Vattenbruk

Vattenbruk är ett samlingsbegrepp för odling av djur och växter i vatten. Odlingen kan ske i havet, i sjöar eller i bassänger på land. Här kan du läsa mer om vattenbruk i den kommunala översiktsplaneringen för hav och kust, där även de fem stora sjöarna i Sverige ingår.

Att tänka på i översiktsplaneringen

  • I översiktsplaneringen finns begränsade möjligheter att styra etableringen av vattenbruk. Översiktsplanen kan visa på områden där förutsättningarna för vattenbruk är goda och redogöra för kommunens syn på avvägning mot andra allmänna intressen.
  • Beroende på vilka förutsättningar som finns kan olika odlingstekniker tillåtas i olika vatten. Landbaserade odlingar med slutna system kan vara ett sätt att möjliggöra vattenbruk.
  • Möjliggöra testbäddar för marina branscher att testa och utveckla nya produkter. I översiktsplanen kan kommunen i dialog med branschen peka ut lämpliga områden.
  • Viktiga parametrar för vattenbruk är god vattenkvalité, lämplig salthalt, pH-värde, temperatur, näringstillgång och solljus. Även bottentyp, vind- och vågpåverkan samt djup- och strömförhållanden kan ha en stor betydelse beroende på vilken typ av vattenbruk som är aktuell.
  • För driften av vattenbruk är det också viktigt med tillgängliga hamnar, landningsplatser och sjöfartsleder.
  • Vattenbruk påverkar naturmiljön på flera olika sätt, bland annat genom utsläpp av näringsämnen. Musslors och algers konsumtion av mikroalger innebär dock att näring tas upp ur havet, vilket kan reducera övergödningen.
  • Anläggningar för vattenbruk bör inte lokaliseras där det går kablar eller ledningar på botten, eftersom ankare och förtöjningar kan orsaka skador. Vattenbruksanläggningar kan även hindra båttrafik och yrkesfiske lokalt.
  • Allt vattenbruk som har fått tillstånd av länsstyrelsen finns registrerade i ett centralt vattenbruksregister. På Jordbruksverkets webbplats finns en e tjänst där du kan söka i registret.

Vattenbruk – en näring med stora tillväxtmöjligheter

Den ekonomiska och regionalpolitiska betydelsen av vattenbruk är än så länge liten i Sverige, men näringen har goda tillväxtmöjligheter. I jämförelse med skogsbruk eller jordbruk, är stora delar av vattenbruket fortfarande på forsknings- och utvecklingsområdet. På sikt kan näringen dock ge upphov till nya försörjningsmöjligheter för boende vid kusten och bidra till att bevara och utveckla samhällen. En fördel med vattenbruk för livsmedelsproduktion är att den inte kräver stora landarealer och konkurrerar därför inte heller med landbaserad produk¬tion av mat.

I Sotenäs arbetar till exempel kommunen med "Sotenäs Symbioscentrum" som är en mötesplats för att utveckla innovation, företagande, utbildning och sysselsättning. Där har man bland annat lagt grunden för utvecklingen av fiskodling i kombination med odling av alger respektive grönsaker. Läs mer under rubriken "På andra webbplatser" i "Relaterad information".

Olika typer av vattenbruk

Vattenbruk är odling av djur och växter i vatten. Det kan till exempel vara fisk, kräftdjur, musslor eller alger. Odling av fisk sker i Sverige idag i huvudsak i öppna kassar lokaliserade i sjöar eller kustnära. En liten del av odlingsvolymen, i huvudsak sättfisk , sker i dammar eller landbaserade odlingar med genomströmmande vatten. Vattenbruk kan också ske i slutna, eller delvis slutna, anläggningar i sjöar, hav eller på land. Fastsittande organismer som t.ex. musslor, alger och sjöpungar odlas på långlinor eller liknande system i vattnet.

Fiskodling

Mussel- och ostronodling

Kräftodling

Algodling

Bestämmelser som gäller för vattenbruk

Det finns ett flertal regelverk som styr förutsättningarna och driften av vattenbruk. Här är några av dem:

  • Allt vattenbruk av fisk, kräftdjur eller blötdjur kräver tillstånd från länsstyrelsen enligt fiskerilagstiftningen.
  • Fiskodling klassas som miljöfarlig verksamhet och kräver, beroende på storlek, tillstånd från miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen eller en anmälan till kommunen.
  • Beroende på teknikval för fiskodling kan yt- och/eller grundvatten behöva bortledas för att möjliggöra odlingen. Bortledande av yt- och/eller grundvatten utgör som huvudregel tillståndspliktig vattenverksamhet och tillstånd behövs då från mark- och miljödomstol eller länsstyrelse. I vissa fall räcker en anmälan till länsstyrelsen.
  • Tillsyn av fiskodlingen sköts av kommunen eller länsstyrelsen beroende på odlingens storlek, den lagstiftning som tillsynen gäller och eventuell delegering av ansvaret myndigheterna emellan.
  • Vattenbruk kan även behöva dispens från strandskyddsreglerna.
  • Utsättning och flyttning av djur inom vattenbruket kräver tillstånd enligt förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.
  • Även i smittskydds-, djurskydds- samt livsmedelslagstiftningen finns regler som rör vattenbruk, i synnerhet fisk-, mussel- och ostronodling.

Vattenbruk - Konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Miljö- och naturvård

Kulturmiljö, besöksnäring och friluftsliv

Havsbaserad energiproduktion

Sjöfart och hamnar

Muddring och ledningar mm.

Militära övnings- och skjutområden

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Olika typer av utsläpp kan påverka anläggningar för vattenbruk. Illegala utsläpp av olja tillsammans med de volymmässigt betydligt större utsläppen från diffusa landkällor, som till exempel förorenat dagvatten från städer, bidrar till förhöjda halter av giftiga kolväten. Vid fartygsolyckor finns en risk att stora mängder olja sprids i vattnet. Förutom nutida olyckor kan hundratals delvis sönderrostade vrak runt Sveriges kuster även utgöra potentiella miljöhot. Vraken innehåller utöver olja även andra miljöfarliga ämnen så som ammunition och kemiska stridsmedel.

Under lång tid har det tillförts miljöföroreningar till havet såsom dioxin, PCB och kvicksilver, som är svårnedbrytbara och kan ansamlas och lagras i fettvävnaden hos fisk och skaldjur. Övergödning från jordbruk och reningsverk leder också till ökad produktion av alger som påverkar syretillgången och ekologin i havet.

I Skandinavien odlas främst kallvattenkrävande laxartad fisk. Ett varmare klimat med varmare havsvatten kan inverka negativt på förutsättningarna för odling av dessa arter. Det finns också en risk för att sjukdoms- och parasittrycket kan öka vid högre vattentemperaturer. Utsläpp i havet och ökande koldioxidhalt i atmosfären bidrar till att försura havsvattnet, vilket skulle kunna innebära problem för odling av musslor och ostron, eftersom inlagring av kalk försvåras. Ändrade väderförhallanden kan påverka odlingar genom vind- och vågpåverkan. Ökad nederbörd ger också ökad avrinning av sötvatten från land vilket väntas påverka salthalten främst i Östersjön och Bottniska viken. Detta kan få stora konsekvenser för vattenbruk i dessa områden.

Riksintressen för vattenbruk

Miljöbalken innehåller inga bestämmelser om riksintressen för vattenbruk, men nämner vattenbruk som ett allmänt intresse. Mark- och vattenområden som har betydelse för vattenbruk skall enligt 3 kap. 5 § miljöbalken så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande.

Miljöbalk (1998:808) 3 kap 5 §

Mer information om riksintressesystemet hittar du här.

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör vattenbruk. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Exempel på mål, planer och program

Agenda 2030 med fokus på Mål 14: Hav och marina resurser

Europa 2020-strategin

Blå tillväxt-strategin

Havs- och fiskeriprogram 2014-2020

Nationell livsmedelsstrategi och handlingsplan

Maritim strategi – för människor, jobb och miljö

Strategi och handlingsplan för svenskt vattenbruk

Miljömålssystemet

Planeringsunderlag

Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag

Jordbruksverkets webbplats svensktvattenbruk.se.

Jordbruksverkets vattenbruksregister för alla vattenbruk som fått tillstånd av länsstyrelsen.

Havs- och vattenmyndighetens rapport "Översikt av tekniker för odling av vattenlevande organismer i Sverige".

SWEMARC (Swedish mariculture research center) drivs av Göteborgs universitet och har som målsättning att genom tvärvetenskaplig forskning öka odlingen av mat från havet på ett miljösmart sätt.

Nationellt Kompetenscentrum för Vattenbruk är en webbplats som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Göteborgs universitet (GU) för att samordna forskning och utbildning samt sprida kunskap om vattenbruk.

Roller och ansvar

Jordbruksverket

Jordbruksverket har ett sektoransvar för vattenbruket och har i uppdrag att främja ett hållbart svensk vattenbruk. De driver bland annat webbplatsen svensktvattenbruk.se med samlad information om vad vattenbruksföretagare behöver veta för att driva sin verksamhet.

Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten har tillsynsvägledningsansvar för vattenbruket enligt miljöbalken och hanterar frågor kring utsättning av fisk enligt fiskelagen.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen utfärdar de tillstånd som krävs enligt fiskerilagstiftningen för att få etablera fisk-, kräft- och musselodlingar och prövar tillstånd enligt miljöbalken. Länsstyrelsen handlägger och beslutar om EU-stöd för vattenbruk och ger de sökande råd om lokalisering och tillstånd vid en etablering.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för livsmedelslagstiftningen. Livsmedelsverket driver bland annat den så kallade Dioxinkontrollen där de övervakar bakgrundshalter av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel, däribland odlad fisk och skaldjur. De ansvarar också för kontroller av musselvatten, där man analyserar musslor för alggifter, bakterier och virus.

Förutom ovanstående myndigheter finns ett flertal intresseorganisationer för vattenbruk.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej