Europeiska landskapskonventionen

Granskad: 9 juli 2024

Den europeiska landskapskonventionen syftar till att förbättra skydd, förvaltning och planering av europeiska landskap. Den syftar också till att främja samarbetet kring landskapsfrågor inom Europa och till att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i förvaltningen av landskap. Konventionen innefattar alla typer av landskap som människor möter i sin vardag.

Landskapskonventionens syfte och innehåll

Landskapskonventionen understryker att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. Landskapskonventionen utgår från landskapet som helhet och betonar en bred, sektorsöverskridande tolkning av landskapsbegreppet. Konventionen lyfter landskapet som grund för människors välbefinnande, hälsa och estetiska upplevelser och den innefattar alla typer av landskap som människor möter i sin vardag, både stad och landsbygd. Landskapets ständiga förändring är en naturlig del av dess utveckling.

I den europeiska landskapskonventionen definieras landskap som ”ett område sådant det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspelet mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”. Hur landskapet uppfattas handlar om relationen mellan människa och plats. Upplevelser är inte bara visuella utan handlar även om ljud, lukt, känsla, minnen och associationer. Landskapskonventionen innehåller också en tydlig demokratisk aspekt. Den lyfter fram landskapets sociala betydelse och understryker vikten av att såväl dagens som kommande generationer ska ges möjlighet att delta aktivt i värdering och förvaltning av landskapet. Konventionen syftar också till att främja samarbetet kring landskapsfrågor inom Europa och till att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet.

Mer om Landskapskonventionen kan du läsa på Europarådets webbplats under relaterad information.

Bakgrund - ratificeringen av landskapskonventionen

Den europeiska landskapskonventionen initierades av Europarådet i Florens år 2000 och trädde i kraft år 2004 då tio av rådets medlemsländer beslutade att skriva under den. Sverige signerade landskapskonventionen redan 2001 och ratificerade den 2011. Ratificering innebär att landet förbinder sig att inarbeta konventionens intentioner i sin nationella lagstiftning och politik. Konventionen trädde i kraft i Sverige den 1 maj 2011.

Att ratificera landskapskonventionen innebär ett åtagande att skydda, förvalta och planera landskapet i enlighet med konventionens intentioner. Detta innebär bland annat att Sverige ska:

  • erkänna landskapets betydelse i den egna lagstiftningen,
  • öka medvetenheten om landskapets värde och betydelse i det civila samhället, i privata organisationer och hos offentliga myndigheter,
  • främja delaktighet i beslut och processer som rör landskapet lokalt och regionalt,
  • utveckla en helhetssyn på landskapets värden och hållbar förvaltning av dessa,
  • utbyta kunskap och delta i europeiska samarbeten om frågor som rör landskapet.

Landskapskonventionens genomförande i Sverige

Lanskapskonventionen har införts i Sverige utan att några lagändringar har gjorts. Riksdagen har därmed gjort bedömningen att det finns goda förutsättningar att inom gällande regelverk arbeta med landskap med konventionen som grund (jfr prop. 2009/10:170, sid. 166).

En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)

Landskapskonventionen är i sig ingen lag eller EG-direktiv. Enskilda ärenden kan därför inte