Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning
Kommunerna har ett ansvar att ta emot och ordna bosättning för nyanlända invandrare som beviljats uppehållstillstånd i landet. Det kallas bosättningsansvar och regleras i Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, den så kallade bosättningslagen.
De personer som enligt bosättningslagen ska erbjudas hjälp att ordna en bostad är nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar, andra skyddsbehövande enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) samt anhöriga till dessa personer, om de har uppehållstillstånd och ingår i samma hushåll. Detta gäller även personer som har fått tillfälligt uppehållstillstånd.
Kommunernas bosättningsansvar innebär att en kommun efter anvisning från Migrationsverket är skyldig att ta emot en nyanländ person för bosättning. Syftet är att nyanlända ska få förutsättningar att etablera sig i samhället.
Lagen innebär att varje kommun ska kunna ta emot ett visst antal nyanlända och se till att de får bostad i kommunen. Hur många nyanlända varje kommun ska ta emot beror på kommunens storlek, arbetsmarknadsläge, det sammantagna mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn samt hur många asylsökande som redan vistas i kommunen.
Läs mer på Migrationsverkets webbplats, via länk i ”Relaterad information”.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning genom anvisning till en kommun.
2 §
Lagen gäller en nyanländ som har beviljats ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt
1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),
2. 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller
3. 21 eller 22 kap. utlänningslagen.
3 §
Lagen gäller även en nyanländ som har
1. beviljats ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 2 §, och
2. ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som den nyanlände har anknytning till först togs emot i en kommun.
Första stycket gäller inte om den person som den nyanlände har anknytning till var svensk medborgare vid tidpunkten för den nyanländes ansökan om uppehållstillstånd.
4 §
Lagen gäller dock inte barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige var skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommande barn), om inte barnet har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
5 §
En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen.
6 §
Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om anvisning enligt 5 §.
7 §
Anvisningar till kommuner ska i första hand omfatta nyanlända som är registrerade och vistas vid Migrationsverkets anläggningsboenden och nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
Vid fördelningen av anvisningar mellan kommuner ska hänsyn tas till kommunens arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen.
8 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
- fastställande av antalet nyanlända som ska anvisas under ett visst år,
- den närmare prioriteringen av vilka nyanlända som ska omfattas av anvisningar under året,
- förfarandet för fördelningen av anvisningar mellan kommuner,
- vilka kriterier, utöver de som anges i 7 § andra stycket, som får beaktas vid fördelningen av anvisningar, och
- inom vilken tidsfrist mottagande i kommunen ska ske.
9 §
Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Permanenta eller tillfälliga bostäder?
Det står inte något i bosättningslagen om vilken typ av bostäder som kommunerna är skyldiga att tillhandahålla för de nyanlända som ska bosätta sig i kommunen. I ett avgörande om laglighetsprövning enligt kommunallagen från Kammarrätten i Stockholm konstaterar kammarrätten att vad som avses med att ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen inte framgår av lagtexten. Vidare konstaterar kammarrätten att även om intentionen är att nyanlända i så stor utsträckning som möjligt ska erbjudas permanenta bostäder så har regeringen valt att inte reglera vilken typ av boende som skulle erbjudas, eftersom man inte ville begränsa flexibiliteten. Det slutliga ställningstagandet lyder ”Med hänsyn till hur lagen är utformad och det som anges i förarbetena anser kammarrätten att bosättningslagen inte ställer upp något hinder mot att en kommun erbjuder boenden som endast är tillfälliga till nyanlända som anvisas.”