På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Kustskydd

Granskad:

Kustzonen är en föränderlig och sårbar miljö. Både mänsklig och naturlig påverkan leder till översvämnings- och erosionsproblem, vilket i sin tur kan leda till ökade risker och förändrade levnadsförhållanden för både människa och natur. Klimatförändringar kommer att öka hoten mot kusterna, bland annat till följd av stigande havsnivåer och ökade risker för erosion.

Att tänka på i översiktsplaneringen
  • Ny bebyggelse ska lokaliseras till områden som är lämpliga för bebyggelse.
  • I vilka områden förekommer det problem med översvämning, ras, skred och erosion idag?
  • Hur kommer klimatförändringarna att öka riskerna för översvämning, ras, skred och erosion i dessa områden och i andra nya riskutsatta områden?
  • Kan det behövas reservation av mark- eller vattenområden för framtida skydd eller reträtt?
  • Finns det behov eller vinster i att samverka på mellankommunal nivå om riskerna?
  • För befintlig bebyggelse och andra för kommunen värdefulla områden som är riskutsatta för erosion eller översvämning bör kommunen överväga kustskydd.

Kusten – värdefulla områden i ständig förändring

Kustområden är ofta attraktiva exploateringsområden. Viktiga objekt och strukturer i kustzonen riskerar att skadas vid översvämning och av erosion. Skadan kan vara både ekonomisk samt påverka människors hälsa och säkerhet. Kustområden är även viktiga för ekosystem och lokala naturvärden, naturvärden som bidrar till att göra kustområden till populära rekreationsområden.

Inom kustzonen pågår flertalet naturliga processer i samspel mellan land, hav och atmosfären. Det innebär att dessa områden är bland de mest dynamiska, snabbt föränderliga och sårbara miljöerna på jorden. Klimatförändringar kommer att öka hoten mot kusterna, till följd av höjda havsnivåer, ökad nederbörd och ytvattenavrinning. Det leder till ökad risk för översvämning, påverkan på vegetation och grundvatten, ökad erosion på stränder och strandnära områden samt förändrade förutsättningar för flora och fauna.

Exempel på kustskydd

Det finns flera olika metoder att skydda kuster och sjöar mot översvämning och erosion. Kustskyddet kan vara en kombination av utfyllnader, vallar, murar och rörliga anordningar som öppnas eller stängs efter behov. Vågbrytare kan reducera effekter av tillfälliga höga nivåer och på lång sikt kan skyddsportar vara aktuellt för att skydda hamninloppen. Möjligheten att kombinera olika typer av skyddsåtgärder kan behöva utredas.

Beroende på omfattningen av skydden kan de behöva pekas ut i översiktsplanen. Traditionellt har erosionskänsliga områden skyddats med olika typer av hårda erosionsskydd. De vanligaste är strandskoningar och hövder, se mer om detta nedan. En nackdel med hårda erosionsskydd är att de ofta orsakar ökad erosion på angränsande oskyddade sträckor.

Strandfodring är en kustskyddsmetod som innebär att en utfyllnad läggs på en strand för att skapa erforderlig strandbredd och/eller skydd mot erosion och översvämning. Erosionen tillåts fortsätta i utfyllnaden istället för i befintlig strand varför ytterligare sand normalt måste tillföras efter ett visst antal år. Sanden kan komma både från land eller genom utvinning från havsbottnen. Läs mer om utvinning av sand från havsbottnen här.

Ett vegetationstäcke på naturliga eller konstgjorda sanddyner ger en ökad motståndskraft mot erosion. Till skillnad från många av de andra erosionsskydden behövs en viss tid för vegetationen att få full effekt eftersom växterna måste etableras på platsen. Under etableringstiden är skyddet relativt känsligt för påverkan och skador.

Strandskoning är ett samlingsbegrepp för olika typer av konstruktioner som uppförs på stränder som är utsatta för erosion, särskilt där vågangreppen är svåra. Strandskoningen kan antingen placeras direkt på slänten ned mot vattnet eller utföras vertikalt i form av stödmurar eller kajer. Den vanligaste typen av strandskoning utgörs av block eller sprängsten som placeras ut längs stranden.

Vågbrytare används för att minska kraften från vågor och därmed riskerna för erosion och översvämning vid kuster. Friliggande vågbrytare är konstruktioner som placeras en bit ut från och i huvudsak parallellt med kustlinjen. Genom att vågbrytarna anläggs utanför stranden skyddar de en längre kuststräcka än vad motsvarande konstruktion placerad i strandlinjen skulle ha gjort. Vågbrytare byggs oftast upp av sprängsten och kan kombineras med andra typer av kustskydd, som t.ex. strandskoning eller strandfodring.

Hövder är pirar, oftast av stenblock, som byggs vinkelrätt ut från stranden i syfte att förhindra sedimenttransport längs kusten.

Permanenta skyddsvallar mot översvämningar, i form av jordvallar och murar, har länge använts som skydd av kusten från stigande havsnivåer. Vid anläggande av en permanent invallning finns det dock risk för svårtigheter att leda bort vatten inifrån området om grundvattnet stiger eller vid översvämningar orsakade av skyfall.

Justerbara grindar som används för att reglera vattenflödet i översvämningsbarriärer, reservoar, och andra system. De kan vara utformade för att justera flödeshastigheter i slussar och kanaler, eller för att stoppa vattenflödet helt.

Grönytor, våtmarker, öppna vattenytor och annan genomsläpplig mark renar regn- och smältvatten. Ytorna kan också minska vattenmängder och jämna ut flödet från häftiga regn som ett led i klimatanpassningen. På så sätt minskar riskerna för översvämning av byggnader och infrastruktur. Vegetation bidrar också till att stabilisera mark och därmed minska risken för ras, skred och erosion.

Läs mer om erosionsskydd längs kuster och i sjöar på Statens geotekniska instituts webbplats. För länk se under rubriken "Planeringsunderlag". Här hittar du också en länk till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps webbplats om metoder för att begränsa skador vid höga flöden.

Vad regleras i PBL

Översiktsplanen ska ge en samlad bild över avsedd mark- och vattenanvändning och bebyggelseutveckling, där hänsynen till behovet av klimatanpassning tillgodosetts. Klimataspekter utgör ett särskilt uttalat allmänt intresse 2 kap. 3 § PBL, tillsammans med hänsynen till natur- och kulturvärden samt mellankommunala och regionala förhållanden. I översiktsplanen ska kommunen redovisa hur skyldigheten att ta hänsyn till klimataspekter vid beslut om användningen av mark- och vattenområden kommer att tillgodoses.

3 §
  Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
   1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
   2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
   3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
   4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
   5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .

Den viktigaste bestämmelsen i plan- och bygglagen när det handlar om klimatanpassningsåtgärder är 2 kap 5 § PBL som handlar om lokaliseringsprövning. Marken ska vara lämplig för ändamålet med hänsyn till risken för olyckor, översvämning, ras, skred och erosion.

5 §
  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
   1. människors hälsa och säkerhet,
   2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
   3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
   4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
   5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .

Exempelvis ska översiktsplanen redovisa:

  • de områden som inte bör bebyggas ur risk- och säkerhetsperspektiv (översvämningsområden, ras- och skredbenägna områden)
  • hur befintlig bebyggd miljö kan utvecklas och bevaras (avvecklingsplaner för områden som i framtiden kan vara utsatta för risk på grund av ett förändrat klimat)
  • sambanden mellan översiktsplanen och regionala mål samt regionala klimat- och energistrategier

Enligt 3 kap. 5 § PBL ska kommunerna ge sin syn på risken för skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Befintlig bebyggelse ska omfattas av den riskbedömningen. Havsnivåhöjningen behöver analyseras utifrån kostnad och konsekvenser i olika tidsperspektiv.

5 §
  Av översiktsplanen ska även följande framgå
   1. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet av bostäder,
   2. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen,
   3. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,
   4. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,
   5. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen, och
   6. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen. Lag (2020:76) .

Storskaliga framtida skyddsåtgärder

Kommunen har inget lagstadgat ansvar för att anlägga skydd eller säkerhetsåtgärder för befintlig bebyggelse, utan ett stort ansvar ligger hos fastighetsägaren. Men för att skydda allmänna värden och samhällsviktiga funktioner krävs initiativ från kommunen eller staten.

I många kustkommuner pågår ett arbete med att analysera och planera åtgärder för att säkerställa befintlig bebyggelse från effekter av förväntade klimatförändringar. Storskaliga framtida skyddsåtgärder, exempelvis vallar eller portar mot havet, kräver ofta lång tid av planering och projektering och olika tillståndsprocesser kan vara utdragna. I vissa fall behövs inte skydden förrän havet når nivåer som förväntas inträffa om 50-60 år.

Plan- och bygglagen förutsätter att frågor om hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion beaktas genom hela planeringsprocessen. Utgångspunkten i plan- och bygglagen är att sådana frågor ska vara slutligt avgjorda i samband med beslut om detaljplan. Skyddsåtgärder som krävs utanför detaljplaneområdet kan inte regleras i planen. Om framtida skyddsåtgärder utanför planområdet krävs för att en bebyggelse ska anses lämplig måste det ställas mycket höga krav på kommunen att visa att skydden kommer att uppföras. Det krävs således att kommunen utreder och kan visa att skydden är genomförbara ur tekniskt, ekonomiskt och juridiskt perspektiv.

Att kommunen har rådighet över marken för de framtida skydden och att det finns tydliga politiska ställningstaganden från kommunfullmäktige kan vara viktiga aspekter att beakta för att visa att skydden avses uppföras. Avsikten att uppföra skydden bör komma till uttryck i kommunens översiktsplan vilket ger stöd för att frågan kommer att hanteras fortsättningsvis i PBL-processen. Det kan också finnas behov av mellankommunal samverkan inom ett avrinningsområde för uppföranden av skydd och fördröjningsanläggningar.

Vid planering som berör kuststräckan bör framtida kustskydd beaktas så att möjligheterna att anlägga sammanhängande skydd inte försvåras eller omöjliggörs. Kommunen kan exempelvis reservera plats för klimatanpassningsåtgärder som kan komma att behövas på land och i vatten.

Läs mer i Boverkets tillsynsvägledning om översvämningsrisker i faktarutan Planeringsunderlag.

Kustskydd - konflikter och synergieffekter med andra intressen

Oavsett hur kustskydd utformas kommer konflikter att uppstå med andra intressen. Översvämnings- eller erosionsskydd som vallar och strandfodring kan i sig ha en stor miljöpåverkan och komma i konflikt med skydd av naturvärden och kulturmiljövärden. Vallar, hövder, vågbrytare och slussportar kan också påverka tillgängligheten för båttrafiken och inlopp till hamnar. Permanenta barriärer kommer även att påverka möjligheten att leda bort regn- och smältvatten. VA-systemet behöver därför dimensioneras så att nödvändiga nederbördsmängder kan tas om hand innanför en barriär.

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Lokala förhållanden som topografi och byggnadernas utformning eller användning kan spela in när det gäller hur utsatt bebyggelsen blir vid en översvämning. Byggnaders utformning eller skydd mot översvämningsrisk från hav, sjö och vattendrag kan försvåra hanteringen av risken för översvämning till följd av skyfall då vallar eller liknande skydd riskerar att skapa instängda områden där avrinning inte kan ske. I en detaljplan bör utrymme för fördröjning av vatten tillgodoses. Detta kan även vara till hjälp för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna följas.
Här kan du läsa mer om hantering av dagvatten i detaljplan

Förändrade vattennivåer ökar inte bara risken för översvämning, utan kan även öka risken för ras, skred och erosion. Om det finns bebyggelse, infrastruktur, försörjningsnät eller andra värdeobjekt i riskutsatta områden kan dessa skadas av de höga vattennivåerna, vilket kan leda till samhällsstörningar eller påverkan på människors hälsa och säkerhet.

God kunskap om de förändringar som sker i strandnära områden behövs för ett tillförlitligt planerings- och beslutsunderlag för ny bebyggelse och för att kunna anpassa befintlig byggd miljö till risker för naturolyckor. Det handlar om att beakta konsekvenser för såväl människa, miljö och egendom.

Veta mer?

Här hittar du exempel på planeringsunderlag som berör kustskydd. Länkarna nedan går till andra webbplatser.

Planeringsunderlag

Exempel på nationella och regionala planeringsunderlag
Översvämningsportal med översvämningskarteringar för större sjöar och vattendrag, MSB

Boverkets sammanställning av översvämningsrelaterade planeringsunderlag

Publikationen Hållbar utveckling av kustområden, SGI

Publikationen Strandfodring Skydd av kuster mot erosion och översvämning, SGI

Klimatanpassningsportalen

Stöd vid bedömning av översvämningsrisk, tillsynsvägledning för länsstyrelsen

Vägledning om tillämpning av plan-och bygglagen med hänsyn till människors hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion

Övergripande information om klimatanpassning i fysisk planering

Vägledning och metod för ekosystemtjänster i den byggda miljön

Åtgärder för skydd mot stranderosion, SGI

Länsvisa klimat- och sårbarhetsanalyser

Materialförsörjningsplaner

Exempel på kommunala planeringsunderlag
Lokala/detaljerade klimat- och sårbarhetsanalyser

Roller och ansvar

Boverket

Boverket ska enligt myndighetens instruktion, särskilt samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen ska som statens regionala representant tillhandahålla kunskapsunderlag för kommunens planering liksom för enskilda aktörers förberedelse inför till exempel myndighetsbeslut om byggande eller om åtgärder mot erosion. Länsstyrelsen ska också pröva kommuners detaljplaner så att kraven på hälsa och säkerhet är tillgodosedda. Länsstyrelserna har ett regionalt samordningsansvar för klimat och energifrågor.

Kommunen

Kommunen ska planlägga för bebyggelse och se till att marken är lämplig för sitt ändamål. Enligt Plan- och bygglagen (PBL) ska risker för olyckor, översvämning och erosion klargöras.

Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut (SGI) har på regeringens uppdrag ett samordningsansvar för stranderosion i Sverige.

Fastighetsägare

Fastighetsägare har ett stort ansvar och skyldighet att själva vidta förebyggande åtgärder för att skydda sin egendom. Samtidigt som fastighetsägare har ansvar för att inte orsaka grannar skador eller skada andra motstående samhällsintressen.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen