Världsarvskonventionen

Världsarv är kultur- eller naturarv som är så värdefulla att de är en angelägenhet för hela mänskligheten. Genom internationellt såväl som lokalt, regionalt och nationellt samarbete bevaras, förvaltas och utvecklas världsarven med utgångspunkt i varje världsarvs särskilt stora universella värde.

Vad är världsarvskonventionen

Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (världsarvskonventionen) tillkom 1972. Sedan dess har 194 länder ratificerat konventionen, däribland Sverige som skrev under 1985.

Världsarv är kultur- eller naturarv som är så värdefulla att de är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är minnesmärken, grupper av byggnader, kulturmiljöer, naturföreteelser, naturmiljöer eller naturområden som på ett enastående sätt vittnar om jordens och människans historia. Beslut om nya världsarv på världsarvslistan och om rekommendationer till medlemsländerna för hur befintliga världsarv ska hanteras fattas av Unescos världsarvskommitté. Den består av representanter från 21 medlemsländer som väljs på fyra år.

I juli 2022 fanns 1 154 världsarv med på världsarvslistan, fördelade över 167 länder. Av alla jordens världsarv är cirka 80 procent kulturarv. I Sverige finns 15 världsarv – varav ett är utpräglat naturarv, ett blandat natur- och kulturarv och resterande är kulturarv. Läs mera om de svenska världsarven på Riksantikvarieämbetets webbplats i "Relaterad information".

Skydd och förvaltning av världsarven

Alla länder som har ratificerat världsarvskonventionen har förbundit sig att följa konventionen och skydda världsarven med sin nationella lagstiftning. Skydd och förvaltning görs med utgångspunkt i världsarvets särskilt stora universella värde, OUV (Outstanding Universal Value). För att anses ha OUV ska kultur- och/eller naturarvet uppfylla minst ett av tio kriterier som världsarvskommittén beslutar om samt uppfylla krav om integritet, autenticitet, skydd och förvaltning. Beskrivningarna av OUV finns tillgängliga på Unescos hemsida där samtliga världsarv finns presenterade (se världsarvslistan under ”Relaterad information”).

I Sverige finns inga särskilda lagbestämmelser som rör världsarven och heller inga särskilda ekonomiska stöd riktade till världsarven, utan världsarven hanteras inom ramen för ordinarie regelverk och verksamheter. Exempel på lagstiftningar som kan vara tillämpbar för världsarven är 3, 4 och 7 kap. miljöbalken (MB), 2 och 8 kap. plan- och bygglagen (PBL), kulturmiljölagen (KML) samt förordningen om statliga byggnadsminnen.

Varje världsarv bör ha ett förvaltningsråd och en förvaltningsplan som tydliggör hur världsarvet bevaras, förvaltas och utvecklas. Förvaltningsrådet består av lokala och regionala aktörer som har en roll i världsarvsarbetet, till exempel länsstyrelse, kommun, förvaltare, region, besöksnäring och det civila samhället. Förvaltningsrådet är ett forum för samverkan och dialog. I Sverige har stor vikt lagts på det lokala och regionala engagemanget för världsarven. Nationellt ansvariga myndigheter är Riksantikvarieämbetet, som har en samordnande roll, Naturvårdsverket, som har ansvar för världsarv med naturvärden, och Svenska Unescorådet som är en kontaktlänk till Unesco i det internationella samarbetet. De nationella myndigheterna har en stödjande och samordnande roll i världsarvsarbetet medan de regional och lokala myndigheterna har en mer operativ roll och ansvar för det enskilda världsarvet. Ansvar och roller i världsarvsarbetet följer den nationella lagstiftningen och beskrivs i Sveriges nationella världsarvsstrategi, som du finner i "Relaterad information".

Uppföljning av världsarven

Varje medlemsland ska delta i återkommande samlade uppföljningar av världsarven inom ramen för den så kallade periodiska rapporteringen. Denna sker vart sjätte år och för Sveriges och Europas del skedde detta senast 2013. Nästa periodiska rapportering för Europa är planerad till 2022–2023.

Unesco kan besluta att föra upp ett världsarv på en lista över världsarv i fara (List of World Heritage in Danger) och ytterst dra in världsarvsutnämningen om ett land inte lever upp till världsarvskonventionens krav när det gäller förvaltning och skydd av ett världsarv. År 2021 fanns ett femtiotal världsarv på listan över världsarv i fara. 

Den nationella världsarvsstrategin

På uppdrag av regeringen togs en nationell världsarvsstrategi fram under 2019. Uppdraget genomfördes av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet och i dialog med andra berörda myndigheter, kommuner och aktörer inklusive förvaltare av världsarv. Syftet med strategin är att ge en samlad beskrivning av hur Sverige arbetar med Unescos världsarvskonvention samt beskriva hur arbetet ska inriktas framöver. Strategin anger även en ny vision och nya nationella mål för världsarvsarbetet. Den tydliggör även ansvar och roller i världsarvsarbetet, hur olika nationella och internationella styrsignaler bör tillämpas samt hur arbetet bör utvecklas utifrån FN:s Agenda 2030. Strategin anger också nio olika utvecklingsområden för det nationella världsarvsarbetet som lokala, regionala och nationella aktörer i världsarvsarbetet samlat bör arbeta för under en tioårsperiod. Riksantikvarieämbetet ansvarar för att samordna detta utvecklingsarbete. Under 2021 färdigställdes en handlingsplan för hur utvecklingsarbetet och åtgärderna som föreslås i strategin ska genomföras i praktiken.

Ta del av världsarvsstrategin i "Relaterad information".

Nya världsarv

Sverige har antagit en restriktiv hållning när det gäller att utse nya världsarv inom landet. Orsaken är att Sverige eftersträvar en mer balanserad världsarvslista på global nivå i enlighet med den globala strategin för en trovärdig, representativ och balanserad världsarvslista och att världsarv i Sverige är relativt väl representerade på världsarvslistan. I stället prioriteras arbetet med att förvalta och utveckla de 15 världsarv som finns i Sverige idag. Om ett nytt världsarv skulle bli aktuellt i Sverige är det ytterst regeringen som beslutar om att föra fram en nominering. Nomineringen av ett nytt världsarv bereds i så fall av Riksantikvarieämbetet för kulturarv och av Naturvårdsverket om det är frågan om ett naturarv. Samverkan sker också med Svenska Unescorådet i dessa frågor.

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.