Områdesskydd
Det finns olika former av områdesskydd för naturvärden vid kusten och havet. Strandskydd är ett generellt områdesskydd som gäller 100 meter från strandlinjen, in på land och ut i vattnet, och kan utökas till högst 300 meter på land respektive 300 m ut i vattnet. Andra områdesskydd gäller enbart beslutade områden som till exempel natura 2000, naturreservat samt djur- och växtskyddsområden.
Att tänka på i översiktsplaneringen
Följande punkter är bra att tänka på vid planering av kust och hav i översiktsplaneringen:
- Var finns de områden som omfattas av områdesskydd? Naturvårdsverket tillhandahåller ett GIS-verktyg över skyddad natur. För länk se under relaterad information.
- Har områden som omfattas av områdesskydd rätt förutsättningar för att bibehålla sina värden?
- Finns det områden som har höga naturvärden men inte formellt skydd?
Områdesskydd
Här beskrivs områdesskydd som kan beröra kust och hav.
Natura 2000-områden
Natura 2000-områden utses enligt 7 kap. 28 § miljöbalken av regeringen med stöd av två EU-direktiv, fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivet. Syftet med Natura 2000 är att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden. Beslutsordningen ser lite olika ut för de olika direktiven. Läs mer om dessa på Naturvårdsverkets webbplats, se länk under rubriken "På andra webbplatser" i "Relaterad information".
28 §
Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde, om området enligt direktiv 2009/147/EG är särskilt betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar.
Ett område som enligt artikel 4.4 i direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG, har valts ut som ett område av intresse för unionen ska av regeringen förklaras som särskilt bevarandeområde.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring. Lag (2012:748) .
28 a §
Tillstånd krävs för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 § första stycket 1 eller 2.
Tillstånd enligt första stycket krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området. Lag (2001:437) .
28 b §
Tillstånd enligt 28 a § får lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte
1. kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas,
2. medför att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. Lag (2001:437) .
Naturreservat
En länsstyrelse eller kommun får förklara ett mark- eller vattenområde som naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Även ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får förklaras som naturreservat. För att ett område ska anses vara marint naturreservat ska skyddet ha ett marint syfte, och det ska finnas en beskrivning av de marina värdena och hur syftet ska nås. Länsstyrelsen eller kommunen ska fastställa en skötselplan för ett naturreservats långsiktiga vård.
4 §
Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.
Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat.
Nationalparker
Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark enligt 7 kap. 2 § miljöbalken. Syftet med en nationalpark ska vara att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd. Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten meddela föreskrifter om vård och förvaltning samt om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparken. Exempel på åtgärder som kan förbjudas är exempelvis att åka vattenskidor, ankra med båt, lägga ut bojar och att lägga upp båt på land.
2 §
Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.
Hittills är Kosterhavets nationalpark i Västerhavet det enda exemplet på en renodlad marin nationalpark. Syftet är att bevara ett särpräglat och artrikt havs- och skärgårdsområde samt angränsande landområden i väsentligen oförändrat skick. Därutöver finns ytterligare sex nationalparker vid havet med större eller mindre havsarealer, nämligen Haparanda skärgård, Skuleskogen vid Höga kusten, Ängsö i Stockholms skärgård, Gotska Sandön, Blå Jungfrun i Kalmarsund samt Stenshuvud vid Skånes östra kust. I Vänern är Djurö en nationalpark för att bevara ett skärgårdslandskap.
Läs mer om nationalparker i Nationalparksförordningen under rubriken "På andra webbplatser" i "Relaterad information".
Biotopskyddsområden i marin miljö
Det finns två olika former av biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § miljöbalken. Den ena innebär ett generellt skydd för vissa biotoptyper och den andra att skydd för en särskild biotop beslutas i varje enskilt fall. För hav och kust finns ingen biotoptyp som har ett generellt skydd men däremot flera biotoptyper som kan beslutas om i det enskilda fallet av länsstyrelsen eller kommunen, exempelvis ålgräsängar, rev av ögonkorall och grunda havsvikar.
11 §
Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter om
1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i landet eller i en del av landet ska utgöra biotopskyddsområden, och
2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får besluta att ett område ska utgöra ett biotopskyddsområde.
Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön.
Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer, om dispensen avser ett område enligt första stycket 1, och i andra fall av den myndighet eller kommun som har bildat biotopskyddsområdet.
De åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde får vidtas av kommunen, om den har bildat området, och i fråga om andra områden av den myndighet som regeringen bestämmer. Innan en åtgärd vidtas ska den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.
Ett beslut som avses i första stycket 2 ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:1322) .
11 a §
Inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 gäller förbuden i 11 § andra stycket inte byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441) .
11 b §
När en fråga om dispens enligt 11 § andra stycket avser att inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket, ska det anses finnas särskilda skäl för dispens om
1. åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark, och
2. biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses med hänsyn till förekomsten av samma typ av biotopskyddsområde eller med hänsyn till naturvärdena hos det biotopskyddsområde som dispensen avser och de naturvärden som biotopskyddsområdet bidrar till i landskapet. Lag (2014:889) .
Naturminne
Ett naturminne enligt 7 kap. 10 § miljöbalken är ett särpräglat naturföremål, till exempel äldre träd, som behöver skyddas eller vårdas särskilt. Kommuner och länsstyrelser kan besluta om naturminne.
10 §
Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme.
Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för naturminnen.
Strandskyddsområde
Syftet med strandskyddet enligt 7 kap. 13 § miljöbalken är att långsiktigt trygga att medborgarna har tillgång till strandområden genom allemansrätten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och inkluderar även undervattensmiljön. Länsstyrelsen får besluta om att utvidga strandskyddet till högst 300 meter om det behövs för att tillgodose strandskyddets syften. Strandskyddet är generellt och gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag oavsett storlek och oavsett om naturen är särskilt skyddsvärd. Det är inte tillåtet att exempelvis uppföra nya byggnader eller gräva inom strandskyddat område. Om det finns särskilda skäl och åtgärderna är förenliga med strandskyddets syften kan dispens lämnas från strandskyddet. I de flesta fall hanteras det av kommunen.
13 §
Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag.
Strandskyddet syftar till att långsiktigt
1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Lag (2009:532) .
14 §
Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd
(strandskyddsområde).
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.
Ett beslut om att utvidga strandskyddsområdet ska gälla omedelbart även om det överklagas. Lag (2009:532) .
Djur- och växtskyddsområden
Om det behövs ett särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen med stöd av miljöbalken 7 kap. 12 § besluta om så kallade djur- och växtskyddsområden. Djur- och växtskyddsområden vid kusten eller i havet handlar främst om fågel- och sälskyddsområden med tillträdesförbud under vissa perioder av året.
12 §
Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud och begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.
Områdesskydd genom regionala havsmiljökonventioner
Sverige har förbundit sig att skydda de marina områden som har pekats ut inom ramen för Helcom-konventionen, så kallade BSPA-områden, Baltic Sea Protected Areas, för Östersjön och områden enligt Ospar-konventionen, så kallade MPA-områden, Marine Protected Areas, för Nordostatlanten och Nordsjön. Områdena har i sig inte något rättsligt skydd, men områdena är i de flesta fall skyddade som Natura 2000-områden.
Hänsynsområden
Vissa länsstyrelser har valt att förtydliga allemansrätten genom att skapa hänsynsområden i kust- och skärgården som ska vara lugna områden för besökare och djurliv. Besökare i hänsynsområden ska bland annat hålla låg fart med högst fem knop, inte bullra eller tomgångsköra, dämpa musik och prat, ta hand om sopor och inte släppa ut toalettavfall.