarbetet. Om byggnadsnämnden inte får tillträde till fastigheten kan nämnden få hjälp av polismyndigheten. Detsamma gäller om byggnadsnämnden redan på förhand förväntar sig att den inte kommer att få tillträde till fastigheten. Det kan många gånger räcka att meddela den som inte vill samarbeta om att byggnadsnämnden har den möjligheten, för att ett samarbete ska uppstå.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 8,9 §§

Upplysningar och handlingar för tillsyn

Enligt PBL har byggnadsnämnden i vissa fall även rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs. Den rätten gäller dock endast i förhållande till byggherrar och för tillsyn över bygg-, rivnings- och markåtgärder. Det innebär att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet inte har rätt att begära sådana upplysningar och handlingar av andra, till exempel ägare eller innehavare av nyttjanderätt. Det innebär också att det är tveksamt om rätten till upplysningar och handlingar gäller för att bedriva tillsyn över vård och skötsel av tomter, eftersom bestämmelsen i praktiken begränsar rätten till att gälla enbart vid markanläggning.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 8 §

Läs mer om upplysning och handlingar för tillsyn i Boverkets rapport om ovårdade tomter och förfallna byggnader i "Relaterad information".

Skyldighet att dokumentera uppgifter

Den information som inhämtas och de kontakter och övriga åtgärder som förekommer under ett ärendes handläggning måste enligt förvaltningslagen dokumenteras. Det kan till exempel vara skrivelser med klagomål från anmälare, minnesanteckningar som gjorts efter muntliga klagomål, dokumenterade iakttagelser som gjorts vid tillsynsbesök på platsen när mottagaren inte själv varit närvarande, remissvar och andra skrivelser från de som i ett tidigare skede av ärendets handläggning fått tillfälle att yttra sig samt annat faktaunderlag som myndigheten på olika sätt fått del av. För att undvika missförstånd och oklarheter ska dokumentationen alltid vara daterad och signerad.

Förvaltningslag (2017:900) 27 §

Rätt att ta del av uppgifter

Enligt förvaltningslagen har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som tillförts ärendet. Från rättssäkerhetssynpunkt är det därför av största vikt att alla väsentliga uppgifter i ärendet redovisas i akten. Det är en förutsättning för att alla parter i ärendet ska kunna ta del av uppgifter i ärendet och för att ärendet ska kunna handläggas om den ordinarie handläggaren är frånvarande. Det är även viktigt för att myndigheten ska ha ett bra beslutsunderlag och för att en granskning av ärendet ska kunna ske i efterhand.

Förvaltningslag (2017:900) 10 §

När är en tomt ovårdad

Enligt PBL ska en tomt hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 15 §

Om det på tomten finns en anordning, till exempel en ramp, som är avsedd att uppfylla de krav som gäller för en tomt, så ska rampen i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 9 och 15 §§

Byggnadsnämnden får besluta att det ska planteras på tomten och att befintlig växtlighet på tomten ska bevaras om det behövs för att uppfylla kraven på vård och skötsel för att begränsa risken för olycksfall och för att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 15 §

Vad gäller krav på skötsel av tomter för att begränsa risken för olyckor så har det vad Boverket känner till inte inneburit några större tillämpningsproblem för byggnadsnämnderna, när det gäller växtlighet. Skyldigheten att sköta tomten så att risk för olycksfall begränsas kan till exempel aktualiseras i de fall större träd riskerar att falla ner på egendom eller personer i omgivningen.

Vad som utgör betydande olägenhet ska bedömas med urskiljning och utifrån de förhållanden som råder på den aktuella platsen. Vegetation får inte tillåtas växa så högt att den i oacceptabel grad skuggar grannens tomt. Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som en betydande olägenhet för omgivningen måste även beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten. Toleransnivån kan alltså variera mellan olika platser. De olägenheter som är vanligast förekommande när det gäller växtlighet är skuggning, försämrad utsikt och nedskräpning. (jfr prop. 2009/10:170 sid 464, prop. (jfr prop. 1985/86:1 sid 484, 517ff och 523f)

Restriktiv bedömning av betydande olägenhet i rättspraxis

Domstolarna har i rättspraxis gett uttryck för en restriktiv tolkning av när betydande olägenhet på grund av störande växtlighet föreligger. Som exempel kan nämnas att en fastighetsägare inte kunde åläggas att ta bort växtlighet i form av några björkar med en höjd på 13 - 15 meter i gränsen mot en fritidsfastighet. Utredningen visade att sikten mot havet begränsades av dessa och att fastigheten vid solsken delvis skuggades av träden under en stor del av dagen. Träden orsakade därför olägenhet för fastighetens ägare men det var inte styrkt att olägenheterna var betydande. (RÅ 1993 not 521)

Ett liknande synsätt har Mark- och miljööverdomstolen gett uttryck för i ett avgörande som gällde en hög och tätvuxen tujahäck. Enligt domstolen måste prövningen av om skuggning från en tujahäck eller annan vegetation kan anses utgöra en betydande olägenhet ske utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse för prövningen var bland annat i vilken omfattning skuggning skedde och hur det aktuella området såg ut i övrigt. I det aktuella målet rörde det sig om en fastighet i ett lummigt område som gränsade mot ett skogsparti i söder och väster. Fastigheten var förhållandevis liten och möjligheterna att ha uteplatsen på annat ställe var begränsad. Tujorna var i förhållande till uteplatsen placerade bakom grannens bostadshus och ansågs inte bidra nämnvärt till skuggningen på uteplatsen. Den skuggning som de övriga tujorna medförde nådde inte uteplatsen förrän tidigast omkring klockan 16:30 på eftermiddagen. Med hänsyn till att skuggningen från tujorna endast omfattade några timmar per dag och med beaktande av att det även i övrigt var ett lummigt område där viss skuggning får tålas ansåg domstolen vid en samlad bedömning att tujorna inte i oacceptabel grad skuggade grannfastigheten. Även om skuggningen från tujorna innebar en viss olägenhet för ägarna till grannfastigheten ansåg domstolen inte att olägenheten var betydande. (MÖD 2012-10-30, mål nr P 4796-12)

Mark- och miljööverdomstolen har i senare rättsavgöranden haft samma restriktiva synsätt på vad som är betydande olägenhet. Ett exempel på detta är ett avgörande som handlade om en björk som stod nära gränsen till en grannfastighet och skuggade grannens uteplats. Björken fällde också löv och skräpade ner grannens fastighet. Löven skapade problem genom att stuprör och hängrännor på grannens hus blev tilltäppta. Grannen uppgav också att björkens grenar växte in över hans fastighet och att grenarna kunde skada taket på hans hus. Grannen påtalade även att det fanns risk för att björkens rötter kunde skada huset. Domstolen ansåg att det stod klart att grannen drabbades av olägenheter av björken men att dessa inte var betydande. (MÖD 2015-04-30, mål nr P 9750-14)

Som framgår av dessa avgöranden krävs det en hel del för att växtlighet ska anses utgöra en betydande olägenhet för omgivningen. Det är enligt Boverkets bedömning sannolikt lättare att ha framgång med en anmälan om att växtlighet utgör en betydande olägenhet för trafiken.

Läs mer om Boverkets bedömning i Boverkets rapport om ovårdade tomter och förfallna byggnader i "Relaterad information".

Byggnadsnämndens olika möjligheter att ingripa

Om byggnadsnämnden bedömer att kraven på vård och skötsel av tomt inte uppfylls kan nämnden ingripa med åtgärdsföreläggande.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 19 §

Här kan du läsa mer om åtgärdsföreläggande

Beslut om åtgärdsföreläggande får förenas med vite och upplysning om att åtgärden kan komma att genomföras på bekostnad av den som fått ett föreläggande. För verkställighet av åtgärdsförelägganden får byggnadsnämnden även ansöka om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 27-29,37 och 39 §§

Här kan du läsa mer om vite

Här kan du läsa mer om genomförande på bekostnad av den som fått ett föreläggande

Här kan du läsa mer om handräckning

I beslut om åtgärdsföreläggande och beslut om genomförande på bekostnad av den som fått ett föreläggande får byggnadsnämnden bestämma att den åtgärd som föreläggandet och beslutet avser ska genomföras omedelbart trots att dessa inte har vunnit laga kraft.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 38 §

Information om förslag till beslut och möjlighet att åtgärda brister

När byggnadsnämnden har det underlag som krävs ska nämnden ta ställning till om det skett en överträdelse och motivera detta. Motiveringen ska dokumenteras skriftligt och skickas till fastighetsägaren eller i förekommande fall den som har nyttjanderätt till byggnadsverket. De ska få information om det förslag till beslut som finns och att det går att åtgärda bristerna för att på så sätt undvika ingripande. Det är viktigt att de får skälig tid att åtgärda bristerna. Vad som är skälig tid varierar med hänsyn till omfattningen och komplexiteten av det som ska åtgärdas.

Byggnadsnämnden behöver inte kommunicera sitt förslag till beslut om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att beslutet meddelas omedelbart. Det kan vara fallet om det finns brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig på eller i närheten av tomten. Detsamma gäller om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet. Myndigheten bestämmer om kommunicering ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Förvaltningslag (2017:900) 25 §

Beslut om ingripande

Innan byggnadsnämnden beslutar om ingripande är det lämpligt att nämnden kontrollerar att bristerna kvarstår. Vilken kontroll som nämnden behöver göra varierar från fall till fall. Framgår det tydligt att bristerna åtgärdats kan byggnadsnämnden avsluta tillsynsärendet med ett formellt beslut.

Om bristerna inte har åtgärdats får byggnadsnämnden besluta om åtgärdsföreläggande. Beslutanderätten får inte delegeras till tjänsteman om åtgärdsföreläggandet förenas med vite eller upplysning om att åtgärden kan komma att utföras på bekostnad av den som fått ett föreläggande. Det innebär att sådana beslut måste tas av byggnadsnämnden.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 19 §

Plan- och bygglag (2010:900) 12 kap 6 §

Om ärendet ska beslutas av byggnadsnämnden förbereds beslutsunderlag inför nämndens sammanträde.

Utformning av beslut

Det är viktigt att byggnadsnämndens beslut om åtgärdsföreläggande är tydligt utformat. Det måste bland annat framgå vilken fastighet som beslutet avser, skälen för beslutet, vad som ska göras, vem som ska göra det, inom vilken tid det ska göras, vad som händer om det inte görs och hur beslutet överklagas.

Delgivning av beslut om ingripande

Som framgår under rubriken om byggnadsnämndens olika möjligheter att ingripa så gäller ett tillsynsbeslut i vissa fall omedelbart, trots att det inte vunnit laga kraft. I praktiken tar byggnadsnämnden dock en risk om de verkställer ett beslut innan det vunnit laga kraft eftersom det kan komma att överklagas och ändras av en högre instans. I de flesta fall avvaktar därför byggnadsnämnden till dess att tillsynsbeslut vinner laga kraft innan den vidtar ytterligare åtgärder.

För att ett beslut om föreläggande eller förbud i praktiken ska vinna laga kraft och kunna verkställas måste det bevisligen ha delgivits med den det riktas till. En lyckad delgivning utgör därför en viktig förutsättning för ett effektivt tillsynsarbete.

Det finns, förutom för byggsanktionsavgifter, inte några direkta regler i PBL om delgivning av tillsynsbeslut. I PBL hänvisas dock bland annat till förvaltningslagen när det gäller bestämmelser om överklagandetid. I praktiken innebär det att ett tillsynsbeslut måste delges med ägaren för att den tiden bevisligen ska börja löpa och för att byggnadsnämnden ska kunna gå vidare med verkställighet av beslutet. När det gäller förelägganden som är förenade med vite så krävs det uttryckligen i lagen om viten, att vitesförelägganden ska delges.

Plan- och bygglag (2010:900) 13 kap 16 §

Förvaltningslag (2017:900) 44 §

Lag (1985:206) om viten 2 §

Delgivning ska ske enligt bestämmelser i delgivningslagen. De delgivningssätt som kan användas är vanlig delgivning, muntlig delgivning, förenklad delgivning, särskild delgivning med juridisk person, stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning. När en delgivningsmottagare är svår att delge med en försändelse eller vid ett besök är de effektivaste delgivningssätten förenklad delgivning, stämningsmannadelgivning eller kungörelsedelgivning.

Förenklad delgivning

Förenklad delgivning sker genom att den handling som ska delges skickas till delgivningsmottagaren på dennes senast kända adress eller folkbokföringsadress. Närmast följande arbetsdag skickas det ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. Förenklad delgivning har skett när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades, om kontrollmeddelandet har skickats på föreskrivet sätt och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen kommit fram inom denna tid. Förenklad delgivning bygger på tanken att den som vet om att det finns till exempel ett tillsynsärende ska bevaka sin post och anmäla adressändringar med mera. För att använda förenklad delgivning krävs därför att delgivningsmottagaren bevisligen fått information om att det delgivningssättet kan komma att användas. Det innebär att det inte är möjligt att använda förenklad delgivning av en handling som inleder ett förfarande.

Delgivningslag (2010:1932) 22-26 §§

I de fall byggnadsnämnden känner till var ägaren kan nås men bedömer att det finns risk att denne i fortsättningen kommer att vara svår att nå är det klokt att vid den första kontakten med ägaren utnyttja möjligheten med förenklad delgivning. Det innebär att det är lämpligt att byggnadsnämnden vid den inledande kontakten delger ärendet med mottagningsbevis och samtidigt informerar om att delgivning i ärendet fortsättningsvis kan komma att ske genom förenklad delgivning.

Stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning

Om förenklad delgivning inte är möjlig och delgivningsmottagaren har känt hemvist kan byggnadsnämnden använda sig av stämningsmannadelgivning. Det sker genom att en stämningsman söker upp delgivningsmottagaren direkt. Om de samtycker till det och inte är motpart i samma mål eller ärende som den som ska delges får stämningsman även lämna handlingen till en vuxen medlem av det hushåll som delgivningsmottagaren tillhör eller till delgivningsmottagens arbetsgivare.

Vid stämningsmannadelgivning får handlingen även lämnas i delgivningsmottagarens hemvist eller på lämplig plats i anslutning till hans eller hennes hemvist om

  • delgivningsmottagaren inte påträffas där,
  • handlingen inte kan lämnas till vuxen medlem i det hushåll som delgivningsmottagaren tillhör eller till delgivningsmottagarens arbetsgivare,
  • det inte kan klarläggas var delgivningsmottagaren uppehåller sig och det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan

Om förutsättningarna för stämningsmannadelgivning är uppfyllda eller om delgivningsmottagaren saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han eller hon uppehåller sig kan byggnadsnämnden också använda sig av kungörelsedelgivning.

Delgivningslag (2010:1932) 31-51 §§

Det kan vara svårt för byggnadsnämnden att utreda om delgivningsmottagaren saknar hemvist och känt uppehållsställe eller har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Om detta inte går att utreda tillräckligt säkert är inte heller stämningsmannadelgivning eller kungörelsedelgivning möjlig att använda som delgivningssätt. Risken är därmed stor att myndigheterna på grund av delgivningsproblem inte kan fullfölja tillsynsärenden och ärenden om verkställighet på ett framgångsrikt sätt.

När det gäller ärenden om ovårdade och förfallna byggnadsverk är det inte ovanligt att delgivningar av tillsynsbeslut misslyckas på grund av att ägaren flyttat från eller övergett fastigheten eller byggnadsverket. Det är inte heller ovanligt att ägarens nya adress är okänd för byggnadsnämnden. Delgivningssvårigheterna blir ännu mer påtagliga om ägaren har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Det kan i sådana fall vara oklart eller svårt att ta reda på vilken alternativ adress som ägaren kan nås på. Även om byggnadsnämnden lyckas ta reda på en adress som ägaren kan nås på är det ändå ofta en omständlig och tidskrävande process att delge personer utomlands.

Delgivning när fastigheter är herrelösa

Ibland förekommer det att det inte finns någon känd ägare till en fastighet. Ett exempel på det är så kallade herrelösa fastigheter. Det är fastigheter som ägts av juridiska personer som upplösts efter konkurs utan att fastigheten har kunnat avyttras. I sådana fall finns det inte någon som byggnadsnämnden kan delge ett tillsynsbeslut med. Om grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma finns det dock en möjlighet att expropriera en sådan fastighet för att försätta eller hålla den i tillfredsställande skick. En god man kan då utses för att representera den herrelösa fastigheten. På så sätt finns det någon att kommunicera skrivelser och beslut med i expropriationsärenden.

Expropriationslag (1972:719) 2 kap 7 §

Expropriationslag (1972:719) 3 kap 2a §

I tillsynsärenden enligt PBL som avser herrelösa fastigheter som inte har en god man har byggnadsnämnden däremot inte någon motpart att kommunicera skrivelser och beslut med. Det går därmed inte att driva ett sådant ärende på ett effektivt sätt. Boverket har i en rapport till regeringen redogjort för problematiken.

Läs mer om detta i Boverkets rapport om ovårdade tomter och förfallna byggnader under rubriken Publikationer i "Relaterad information".

Delgivning med personer som saknar rättshandlingsförmåga

Det förekommer att ovårdade och bristfälligt skötta fastigheter ägs av personer med olika slags psykiska eller andra problem. Dessa problem kan på olika sätt försvåra eller omöjliggöra för byggnadsnämnden att kontakta och kommunicera med dem. De företräds många gånger av släktingar eller av god man. Om en ägare är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom kan tingsrätten utse en förvaltare för denne. Delgivning av tillsynsbeslut kan då med rättslig verkan ske med förvaltaren. Om en sådan ägare inte har en förvaltare är det lämpligt att byggnadsnämnden verkar för att en förvaltare utses.

Föräldrabalk (1949:381) 11 kap 7 §

Tillsynsbeslut vid ägarbyte

Det är inte ovanligt att fastigheter byter ägare under handläggningen av ett tillsynsärende eller efter byggnadsnämndens tillsynsbeslut. Detta kan då skapa nya problem att få tag på och delge den nya ägaren.

Här kan du läsa mer om förelägganden och förbud vid ägarbyte

Underrättelse till Inskrivningsmyndigheten

När byggnadsnämnden beslutat om åtgärdsföreläggande ska nämnden genast skicka sitt beslut till Inskrivningsmyndigheten. Byggnadsnämnden ska inte avvakta att beslutet vinner laga kraft. Om byggnadsnämnden senare återkallar eller upphäver beslutet eller det på annan grund upphör att gälla ska nämnden anmäla detta till Inskrivningsmyndigheten. Detsamma gäller om beslutet följts.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 40-45 §§

Utdömande av vite och verkställighet av beslut

När ett beslut om åtgärdsföreläggande vunnit laga kraft kan byggnadsnämnden ansöka om utdömande av vitet hos mark- och miljödomstol. Beslutet kan verkställas av byggnadsnämnden eller genom att byggnadsnämnden ansöker om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 37 §

Lag (1985:206) om viten 6 §

Här kan du läsa mer om vite

Här kan du läsa mer om genomförande på bekostnad av den som fått ett föreläggande

Här kan du läsa mer om handräckning

Regler i annan lagstiftning

Det finns regler om lös egendom och växtlighet på tomt även i annan lagstiftning till exempel miljöbalken och jordabalken.

Enligt miljöbalken råder ett allmänt förbud mot nedskräpning utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Bestämmelsen riktar sig mot alla som skräpar ner på sådana platser, även fastighetsägare som skräpar ner på sin tomt. Förbudet gäller oavsett om det är ute i naturen eller inom bebyggda områden. Det finns inte något krav på att skräpet ska vålla otrevnad eller skada utan det är tillräckligt att skräpet objektivt sett är att betrakta som skräp. (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s 200f)

Miljöbalk (1998:808) 15 kap 26 §

Vad som är skräp har inte exemplifierats i paragrafen men enligt förarbetena till miljöbalken avses med skräp bland annat plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat liknande. Med plåt kan exempelvis avses bilvrak eller delar från sådana. Kommunen kan som tillsynsmyndighet förelägga den som skräpat ned att städa upp efter sig och föreläggandet kan förenas med vite. Nedskräpning är straffbelagd i miljöbalken och kommunen ska anmäla överträdelser till polis- eller åklagarmyndigheten om misstanke om brott finns. (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s 200f)

Miljöbalk (1998:808) 26 kap 2,9 och 14 §§

Miljöbalk (1998:808) 29 kap 7 §

I jordabalken anges bland annat att var och en ska ta skälig hänsyn till omgivningen vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom. När miljöbalken är tillämplig så ska den lagstiftningen också tillämpas.

Jordabalk (1970:994) 3 kap 1 §

Miljöbalk (1998:808) 1 kap 3 §

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej