Utförandeklasser och kontroll

Utförande av stålkonstruktioner ska göras enligt utförandestandarden SS-EN 1090-2. Val av utförandeklasser regleras genom allmänt råd i Boverkets konstruktionsregler EKS. För svetsar ger dock inte alltid en högre utförandeklass högre brottsäkerhet. Det kan därför finnas skäl att välja en lägre utförandeklass i vissa situationer.

Förhållandet mellan säkerhetsklass, konsekvensklass och utförandeklass

Utförande av stålkonstruktioner ska göras enligt utförandestandarden SS-EN 1090-2. Vilket utförande som bör väljas regleras genom ett allmänt råd i EKS. Där anges att tabell C.1 i SS-EN 1993-1-1:2005/A1:2014 bör tillämpas.

Utförandeklassen styr kraven på

• utförande,
• kontroll,
• dokumentation,
• spårbarhet och
• certifieringen av tillverkningskontrollen

genom regler i SS-EN 1090-2 respektive SS-EN 1090-1.

För statiskt och kvasistatiskt belastade konstruktioner behöver inte högre utförandeklass än EXC2 väljas eftersom en högre utförandeklass för svetsar än EXC2 ger inte större säkerhet mot brott. Anledningen är att en högre begränsning av bland annat antalet porer än den som ges av svetskvalitetsklass C enligt EN-ISO 5817, inte ger någon högre säkerhet mot brott för en statisk belastad konstruktion.

Utförande av en svets har främst betydelse för svetsar i utmattningsbelastade konstruktioner. För sådana konstruktioner kan en högre kvalitetsnivå ge högre tillåtna spänningsvidder och en längre livslängd/fler spänningscykler innan konstruktionen bedöms som uttjänt. Detta framgår av SS-EN ISO 5817. Att välja en högre kvalitetsnivå kan för utmattningsbelastade konstruktioner vara ett kostnadseffektivt val jämfört med att öka konstruktionens dimensioner.

Regler om utformning av svetsar som utsätts för utmattning finns i SS-EN 1993-1-9.Vad som gäller enligt EN 1993-1-9 beträffande utförandet av svetsar har inget med val av utförandeklass att göra. I stället utgår vad som står där utifrån förbandsklasser och de spänningsvidder som förekommer i utmattningslastfallet.