Centrala begrepp som används i samlingen av lärande exempel
På den här sidan har vi samlat de begrepp som blivit centrala i vårt arbete med lärande exempel för vårdens byggda miljöer och förklarar dem. Begreppen är listade i bokstavsordning.
Associativa material
Boverket använder begreppet associativa material i beskrivningen av de lärande exemplen som en kvalitet i vårdens byggda miljöer. Med associativa material avses material som väcker en association. Det kan vara trämaterial som vi som betraktare undermedvetet kopplar samman med naturligt växande träd och skog. I studier har man bland annat kommit fram till att ådringen som finns i trä har en lugnande effekt på oss och upplevs varmt och tryggt. I till exempel forskningsprojektet Wood2New har man undersökt olika aspekter av interiört trä och hittat tydligt positiva effekter av trä i sjukhusmiljöer. Läs mer om Wood2New, länk finns i "Relaterad information".
Byggd vårdmiljö
Boverket fokuserar i de lärande exemplen på det vi kan lära oss om den byggda vårdmiljön. I begreppet byggd vårdmiljö ingår här det som har med utformningen av den fysiska miljön att göra – byggnaden i sig, dess interiör och dess möte med omgivande miljö, hur utemiljön är utformad med gröna och blå miljöer och hur infrastrukturen är utformad, till exempel om det är lätt att ta sig dit med cykel. Särskilt fokus i Boverkets bedömning har lagts vid hur kvaliteterna i det byggda stöder vårdfunktionen. Däremot ingår inte till exempel den organisatoriska vårdmiljön och utformningen av vårdsystemet i sig.
Dagsljus
Kunskapen om hur dagsljus påverkar människans hälsa har ökat markant under de senaste åren. Ljus har betydelse för regleringen av dygnsrytm, sömn- och vakenhetsrytm, humörreglering och aktivering. I Sverige vistas vi generellt sett utomhus endast en liten del av dagen, och trenden är att den tiden blir allt mindre. Därför får dagsljustillgången inomhus stor betydelse och bebyggelsens utformning blir avgörande för den totala dagsljusexponeringen.
Krav på dagsljus finns i Boverkets byggregler (BFS 2011:6) BBR avsnitt 6:322 Dagsljus. Där anges att rum eller avskiljbara delar av rum där människor vistas mer än tillfälligt ska utformas och orienteras så att god tillgång till direkt dagsljus är möjlig, om detta inte är orimligt med hänsyn till rummets avsedda användning.
Läs mer om dagsljus i BBR samt i Evidensbas för vårdens arkitektur 1.0, länk finns i "Relaterad information".
Estetik
I de lärande exempel på vårdmiljöer som Boverket lyfter har estetik varit en viktig del av den analys som Boverket gjort av miljön. Det finns också en koppling mellan estetik och evidensbaserad design. Till exempel kan en genomtänkt färg- och ljussättning av vårdmiljön påverka sinnesstämningen och positivt bidra till patientens tillfrisknande, samtidigt som den ger vårdpersonalen en god arbetsmiljö.
Enligt plan och bygglagens (2010:900) 8 kap ska byggnader ha en god form-, färg- och materialverkan. Detta är samhällets estetiska krav på byggnader och behöver beaktas i alla gestaltningsprocesser som rör byggnader.
Läs mer om plan- och bygglagens utformningskrav God form-, färg- och materialverkan, länk finns i "Relaterad information".
Evidensbaserad design
Evidensbaserad design är ett tvärvetenskapligt ämnesområde som undersöker hur den fysiska miljöns utformning påverkar oss utifrån mätbara studier och forskningsresultat. I vårdsammanhang handlar det om den fysiska miljöns betydelse för vårdens verksamhet, kvalitet och effektivitet samt dess betydelse för säkerhet, tillfrisknande och patienters upplevelse av vården som helhet. Ämnesområdet innefattar vetenskaper från bland annat miljöpsykologi, arkitektur, neurovetenskap och beteendeekonomi och visar hur till exempel läkningsprocess, välbefinnande och stress kan påverkas positivt.
Läs mer om evidensbaserad design i Evidensbas för vårdens arkitektur 1.0, länk finns i "Relaterad information".
Grön kvalitet
Med begreppet grön kvalitet avser Boverket i dessa lärande exempel de miljöer och komponenter i den byggda vårdmiljön som innehåller grönska eller vatten och som bidrar på ett positivt sätt till hur miljön upplevs. De gröna kvaliteterna kan finnas såväl inomhus eller utomhus. Genom att medvetet utforma miljön kan till exempel den gröna miljön utanför vårdbyggnaden utgöra en stark kvalitet genom de utblickar som erbjuds.
Mer och mer forskning visar på att grönskans betydelse som betydelse som hälsofrämjande faktor. Utemiljön kan utgöra en värdefull resurs i vårdsammanhang och innehåll och utformning av utemiljön kan påverka patienters hälsa och välbefinnande. Till exempel finns forskningsstudier som visar att utsikt mot en grön miljö kan sänka blodtrycket och verka stress sänkande. Vissa studier indikerar även en minskad användning av mediciner och färre antal vårddagar. Dessutom verkar effekten av kontakt med naturen och utomhusmiljön vara störst för de som är fysiskt och psykiskt mest sjuka och svaga. Detta understryker vilken betydelse det har att utifrån en evidensbaserad kunskap medvetet gestalta utemiljön kopplat till vårdmiljöer.
Läs mer om forskning kring utemiljöns hälsofrämjande betydelse under "Relaterad information".
Hälsofrämjande
Begreppet hälsofrämjande kan förklaras som processen att möjliggöra för människor att öka sin kontroll över och förbättra sin hälsa. Vårdverksamheter uppmuntras idag att introducera hälsofrämjande strategier och att utveckla hälsofrämjande förhållningssätt inom vård och omsorg. Detta leder till nya krav på den byggda miljön och begreppet hälsofrämjande har också fått ökad uppmärksamhet bland arkitekter engagerade i vårdbyggnadsprojekt. Samtidigt behövs mer forskning avseende utformning av vårdbyggnader i relation till hälsofrämjande sjukvård.
Jämlikhet och jämlik vård
Att våra miljöer ska vara jämlika lyfts i plan- och bygglagen (2010:900),PB, men även i målet för gestaltad livsmiljö. Till exempel förutsätter portalparagrafen i PBL 1 kap.1§ främjande av ”en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer”. Målet för gestaltad livsmiljö säger att ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.” Läs mer under "Relaterad information".
Begreppet jämlik vård beskrivs även i Hälso- och sjukvårdslagens 3:e kapitel:
”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.” Läs mer om Hälso- och sjukvårdslagen under Relaterad information.
I den fysiska miljön kan detta till exempel innebära att det finns tillräckligt stora undersökningsrum för att man som patient ska kunna ha med sig familjen på sitt vårdbesök. Det kan också handla om hur vårdrummet är möblerat för att läkare och patient ska kunna mötas på ett jämlikt sätt, till exempel möjlighet att sitta på vars sin sida om bordet, istället för att läkaren sitter riktad mot datorn och patienten bredvid på en enklare stol.
Magnetiska rum och platser
Med magnetiska platser avses i Boverkets lärande exemplen platser eller rum som har en särskild dragningskraft och attraktion. Platser som man gärna söker sig till och därför är viktiga för såväl personal, patienter och andra besökare. Det kan vara den där avskilda, välkomnande sittplatsen med någon särskild kvalitet till exempel ett konstverk eller en utblick. Det kan också vara en plats med lockande ljuskvaliteter som dagsljusinsläpp i taket. Den magnetiska platsen har ofta flera samverkande kvaliteter, som tilltalar flera av våra sinnen.
Magnetiska platser kan finnas både inomhus och utomhus. Magnetiska platser i en vårdmiljö kan vara viktiga för att erbjuda en kvalitativ lugn stund i en situation som för många kan upplevas som stressande.
Begreppet magnetiska platser är hämtat från forskningen på Karolinska Institutet och kommer från brukarnas eget sätt att beskriva platser och rum i en byggnad som de gärna söker sig till.
Nära vård
Begreppet nära vård används i utredningen SOU2020:19 som handlar om en utvecklad primärvård i Sverige. I utredningen föreslås att en omställning av vården behövs där ett fokus bör läggs på nära vård. I utredningen syftar begreppet nära vård på både geografiskt nära, relationsmässigt nära samt mer tillgänglig vård.
Läs mer i betänkandet God och nära vård - En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem, länk finns i "Relaterad information".
I de lärande exemplen ligger fokus på de byggda miljöerna som behövs för att kunna bedriva nära vård.
Närsjukhus
Med närsjukhus avses i de lärande exemplen ett mindre sjukhus, huvudsakligen med öppenvårdsmottagningar. Patienten befinner sig huvudsakligen mindre än ett dygn på närsjukhuset. Det finns ofta dagkirurgi, där övernattningar endast undantagsvis förekommer. Det kan finnas dag-akut. Närsjukhusen servar framförallt invånarna i närområdet.
Planeringsskede, byggskede och förvaltningsskede
I de lärande exemplen lyfts olika skeden av byggprojektet; planeringsskede, byggskede samt förvaltningsskede. Syftet med detta är att visa vikten av att ha med sig gestaltningsfrågorna genom alla faser. Redan i planeringsskedet behöver förvaltningsperspektivet finnas med för att åstadkomma en över tid hållbar utformning av den fysiska miljön.
Med planeringsskedet omfattas alla inledande processer som föregår byggskedet. Det innebär att både regioners sjukvårds- och fastighetsplanering och den kommunala planprocessen enligt plan- och bygglagen ingår i denna fas. I planeringsskedet ingår även beställarorganisationens visions- och programarbete samt inte minst arkitektens program- och gestaltningsskede.
Primärvården
Primärvård är den huvudsakliga vården som bedrivs inom nära vård. Primärvård är en del av den öppna hälso- och sjukvården i Sverige och ger den vård som de flesta patienter har behov av. Enligt Hälso- och sjukvårdslagens 2 kap. 6§ ska primärvården "utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper ... svarar för behovet av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens".
Inom primärvården arbetar många yrkeskategorier som läkare, psykologer, sjuksköterskor, undersköterskor, medicinska sekreterare, barnmorskor, l sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och logopeder. I primärvården ingår även hemsjukvård.
Rumskvalitet
Med rumskvalitet avses här de estetiska kvaliteter som skapas av hur enskilda rum är utformade vad gäller till exempel takhöjd, skala, proportioner och hur olika rum förhåller sig till varandra. Till exempel det låga taket i den långsmala korridoren som avbryts av ett större rum med takhöjd och volym. Ljus, materialitet, detaljering, kulörsättning och andra arkitektoniska grepp påverkar också rumsupplevelsen. I rumskvalitet ligger både rummens utformning i sig, men också hur olika rum förhåller sig till varandra i olika sekvenser.
Rörelsemönster
Rörelsemönster används i de lärande exemplen för att beskriva hur utformningen av vårdmiljön påverkar hur man rör sig genom byggnaden och de yttre miljöerna och vilka kvaliteter detta medför. Det kan till exempel handla om det bara finns en väg att ta sig till ett specifikt rum, eller att man kan välja olika vägar att ta sig fram till målet. Det kan handla om variation i upplevelse utmed en sträcka, om sekvens, rytm och riktningsbyte.
Genom att medvetet arbeta med rörelsemönstret i den byggda miljön kan arkitekten skapa rumsliga kvaliteter som ger mervärden i upplevelsen av arkitekturen. Rörelsemönstret påverkar också hur man som besökare/användare kan välja att interagera eller dra sig undan. Rörelsemönstret påverkar även upplevelsen av trygghet i den byggda miljön genom att minska otydligheten i var jag som besökare befinner mig och hur jag ska ta mig till en särskild punkt.
Social densitet
I Boverkets lärande exempel för vårdens byggda miljöer används begreppet för att beskriva om vårdmiljön erbjuder patienten eller besökaren en möjlighet att välja mellan en plats med andra människor närvarande eller en plats för avskildhet. Att kunna styra sin relation till andra människor, till exempel genom att kunna flytta en stol. Det kan vara tillgång till olika rum för detta, men också genom olika typer av sittplatser i ett och samma rum, där någon är mera avskild. Just möjligheten att välja miljö är viktigt för att känna att man har en kontroll att styra situationen man befinner sig i. Variationen i social densitet ses därför som en kvalitet i de lärande exemplen Boverket beskriver. Det gäller såväl inomhus som utomhus och att man kan röra sig där emellan.
Begreppet social densitet kommer från miljöpsykologin och beskriver antalet människor i ett särskilt fysiskt utrymme. Om fler människor träder in i rummet ändras den sociala densiteten. Densiteten påverkar i viss utsträckning den subjektiva upplevelsen av trängsel.
Begreppet har till exempel använts inom forskning kring hur psykiatriska avdelningars utformning kan kopplas till aggressivt beteende. Social densitet indikerar då om den fysiska miljön underlättar eller hindrar de boendes möjlighet att röra sig mellan olika rum och att reglera närheten till andra och antalet personer i samma rum. Detta är viktigt för att själv kunna välja att undvika oönskad kontakt, hitta avskildhet och undvika andra stressande faktorer som buller. Läs mer om denna forskning, länk finns i Relaterad information".
Evidens om hur social densitet kopplas till den rumsliga utformningen är dock än så länge relativt svag och det krävs mer forskning.
Utblickar
Dagsljus inomhus är förknippat med utblickar, vilket ger god möjlighet att följa dygnsrytm och väder. Det ökar också möjligheten att få kontakt med omvärlden – himlen, landskapet och marken. Därigenom underlättar den vår orientering, att förstå var jag befinner mig i byggnaden i förhållande till dess omgivning. Gröna utblickar främjar enligt aktuell forskning välbefinnande och hälsa. Utblickar är viktigt för att kunna byta visuellt fokus och därigenom ge möjlighet till avkoppling.
Utblick enligt Boverkets byggregler (BBR 2011:6) avsnitt 6:33 avser rummets egenskaper avseende möjligheten till kontakt med omgivningen. Enligt denna bör minst ett fönster i varje rum vara placerat så att utblicken ger möjlighet att följa dygnets och årstidernas variationer. Detta gäller för rum eller avskiljbara delar av rum där man vistas mer än tillfälligt, såsom utrymmen för daglig samvaro, matlagning, sömn och vila. Det gäller däremot inte för utrymmen som är avsedda att vistas tillfälligt i, exempelvis hygienrum, garage och förråd.
Läs mer om utblickar, länk finns i "Relaterad information".
Utemiljöns fyra zoner
Forskning visar att utemiljön har stor betydelse och bidrar med särskilda kvaliteter för människor i ett vårdsammanhang. För att lyfta medvetenheten kring det grönas betydelse och tydliggöra hur skillnader i planering och design möjliggör olika upplevelser av kontakt med utemiljön för brukarna har forskare vid SLU Alnarp tagit fram en principmodell med fyra olika zoner av kontakt med utemiljön.
Denna principmodell visar att gestaltning av utemiljön inte bara handlar om det som är utomhus. Det handlar även om hur inomhusmiljöerna har kontakt med utemiljöerna genom fönster (zon 1) och genom en övergångszon mellan inne och ute som en balkong eller veranda (zon 2). Trädgården utanför vårdinrättningen är zon 3 och omgivningarna längre ut utgör zon 4.
Men även inne i byggnaden, där det inte finns kontakt med utomhusmiljön kan utemiljön ges en betydelse, till exempel genom ljusinsläpp i taket med artificiellt dagsljus. Därför har principmodellen kompletterats med en zon 0.
Läs mer om utemiljöns fyra zoner, länk finns i "Relaterad information".
Vårdcentral
En vårdcentral eller hälsocentral är en enhet för öppen hälso- och sjukvård. De fungerar som ett första steg in i vården för patienter som har sjukdomar och åkommor som inte är av direkt akut karaktär. Vårdcentralerna tar hand om patienter för medicinsk behandling, rehabilitering, omvårdnad och förebyggande arbete som inte kräver sjukhusens tekniska och medicinska resurser. Det kan vara patienter med kroniska sjukdomar, exempelvis diabetes, som behöver regelbundna kontroller. Om vårdcentralen inte kan ge behandling eller diagnos får patienten remiss till specialistmottagning.