På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag förstår-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Förskolans rumssamband och rumsfunktioner

Granskad:

Hur förskolans olika rumsfunktioner placeras i förhållande till varandra och hur de förbinds påverkar hur barn och vuxna kan mötas, agera och interagera. Byggnadens rumsliga organisation kan understödja och förtydliga förskolans pedagogiska idé. En förskola med flera våningsplan kräver särskilt omsorgsfull gestaltning för att logistiken ska fungera och för att miljön ska få en skala som känns trygg och greppbar för barnen.

Illustrationer som visar att sidan handlar om förskola och skolmiljö inne.
Schematisk bild över viktiga rumssamband i en förskola. Illustration: Malmö stad.

Att tänka på vid gestaltningen

  • En förskolebyggnad delas med fördel in i olika zoner för att skapa tydlighet och plats för såväl lek och fysisk aktivitet som för pedagogisk verksamhet och kreativitet.
  • Kapprummet och en definierad plats på gården kan båda fungera som övergångszon mellan förskolan och hemmet.
  • Skozonen placeras så att barn och vuxna inte behöver passera den på väg till och från olika aktiviteter inne i byggnaden.
  • Den välbekanta zonen – basen – inkluderar vistelseytor, kapprum och hygienrum.
  • Ytor för större samlingar eller uppträdanden liksom gemensamma förråd placeras centralt i byggnaden för att vara lättillgängliga för samtliga avdelningar eller arbetslag.
  • Det behöver finnas toaletter som enkelt kan nås när barngrupperna är ute på gården. Dessa placeras med fördel i anslutning till kapprum eller entré.

Mervärde

  • I en förskola i flera våningar kan något eller några rum, exempelvis en gemensam ateljé, ges dubbel rumshöjd för att skapa en variation av rumsupplevelser i byggnaden.
  • Sittmöjligheter och små nischer under en invändig trappa kan kompensera för den golvyta som trappan tar i anspråk i en förskola i flera våningar. Detta förutsatt att trappan finns i en del av byggnaden där personalen har god överblick.

Utöver byggnadens rumsliga organisation påverkar även materialval, färgsättning, konstnärlig gestaltning, luftkvalitet och ljud- och ljusmiljö byggnadens ändamålsenlighet och hur den upplevs. Läs mer om detta i avsnittet ”Gestaltningens grundstenar” i denna vägledning.

Förskolebyggnadens zoner

Entrézonen

En förskolebyggnad kan delas in i olika zoner för att öka tydligheten kring olika delars användning. Groventrén kan då ses som skozonen, det vill säga den delen av entrén där skor tas av och på samt förvaras. Kapprummet kan på motsvarande sätt betraktas som den skofria delen av entrén där barnen har möjlighet att vid behov sitta på golvet och klä på sig utan att bli blöta och smutsiga. Gränsen mellan kapprum och groventré – skogränsen - kan visualiseras med hjälp av olika färg, golvmaterial eller med hjälp av inredningen. Det är en fördel om barnen inte behöver korsa skozonen på väg till andra rum. Detta för att undvika blöta fötter och att smuts och slask dras in. I anslutning till entrén behöver det också finnas toaletter som enkelt kan nås när barngrupperna är ute på gården.

Övergångszonen

Det behövs en övergångszon mellan hemmet och förskolan. Innan coronapandemins utbrott vintern 2020 var kapprummet ofta det rum där många möten och samtal ägde rum. Det var oftast här vårdnadshavarna samtalade med personalen eller med andra familjer. För att minska risken för smittspridning har utemiljön kommit att bli den primära kontaktytan mellan vårdnadshavare och personal. Nya lösningar för exempelvis logistik kring kläder, ytor för skriftlig kommunikation och plats för samtal krävs för att övergången mellan hemmet och förskolan ska fungera tillfredsställande såväl utomhus som inomhus.

Basen

Den så kallade basen, eller välbekanta zonen, inkluderar avdelningens vistelseytor, kapprum och hygienrum. Basen gestaltas för att ge barnen förutsättningar att skapa egna rutiner och att utvecklas i nära relation till personal och andra barn inom gruppen. Här kan barnen själva hitta till sin plats för kläder och andra privata ägodelar, liksom till gemensamma leksaker och material för skapande.  Egna lådor, krokar eller skåp –märkta med såväl namn som visuella symboler för att underlätta för de yngre barnen – finns både i kapprummet och på vistelseytorna. Målet är att erbjuda barnen en välbekant miljö där de känner sig hemma. Detta gynnar alla, men är nödvändigt för vissa barn för att de ska kunna utvecklas självständigt.

Fördelningen av rumsfunktioner på markplanet på Hedlunda förskola i Umeå. Arkitekt: SWECO architects. Illustration: Boverket på ritningsunderlag från SWECO architects.

Placeringen av de gemensamma ytorna

En yta för större samlingar eller uppträdanden i form av musik, sång eller drama placeras med fördel centralt i byggnaden. Ytan kan då även fungera som en mötesplats mellan avdelningar eller arbetslag och mellan äldre och yngre barn. Även gemensamma ateljéer och förråd för förvaring av förbruksmaterial placeras centralt i byggnaden för att vara lättillgängliga för samtliga avdelningar eller arbetslag. Läs mer om de gemensamma ytornas utformning under rubriken ”Lärmiljöer i förskolebyggnaden” i denna vägledning.

De gemensamma ytorna på Hedlunda förskola i Umeå används bland annat till olika former av skapande verksamhet. På den vänstra bilden syns en nisch för uppträdanden, och på den högra en ateljé med dubbel takhöjd. Arkitekt: SWECO architects. Foto: Angelica Åkerman/Boverket (vänster) och Felix Gerlach (höger).

Samtalsrum behöver placeras med hänsyn till användarnas integritet. Om möjligt placeras de i anslutning till besöks- eller personalentrén så att de kan nås utan att behöva passera barnens verksamhet.

Tvätt- och städrum placeras centralt men samtidigt så att tvättmaskiner inte stör övrig verksamhet med eventuella ljud och vibrationer. Utrymmena behöver vara lättillgängligt för personalen.

Förskola i flera våningsplan

En byggnad med flera våningsplan är ofta mer kompakt än en envåningsbyggnad för samma antal barn. Detta för att kunna skapa goda ljusförhållanden, för att göra byggnaden mer energisnål och för att kunna frigöra en större del av tomten till förskolegård. Flervåningsbyggnaden kräver mycket planering kring rumssambanden och den inre logistiken för att verksamheten ska fungera på ett bra sätt såväl för alla barn som för förskolans personal. Frågor som vilka rum som placeras på de olika våningsplanen, hur maten transporteras från köket ut till avdelningarna eller matsalen, var trappan eller trapporna placeras och hur barngrupperna tar sig in och ut ur byggnaden är viktiga att hantera tidigt i planeringen. Även skalan är en viktig fråga under gestaltningsprocessen för att skapa en miljö som känns trygg och greppbar ur barnens perspektiv. Något eller några rum, exempelvis en gemensam ateljé, kan få dubbel rumshöjd för att skapa en variation av rumsupplevelser.

Björkhagens förskola i Malmö som från plan två har en rutschkana ner till gården som komplement till trappan. Arkitekt: New Line arkitekter. Foto: Maria E Teder/Boverket (vänster) och Werner Nystrand (höger).

Trappor

Trappor spelar en central roll för flervåningsförskolans logistik och behöver utformas så att såväl stora som små barn kan använda dem på ett säkert och ändamålsenligt sätt. Invändiga trappor kan med fördel göras breda för att minska risken för trängsel och fall till följd av det. Handledare kan sättas på två höjder för att underlätta för de yngre barnen att nå upp och hålla i sig vid behov. Trappor är platskrävande, men utrymmet under en invändig trappa kan gestaltas som en vistelseyta genom att exempelvis skapa sittmöjligheter eller små nischer för lek eller avskildhet. Detta förutsatt att trappan finns i en del av byggnaden där personalen har god överblick. Trappornas utformning måste alltid förhindra möjlighet till klättring.

Trappa mellan de två våningsplanen på Hedlunda förskola i Umeå. Under trappan finns ett spännande lekutrymme. Trappans handledare finns på två olika höjder för att även de yngre barnen ska kunna hålla i sig vid behov. Arkitekt: SWECO architects. Foto: Felix Gerlach

Exteriöra loftgångar och trappor kan med fördel göras tillräckligt breda för att inte bara fungera för transport utan även för samling och vistelse, liknande balkonger. Balkongerna, liksom eventuella utvändiga utrymningstrappor, placeras och utformas med omsorg för att inte skymma utsikten för barnen eller hindra dagsljusinsläppet.

8:2321 Räcken

Trapplopp, trapplan, ramper och balkonger som inte avgränsas av väggar, ska ha räcken som begränsar risken för personskador till följd av fall. Räckesfyllningar med infästningar ska tåla dynamisk påverkan av en människa.

Allmänt råd Räcken i trapplopp bör vara minst 0,9 meter höga. Om en öppning vid sidan av ett trapplopp är större än 0,4 meter i båda längdriktningarna och våningshöjden är mer än 3,0 meter, mätt från golv till golv, bör räcket vara minst 1,1 meter. Räcken på trapplan inom den enskilda bostadslägenheten bör vara minst 0,9 meter höga. Om våningshöjden är mer än 3,0 meter, mätt från golv till golv, bör räcket vara minst 1,1 meter. Räcken på trapplan utanför den enskilda bostadslägenheten samt räcken på balkonger och loftgångar bör vara minst 1,1 meter höga. Regler om glasräcken finns i avsnitt 8:35.

Räcken i utrymmen där barn kan vistas, ska utformas så att barn inte skadar sig till följd av att de klättrar eller kryper.

Allmänt råd Räcken på balkonger, trapplan och trapplopp bör, upp till en höjd av 0,8 meter, utformas så att de inte går att klättra på. Vertikala öppningar bör vara högst 100 mm breda. Fritt mått mellan balkongräckes underkant och balkonggolv, eller mellan ett trappräckes underkant och trappstegens stegnos, bör vara högst 50 mm. Fritt mått i höjdled mellan ett trappräckes underkant och ett trapplan eller golv bör vara högst 100 mm. Horisontella öppningar ovanför balkongfront bör utformas så att barn inte kan fastna med huvudet. Öppningar i intervallet 110–230 mm bör undvikas.
Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen