Parker, trädgårdar och grönområden genom tiderna

Parker och grönområden är starkt präglade av sina tiders olika ideal. Deras storlek, utformning och funktioner speglar samtidens syn på människan och samhället.  

Stadens gröna rum fram till början av 1800-talet

Städer och andra större samhällen karakteriserades i början av 1800-talet av lägre och relativt utspridd bebyggelse där trädplanteringar på torg och kyrkogårdar, liksom i privata trädgårdar, stack upp ur bebyggelsen och gav delar av staden ett luftigt tak av trädkronor.

Stadsgårdar som hörde till bättre bemedlade stadsbor kunde omges av omfattande trädgårdar med såväl promenadplatser som omfattande trädgårdsodlingar och ibland egna vattenanläggningar. I de glest bebyggda småstäderna var tomternas grönska med fruktträd och blommande buskar ofta väl synliga bakom grindar och plank. Ljuden av fågelliv och brummande insekter vara en påtaglig karaktär tillsammans med skrammel och dofter från marknadstorg och stadens alla nyttodjur.

Offentliga parkmiljöer

Det gröna som offentligt stadsbyggnadselement är en ganska sen företeelse i svenska städer. Först i mitten av 1800-talet började den offentliga grönskan föras in i våra städer och så sent som 1931 tas begreppet park in i den svenska byggnadslagstiftningen.

Stadsparkernas framväxt under 1800-talet

Vid 1800-talets början fanns det mycket få offentliga parker och gröna miljöer i de svenska städerna. Många av städerna var fortfarande relativt små och närheten till den omgivande landsbygden var stor. I slutet av 1800-talet hade städerna vuxit kraftigt och flera nya stations- och industrisamhällen hade etablerats. Parallellt med urbaniseringen hade ett stort antal parker, trädplanterade gatumiljöer och gröna promenadstråk anlagts, och stadens gröna miljöer var i slutet av seklet tillgängliga för i stort sett alla stadsbor.

Anläggandet av järnvägen hade också medfört att ett stort antal järnvägsparker hade anlagts, och på städernas gamla försvarsanläggningar hade parkstråk och esplanader anlagts.

Hoglands park i Karlskrona är en av Sveriges äldsta stadsparker och anlades i början av 1820-talet för representation av staden och för att främja stadsbornas hälsa. Foto: Daderot

Vykort över Kungsträdgården i Stockholm på 1890-talet. Parken, som har anor från 1400-talet och har varit en prunkande barockpark till palatset Makalös, öppnades och uppläts för allmänheten på 1860-talet. Foto: Photochrom print

Folkparker för den växande arbetarrörelsen

I slutet av 1800-talet tog fackföreningsrörelsen i många städer initiativ till att anlägga särskilda parker för arbetare. Parkerna finansierades genom olika insamlingar och evenemang. Till bakgrunden hörde att de första offentliga parker byggdes kring borgerliga umgängesideal och att det fanns behov av samlingsplatser där till exempel politiska möten och ”agitation” var tillåtna.

Folkparker anlades under tidigt 1900-tal i både större och mindre samhällen och var viktiga platser för arbetarrörelsen. Deras verksamhet i folkparkerna, med samlingar och politisk aktivitet, är ett bra exempel på ett viktigt immateriellt kulturarv, utan vilken folkparkernas roll i det gröna stadsbyggandet är svår att förstå. Idag har många folkparker utvecklats till allmänt tillgängliga offentliga parker.

Den första Folkparken öppnade i Malmö 1893. Parken anlades på det område som tidigare utgjort handelsmannen Frans Suells stora villaträdgård. Foto: Wikimedia Commons

Järnvägens trädgårdar banade väg för kunskap

Järnvägens trädgårdar, parker och andra planteringar tillhörde ofta de första offentliga parkerna i de mindre samhällena. I större orter utmed stambanorna ingick SJ:s planteringar i stora genomtänkta system från stadsplanens esplanadsystem och järnvägsparker till stationsinspektörens tjänstebostad med krattade grusgångar och trädgårdsland med bärbuskar. Järnvägsparkerna var också ett sätt att sprida kunskap om odling och trädgård. Både trädens stora kronor och prydnader i form av fontäner och stora vattenkar i staden utgjorde samtidigt en del av det brandskydd som bland annat inspirerade nya stadsbyggnadsbestämmelser under senare delen av 1800-talet.

Idag finns det bara ett fåtal av dessa ambitiösa planteringar kvar, men många järnvägsstationer omges fortfarande av en liten park. Carl Johans park i Norrköping, som mot norr vetter mot järnvägsstationen, är ett av landets bäst bevarade 1800-tals parker.

Carl Johans park i Norrköping anlades 1860 på Karl Johans torg och var Norrköpings första offentliga park. I dag är Carl Johans park en av Sveriges bäst bevarade stationsparkerna. Den är ritad av stadsarkitekt C. Th. Malm. Foto: Ulrika Åkerlund/Boverket

Parker för nytta och nöje

I takt med att städerna växer ökar också behovet av områden för odling för husbehov och parker för lärande om kulturarv.

Koloniträdgårdarnas framväxt

Koloniträdgårdar anlades i många svenska stä