De särskilda villkoren vid vanligt bostadsbyte

Här kan du läsa om de särskilda villkoren för bostadsanpassningsbidrag när sökanden flyttar till en bostad som någon annan än sökanden har låtit uppföra. Villkoren framgår av 9 § första och tredje stycket lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Svårare få bidrag för vissa typer av åtgärder efter ett bostadsbyte

Om sökanden har bytt bostad så tillkommer några villkor för bidrag i fråga om vissa typer av åtgärder som var nödvändiga vid bostadsbytet. Bidrag lämnas inte för att kompensera vissa brister som gör bostaden uppenbart olämplig med hänsyn till funktionsnedsättningen.

Det gäller brister i fråga om 

• storlek
• planlösning
• antal våningsplan eller andra nivåskillnader.

Om sökanden själv har byggt huset gäller andra villkor

Har sökanden flyttat till en bostad som han eller hon själv har låtit uppföra gäller andra villkor. Dessa kan du läsa om under menyrubriken "Sökanden byggherre".

Var åtgärden nödvändig vid bostadsbytet?

Observera att de särskilda villkoren för bidrag vid byte av bostad bara gäller för sådana åtgärder som var nödvändiga vid tiden för bostadsbytet. Det framgår av 9 § tredje stycket lagen om bostadsanpassningsbidrag.

De särskilda villkoren ska alltså inte tillämpas i fråga om åtgärder som beror på anpassningsbehov som uppkommit efter bostadsbytet. Men om behovet av anpassningsåtgärder är detsamma vid bytet och ett senare ansökningstillfälle så är villkoren tillämpliga. (Proposition 2017/18:80 sid. 74-75.)

Kammarrättsdom om hur "åtgärder som är nödvändiga vid tiden för bytet" ska tolkas

I en dom från Kammarrätten i Göteborg (målnummer 5999-21) tog domstolen ställning till hur bestämmelsen i 9 § tredje stycket ska tolkas.  Kammarrätten ansåg bland annat att domen från Högsta förvaltningsdomstolen år 2014 i mål 1115-14 inte kunde läggas till grund för bedömningen av denna fråga. 

Sammanfattning av kammarrättens tolkning

Till skillnad från förvaltningsrätten ansåg kammarrätten att domen från Högsta förvaltningsdomstolen år 2014 i mål 1115-14 inte kunde läggas till grund för hur 9 § tredje stycket och skrivningen "åtgärder som är nödvändiga vid tiden för bytet" ska tolkas. Domen från Högsta förvaltningsdomstolen gällde tillämpningen av den förra lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i det målet att den då gällande bestämmelsen om byte av bostad var tillämplig även när sökanden vid bostadsbytet inte hade haft några svårigheter att använda den valda bostaden, men där det redan då kunde förutses att det skulle bli nödvändigt med anpassning inom en inte alltför avlägsen framtid (5-6 år).  

Enligt kammarrätten (målnummer 5999-21) gick det inte att tillämpa 9 § i den nuvarande lagen om bostadsanpassningsbidrag på anpassningsbehov som uppstått efter bostadsbytet. Detta med hänsyn till dels ordalydelsen i 9 § tredje stycket, dels uttalanden i propositionen till lagen (se ovan). Däremot var bestämmelsen, enligt kammarrätten, tillämplig när det borde stått helt klart för sökanden att anpassningsåtgärden var nödvändig vid tiden för bytet av bostaden. Bedömningen ska göras med utgångspunkt i vad som var känt vid tiden för bostadsbytet, skriver kammarrätten med hänvisning till en dom från Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) år 1995, målnummer 1464-1996.

Referat av kammarrättsdomen

De särskilda villkoren gäller inte alla brister

Det är bara är i fråga om de brister som pekas ut i 9 § första stycket lagen om bostadsanpassningsbidrag som det blir aktuellt att ställa frågan om bristen gör bostaden uppenbart olämplig. Det vill säga brister i fråga om storlek, planlösning, antal våningsplan eller andra nivåskillnader.

Om ansökan görs för en åtgärd som inte handlar om storlek, planlösning, antal våningsplan eller andra nivåskillnader ska bidrag lämnas om villkoren i lagens övriga bestämmelser är uppfyllda. Bristerna ska bedömas var för sig och det ska inte göras någon helhetsbedömning av bostadens lämplighet.

Exempel från propositionen på brister som gör eller inte gör bostaden uppenbart olämplig vid bostadsbyte

I propositionen till lagen om bostadsanpassningsbidrag resonerar regeringen kring olika exempel på vad som skulle kunna anses vara brister som gör eller inte gör bostaden uppenbart olämplig i den mening som avses i 9 § första stycket lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Observera att det handlar om en exemplifiering kopplad till just bytesfallen enligt lagens 9 §, första stycket. Det innebär att 

• exemplen på brister som gör bostaden uppenbart olämplig inte kan användas som avslagsgrund i ärenden där lagens 9 § inte är tillämplig och att
• exemplen på brister som inte gör bostaden uppenbart olämplig inte är något hinder mot att bevilja bidrag för mer omfattande åtgärder i ärenden där lagens 9 § inte är tillämplig.

Storlek

Brist som gör bostaden uppenbart olämplig - storlek

När det gäller bostadens storlek ska bidrag normalt inte lämnas för en tillbyggnad (proposition 2017/18:80 sid.74).

Inte en brist som gör bostaden uppenbart olämplig - storlek

Bidrag ska kunna lämnas för till exempel ett enklare förråd för rullstol eller andra viktiga hjälpmedel. Det ska även vara möjligt att få bidrag för att göra ett befintligt garage större. (Proposition 2017/18:80 sid. 74.)

Planlösning

Inte en brist som gör bostaden uppenbart olämplig - planlösning

I fråga om bostadens planlösning kan enligt propositionen bidrag lämnas för en mindre omdisponering, till exempel att ta bort, flytta eller sätta upp en enstaka vägg (proposition 2017/18:80 sid. 74).

Det finns ingen definition av begreppet planlösning i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag eller i propositionen till lagen. Se mer om detta längre ned i denna artikel under rubriken "Kammarrättsdomar om planlösning".

Våningsplan eller andra nivåskillnader

Brist som gör bostaden uppenbart olämplig - nivåskillnader

Regeringen skriver i propositionen till lagen att hissar är en stor kostnad för kommunerna och att rätten till hiss för enskilt bruk därför bör begränsas. Grundprincipen bör enligt regeringen vara att en bostad som har nivåskillnader som är större än vad som kan åtgärdas med ramp är att anse som uppenbart olämplig för personer med behov av hiss eller liknande. (Proposition 2017/18:80 sid. 38.) Som framgår nedan under rubriken, "Inte en brist som gör bostaden uppenbart olämplig - nivåskillnader", lämnar dock regeringen ett antal exempel på när bidrag ska kunna beviljas för hiss. Avsteg kan alltså göras från grundprincipen, den är inte absolut.

En bostad som kräver att en hiss installeras mellan ett flertal våningsplan för att den ska bli tillgänglig för personen med funktionsnedsättning får anses som uppenbart olämplig. I ett sådant fall bör bidrag inte beviljas för någon del av en hissinstallation. (Proposition 2017/18:80 sid. 74.)

Om det krävs mer omfattande åtgärder för att nå en bostad på en svårt kuperad tomt bör bidrag inte lämnas, en sådan bostad får anses vara uppenbart olämplig (proposition 2017/18:80 sid. 74).

Inte en brist som gör bostaden uppenbart olämplig - nivåskillnader

Det bör inte vara uteslutet att bevilja bostadsanpassningsbidrag för mindre omfattande hissinstallationer, exempelvis i flerbostadshus där det första våningsplanet ligger en halvtrappa upp (proposition 2017/18:80 sid. 74).

Om det rör sig om en mindre hiss i exempelvis en entré till ett flerbostadshus kan det vara rimligt att bevilja bidrag för hiss om bostaden i övrigt är lämplig (proposition 2017/18:80 sid. 38). Observera att skrivningen i slutet, "...om bostaden i övrigt är lämplig", inte stämmer med vad regeringen framför på andra ställen i propositionen om att någon helhetsbedömning av bostadens lämplighet inte ska göras. Se om detta under rubriken "Ingen helhetsbedömning av hur lämplig bostaden är" längre ner i denna artikel.  

Bidrag ska kunna lämnas för att enkelt kompensera nivåskillnader i eller i anslutning till bostaden, till exempel för att ta bort trösklar och för att göra en altan tillgänglig inifrån bostaden (proposition 2017/18:80 sid. 74).

En mindre ramp vid entrén till ett flerbostadshus liksom en hiss eller en mindre ramp vid entrén till ett en- eller tvåbostadshus ska kunna installeras med stöd av bostadsanpassningsbidrag (proposition 2017/18:80 sid. 74).

Kammarrättsdomar om planlösning

Det finns ingen definition av begreppet planlösning i lagen om bostadsanpassningsbidrag eller i propositionen till lagen.

Två kammarrättsdomar om begreppet planlösning

Kammarrätten i Göteborg

I en dom från Kammarrätten i Göteborg bedömde domstolen att ett inmurat badkar var en del av bostadens planlösning och att något bidrag inte skulle lämnas för att ersätta badkaret med en dusch (Kammarrätten i Göteborg den 22 januari 2021, målnummer 1499-20).

En av domstolens tre ledamöter var skiljaktig och hade en annan syn på begreppet planlösning. Enligt den skiljaktige ledamoten borde med  bostadens planlösning förstås dispositionen av bostadens yta mellan olika rum. Det var en tolkning som mer väl rymdes inom uttryckets allmänspråkliga innebörd, ansåg han. Sökandens ansökan om bidrag för att byta ut badkaret mot en dusch borde därför inte avslås med hänvisning till 9 § lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Domar där ledamöterna inte är eniga har mindre vägledande betydelse än andra domar. 

Kammarrätten i Sundsvall

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall uttalade domstolen att begreppet planlösning innefattar såväl storlek och utformning av rummen som väggar och andra fasta installationer som finns i bostaden. Ansökan gällde att omvandla ett rum, som låg i anslutning till det befintliga badrummet, till ett större badrum. Det anslutande rummet användes som förråd men var i grunden ett sovrum. Enligt kammarrätten var  förändringarna av badrummets utformning och inredning hänförliga till bostadens planlösning. (Kammarrätten i Sundsvall den 7 juni 2023, målnummer 2555-22.) 

Kammarrättsdom om nivåskillnader - hiss

En person hade flyttat till ett radhus i två plan. Sovrum och badrum fanns på övervåningen. Sökanden ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en hiss mellan våningsplanen.

Kammarrätten ansåg att behovet av villahiss berodde på att den nya bostaden var uppenbart olämplig sett till bland annat antalet våningsplan. Bostadsanpassningsbidrag kunde därför inte beviljas enligt 9 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. (Kammarrätten i Göteborg, dom 2022-02-14, målnummer 5999-21. Domen överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd, målnummer 1233-22.) Domen refereras även ovan under rubriken "Var åtgärden nödvändig vid bostadsbytet"?

Kammarrättsdom om nivåskillnader - dörröppnare till hiss

En person hade flyttat till ett flervåningshus med hiss. Personen ansökte om bostadsanpassningsbidrag för dörröppnare till hissen. Dels på entréplanet, dels på det egna  våningsplanet. 

Kommunen och förvaltningsrätten ansåg att bidrag inte borde beviljas med hänvisning till de särskilda villkoren för bidrag vid byte av bostad enligt 9 § lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Kammarrätten däremot ansåg att ansökan inte kunde avslås med  hänvisning till bytesbestämmelsen i 9 §. Domen har vunnit laga kraft. (Kammarrätten i Sundsvall, dom 2022-06-10, målnummer 2983/21.)

Kammarrättens motivering

Kammarrätten menade att det för avslag med hänvisning till bytesbestämmelsen i 9 § krävs att ansökan gäller brister av mer omfattande karaktär. 

Kammarrätten ansåg att förhållandena inte kunde jämställas med en ny hissinstallation på det sätt som beskrivs i propositionen till lagen. Detta eftersom det fanns en hiss och ansökan avsåg dörröppnare till hissen.  Bara för att det behövdes dörröppnare till hissen så medförde inte det att den nya bostaden, i fråga om antalet våningsplan, var uppenbart olämplig för sökanden. Det fanns därför inte skäl att vägra bostadsanpassningsbidrag på den grunden. Överklagandet bifölls och handlingarna överlämnades till nämnden för ett nytt beslut angående bidragets storlek.

Domar om nivåskillnader – ramper

Frågan om bidrag till ramper efter ett bostadsbyte har prövats i flera mål på kammarrättsnivå.

Ja till bidrag i kammarrättsdom där höjdskillnaden var 57 centimeter och rampen skulle bli 8,84 meter lång

I ett mål vid Kammarrätten i Stockholm hade sökanden flyttat till en lägenhet på första våningen i ett flerbostadshus. Sökanden behövde en ramp vid husets entré. Nivåskillnaden var 57 centimeter och rampen skulle bli 8,84 meter lång.

Kammarrätten kom fram till att nivåskillnaden inte gjorde bostaden uppenbart olämplig för sökanden med hänsyn till hennes funktionsnedsättning.  (Kammarrätten i Stockholm, dom 2021-06-15, målnummer 1013-21. Kommunen överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd, målnummer 3724-21.)

Ja till bidrag i kammarrättsdom där höjdskillnaderna var 44 centimeter respektive 32 centimeter och ramperna 6,7 meter respektive 4,4 meter långa  

Sökanden hade flyttat till en enplansvilla. Domstolen prövade nivåskillnader om 44 centimeter vid bostadens entré respektive 32 centimeter vid bostadens altan. Nivåskillnaderna behövde åtgärdas med ramper om 6,7 meter respektive 4,4 meter inklusive vilplan. Kammarrätten i Göteborg kom fram till att nivåskillnaderna inte var av sådan omfattning att de gjorde bostaden uppenbart olämplig med hänsyn till sökandens funktionsnedsättning. Kammarrätten avslog därför kommunens överklagande av förvaltningsrättens dom.

Kammarrätten konstaterade att vid bedömningen av om bostaden är uppenbart olämplig måste det med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse vara fråga om brister av mer omfattande karaktär för att bidrag inte ska lämnas.

Kammarrätten redogjorde för uttalanden i propositionen till lagen (proposition 2017/18:80, sidan 38 och 74). Bland annat uttalandet att bidrag vid byte ska kunna lämnas även för exempelvis hiss till entré till en- eller tvåbostadshus. Kammarrätten anförde att en sådan åtgärd normalt sett får anses vara en mer omfattande åtgärd än nu aktuella.   

Kammarrätten menade att det förhållandet att ramperna skulle bli långa, eftersom de skulle utformas i enlighet med Boverkets byggregler, inte kunde medföra att bidrag inte kunde lämnas för dessa åtgärder. En annan bedömning skulle närmast utesluta möjligheten att få bostadsanpassningsbidrag till anpassning av mindre nivåskillnader vid entré vid byte av bostad till en- eller tvåbostadshus. Det fanns inte stöd för en sådan tolkning i propositionsuttalandena, ansåg kammarrätten, och kunde inte heller anses vara i enlighet med lagstiftarens avsikt att bostadsanpassningsbidrag ska kunna utgå oavsett boendeform. Domen har vunnit laga kraft. (Kammarrätten i Göteborg, dom 2021-03-18, målnummer 7873-20.)

Ja till bidrag i kammarrättsdom där höjdskillnaden var 50 centimeter och rampen skulle bli över 6 meter

Kammarrätten i Stockholm ansåg i ett mål där 9 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag var tillämplig att en nivåskillnad om 50 centimeter vid entrén till ett enbostadshus inte gjorde sökandens bostad uppenbart olämplig. Bidrag borde därför beviljas. Domstolen hade konstaterat att rampen skulle behöva bli över sex meter lång för att stämma överens med Boverkets byggregler (BFS 2011:6). Domen har vunnit laga kraft. (Kammarrätten i Stockholm, dom 2021-10-18, målnummer 2765-21.)

Nej till bidrag i fyra kammarrättsdomar där ramperna var 15-16 meter, 12 meter respektive 11-12 meter 

Ramp om 15-16 meter

Kammarrätten i Jönköping ansåg att en ramp som skulle behöva vara runt 15-16 meter lång inte var bidragsberättigande.

Enligt ansökan skulle rampen anbringas vid en entré med en trappa som hade åtta trappsteg och var cirka 115 centimeter hög. Kammarrätten menade att det fanns en viss oklarhet i propositionen hur lagen skulle tillämpas i aktuellt fall. Med hänsyn till vad kommunen hade anfört om den ansökta åtgärdens omfattning ansåg dock kammarrätten att bestämmelsen i lagens 9 § utgjorde hinder för att bevilja bidrag för rampen. Kammarrätten ansåg alltså att rampen inte var bidragsberättigande. Domen överklagades inte. (Kammarrätten i Jönköping, dom 2020-04-30, målnummer 271-20.) 

Ramper om minst 12 meter respektive 11-12 meter

I följande tre mål, där 9 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag var tillämplig, ansågs att bidrag inte skulle beviljas för ramp:

• Kammarrätten i Göteborg, mål 782-21, där rampen vid entrén till en enplansvilla skulle bli minst 12 meter och höjdskillnaden var 1,1 meter.
• Kammarrätten i Göteborg, mål 1536-21, där rampen vid entrén skulle bli 11-12 meter och höjdskillnaden var 87 centimeter.
• Kammarrätten i Stockholm, mål 318-21, där två ramper vid tvåplansvillans entréer på fram- respektive baksida skulle bli cirka 12 meter långa och höjdskillnaden var 80 centimeter.

Domarna har vunnit laga kraft.

Dom om nivåskillnader – höjning av altan

En person ansökte om bostadsanpassningsbidrag för att höja trädäcket på baksidan av ett enbostadshus dit hon hade flyttat. Kammarrätten i Stockholm konstaterade att det av propositionen till lagen om bostadsanpassningsbidrag framgår att bidrag ska kunna lämnas för att enkelt kompensera nivåskillnader. Höjning av altan kunde enligt kammarrätten inte anses vara ett enkelt sätt att kompensera för nivåskillnader. Domstolen instämde därför i förvaltningsrättens bedömning att höjning av altan var en sådan omfattande åtgärd som medförde att bostaden var uppenbart olämplig med hänsyn till sökandens funktionsnedsättning. Bidrag borde därför inte beviljas enligt 9 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. Domen har vunnit laga kraft. (Kammarrätten i Stockholm, dom 2021-10-18, målnummer 2765-21.) 

Bedöm bristerna var för sig

I propositionen uttalas att det krävs att en brist i sig är sådan att den gör bostaden uppenbart olämplig. Om ansökan avser olika åtgärder som ska kompensera flera mindre brister rörande storlek, planlösning eller vissa nivåskillnader, ska bidrag kunna beviljas för samtliga åtgärder. (Proposition 2017/18:80 sid. 74.)

Gör ingen helhetsbedömning av hur lämplig bostaden är

Regeringen framför i propositionen att prövningen av ärendet begränsas till de åtgärder som bidrag söks för. De kommunala handläggarna behöver inte bedöma bostaden som helhet eller ha kännedom om rådande läge på bostadsmarknaden i kommunen. I stället prövas varje åtgärd för sig, om åtgärden är nödvändig och inte beror på att bostaden är uppenbart olämplig. (Proposition 2017/18:80 sid. 38.)

Regeringen skriver vidare i propositionen att den anser att det är rimligt att utgå från att enskilda strävar efter att inrätta sitt boende på bästa sätt. Det kan innebära att enskilda väljer en bostad där tillgängligheten till vissa funktioner är begränsad, men bostaden ger fördelar på andra sätt genom till exempel närhet till arbetsplats eller att den tillgodoser andra familjemedlemmars behov. Utgångspunkten för lagförslaget är att delaktighet och självständighet för den enskilde inkluderar rätten att själv avgöra vad som är viktiga
egenskaper för en bostad. Samhället bör inte ha synpunkter på den enskildes preferenser, om det gäller närhet till vårdinrättning eller närhet till kommunikationer eller närhet till naturen eller annat. (Proposition 2017/18:80 sid. 38.)

Det ska alltså inte göras någon helhetsbedömning av bostadens lämplighet utan prövningen ska begränsas till de anpassningsåtgärder som ansökan omfattar. Om till exempel en person som har flyttat till en lägenhet på fjärde våningen i ett flerbostadshus ansöker om bidrag för hiss till fjärde våningsplanet och en höj- och sänkbar köksinredning, kan bidrag beviljas för köksinredningen men inte för hissen. (Proposition 2017/18:80 sid. 74.)

Exempel på lagtextens innebörd

Ansökan

En person flyttar och söker bostadsanpassningsbidrag för tillbyggnad, rivning av väggar, hiss samt dörrautomatik till entrédörren.

Kommunens prövning

När det gäller tillbyggnaden, rivningen av väggar och hissen ska för var och en av åtgärderna ställas frågan om åtgärden var nödvändig vid tiden för bostadsbytet. Om åtgärden var det ska även ställas frågan om behovet av åtgärden gör bostaden uppenbart olämplig. Eftersom dörrautomatiken till entrédörren inte handlar om storlek, planlösning eller nivåskillnad ska någon prövning gentemot lagens 9 § inte ske.