Kyrkliga kulturminnen
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser är generellt skyddade enligt kulturmiljölagen.
Kyrkliga kulturminnen skyddas av kulturmiljölagen
Samtliga kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser tillkomna före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen (KML). De ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller deras karaktär förvanskas.
Kyrkobyggnader, i kulturmiljölagens mening, är byggnader som före den 1 januari 2000 invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och vid samma tidpunkt ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan. Detta innebär att frikyrkobyggnader, synagogor eller andra trossamfunds byggnader inte omfattas av det generella skyddet i kulturmiljölagens fjärde kapitel.
Kring en kyrkobyggnad kan det finnas en så kallad kyrkotomt. Det är ett område som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.
2 §
Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.
Kyrkobyggnader enligt denna lag är byggnader som före den 1 januari 2000 har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och den 1 januari 2000 ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar.
Kyrkotomt är ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats. Lag (1999:304) .
2 a §
När en fråga om fastställelse av gränserna för en kyrkotomt uppkommer, prövas frågan av länsstyrelsen.
När ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, ska ägaren underrättas om ärendet och ges tillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen ska ske genom delgivning. Lag (2017:562) .
Begravningsplatser
Med begravningsplats avses sådana allmänna och enskilda begravningsplatser såväl för svenska kyrkan som för andra trossamfund som omfattas av 1 kap 1§ begravningslagen. Det innebär att de är områden eller utrymmen som har tagits i anspråk och anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar.
Länsstyrelsens tillstånd enligt begravningslagen krävs för att helt eller delvis lägga ner, överlåta eller ändra användningen av en begravningsplats. Om en gravvård är av kulturhistoriskt värde ska den om möjligt lämnas kvar på gravplatsen. Om den måste föras bort från gravplatsen, ska den ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och ordnad plats.
Bestämmelserna i kulturmiljölagen om begravningsplatser omfattar också andra byggnader på begravningsplatsen än kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar, portaler samt vegetation. Begravningsplatser är skyddade enligt kulturmiljölagen oavsett eventuell förändring i fortsatt nyttjande enligt begravningslagen.
1 §
I denna lag avses med
- begravningsverksamhet: de olika åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av allmänna begravningsplatser,
- församling: församling eller kyrklig samfällighet inom Svenska kyrkan,
- huvudman: församling inom Svenska kyrkan eller kommun som ska anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat förvaltningsområde,
- begravningsplatser: områden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar,
- allmänna begravningsplatser: sådana begravningsplatser som är anordnade av församlingar, av kommuner eller annars av det allmänna,
- enskilda begravningsplatser: andra begravningsplatser än allmänna,
- gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på en allmän begravningsplats upplåts av den som förvaltar begravningsplatsen till någon för gravsättning,
- kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,
- gravsättning: placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats eller inom ett gemensamt gravområde utan bestämda gravplatser eller utströende av aska i minneslund eller på någon annan plats än begravningsplats,
- gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats. Lag (2012:133) .
11 §
I vården av en begravningsplats ska dess betydelse som en del av kulturmiljön beaktas. Begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Lag (2017:562) .
12 §
Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144).
Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader, fasta anordningar som murar och portaler samt vegetation. Lag (2017:562) .
Länsstyrelsens tillstånd
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som är skyddade enligt kulturmiljölagen får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd från länsstyrelsen. Rivning, flyttning, ombyggnader liksom ändring av eller ingrepp i exteriörer och interiörer, ändring av färgsättning samt utvidgning av kyrkotomten/begravningsplatsen och ändring av dess fasta anordningar och medvetet gestaltad vegetation är tillståndspliktiga åtgärder.
3 §
Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.
I fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning.
I fråga om en kyrkotomt krävs alltid tillstånd för utvidgning av tomten samt för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar, portaler, andra fasta anordningar och vegetation på tomten eller ändring av medveten gestaltning av vegetationen.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen ska utföras och den dokumentation som behövs. Lag (2017:562) .
13 §
I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen
1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen,
2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad, fast anordning eller vegetation, eller
3. för att ändra medveten gestaltning av vegetationen.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen ska utföras och den dokumentation som behövs. Lag (2017:562) .
Det finns även ett krav på vård och underhållet av kyrkliga kulturminnen.
2 §
Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.
Kyrkobyggnader enligt denna lag är byggnader som före den 1 januari 2000 har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och den 1 januari 2000 ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar.
Kyrkotomt är ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats. Lag (1999:304) .
2 a §
När en fråga om fastställelse av gränserna för en kyrkotomt uppkommer, prövas frågan av länsstyrelsen.
När ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, ska ägaren underrättas om ärendet och ges tillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen ska ske genom delgivning. Lag (2017:562) .
11 §
I vården av en begravningsplats ska dess betydelse som en del av kulturmiljön beaktas. Begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Lag (2017:562) .
Motsvarande bestämmelser gäller även för vissa yngre kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser utpekade av Riksantikvarieämbetet och efter 1 januari 2014 av länsstyrelsen.
4 §
Om länsstyrelsen beslutar det, ska 3 § om tillståndsprövning tillämpas också i fråga om en kyrkobyggnad eller en kyrkotomt som har tillkommit efter utgången av år 1939 och som har ett högt kulturhistoriskt värde. Lag (2013:548) .
14 §
Om länsstyrelsen beslutar det, ska 13 § tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller har ett högt kulturhistoriskt värde. Lag (2013:548) .
Även kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser. Vad som avses med inventarier exemplifieras i kulturmiljöförordningen.
6 §
Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Lag
(1999:304) .
9 §
I fråga om ett föremål i förteckningen, som inte ägs av någon enskild person eller släkt, krävs tillstånd från länsstyrelsen
1. för att avyttra det,
2. för att avföra det från förteckningen,
3. för att reparera eller ändra det, eller
4. för att flytta det från den plats där det sedan gammalt hör hemma.
Länsstyrelsen får, i fråga om första stycket 3 och 4, ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder åtgärden. Villkoren får avse hur åtgärden skall utföras samt den dokumentation som behövs.
Tillstånd krävs inte för mera obetydliga reparationer. Sådana reparationer får inte utföras så, att föremålets kulturhistoriska värde minskas. Lag (1999:304) .
Likheter och olikheter mellan kulturmiljölagen och plan- och bygglagen
Kulturmiljölagens generella bestämmelser om de kyrkliga kulturminnenas skydd och vård är mer specifika än plan- och bygglagens bestämmelser. Alla väsentliga ändringsåtgärder i kyrkliga kulturminnen ska tillståndsprövas av länsstyrelsen. Det finns då också möjlighet att medge avsteg från kulturmiljölagens generella skydd samt att ställa krav på dokumentation och på hur en åtgärd ska utföras. Därför finns sällan skäl att använda sig av plan- och bygglagens möjligheter till särskilda regleringar av de kyrkliga kulturminnena. Kulturmiljölagen reglerar dock till skillnad från plan- och bygglagen ej användning och hanterar inte kulturhistoriska helheter utanför kyrkotomten varför parallell tillämpning av lagrummen kompletterar varandra i vissa situationer.
Plan- och bygglagens generella bestämmelser om hänsyn, varsamhet och förvanskningsförbud gäller även för kyrkliga kulturminnen. Även den generella lovplikten och möjligheterna att i detaljplan och områdesbestämmelser variera denna gäller för dessa kulturminnen. Genom bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser kan en kommun skydda kyrkobyggnader såväl exteriört som interiört. Detsamma gäller i viss mån för utformning av kyrkotomter samt för begravningsplatser och vissa typer av anordningar. Är skyddet inskrivet i en detaljplan eller områdesbestämmelser så fordras det dock normalt en planändring om det finns skäl att frångå det.
Kyrkliga kulturminnen finns registrerade i Bebyggelseregistret
Länsstyrelsen ska föra ett register över de kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som avses i kulturmiljölagens fjärde kapitel.
3 §
Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.
I fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning.
I fråga om en kyrkotomt krävs alltid tillstånd för utvidgning av tomten samt för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar, portaler, andra fasta anordningar och vegetation på tomten eller ändring av medveten gestaltning av vegetationen.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen ska utföras och den dokumentation som behövs. Lag (2017:562) .
4 §
Om länsstyrelsen beslutar det, ska 3 § om tillståndsprövning tillämpas också i fråga om en kyrkobyggnad eller en kyrkotomt som har tillkommit efter utgången av år 1939 och som har ett högt kulturhistoriskt värde. Lag (2013:548) .
13 §
I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen
1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen,
2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad, fast anordning eller vegetation, eller
3. för att ändra medveten gestaltning av vegetationen.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen ska utföras och den dokumentation som behövs. Lag (2017:562) .
14 §
Om länsstyrelsen beslutar det, ska 13 § tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller har ett högt kulturhistoriskt värde. Lag (2013:548) .
Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister, är ett nationellt register med information om det byggda kulturarvet. I Bebyggelseregistret finns uppgifter om samtliga kyrkobyggnader, såväl de generellt skyddade som de som skyddats genom ett särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet eller efter 1 januari 2014 av länsstyrelsen. Ta del av bebyggelseregistret via länk i "Relaterad information".
Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.