Mutor

En muta är något som ges för att påverka någon. Bestämmelserna om mutor syftar till att förebygga korruption inom bland annat kommunen. Det är straffbart både att ta emot och att lämna en muta.

En muta är en gåva, tjänst eller annan förmån som överlämnas till en politiker eller tjänsteman. Detta för att mottagaren ska särbehandla givaren, givarens anhöriga eller någon annan eller som tack för utförda tjänster.

Syftet med bestämmelserna

Bestämmelserna om mutor syftar i grund och botten till att förebygga korruption och gäller både inom offentlig och privat verksamhet. Bestämmelserna gäller både för tjänstemän och för politiker i kommunen.

Syftet med mutor är ytterst att den som lämnar en muta direkt eller indirekt ska få fördel av att beslutet inte fattas i korrekt ordning eller på helt och hållet sakliga grunder. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 20)

Förutom den risk för oriktig tjänsteutövning som mutor för med sig skadar den också kommunens anseende. Det är mycket allvarligt om allmänheten inte längre kan förlita sig på att offentliga organ bedriver sin verksamhet med absolut hederlighet och opartiskhet. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 20)

Tagande och givande av muta

Bestämmelserna om straff för den som tar emot eller lämnar en muta finns i Brottsbalken.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5a §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5b §

Både den passiva och den aktiva sidan av korruption är straffbar. Detta innebär att det är straffbart både att ta emot och att lämna en muta.

Tagande av muta begås av den som är arbets- eller uppdragstagare. Brottet begås om denne för egen del eller för någon annan tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget. Straffbarhet gäller också om gärningen har begåtts innan arbets- eller uppdragstagaren fått sin ställning och även efter att det att den har upphört.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5a §

Givande av muta begås om någon lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån till en arbets- eller uppdragstagare för utövningen av dennes anställning eller uppdrag.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5b §

Straffet för tagande och givande av mutor är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet bedöms som grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5a §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5b §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5c §

Handel med inflytande

Även indirekt korruption är straffbart och kallas handel med inflytande. Brottet kan ske vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling. Handel med inflytande innebär att en förmån inte lämnas till eller mottas av den som ska påverkas, utan till en tredje man som i sin tur ska utöva inflytande på den som ska påverkas. Detta omfattar bland annat om en närstående, överordnad eller kollega till en beslutsfattare tar emot en muta för att påverka denne i beslutsfattandet. Brottet sker när förmånen överlämnas eller utlovas till den tredje mannen, oavsett om resultatet uppnås eller inte.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5d §

Straffet för handel med inflytande är böter eller fängelse i högst två år.

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5d §

Vem kan ta emot och ge muta

Den som är arbetstagare eller uppdragstagare träffas av bestämmelserna oavsett om denne arbetar inom offentlig eller privat verksamhet och oberoende av befattning eller anställningsform. Reglerna gäller även för förtroendevalda. Bestämmelserna gäller alltså för både tjänstemän och för politiker i kommunen. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43)

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5a §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5b §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5c §

Brottsbalk (1962:700) 10 kap 5d §

Tillämpningsområdet är inte heller begränsat till svenska anställnings- eller uppdragsförhållanden. Det är alltså straffbelagt i Sverige för en utländsk arbets- eller uppdragstagare att låta sig mutas och detta oavsett om denne är i offentlig eller privat verksamhet. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43)

Vad är otillbörligt

Vad som är otillbörligt och vad som är tillbörligt kan vara svårt att bedöma. Vid minsta osäkerhet bör man därför betrakta en förmån som otillbörlig. Som exempel på situationer där man bör tänka sig noga för är erbjudanden om gåvor, testamentsförordnanden, rabatter, provisioner, måltider, resor, konferenser, fritidserbjudanden, tjänster eller krediter, men även mer dolda förmåner som exempelvis inköp till självkostnadspris.

Bedömningen av om förmånen är otillbörlig ska göras med beaktande av samtliga omständigheter. Varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter har utförts är otillbörlig. Att påverka en arbets- eller uppdragstagare är att försöka förmå någon att fatta ett visst beslut eller att vidta eller underlåta en viss åtgärd. Att belöna någon är däremot att i efterhand tacka för ett fattat beslut eller en vidtagen eller underlåten åtgärd. Ibland kan det vara uppenbart att det är fråga om en otillbörlig förmån som påverkat eller belönat. Så är till exempel fallet om utredningen visar att arbets- eller uppdragstagaren faktiskt har åsidosatt sina skyldigheter eller haft för avsikt att göra det. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43 f)

Otillbörlighet föreligger också om det ligger i sakens natur att syftet med den förmån som någon tagit emot, godtagit ett löfte om eller begärt inte kan vara något annat än att påverka till pliktstridigt handlande eller att belöna sådant handlande. I mindre uppenbara fall måste otillbörlighetsbedömningen göras på grundval av främst sådant som förmånens ekonomiska värde och karaktär samt de närmare omständigheterna kring lämnandet av förmånen. En förmån av obetydligt värde är oftast inte av det slag att kunna påverka eller belöna arbets- eller uppdragstagarens tjänsteutövning. Detsamma kan dock, beroende på omständigheterna, någon gång gälla även för en förmån som inte har ett helt obetydligt värde. Så kan vara fallet om förmånen har ett socialt eller verksamhetsmässigt berättigande, det vill säga att förmånen faller inom ramen för vanlig artighet människor emellan eller till exempel utgör en allmän sedvänja eller accepterad kutym i seriös näringsverksamhet. Om en arbets- eller uppdragstagare tar emot, godtar ett löfte om eller begär kontanter eller andra gåvor som innebär en klar förmögenhetsökning för denne får det dock utan tvekan anses uppfylla kriterierna för otillbörlighet. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43 f)

Tjänstesamband

För ansvar krävs också att den otillbörliga förmån som arbets- eller uppdragstagaren tagit emot, godtagit ett löfte om eller begärt har skett för utövningen av anställningen eller uppdraget. Det dominerande sambandet mellan parterna ska alltså vara ett tjänstesamband och att förmånen därmed ytterst ska kunna sättas i samband med något som är att hänföra till den verksamhet som arbets- eller uppdragstagarens huvudman bedriver. Något sådant tjänstesamband mellan parterna finns inte om förmånen uteslutande eller i allt väsentligt har sin grund i till exempel ett vänskaps- eller bekantskapsförhållande eller annat samband utom tjänsten. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43)

För straffbarhet krävs inte att förmånen är inriktad på något som arbets- eller uppdragstagaren ska utföra. Det är tillräckligt att denne inom ramen för anställningen eller uppdraget kan utöva inflytande över en process, till exempel i egenskap av föredragande åt en beslutsfattare eller som den som bereder ett beslutsunderlag. Det krävs inte heller att förmånen har samband med någon viss tjänsteåtgärd. Inte heller behöver det bevisas att förmånen syftat till, föranlett eller belönat någon oriktig åtgärd eller någon åtgärd som gynnar den som lämnat, utlovat eller erbjudit förmånen. (jfr prop. 2011/12:79 sid. 43)

Exempel på mutor

Följande exempel kan vara otillbörliga förmåner, det vill säga mutor:

  • penninggåvor i kontanter, värdepapper och liknande,
  • gåvor med visst värde,
  • penninglån på särskilt gynnsamma villkor,
  • borgensåtaganden eller skuldtäckning,
  • köpeskilling eller fordran, amortering eller ränta som efterskänks,
  • bonusarrangemang av olika slag till exempel vid varuinköp eller flygresor och hotellvistelser om förmånen tillfaller den anställde och inte arbetsgivaren,
  • att förfoga över fordon, båt, fritidsbostad eller liknande för privat bruk, och
  • helt eller delvis betalda nöjes- eller semesterresor.

Exempel på förmåner som inte behöver vara en muta

Sådana förmåner som inte är avsedda att påverka den enskildes handlande och som inte rimligen kan misstänkas påverka det är som regel tillåtna. Exempel på sådana förmåner är:

  • enstaka befogade arbetsmåltider av vardaglig karaktär,
  • mindre varuprover eller enklare prydnadsföremål och minnesgåvor,
  • enklare uppvaktning på födelsedagar eller vid sjukdom.

Hur ska man agera om man misstänker muta

Den som är osäker på hur ett erbjudande om en förmån ska hanteras eller blir utsatt för försök till påverkan som känns olämpligt bör genast meddela och ta upp frågan med sin närmaste chef eller annan lämplig överordnad för bedömning. En otillbörlig förmån kan naturligtvis inte bli tillbörlig genom att en chef godkänner den.

Även om det finns misstanke om att någon kollega låter sig påverkas på ett otillbörligt sätt eller tar otillbörliga hänsyn i sin tjänsteutövning bör frågan tas upp med närmaste chef eller annan lämplig överordnad. Möjligheten att vända sig till kommunens högsta ledning, internrevisionen eller till polis och åklagare finns också.

Utöver reglerna i brottsbalken kan kommunen ha en policy för mutor.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej