På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Användning av allmän plats

Granskad:

Med allmän plats menas ett område som är avsett för ett gemensamt behov. När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid anges och om huvudmannaskapet är enskilt får användningen anges. Exempel på allmänna platser är gata, torg eller park.

Områden avsedda för gemensamma behov

En allmän plats är ett område som i en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. Kommunen ska i en detaljplan reglera vilka områden som ska vara allmän plats. En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för en enskild verksamhet och får till skillnad från kvartersmark inte stängas av för allmänheten. En allmän plats kan till exempel vara en gata, ett torg eller en park.

4 §
  I denna lag avses med

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,

bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,

byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,

byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,

byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,

byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,

exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,

genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,

kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,

markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,

tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Lag (2019:949) .

I fjärde kapitlet i Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vilka användningsbestämmelser som får användas för allmänna platser i en detaljplan. För varje användning finns en beskrivning av vad som ingår. Normalt är dessa beskrivningar allmänt hållna för att bestämmelserna ska gå att använda i flera olika situationer. Beskrivningarna är bindande och ska även användas vid tolkning av bestämmelsen.

Om ingen av de användningsbestämmelserna som räknas upp i föreskriften passar för det som ska regleras får kommunen formulera egna användningsbestämmelser genom att använda Annan allmän plats. Sådana bestämmelser blir inte digitalt sökbara i samma utsträckning som övriga bestämmelser och får därför bara användas i undantagsfall när annan lämplig användning saknas i föreskriften.

Annan allmän plats

10 §    Användningen annan allmän plats ska tillämpas i de fall någon av användningarna i 2–9 §§ inte är tillämpliga. Användningen ska alltid preciseras.

Tabell 4.17 Precisering av användningen annan allmän plats

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.

En allmän plats är avsedd endast för den användning som bestämmelserna anger. I användningarna ingår dock även de komplement som behövs för den allmänna platsens funktion. Det kan vara anläggningar och byggnader som behövs för platsens skötsel och bruk eller som är att se som ett naturligt inslag i den bestämda användningen. Exempel på detta kan vara en lekplats eller en kiosk på parkmark, busskurer längs en gata eller en grillplats i ett naturområde. Vid tolkningen av vad som ingår i en användningsbestämmelse för allmän plats är det viktigt att beakta syftet med den allmänna platsen, alltså vad den är avsedd för. Detta ska framgå i planbeskrivningen, framförallt i redovisningen av planens syfte, men kan även beskrivas i planbeskrivningens andra delar.

Precisering

Om det behövs kan en användningsbestämmelse för allmän plats preciseras. En precisering innebär att enbart det som anges i preciseringen är tillåtet. En preciserad användningsbestämmelse ger alltså mindre utrymme för tolkning än då användningen inte preciseras. En precisering innebär att planen blir mindre flexibel samtidigt som det blir tydligt vilket ändamål som avses med den allmänna platsen. Flera olika preciseringar av samma användning kan finnas inom samma detaljplan, till exempel Salutorg och Busstorg. Om kommunen närmare vill reglera utformningen av den allmänna platsen kan det göras genom egenskapsbestämmelser.

3 §    En precisering av en planbestämmelse innebär att endast det som anges i preciseringen är tillåtet.

I Boverkets föreskrifter om detaljplan räknas de preciseringar som får användas upp. Om ingen av de formulerade preciseringarna passar får kommunen formulera egna preciseringar genom Annan precisering. Eftersom egna preciseringar inte blir digitalt sökbara i samma utsträckning som övriga preciseringar får den endast användas när tillämpbar formulering saknas.

1 §    Endast de användningar som är reglerade i 2–10 §§ får användas vid reglering med användningsbestämmelser på allmän plats i detaljplan.

Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.

Lagstöd

Varje planbestämmelse som används ska ha stöd i fjärde kapitlet plan- och bygglagen, PBL. Lagstödet för att ange användning av allmänna platser som kommunen är huvudman för är 4 kap 5 § 2. PBL och för allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap 4 kap 8 § PBL.

5 §
  I en detaljplan ska kommunen
   1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
   2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
   3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.

8 §
  I en detaljplan får kommunen bestämma
   1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och
   2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska användas och utformas. Lag (2014:900) .

Huvudmannaskap

Alla allmänna platser ska ha en huvudman. Huvudregeln är att kommunen ska vara huvudman för den allmänna platsen. Om det finns särskilda skäl för det så får kommunen bestämma att huvudmannaskapet ska vara enskilt. Det är även möjligt att inom en och samma detaljplan ha olika huvudmannaskap för olika allmänna platser.

7 §
  Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900) .

Kommunalt huvudmannaskap

När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid anges. Det finns två skäl till varför användningen ska anges. Dels har allmänheten rätt att få veta vad som kan förväntas av den allmänna platsen dels behöver detaljplanen ge utgångspunkter för beräkning av kostnader för anläggning och drift av den allmänna platsen. De allmänna platsernas standard bör kunna utläsas av planens användningsbestämmelser och av de egenskapsbestämmelser om utformning som kommunen valt. De allmänna platsernas standard kan ytterligare beskrivas i planbeskrivningen. (jfr prop. 85/86 sid. 563-564)

5 §
  I en detaljplan ska kommunen
   1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
   2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
   3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna iordningställs efter hand som detaljplanen byggs ut. Det är också kommunen som ansvarar för den skötsel och det underhåll som krävs i dessa områden.

18 §
  Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.

Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.

När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.

21 §
  Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.

I områden med kommunalt huvudmannaskap har kommunen rätt att lösa in den mark som är reglerad som allmän plats. Kommunen är även skyldig att lösa in marken om markägaren begär det.

13 §
   /Upphör att gälla U:2021-08-02/
Under ett samråd om ett planförslag ska kommunen redovisa förslaget, skälen för förslaget, det planeringsunderlag som har betydelse och hur kommunen avser att handlägga förslaget. Kommunen får låta bli att redovisa skälen för planförslaget och planeringsunderlaget om det är uppenbart obehövligt.

Om det finns ett program enligt 10 §, ska kommunen redovisa detta.

Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller genomföra markanvisningar, ska kommunen redovisa dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Lag (2015:668) .

13 §
   /Träder i kraft I:2021-08-02/
Under ett samråd om ett planförslag ska kommunen redovisa förslaget, skälen för förslaget, det planeringsunderlag som har betydelse och hur kommunen avser att handlägga förslaget. Kommunen får låta bli att redovisa skälen för planförslaget och planeringsunderlaget om det är uppenbart obehövligt.

Kommunen ska i förekommande fall även redovisa
   1. en grundkarta enligt 8 §,
   2. en fastighetsförteckning enligt 8 §,
   3. ett program enligt 10 §,
   4. det huvudsakliga innehållet i exploateringsavtal eller markanvisningar och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal, och
   5. sådana synpunkter på omfattningen eller detaljeringsgraden av redovisningen av miljökonsekvenserna som kommunen har fått under ett avgränsningssamråd.

Den information som kommunen är skyldig att redovisa enligt denna paragraf ska, med undantag av fastighetsförteckningen, finnas tillgänglig på kommunens webbplats under samrådet.

Skyldigheterna att redovisa och hålla information tillgänglig enligt denna paragraf gäller inte i den utsträckning det skulle strida mot lag eller annan författning. Lag (2021:785) .

14 §
  Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
   1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller
   2. annat än enskilt byggande.

Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte om bygglov ges enligt 9 kap. 32 a § första stycket. Lag (2014:900) .

Enskilt huvudmannaskap

Om huvudmannaskapet är enskilt får användningen av den allmänna platsen anges vid behov. För att detaljplanen ska vara tydlig är det dock lämpligt att alltid ange användningen av de allmänna platserna.

8 §
  I en detaljplan får kommunen bestämma
   1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och
   2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska användas och utformas. Lag (2014:900) .

På platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening, oftast bestående av fastighetsägarna inom detaljplanen, som är huvudman och som avgör hur den allmänna platsen ordnas, upplåts och underhålls.

En enskild huvudman har inte motsvarande skyldighet som kommunen att iordningställa den allmänna platsen. Det är den enskilde huvudmannen själv som avgör i vilken takt och på vilket sätt detta ska göras.

Formuleringar och bestämmelsekoder

I Boverkets föreskrifter om detaljplan finns tabeller till varje användningsbestämmelse som anger hur användningsbestämmelserna ska formuleras samt vilka bestämmelsekoder som gäller för dessa. Tabellerna innehåller en grundformulering för bestämmelsen och hur den får preciseras. Inga andra formuleringar eller bestämmelsekoder får användas.

1 §    Endast de användningar som är reglerade i 2–10 §§ får användas vid reglering med användningsbestämmelser på allmän plats i detaljplan.

Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.

Exempel på tabell användningsbestämmelse för allmän plats

Formulering av bestämmelse Bestämmelsekod
Torg DP_AP_Torg

Exempel på tabell med precisering av användningsbestämmelse för allmän plats

Formulering av precisering Bestämmelsekod
Salutorg DP_AP_Torg_Salu
Restaurangtorg DP_AP_Torg_Restaurang
Kollektivtrafiktorg DP_AP_Torg_Kollektivtrafik
[Annan precisering] DP_AP_Torg_Annan

Redovisning av användningsbestämmelser enligt det allmänna rådet

Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på en plankarta. Det är därför möjligt att med den digitala teknikens hjälp ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser. Tydlighetskravet i PBL är teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt.

32 §
  En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.

Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.

Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .

Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan anger ett sätt som detaljplanen kan redovisas för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Det allmänna rådet bygger på tidigare praxis för redovisning av reglering i detaljplan.

Enligt det allmänna rådet kan användning av allmänna platser på plankartan betecknas med avsedd användning uttryckt i ord i klartext med versaler, till exempel GATA, TORG eller PARK. En precisering redovisas genom att beteckningen indexeras med en nedsänkt siffra, till exempel kan användningen NATUR preciseras till NATUR1 – Skog, eller P-PLATS till P-PLATS1 – Cykelparkering.

4.1 Användning av allmänna platser Allmänt råd Planbestämmelser om användning av allmänna platser kan betecknas med avsedd användning uttryckt i ord i klartext med versaler och färgläggas enligt detta avsnitt.
2.3 Indexering av beteckningar Allmänt råd Vid precisering av planbestämmelser eller vid olika formuleringar av planbestämmelser med samma beteckning kan detta redovisas genom att beteckningen indexeras med en nedsänkt siffra.

Användningsbestämmelser och beteckningar för allmän plats kan redovisas i en lista med planbestämmelser under rubriken Användning av allmän plats. 

2.1 Redovisning av planbestämmelser m.m. Allmänt råd Detaljplanens bestämmelseformuleringar och beteckningar kan redovisas i en lista med planbestämmelser. Listan med planbestämmelser kan redovisas med följande rubriker: 
  • 1.  Gränslinjer. 
  • 2.  Användning av allmän plats. 
  • 3.  Användning av kvartersmark. 
  • 4.  Användning av vattenområde. 
  • 5.  Egenskapsbestämmelser för allmän plats. 
  • 6.  Egenskapsbestämmelser för kvartersmark.
  • 7.  Egenskapsbestämmelser för vattenområde.
  • 8.  Genomförandetid.
Var en planbestämmelse gäller kan på plankartan redovisas med beteckningar och olika typer av gränslinjer. Om en planbestämmelse gäller all kvartersmark, all allmän plats eller allt vattenområde behövs ingen beteckning på plankartan.
Var finns den tidigare vägledningen om planbestämmelser?

Den vägledning som funnits på PBL kunskapsbanken till det nu upphävda allmänna rådet om planbestämmelser blir i och med att föreskrifterna och det nya allmänna rådet träder i kraft 1 oktober 2020 inaktuell. Boverket har dock sammanställt den vägledningen i en PDF som kan användas för planer som görs eller ska göras enligt den vägledningen.

Här kan du hitta  vägledningen om planbestämmelser som var publicerad på PBL kunskapsbanken fram till 1 oktober 2020.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen