Lokaliseringsprövning

Vid bygglov utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden göra en lokaliseringsprövning. Detta gäller för alla åtgärder förutom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus.

Lokaliseringsprövning är en prövning om en åtgärd är lämplig på en viss plats. Lokalisering kan jämföras med ordet placera som istället används för att ange en byggnads mer precisa plats inom ett avgränsat område. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472)

Översiktsplanens betydelse vid prövningen

Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen är inte bindande men ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 1-3 §§

Översiktsplanen ska visa hur kommunen tänker ta hänsyn till allmänna intressen samt hur riksintressen och miljökvalitetsnormer kommer att tillgodoses. Kommunen ska även visa sina ställningstaganden för hur den byggda miljön som bland annat omfattar bebyggelse, anläggningar, vegetation och parker ska utvecklas, bevaras och användas i framtiden. Översiktsplanen ska ange utgångspunkter och riktlinjer för lokalisering och utformning av den byggda miljön. Grunddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområden ska framgå av översiktsplanen. (jfr prop. 1994/95:230 sid. 54)

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 2 §

Översiktsplanen är vägledande för lokaliseringsprövningen och en aktuell översiktsplan med tydliga ställningstaganden underlättar prövningen. Översiktsplanen är inte juridiskt bindande men är ett betydelsefullt underlag för bygglovsprövningen. Om marken är lämplig att bebygga prövas dock i det enskilda bygglovsärendet och det är de faktiska förutsättningarna på platsen som är avgörande. Ett bygglovsärende kan därför inte avgöras enbart med stöd av översiktsplanen. Det innebär att bygglov inte ska ges enbart på grund av att översiktsplanen anger att bebyggelse bör få tillkomma på platsen. Om översiktsplanen i stället anger att ytterligare bebyggelse inte är lämplig inom området, kan en ansökan om bygglov inte avslås enbart med hänvisning till översiktsplanen. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 266-268)

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 3 §

Här kan du läsa mer om översiktsplan

God hushållning med mark och vatten

För bygglovsansökningar utanför detaljplan eller områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om åtgärden medför en lämplig mark- och vattenanvändning. Mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Vid prövningen ska miljöbalkens hushållningsbestämmelser tillämpas.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 2 §

Miljöbalk (1998:808) 3 kap

Miljöbalk (1998:808) 4 kap 1-8 §§

Med beskaffenhet avses markens känslighet för påverkan, områdets kulturella förutsättningar, terrängens utseende, grundförhållanden med mera. Även mark- och vattenområdets ekologiska förutsättningar bör beaktas. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 470 och prop. 1985/86:3 sid. 48)

Lämplighet utifrån läge kan för bostäder handla om att marken är lämpad för bebyggelse på grund av ett bra läge nära kollektivtrafik, service, skolor med mera. För verksamheter kan ett lämpligt läge vara nära vägar och där verksamheten inte innebär en störning.

Behov kan till exempel handla om att det i kommunen finns ett behov av bostäder eller verksamhetsområden.

Hushållningsbestämmelserna i miljöbalken

I miljöbalken finns bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden. Det finns ett generellt skydd för mark- och vattenområden. För särskilt utpekade mark- och vattenområden finns det även ett förstärkt skydd. Områden med förstärkt skydd kallas riksintresseområden.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap

Miljöbalk (1998:808) 4 kap 1-8 §§

Generellt skydd

Enligt miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. I konkurrenssituationer ska företräde ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Denna bestämmelse är nästan likadan som bestämmelsen om lämplig mark- och vattenanvändning i plan- och bygglagen, PBL.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap 1 §

Vissa typer av mark- och vattenområden har ett generellt skydd.  Dessa områden ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påverka dem negativt. När det gäller brukningsvärd jordbruksmark är skyddet starkare. Jordbruksmark får bara tas i anspråk om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och om detta behov inte kan tillgodoses på annan mark på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt. De områden som har ett generellt skydd är:

  • Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.
  • Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt.
  • Brukningsvärd jordbruksmark.
  • Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap 2-4 §§

Med brukningsvärd jordbruksmark avses mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. (jfr prop. 1985/86:3 sid. 158)

Riksintressen

För särskilt utpekade mark- och vattenområden finns det ett förstärkt skydd i miljöbalken. Det är områden som på grund av sina speciella förutsättningar är av nationellt intresse och därför har pekats ut som riksintressen. Dessa områden har olika bevarandeintressen eller är viktiga för exploatering för ett visst ändamål. Bestämmelserna om riksintressen finns både i 3 och 4 kapitlet i miljöbalken. Vid bygglovsprövningen utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska en bedömning göras av om den planerade åtgärden kan medföra en påtaglig skada på ett riksintresse enligt 3 kapitlet miljöbalken. För mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt ska prövningen göras utifrån om åtgärden kan ska skada naturmiljön.  För riksintressen enligt 4 kapitlet miljöbalken ska det bedömas om åtgärden innebär påtaglig skada på områdets natur- och kulturvärden. Det ska även bedömas om de förbud eller krav på hänsyn som finns för riksintressena följs. Har kommunen i översiktsplanen utvecklat hur kommunen avser att tillgodose de olika riksintressena är det ett stöd i en sådan prövning. Även länsstyrelsens granskningsyttrande till översiktsplanen kan vara till stöd. Detta eftersom länsstyrelsen kan ha en annan uppfattning än kommunen när det gäller om riksintressena har tillgodosetts.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap

Miljöbalk (1998:808) 4 kap 1-8 §§

Här kan du läsa mer om riksintressen

Markens lämplighet

Syftet med lokaliseringsprövningen är att avgöra om marken är lämplig för den åtgärd som bygglovsansökan gäller. Byggnadsnämnden ska bland annat pröva om marken ur allmän synvinkel är lämplig att bebygga. Prövningen ska inte enbart omfatta den aktuella platsen, utan hela det område som åtgärden kan påverka. Vid prövning om marken ur allmän synvinkel är lämplig att bebygga ska hänsyn tas till följande intressen:

  • en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder
  • en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper
  • en långsiktig god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt
  • en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens
  • bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

(jfr prop. 2009/10:170 sid. 414-415)

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 4 §

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 3 §

Vid bygglov utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden även pröva om åtgärden lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till:

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska även lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Utgångspunkten i prövningen är att marken ska ha naturliga förutsättningar för åtgärden som ansökan avser. Extraordinära åtgärder ska inte behöva utföras. Det kan till exempel vara att extrema fyllnadsarbeten inte ska behövas för att klara hänsynskraven avseende risken för översvämning. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472)

Människors hälsa och säkerhet

Kravet på lämplig lokalisering med hänsyn till människors hälsa och säkerhet är övergripande och omfattar alla tänkbara faktorer som kan påverka människors hälsa och säkerhet. Det kan exempelvis vara allergener, doftolägenheter, fukt eller strålning.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Jord-, berg- och vattenförhållanden

Vid bygglovsprövning utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om marken är lämplig att bebygga med hänsyn till jord-, berg- och vattenförhållanden. Mark som är olämplig på grund av till exempel risk för jordskred, bergras, stora sättningar, onormal förändring av grundvattennivån och stora lerdjup ska inte bebyggas. För att avgöra om marken är lämplig att bebygga med hänsyn till jord-, berg- och vattenförhållanden bör geotekniskt kartunderlag användas. Sådant kan finnas i översiktsplanen, kommunens GIS eller hos SGI/SGU. Ibland kan det vara nödvändigt att en geoteknisk undersökning eller liknande utförs på platsen för att kunna göra lämplighetsbedömningen.  (jfr prop. 1985/86:1 sid. 473)

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt

Vid bygglovsprövning utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om marken är lämplig med hänsyn till möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt. Med samhällsservice i övrigt menas exempelvis skolor, förskolor och äldreomsorg. Det innebär inte olika typer av kommersiell service. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 270)

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

När det gäller att bedöma möjligheterna att ordna olika former av samhällsservice handlar det oftast om kommunalekonomiska överväganden. Kommunerna har enligt olika lagar ett serviceansvar mot sina medborgare. I vilken grad ett beslut i ett bygglovsärende kommer att påverka kommunens ekonomi beror på i vilken utsträckning bebyggelsen ställer krav på ökad kommunal service. Den kommunala servicen kan ibland tillgodoses med redan gjorda investeringar. Bygglov kan nekas om bebyggelsen medför oacceptabla kommunalekonomiska effekter. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 268-271)

En del i lokaliseringsprövningen är möjligheten att ordna vattenförsörjning och avlopp, VA. Vatten och avlopp kan antingen lösas genom anslutning till en kommunal VA-anläggning eller genom att anordna enskilt VA. För anslutning till kommunalt VA reglerar lagen om allmänna vattentjänster kommunens skyldighet att ansluta fastigheter till allmän VA-anläggning. Inom så kallat verksamhetsområde har kommunen en anslutningsskyldighet och där kan aldrig enskilt VA bli aktuellt.

Om fastigheten inte omfattas av verksamhetsområde eller om anslutning till kommunalt VA inte är möjlig återstår att pröva möjligheten till enskilt VA på platsen. Att anlägga enskilt avlopp är anmälningspliktigt eller tillståndspliktigt enligt miljöbalken. Att anlägga en enskild anläggning för vattenförsörjning kan i vissa fall vara anmälningspliktigt eller tillståndspliktigt enligt miljöbalken. Vid prövningen av möjligheten till enskilt VA är det lämpligt att remittera ansökan till den kommunala miljöförvaltningen för att få underlag till bedömningen.

Miljöbalk (1998:808) 9 kap 6-6d §§

Miljöbalk (1998:808) 9 kap 8 §

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 13-15 §§

Miljöbalk (1998:808) 11 kap 3 §

Miljöbalk (1998:808) 9 kap 10 §

Vatten- och luftföroreningar

Vid bygglov utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om åtgärden lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Bullerstörningar

Vid bygglov utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om åtgärden lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga bullerstörningar. Prövningen av bullerstörningar ska göras för all typ av bebyggelse och för alla sorters bullerkällor.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Buller brukar beskrivas som oönskat ljud. Sådant oönskat ljud kan vara störande, i synnerhet när människor söker tystnad för vila, rekreation och återhämtning. Buller i omgivningen kommer från olika källor och beroende på typen av källa finns olika riktvärden för vilka ljudnivåer som är acceptabla. De vanligaste källorna till buller är väg-, spår-, flygtrafik och industriell verksamhet, vilka definieras som omgivningsbuller. Det finns även andra bullerkällor så som vindkraftverk, skjutbanor och fläktanordningar som inte är omgivningsbuller.  

Plan- och bygglag (2010:900) 1 kap 4 §

För att bygglov ska kunna ges måste åtgärden vara lämplig på platsen med hänsyn till platsens bullersituation och hur bullret inverkar på de människor som förvänts befinna sig på platsen med anledning av den planerade åtgärden. Prövningen ska utgå från den befintliga bullersituationen på platsen men även framtida buller ska beaktas. Framtida buller kan till exempel vara förväntad ökning av trafik eller planerade vägtrafikleder eller flygfält. I vissa fall kan en åtgärd vara lämplig under förutsättning att bullerskyddande åtgärder utförs, exempelvis att anordna ett bullerplank. I sådana fall ska bygglovet villkoras med att och när den bullerskyddande åtgärden måste utföras. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 473)

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 40 §

För bostadsbebyggelse finns det mer detaljerade regleringar för omgivningsbuller i PBL och förordningen om trafikbuller vid bostadsbyggnader. För andra typer av åtgärder än bostadsbyggnader och vid annat buller än omgivningsbuller finns det inga juridiskt bindande riktvärden att utgå från vid lokaliseringsprövningen. Prövningen får då göras mot det grundläggande kravet på hänsyn till människors hälsa och säkerhet och möjligheten att förebygga bullerstörning.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 6a §

Förordning (2015:216) om trafikbuller vid bostadsbyggnader 1,8 §§

Boverket har tagit fram en vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller vid planläggning och bygglovsprövning av bostäder som även tillämpas vid bygglovsprövning av skolor, förskolor och vårdlokaler. Vägledningen innehåller riktvärden för bostadsbebyggelse som påverkas av industri- och annat verksamhetsbuller. Riktvärdena i vägledningen är inte juridiskt bindande och ska ses som hjälp i bygglovsprövningen. Buller från väg-, spår- och flygtrafik, skjutbanor, vindkraftverk, motorbanor och byggarbetsplatser omfattas inte av vägledningen. Vägledningen kan inte heller tillämpas vid buller från lek- och idrottsutövning, restauranger och evenemang.

Läs mer om industri och annat verksamhetsbuller under rubriken ”På andra webbplatser” i ”Relaterad information”.

Olyckor, översvämning och erosion

Vid bygglovsprövning utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden pröva om marken är lämplig med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

En olycka är en plötslig händelse som har medfört eller kan befaras medföra skada. Det kan vara händelser som beror på företeelser i naturen eller som inträffar utan människors handlande. Det kan även vara händelse som beror på människors handlande och underlåtenhet att handla. Det gäller oavsett om det är avsiktligt eller inte. Det kan exempelvis vara explosion, brand och trafikolyckor.

Långsamma eller ständigt pågående skeenden räknas inte som olyckor. Dock kan sådana förlopp orsaka en olycka, exempelvis att sättningar medför att en byggnad rasar eller att erosion orsakar jordskred. Sådana händelser kan betraktas som olyckor. (jfr prop. 2006/07:122 sid. 35)

Erosion är nednötning och transport av jord och berg vilket är en ständig pågående naturlig förändringsprocess i landskapet. Erosion orsakas bland annat av rinnande vatten, vågor, is och vind. Erosion i vattendrag och under markytan kan öka sannolikheten för ras och skred. (Nationalencyklopedin, uppslagsverk-enkel, erosion. Hämtad 2019-05-06)

För att pröva om det är lämpligt att lokalisera en åtgärd på en viss plats med hänsyn till olyckor, översvämning och erosion behövs vägledande underlag. När det gäller risken för översvämningar kan det till exempel handla om bedömningar av hur ändrade klimatförhållanden kan påverka lågt belägna områdens lämplighet för bebyggelse. Exempelvis kan de översvämningskarteringar som tas fram av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, utgöra underlag. För ras, skred och erosion kan det kartunderlag som Statens geotekniska institut, SGI, tagit fram tillsammans med flera andra myndigheter utgöra underlag. (jfr prop. 2006/2007:122 sid. 35)

Läs mer om ras, skred och erosion i SGI:s kartvisningstjänst och översvämning i MSB:s översvämningsportal under rubriken ”På andra webbplatser” i ”Relaterad information”.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej