Läget på bostadsmarknaden i riket

2026 års bostadsmarknadsenkät visar för första gången på 25 år att fler kommuner bedömer balans än underskott: 130 respektive 102, medan 55 bedömer överskott. Utvecklingen drivs av mindre kommuner utanför storstäderna, men över hälften av befolkningen bor fortsatt i underskottskommuner med brist på bland annat prisrimliga och tillgängliga bostäder för äldre.

Sammanfattning

Tidslinjen över första frågan av enkäten visar på en förändring i kommunernas bedömningar av bostadsmarknadsläget. För första gången på 25 år är det fler kommuner som uppger balans än underskott på bostadsmarknaden. Totalt bedömer 130 kommuner att det råder balans, 102 kommuner ser ett underskott och 55 kommuner ett överskott på bostadsmarknaden. Trenden med ökande överskott och minskande underskott har pågått sedan toppnivån för underskott år 2017. Utvecklingen drivs framför allt av mindre kommuner utanför storstadsregionerna, där befolkningsutveckling och byggtakt bidragit till en bostadsmarknad i balans i högre grad. Samtidigt kvarstår betydande obalanser: storstadsregioner och högskolekommuner präglas fortsatt av underskott, och mer än hälften av Sveriges befolkning bor i kommuner som rapporterar underskott. Den numeriska förbättringen innebär därför inte att bostadsförsörjningens utmaningar är lösta. Särskilt framträdande är behovet av bostäder med rimliga boendekostnader, som är tillgängliga för hushåll med lägre inkomster. Dessutom pekar många kommuner på en växande brist på tillgänglighetsanpassade bostäder och anpassade boendeformer för äldre, i takt med att befolkningen åldras. Sammanfattningsvis visar enkäten mer kommuner med balans, men med fortsatt stora strukturella utmaningar i delar av landet och för vissa grupper.

Fler kommuner uppger balans på bostadsmarknaden

I årets enkät uppger 130 kommuner att det råder balans på bostadsmarknaden i kommunen som helhet. Det motsvarar cirka 45 procent av de 287 kommuner som besvarat frågan och är en ökning med 18 kommuner jämfört med förra året. Kommuner som anger balans finns i hela landet och omfattar både kommuner med ökande och minskande folkmängd.

De flesta, 85, av dessa kommuner tillhör gruppen ”övriga kommuner med färre än 25 000 invånare”. 25 kommuner finns i gruppen ”övriga kommuner med fler än 25 000 invånare”, 11 är högskolekommuner samt fyra i Storstockholm, fyra i Stormalmö och en i Storgöteborg.

Färre kommuner bedömer underskott och fler bedömer överskott på bostadsmarknaden

I enkäten uppger 102 kommuner att det råder underskott på den lokala bostadsmarknaden i kommunen som helhet. Det motsvarar cirka 36 procent av de kommuner som har besvarat frågan. Det är 25 kommuner färre än förra året, och 46 färre än för två år sedan, som gör denna bedömning. Totalt bor 57 procent av landets befolkning i kommuner som anger att de har underskott på bostadsmarknaden. Det är en lägre andel än föregående år och betydligt lägre än för fem år sedan. Vid den högsta noteringen 2017 bodde 94 procent av befolkningen i kommuner som bedömde underskott på bostadsmarknaden. Det är 35 kommuner som har gått från att uppge underskott 2025 till att ange balans eller överskott 2026. Flertalet av dessa, 25 kommuner, tillhör kommungruppen ”övriga kommuner med färre än 25 000 invånare”. Fem av kommunerna som gått från underskott till balans eller överskott ligger i storstadsregionerna.

Antalet kommuner som anger att det råder överskott på bostadsmarknaden i kommunen som helhet fortsätter att öka. I årets enkät gör 55 kommuner den bedömningen, en ökning med sju kommuner jämfört med i fjol, då 48 kommuner angav överskott. För två år sedan var motsvarande siffra 21 kommuner.

Trenden på bostadsmarknaden fortsätter

Sedan 2017, då flest kommuner uppgav underskott och få bedömde balans eller överskott, har utvecklingen förändrats så att underskotten minskar medan allt fler kommuner rapporterar överskott eller balans. I årets enkät är antalet kommuner med överskott det högsta sedan 2010, och antalet som anger balans det högsta sedan 2013.

Underskottet minskar både i och utanför centralorterna

Centralorten är i de flesta kommuner den del där bostadsefterfrågan är störst i förhållande till utbudet. Årets enkät visar dock en viss avmattning: 129 kommuner svarar att det råder underskott på centralorten, jämfört med 152 i fjol. Samtidigt har antalet kommuner som anger balans ökat till 99, vilket är 42 fler än förra året. Även överskott på centralorten blir vanligare; 59 kommuner gör nu den bedömningen, att jämföra med 48 förra året och 28 för två år sedan. I kommunens övriga delar är balans vanligare än både i centralorten och i kommunen som helhet. Här anger 153 kommuner balans, något fler än i fjol, medan 81 kommuner rapporterar underskott och 52 överskott.

Fler kommuner bedömer balans än underskott om tre år

Allt färre kommuner anser att bostadsmarknadsläget kommer att vara sämre om tre år. Av de kommuner som svarat på frågan uppger 122 att det kommer att råda balans i kommunen som helhet, jämfört med 106 i föregående års enkät. Det innebär att fler kommuner tror på balans än på underskott även på tre års sikt. 110 kommuner räknar med underskott om tre år, jämfört med 134 i fjol. Antalet kommuner som tror på överskott ökar också: 30 kommuner väntar sig överskott, jämfört med 26 året innan. Kommunernas uppfattningar förändras över tid. 18 kommuner ser i dag balans men tror på underskott om tre år, medan fyra kommuner går från underskott i dag till balans framöver. Av de 55 kommuner som i dag bedömer överskott tror 29 att överskottet består, medan 20 i stället väntar sig balans. Sex kommuner uppger att de inte kan bedöma läget om tre år.

Läget i olika kommungrupper

Årets enkät visar en tydlig skillnad mellan kommungrupperna. I övriga större, och särskilt i övriga mindre kommuner, har andelen kommuner som uppger underskott minskat tydligt och allt fler anger balans eller överskott, både i kommunen som helhet och i många fall även på centralorten. Utvecklingen går alltså mot mer balans eller överskott i dessa kommungrupper, även om underskott fortfarande är vanligt enligt kommunernas svar för centralorterna.

Högskolekommunerna och storstadsregionerna präglas i stället av fortsatt underskott, om än med vissa förbättringstendenser. I de större högskolekommunerna har bilden blivit mer blandad, med fler kommuner som anger balans eller överskott, medan de mindre högskolekommunerna fortsatt uppger underskott, särskilt på centralorterna. I storstadsregionerna dominerar underskott i nästan alla kommuner och i alla kommundelar, och de flesta kommuner tror att detta kommer bestå om tre år. Gemensamt för alla kommungrupper är dock att utvecklingen över tid pekar mot något minskade underskott och en försiktig rörelse mot ökad balans, om än från mycket olika utgångslägen.

Läs mer om läget i kommungrupperna på sidan om bostadsmarknaden i regioner och kommuner. 

Bostadsmarknaden i riket. regioner och kommuner

Störst efterfrågan på treor och fyror

I enkäten får kommunerna ange vilka upplåtelseformer och bostadsstorlekar som de tror kommer vara mest efterfrågade de kommande tre åren. För hyresrätter bedöms störst efterfrågan finnas på två till fyra rum och kök, vilket också gäller för bostadsrätter. När det gäller äganderätter är det däremot främst bostäder med fyra eller fem rum och kök, eller större, som kommunerna bedömer kommer efterfrågas mest.

Samtidigt är det många kommuner som uppger att de har svårt att bedöma vilka upplåtelseformer och bostadsstorlekar som kommer att efterfrågas, särskilt när det gäller kooperativa hyresrätter, ägarlägenheter och andra upplåtelseformer. Totalt är det 31 kommuner som anger att det finns ett behov av ”andra” bostäder de närmaste tre åren. Bland dessa lyfts behovet av bostäder för äldre tydligast och även LSS- och omsorgsbostäder återkommer ofta. Därtill finns ett visst, men mer begränsat, uttryckt behov av tillfälliga bostäder för entreprenörer och arbetspendlande. En handfull kommuner efterfrågar också nya eller mer flexibla upplåtelseformer, såsom delägande, hyrköp-lösningar eller hybrider mellan hyresrätt och ägandeformer.

Efterfrågan av olika upplåtelseformer och storlekar de kommande tre åren i landets samtliga kommuner (januari 2026)

	1 r.o.k	2 r.o.k	3 r.o.k	4 r.o.k	5 r.o.k	Kan ej bedöma
Hyresrätt	94	167	200	157	86	20
Kooperativa hyresrätter	11	25	28	11	7	211
Bostadsrätt	36	95	165	135	61	71
Äganderätt	6	9	77	197	177	55
Ägarlägenheter	4	10	21	19	17	213
Annat	12	12	9	6	3	209

Kommunernas kommentarer och fritextsvar

I fritextsvaren beskriver många kommunerna sammantaget en bostadsmarknad där den totala mängden bostäder ofta upplevs som nära balans eller till och med som överskott, samtidigt som det råder tydliga obalanser i vissa segment. Det kan finnas gott om bostäder totalt, men brist på bostäder i rätt lägen, med rätt standard eller till kostnader som hushållen har råd att efterfråga.

Ett återkommande tema i många kommentarer är brist på bostäder för en åldrande befolkning och ett växande behov av tillgänglighetsanpassade bostäder, trygghetsboenden eller andra boendeformer som gör det möjligt för äldre att lämna småhus. I många av dessa svar kopplas detta till flyttkedjor: om äldre kan flytta till lämpliga lägenheter frigörs småhus för andra befolkningsgrupper. Samtidigt framgår att sådana bostäder saknas eller byggs i för liten omfattning. I andra, men färre kommuner, nämns också brist på LSS-bostäder och särskilda boenden.

Flera kommuner nämner även brist på större bostäder (4–5 rum och kök), särskilt större hyresrätter som alternativ till villaboende. Samtidigt beskriver andra kommuner ett överskott på dyrare eller större lägenheter i mindre attraktiva lägen, vilket visar att det inte bara handlar om storlek utan om kombination av storlek, läge och kostnad. I många kommentarer framhålls att ekonomiskt överkomliga bostäder saknas – både mindre och större lägenheter med lägre hyror efterfrågas, särskilt för unga vuxna, hushåll med svag ekonomi och grupper som står långt från bostadsmarknaden. Underskottet på billigare hyresrätter återkommer i flera svar, medan dyrare nyproduktion beskrivs som svåruthyrd eller svårsåld. I några svar betonas att behovet av nyproduktion egentligen är större än vad marknaden klarar av, vilket leder till en ”behovsmässig brist” trots upplevd numerär balans.

Kommunernas bedömning av generell behovsuppfyllelse på bostadsmarknaden

I enkäten ombeds kommunerna göra en samlad bedömning av bostadsmarknadsläget utifrån hur väl invånarnas bostadsbehov tillgodoses. Kommunerna får även redogöra för vilka mått på behovsbaserad bostadsbrist som används i planeringen för bostadsförsörjningen, vilka hushållstyper som prioriteras, samt vilka hushållstyper som bedöms vara svårast att lösa boendesituation för, ange vilka typer av bostäder det råder störst behov av och vilka hinder som gör det svårt för invånare att få sina bostadsbehov tillgodosedda.

Kommunerna bedömer behovet som något mer tillfredsställt

I den första frågan i denna del ombeds kommunerna att på en sexgradig skala bedöma hur väl bostadsbehoven är tillfredsställda i kommunen, från ett (behovet är i låg grad tillfredsställt) till sex (behovet är i hög grad tillfredsställt). Kommunernas samlade bild är att bostadsbehoven i landet som helhet är måttligt till ganska väl tillfredsställda, snarare än lågt eller mycket högt tillfredsställda. Totalt 282 kommuner har svarat på frågan; 36 anger en etta eller tvåa – alltså låg behovstillfredsställelse – medan 64 anger en femma eller sexa, vilket innebär att de upplever att bostadsbehoven är tillfredsställda i hög grad. Snittet i riket har stigit från 3,43 förra året till 3,58 i årets enkät, vilket tyder på en försiktig förbättring. Samtidigt anser 53 kommuner att läget har försämrats sedan i fjol, varav 10 i storstadsregionerna och en högskolekommun. 151 kommuner gör samma bedömning som förra året, medan 70 uppger att läget har förbättrats.

Behovstillfredsställelsen i kommungrupperna

Mellan kommungrupperna är skillnaderna tydliga. I storstadsregionerna ligger genomsnittet under medel: omkring tre i Storstockholm, 3,3 i Storgöteborg och 3,45 i Stormalmö. Stormalmö är samtidigt den grupp där störst andel kommuner (runt 42 procent) bedömer behovstillfredsställelsen som låg, även om den allra lägsta nivån blivit mindre vanlig där än tidigare. Det är noterbart att två kommuner i storstadsregionerna nu svarar en femma eller en sexa. Ingen kommun i storstadsregionerna gjorde den bedömningen i föregående års enkät. I de två grupperna övriga kommuner är nivåerna högre: både större och mindre kommuner bedömer att bostadsbehoven är tämligen väl tillfredsställda, med genomsnitt kring 3,8. Särskilt de övriga mindre kommunerna utmärker sig. Spridningen är visserligen stor men genomsnittet ligger på 3,86, och en relativt stor grupp kommuner anger en femma eller sexa, vilket gör dem till den kommungruppen med högst snitt. 47 av de 64 kommuner som bedömer behoven som tillfredsställda i hög grad är mindre kommuner med färre än 25 000 invånare. Storstadskommuner är tydligt underrepresenterade bland de som svarar att behoven är tillfredsställda i högre grad. Detta förstärker mönstret att mindre kommuner utanför storstadsregionerna upplever generellt högre behovstillfredsställelse än storstadsregionerna.

Fler kommuner använder mått på behovsbaserad bostadsbrist

Allt fler kommuner använder nu mått på behovsbaserad bostadsbrist i sin planering för bostadsförsörjningen. 186 kommuner uppger att de använder sådana mått. Vanligast är ett kombinationsmått av ansträngd boendeekonomi och trångboddhet, följt av enskilda mått på trångboddhet och ansträngd boendeekonomi. Samtidigt är det nu 98 kommuner som inte använder några mått eller underlag för behovsbaserad bostadsbrist, vilket är en tydlig minskning jämfört med tidigare år och visar på en utveckling mot mer systematiskt användande av behovsbaserade indikatorer.

Eftersom Boverket har i uppdrag att ta fram underlag om behovsbaserad bostadsbrist har kommunerna också fått frågan om de använder just Boverkets mått i sitt arbete. Av de 186 kommuner som använder något mått svarar 165 att de använder Boverkets mått. Flera av de kommuner som ännu inte gör det beskriver måtten som relativt komplexa eller svårtolkade, vilket gör att de ännu inte fullt ut integrerats i den lokala planeringen, även om användningen ökar.

Totalt 41 kommuner anger att de, utöver de standardiserade måtten, använder egna indikatorer. Vanligast är olika marknads- och efterfrågeanalyser, statistik över priser, hyror och bostadstyper samt sociala och socioekonomiska mått, till exempel egna definitioner av trångboddhet, ansträngd boendeekonomi, ekonomiskt bistånd, låg ekonomisk standard, arbetslöshet, utbildningsnivå och segregation. Några kommuner gör också särskilda analyser av hemlöshet och utsatta grupper eller använder befolkningsutveckling och demografiska prognoser som grund.

De 98 kommuner som inte använder några mått på behovsbaserad bostadsbrist uppger ofta att arbete pågår eller planeras med nya handlingsplaner där dessa mått ska införas. Återkommande är också mindre kommuner som menar att de inte har bostadsbrist och därför förlitar sig på löpande lokal kännedom snarare än systematiska mått.

Prioriterade hushållstyper och hushållstyper svårast att lösa boendesituationen för

Kommunerna får frågan om de i sin planering för bostadsförsörjningen prioriterar någon särskild hushållstyp. En stor majoritet, 203 kommuner, svarar att de inte prioriterar någon särskild grupp. Bland de kommuner som gör en prioritering är sammanboende med barn (49 kommuner) och övriga hushåll (46 kommuner) de vanligaste kategorierna. I kommentarerna från de kommuner som har svarat ”övriga hushåll” framgår att tyngdpunkten i praktiken ofta ligger på äldre, därefter unga, personer med funktionsnedsättning samt hushåll med svag ekonomi och andra utsatta grupper. En del kommuner uppger också att de särskilt försöker möta behovet av tillfälliga bostäder för arbetande i kommunen.

De kommuner som svarar att de prioriterar någon särskild hushållstyp får en följdfråga om på vilka sätt de prioriterar dem. Utifrån svaren framträder några återkommande sätt att arbeta. Det vanligaste temat är att prioriteringen sker genom övergripande styrning i form av bostadsförsörjningsprogram, riktlinjer, handlingsplaner, översiktsplaner, ägardirektiv eller politiska mål. Där kan exempelvis slås fast att kommunen ska verka för fler bostäder för hushåll med barn eller särskilda insatser för utsatta grupper. En mycket stor del av svaren beskriver prioritering av äldre genom specifika boendeformer och bättre tillgänglighet. Det handlar om trygghetsboenden, seniorbostäder, utbyggnad och anpassning av särskilda boenden (SÄBO), fler LSS‑boenden samt inventering och tillgänglighetsanpassning av flerbostadshus. Flera svar beskriver också prioritering av särskilda målgrupper och utsatta hushåll. Dit räknas bland annat våldsutsatta, ensamstående föräldrar med försörjningsstöd, personer utanför ordinarie arbetsmarknad, nyanlända, personer i hemlöshet och personer med funktionsnedsättning. Prioriteringen sker till exempel genom förturer i allmännyttan, lägre inkomstkrav, vräkningsförebyggande arbete, boendestöd och planering av särskilda boendeformer.

Kommunerna får även ange om det finns någon hushållstyp som de upplever att det är särskilt svårt att lösa boendesituationen för. En betydande andel, 116 kommuner, svarar att ingen särskild grupp upplevs som svårare än andra. Samtidigt uppger 75 kommuner att det är svårast att tillgodose behoven för ensamstående med barn. Ytterligare 90 kommuner svarar ”övriga hushåll” på denna fråga. I kommentarerna återkommer grupper som äldre, hushåll med svag ekonomi, unga och studenter samt socialt utsatta grupper och personer med funktionsnedsättning.

Stort behov av bostäder med rimliga boendekostnader

När kommunerna får ange vilken typ av bostäder som det främst råder behov av i kommunen framträder ett tydligt mönster. En majoritet, 199 kommuner svarar att det främsta behovet är bostäder med rimliga boendekostnader samma siffra var 208 i fjol. Därefter lyfts bostäder för seniorer (178 kommuner), där antalet kommuner som anger detta som stort behov har ökat sedan föregående år, tillgänglighetsanpassade bostäder (137 kommuner) och stora bostäder (120 kommuner). Totalt 35 kommuner anger ”annat” som främsta behov, och i kommentarer framgår ofta önskemål om bostäder i särskilt attraktiva lägen, till exempel centralt, strandnära eller i andra lägen med hög efterfrågan.

Hinder för personer att få sina bostadsbehov tillgodosedda

I den avslutande frågan i delen om behovsbaserad bostadsbrist får kommunerna redogöra för vilka hinder som finns för att människor ska kunna få sina bostadsbehov tillgodosedda. De vanligaste svaren är att det saknas bostäder av vissa hustyper, storlekar eller i rätt lägen utifrån de aktuella behoven (187 kommuner), samt att hushållen saknar ekonomiska förutsättningar att tillgodose sina bostadsbehov (171 kommuner). I kommentarsvaren beskriver kommunerna också att det i vissa fall finns nyproducerade och tillgängliga bostäder, men att hyror eller priser ligger på en nivå som gör dem svåra att efterfråga för många hushåll. Detta försämrar förutsättningarna för fungerande flyttkedjor. Flera kommuner pekar särskilt på bristen på tillgänglighetsanpassade bostäder som ett viktigt hinder. Ett ytterligare återkommande hinder är svårigheten att få bolån, bland annat till följd av höga amorteringskrav och hårdare kreditprövning. Dessa faktorer innebär att många hushåll, trots ett tydligt bostadsbehov, har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden eller att byta till en lämpligare bostad. Det finns fortfarande tydliga brister i hur bostadsbehoven är tillgodosedda, även i kommuner som i övrigt upplever bostadsmarknaden vara i balans.

Läget i riket - mot mer balans, men fortsatt brist på prisrimliga och tillgängliga bostäder

Sammantaget visar denna del av årets bostadsmarknadsenkät att utvecklingen går mer mot balans, med färre kommuner som bedömer underskott, särskilt bland mindre kommuner utanför storstadsregionerna. Samtidigt kvarstår betydande utmaningar: i storstäder och högskolekommuner är underskott fortsatt vanligt, många kommuner upplever att bostadsbehoven bara är måttligt tillfredsställda och bristen på bostäder med rimliga boendekostnader, tillgänglighetsanpassade bostäder och bostäder för äldre är tydlig. Samtidigt, i andra delar av landet, där överskottet ökar beskriver kommunerna dessutom problem med vakanser, svagare efterfrågan och svårare förutsättningar att långsiktigt underhålla och utveckla bostadsbeståndet. Kommunernas svar pekar också på att hushållens ekonomi, höga boendekostnader och svårigheter att få lån utgör centrala hinder för att många människor ska kunna få sina bostadsbehov tillgodosedda, även där den övergripande bilden är numerärt nära balans.

Bostadsbyggande i riket

Efter flera år med lågt bostadsbyggande och en mer balanserad, men fortsatt utmanande bostadsmarknad, visar kommunernas svar i 2026 års bostadsmarknadsenkät att de räknar med en viss återhämtning i bostadsbyggandet de kommande åren. Här redovisas hur mycket det har byggts i riket, hur kommunerna bedömer byggandet framåt och vilka hinder som begränsar nyproduktionen.

Osäker omvärld och svag konjunktur dämpar byggandet

Omvärlden präglas av stor osäkerhet. Kriget i Ukraina pågår samtidigt som konflikten i Mellanöstern har fördjupats (enkäten besvarades innan de senaste oroligheterna i Mellanöstern). Tillsammans med högre räntor och en svagare konjunktur har detta dämpat investeringsviljan och gjort det svårare att bedöma den ekonomiska utvecklingen, inte minst på bostadsmarknaden.

Det påverkar både möjligheterna att bygga nya bostäder och förutsättningarna att möta de bostadsbehov som kommunerna beskriver i analysen av läget på bostadsmarknaden i riket.

Bostadsbyggandet 2025 – fortsatt låg nivå men viss ökning

Bostadsbyggandet har varit svagt sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022. Byggandet föll kraftigt från hösten 2022 och under 2023 och minskade även 2024, om än i något långsammare takt.  

Enligt SCB:s preliminära statistik påbörjades 30 250 lägenheter 2025. Det är en ökning med 11 procent jämfört med 2024, men nivån är fortfarande låg i förhållande till de behov av bostäder som kommunerna beskriver i enkäten.  

Av de påbörjade lägenheterna 2025 var 24 350 lägenheter i flerbostadshus och 5 900 lägenheter i småhus. Påbörjade ombyggnationer gav dessutom ett nettotillskott på cirka 2 000 lägenheter.  

Upplåtelseformer i nyproduktionen 2025

Hyresrätter i flerbostadshus stod för 54 procent av de påbörjade bostäderna 2025, bostadsrätter i flerbostadshus för 26 procent och småhus för 20 procent.  

Jämfört med året innan minskade hyresrätternas andel medan bostadsrätternas andel ökade något. Småhusens andel låg i stort sett kvar på en liknande nivå som 2024.

Kommunernas bedömningar för 2026–2027

Kommunernas bedömningar i bostadsmarknadsenkäten visar att det under de senaste åren har varit svårt att förutse byggtakten.  

För perioden 2020–2024 påbörjades i genomsnitt cirka 62 procent av det byggande som kommunerna hade bedömt i enkäten. År 2024 uppgick utfallet endast till 36 procent av de bedömda nivåerna.  

Det innebär att kommunernas bedömningar behöver tolkas med stor försiktighet och att utfallet kan avvika betydligt från de nivåer som kommunerna planerar för.

Förväntad utveckling av byggandet 2026–2027

Trots osäkerheten räknar kommunerna med ökat byggande framöver. De bedömer att det sammanlagt påbörjas cirka 33 400 bostäder genom nybyggnad 2026 och 39 650 bostäder 2027. Det motsvarar en ökning med omkring 19 procent mellan 2026 och 2027.  

Kommunernas bedömning för 2026 ligger i linje med Boverkets prognos från februari 2026. För 2027 bedömer kommunerna att det sker en tydligare återhämtning i byggandet från den låga nivå som präglat åren efter 2022.

Upplåtelseformer i nyproduktionen 2026-2027 – starkare utveckling för bostadsrätter

Bostadsrätter pekas ut som den upplåtelseform där återhämtningen kan bli särskilt tydlig. Kommunerna bedömer att bostadsrätternas andel av de påbörjade bostäderna ökar efter en svag period, samtidigt som hyresrätter fortsatt står för en stor del av byggandet 2026.  

För 2026 bedömer kommunerna i genomsnitt att:  

• 51 procent av alla påbörjade bostäder är hyresrätter i flerbostadshus  
• 29 procent är bostadsrätter i flerbostadshus  
• 19 procent är småhus  
• cirka en halv procent är ägarlägenheter i flerbostadshus.

För 2027 väntas hyresrätternas andel minska något till 44 procent, medan bostadsrätter ökar till 36 procent. Småhusens andel ökar till 20 procent och ägarlägenheter i flerbostadshus ligger kvar på omkring en halv procent av byggandet.  

Sammantaget bedömer kommunerna alltså att hyresrätter i flerbostadshus fortsatt kommer att vara den enskilt största upplåtelseformen i nyproduktionen, men att bostadsrätter står för en större del av återhämtningen de kommande åren.

Hinder för bostadsbyggandet i riket  

Bakom den låga byggtakten finns flera samverkande hinder. En klar majoritet av kommunerna anger höga produktionskostnader som en viktig begränsning för bostadsbyggandet.  

Många kommuner pekar också på svårigheter att få lån eller hårda lånevillkor, både för hushåll och för byggherrar. Avsaknad av statliga stöd för bostadsbyggande lyfts som ytterligare en viktig begränsning. Svarsalternativet ”Avsaknad av statliga stöd för bostadsbyggande” infördes först i 2026 års enkät.  

Därtill nämns vikande befolkningsunderlag i vissa kommuner, konflikter i förhållande till allmänna eller nationella intressen enligt plan- och bygglagen, svag inkomstutveckling för hushållen och brist på detaljplanelagd mark i de lägen där marknadsaktörer vill bygga.  

Sammantaget är det samma typer av faktorer som kommunerna lyfter i analysen av bostadsbehoven: höga boendekostnader, hushållens ekonomiska förutsättningar och planeringsrelaterade hinder begränsar både möjligheten att bygga nya bostäder och hushållens möjlighet att efterfråga dem.

Samlad bild – återhämtning från låg nivå och fortsatt osäkerhet

Sammantaget har kombinationen av en osäker omvärld, svag konjunktur och flera strukturella begränsningar bidragit till att hålla tillbaka bostadsbyggandet de senaste åren.  

Kommunerna ser ändå en möjlighet till återhämtning på ett par års sikt, särskilt för bostadsrätter, men betonar samtidigt att utfallet är starkt beroende av hur omvärldsläget, ränteläget och hushållens ekonomiska förutsättningar utvecklas.  

I ljuset av att många kommuner samtidigt beskriver ett fortsatt stort behov av bostäder med rimliga boendekostnader, tillgänglighetsanpassade bostäder och bostäder för äldre innebär den låga byggtakten att risken kvarstår för underskott i vissa segment av bostadsmarknaden – även om den övergripande bilden i riket rör sig mot mer balans mellan utbud och efterfrågan.