Kommunens rätt att lösa in mark

Kommunen har i några fall rätt att lösa in mark för att genomföra en detaljplan. Bland annat har kommunen rätt att lösa in mark för allmänna platser som kommunen är huvudman för. Kommunen får även lösa in kvartersmark för allmänt ändamål om markens användning inte ändå kan anses säkerställd. Efter genomförandetidens utgång får kommunen i vissa fall lösa in även kvartersmark för enskilt ändamål.

Kommunen har rätt att lösa in mark eller ett tredimensionellt utrymme inom en fastighet för att genomföra en detaljplan i fyra olika fall.

Det första fallet - allmän plats

Kommunen får lösa in mark som enligt en detaljplan ska användas för en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för. Rätten till inlösen är villkorslös och gäller såväl under som efter genomförandetiden.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 13 §

Det är möjligt att väcka talan om inlösen även om beslutet att anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

Plan- och bygglag (2010:900) 15 kap 2 §

Genom särskilda bestämmelser i fastighetsbildningslagen kan kommunen säkerställa tillgången till mark för en allmän plats även genom fastighetsreglering. Detta är det i praktiken helt dominerande tillvägagångssättet.

Fastighetsbildningslag (1970:988) 5 kap 8a §

Kommunen har däremot inte rätt att lösa in mark för allmänna platser som kommunen inte är huvudman för. I sådana fall kan man i stället normalt sett få tillgång till marken genom att den upplåts för en gemensamhetsanläggning med stöd av anläggningslagen.

Det andra fallet - kvartersmark för allmänt ändamål

Av förarbetena till såväl den nya som den gamla plan- och bygglagen framgår att inom begreppet kvartersmark för allmänt ändamål ryms en rad skiftande verksamheter såsom skola, reningsverk, simhall, värmecentral, med mera. All verksamhet som har ett offentligt organ som huvudman, det vill säga stat, landsting eller kommun, inkluderas i uttrycket. Däremot inte offentligt ägda bolag, stiftelser, med flera. Inte heller Svenska kyrkan ingår numera i begreppet "allmän". (Se prop. 1985/86:1 s. 712 och prop. 2009/10:170 s. 452)

Kommunen får lösa in mark som enligt en detaljplan ska användas för annat än enskilt bebyggande, det vill säga för allmänt ändamål, om det inte ändå kan anses säkerställt att marken kan användas för det avsedda ändamålet. Rätten att lösa in sådan mark upphör dock att gälla om ett icke offentligt organ har fått bygglov för en åtgärd på kvartersmark för allmänt ändamål.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 13 §

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 32 §

Till skillnad mot lösenrätten för allmänna platser ställs det alltså i detta fall som villkor att tillgång till marken ska vara nödvändig för att planen ska kunna genomföras. Det betyder att om marken redan ägs av den som ska vara huvudman för den allmänna verksamheten har kommunen inte någon lösenrätt. Rätten till inlösen gäller såväl under som efter genomförandetiden.

Det är möjligt att väcka talan om inlösen även om beslutet att anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

Plan- och bygglag (2010:900) 15 kap 2 §

Det tredje fallet - kvartersmark med fastighetsindelningsbestämmelser

Kommunen får lösa in mark för vilken det finns fastighetsindelningsbestämmelser som inte har genomförts av fastighetsägarna själva genom fastighetsbildning under planens genomförandetid. Denna rätt till inlösen syftar till att vara ett påtryckningsmedel för att detaljplanen ska genomföras inom kvartersmark. För att kommunen ska kunna begära inlösen krävs att kommunen är huvudman för åtminstone en allmän plats inom detaljplanen.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 14 §

Lösenrätten innebär alltså att om ett markområde enligt fastighetsindelningsbestämmelserna ska vara en enda fastighet men vid genomförandetidens utgång ändå omfattar flera fastigheter med olika ägare, så får kommunen lösa in marken så att fastighetsindelningen överensstämmer med detaljplanens bestämmelser.

Om kommunen väcker talan om inlösen ska lantmäterimyndigheten underrättas. Om det pågår ett ärende om fastighetsbildning i överensstämmelse med detaljplanen, ska målet om inlösen förklaras vilande till dess att fastighetsbildningsärendet är slutligt avgjort.

Om en fastighet bildas som överensstämmer med detaljplanen så gäller inte längre kommunens talan om inlösen.

Plan- och bygglag (2010:900) 15 kap 3 §

Det fjärde fallet - kvartersmark som inte har bebyggts

Kommunen har rätt att lösa in kvartersmark som vid genomförandetidens utgång inte har bebyggts på ett sätt som i huvudsak följer detaljplanen. Även denna lösenrätt syftar till att vara ett påtryckningsmedel för att få detaljplanen genomförd. För att kommunen ska kunna begära inlösen krävs att kommunen är huvudman för åtminstone en allmän plats inom detaljplanen och att den allmänna platsen tillgodoser ett behov för den kvartersmark som inlösen avser.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 15 §

Lösenrätten får dock inte utnyttjas så länge som det finns ett gällande bygglov för marken.

En talan om inlösen av kvartersmark som inte har bebyggts under genomförandetiden ska väckas inom tre år efter genomförandetidens utgång. Om det pågår ett ärende om förlängning eller förnyelse av genomförandetiden, ska målet om inlösen förklaras vilande till dess detta ärende är slutligt avgjort. Om genomförandetiden förlängs eller förnyas gäller inte längre kommunens talan om inlösen.

Plan- och bygglag (2010:900) 15 kap 4 §

Särskild rätt till mark

Om någon har särskild rätt till den mark som omfattas av kommunens rätt till inlösen, får kommunen också lösa in den särskilda rätten. Med särskild rätt menas till exempel ett servitut eller ett arrende.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 16 §

Ersättning

Om kommunen använder sig av sin lösenrätt ska ersättningen bestämmas enligt expropriationslagen. Detta innebär att ersättning ska betalas för fastighetens marknadsvärde och för eventuella övriga ekonomiska skador som fastighetsägaren drabbas av till följd av att marken löses in.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 17 §

Skyldighet att lösa in mark

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark finns i plan- och bygglagens fjortonde kapitel.

Lantmäteriet ansvarar för innehållet på sidan.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej