Exempel: Ny bebyggelse och otydliga planhandlingar

Granskad: 22 december 2020

En kommun ville utvidga en av sina tätorter genom ny bebyggelse i nära anslutning till befintlig. Kommunen ansåg att risken för översvämning kunde hanteras tekniskt. Länsstyrelsen lämnade inget tydligt besked i utställningsskedet, men upphävde trots det planen. Planhandlingar och dagvattenutredningar ansågs otydliga, och att det kunde befaras att bebyggelsen skulle bli olämplig med hänsyn till risken för översvämning. Regeringen ändrade inte länsstyrelsens beslut.

Regeringsbeslut N2015/05389/PBB

Regeringsbeslut N2015/05389/PBB den 14 december 2016.

Planeringsförutsättningar och utredningar

En kommun ville utöka bebyggelsen inom en tätort några hundra meter från kustremsan. Området var inte detaljplanelagt sedan tidigare, men i översiktsplanen angavs blandad stadsbebyggelse. Kommunen antog 2014 en detaljplan som möjliggjorde omkring 85 småhus, de flesta friliggande enfamiljshus men även 20 stycken rad- eller kedjehus samt en förskola. Ett grönområde löpte genom planområdet och utgjorde en del av ett övergripande grönstråk.

Planområdet anslöt till befintlig bebyggelse och ett Natura 2000-område, samt riksintresse för kustzonen och ett riksintresse för naturvård. Planområdet sluttade från cirka +7 meter över havet i den östra delen, till en markhöjd på cirka +2 meter i den västra delen.

En översvämningsutredning visade att det fanns risk för vattenansamling i den västra delen av grönstråket, upp till +2,3 meter, vid ett regn med 100 års återkomsttid och en varaktighet på 30 minuter. En hög vattennivå i havet skulle orsaka dämning i dagvattensystemet och en större vattenvolym behövde hanteras inom planområdet. Översvämningsutredningen innehöll rekommendationer om risken för översvämning, där flera frågor hänsköts till att lösas i genomförandeskedet.

Bedömningar av översvämningsrisken

Kommunen inledde detaljplanearbetet år 2007 och ärendet behandlades därför enligt den numera upphävda plan- och bygglagen (ÄPBL), eftersom planprocessen påbörjades före den 2 maj 2011.

Kommunen och länsstyrelsen var inledningsvis överens om att planläggningen inte medförde betydande miljöpåverkan så som det avses i 6 kap. miljöbalken. I samrådsskedet 2009 meddelade länsstyrelsen att planförslaget inte stred mot de intressen länsstyrelsen hade att bevaka, men att dagvattnets påverkan på det angränsande Natura 2000-området behövde utredas. I utställningsyttrandet 2011 meddelade länsstyrelsen att förslaget skulle skada värdena för riksintresset kustzonen, men att skadan inte ansågs vara påtaglig och att de inte skulle ta in planen för prövning.

Tre år senare, i december 2014, antog kommunen planen. De bedömde att dagvattenhanteringen kunde lösas tekniskt bland annat genom höjdsättning, diken, vallar och fördröjningsmagasin, samt att planen utformats så att översvämmande dagvatten inte skulle skada bebyggelsen. Den innehöll bestämmelser om höjdsättning på marken, en minimihöjd om +3 meter på golvnivån, och gav utrymme för skyddsåtgärder på allmän plats.

Länsstyrelsen tog in planen för prövning, och lät Jordbruksverket yttra sig om översvämningsberäkningen. Jordbruksverket konstaterade att fanns en risk för översvämning i området, som skulle öka till följd av en ny plan. Bedömningen innefattade inte effekter av klimatförändringar.

I juni 2015 upphävde länsstyrelsen antagandebeslutet av detaljplanen. De ansåg att planhandlingarna och utredningen var otydliga vad gällde slutlig dimensionering av ledningar och magasin, och att det inte gick att avgöra vilken effekt de ytor som avsatts för fördröjning av dagvatten hade. De belyste även oklarheter i ansvarsfrågan kring den framtida dagvattenhanteringen. Kommunen överklagade länsstyrelsens beslut.

Regeringen beslutade i december 2016 att avslå överklagandet. I sitt bes