Utmaningar och avvägningar i barnrättsarbetet

Barnkonventionens tillämpning i fysisk planering och stadsutveckling innebär många utmaningar och olika avvägningar mellan intressen som ibland kan vara motstridiga. Samhällsbyggnadsprocessen kan till exempel innefatta avvägningar mellan kortsiktiga ekonomiska vinster och långsiktigt hållbara samhällsbyggnadsvärden, eller mellan risk och säkerhet.

Avvägningar mellan olika intressen

Plan- och bygglagen är till sin karaktär en avvägningslag där prioriteringar mellan olika intressen och värden behöver göras. Det innebär att all planering innefattar avvägningar mellan olika intressen där konflikter kan uppstå. Genom kommunernas planeringsansvar enligt PBL ska kommunal fysisk planering värna de allmänna intressena, men kommunen avgör utifrån sina förutsättningar och behov vilka allmänna intressen som är relevanta i det enskilda ärendet. Samhällsbyggnadsprocessen är komplex, tvärsektoriell och påverkas av flera sektorer, förvaltningar och beslutsnivåer. Det betyder att olika aktörer kan ha olika behov och olika intressen som ingång i en planeringsprocess.

Barnets intressen avvägs mot andra intressen

I fysisk planering vägs olika allmänna intressen mot varandra för att mark- och vattenområden ska användas till det de är mest lämpliga för. När det gäller barns intressen i fysisk planering och stadsutveckling kan det uppstå komplikationer eftersom barns intressen inte har någon särställning i PBL. I frågor som berör barn och unga, barnets bästa och barns involvering i samhällsbyggnadsprocesser uppstår ofta olika typer av målkonflikter och behov av avvägningar mellan olika intressen. Detta innebär olika utmaningar och att barnkonventionens införlivande och tillämpande i fysisk planering och stadsutveckling kan försvåras.

Prövning av barnets bästa ska säkerställa att barnets intressen lyfts, eftersom barn inte själva tar initiativ till att lyfta sina intressen. FN:s barnrättskommitté menar enligt kommentar 14 att en avvägning ska göras mellan olika intressen vid tillämpning av barnets bästa, och att barnets bästa då har hög prioritet. Enligt kommitténs rekommendationer måste konflikter mellan olika intressen lösas från fall till fall genom att alla parters intressen omsorgsfullt vägs mot varandra och en lämplig kompromiss uppnås. Om andra intressen än barnets bästa har vägt tyngre i beslutet ska det tydligt framgå varför en sådan avvägning gjorts.

När ett beslut påverkar barn menar FN:s barnrättskommitté att beslutsprocessen ska innehålla en utvärdering av positiva respektive negativa konsekvenser för barn. I beslutet ska det framgå vad som ansetts vara barnets bästa, vad beslutet grundas på och hur barnets intressen har vägts mot andras intressen. Hur underlaget dokumenteras väljer beslutsfattaren själv, enligt kommentar 14 från barnrättskommittén.

Brist på yta och grönska utmanar barns rätt till goda livsmiljöer

Den allt högre exploateringsgraden i tätbebyggda områden kan medföra negativa konsekvenser för barnens plats i staden och i våra offentliga rum. I nya stadsdelar i tätbebyggda områden tenderar parker oftast vara små och få till antalet, vilket leder till ett högt besökstryck och ett stort slitage på de lekplatser och parker som finns. I brist på platser att vistas på får ofta även andra parker och offentliga platser, som inte är planerade för barn, tjäna som lekytor.

Parker som utsätts för stort slitage förutsätter lättskötta, hårdgjorda ytor som gummiasfalt och konstgräs på lekplatserna, eftersom få växter klarar sig i så utsatt miljö. Detsamma gäller förskolegårdarna som tenderar att minska i storlek, bli mer likartade och begränsade till innehåll. I den höga och täta bebyggelsen med få parker och trånga gårdar är det ibland svårt att se spår av barns rättigheter i den fysiska miljön.

Barn med sin upptäckslust och behov av stimulans behöver växtlighet och naturmaterial, så som träd, blad, pinnar och kottar att leka med. Barn behöver ytor för att kunna springa, leka och gömma sig, de behöver få uppleva årstidernas växlingar och känna förtjusningen i att hoppa jämfota i en gyttjepöl. Om barn och unga bara erbjuds tillrättalagda och hårdgjorda särskilda platser begränsas leken och barnens fantasi.

Enligt PBL ska hänsyn tas till behovet av parker, grönområden och lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse. På regeringens uppdrag publicerades 2021 rapporten Den hala tvålen (Fi2021/01533) som fastslog att kortsiktiga ekonomiska kalkyler får alltför stort utrymme. Vid fysisk planering och stadsutveckling finns det tendenser att på kort sikt generera ekonomiska vinster. Barns rättigheter är svårmätbara på detta sätt då nyttan av att prioritera barns rättigheter ses först på lång sikt och fördelas på flera olika samhällsnivåer, sektorer och förvaltningar. Så länge barns intressen ses som ett särintresse som vägs mot andra intressen som genererar ekonomisk vinst, försvåras implementeringen av barnkonventionen.

Säkerhet och risktagande – en balansgång

Artikel 6 i barnkonventionen belyser barns rätt till liv och utveckling och artikel 31 i barnkonventionen belyser barns rätt till lek, vila och fritid. Återkommande avvägningar som behöver göras är balansering mellan säkerhet och lek då barns rätt till lek och utveckling ibland upplevs stå i konflikt med barns rätt till säkerhet och skydd. Risk- och säkerhetsaspekter regleras i PBL samt Boverkets byggregler (2011:6) - föreskrifter och allmänna råd, men blir ett problem när det motverkar skapandet av rika miljöer som bidrar till barns hälsa och utveckling.

Barns rätt till en tillräckligt säker men samtidigt spännande och utvecklande miljö är inte endast en fråga för mindre fysiskt avgränsade platser såsom en skolgård eller en park. Flera nivåer och skeden i samhällsbyggnadsprocessen berörs. Det är till exempel en fråga om att som barn självständigt ska kunna förflytta sig mellan platser, hur gestaltningen och utformningen av rummen görs, hur planerade värden säkerställs i genomförandet och sedan bibehålls genom skötsel och förvaltning.

Utmaningar som barn själva väljer innebär möjlighet till lärande. Genom lek söker barn utmaningar, testar gränser kroppsligt och mentalt och lär sig lita på sin egen förmåga, vilket skapar tillit och trygghet hos individen. Barn behöver själva lära sig att bedöma och hantera risker i sin omgivning. Våra livsmiljöer behöver erbjuda barn möjligheter att utforska och utveckla sina förmågor och genom egna erfarenheter bygga upp en sund riskbedömningsförmåga.