På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag förstår-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Forskningsdata från Chalmers, CVA

Granskad:

Ett nytt forskningsfält har etablerat sig internationellt – evidensbaserad design (EBD). Centrum för vårdens arkitektur delar här med sig av några exempel med tillämpning inom vårdmiljö.

Illustration som visar ett tomt sjukhusrum.
Illustration: Centrum för vårdens arkitektur, Chalmers

Forskningsdata från Centrum för vårdens arkitektur (CVA), Chalmers – några relevanta exempel

Centrum för vårdens arkitektur (CVA), Chalmers

Centrum för vårdens arkitektur (CVA), Chalmers, är en nationell plattform för utveckling, utbyte och spridning av kunskap om vårdens fysiska miljö. CVA verkar aktivt inom forskning och utveckling, samverkan, utbildning och nyttiggörande. CVA bedriver även fortbildning och engagerar sig i grundutbildning vid Chalmers, producerar rapporter och genomför seminarier för att sprida kunskap. Målet med CVA:s verksamhet är att ge kunskapsstöd till och bidra till samverkan mellan de aktörer som utformar och bygger för vård och omsorg. Syftet med detta är att på så sätt bidra till svensk hälso- och sjukvårds möjligheter att leverera sitt uppdrag effektivt, personcentrerat och säkert.

CVA:s forskningsfokus ligger inom och mellan, framför allt tre områden:

  • Den fysiska miljöns betydelse för vårdens verksamhet, kvalitet och effektivitet samt dess betydelse för säkerhet, tillfrisknande och patienters upplevelse av vården som helhet.
  • Den fysiska miljöns möjligheter, innovation och roll i kvalitetsutveckling genom arkitektur- och designtänkande
  • Planeringsprocessen med dess roller och verktyg som krävs för att leda och styra designarbetet och de slutliga resultatens kvalitet.

 

Evidensbas för vårdens arkitektur

Vid Chalmers Centrum för vårdens arkitektur togs 2012 fram en rapport som samlade då tillgänglig forskning kopplat till några utvalda områden i vårdmiljöer: Evidensbas för vårdens arkitektur 1.0 Forskning som stöd för utformning av den fysiska vårdmiljön. (EBD1.0) (Ulrich, 2012)

Rapporten lyfte just vårdmiljöers betydelse och att vårdmiljöers utformning, liksom vården, skulle vila på evidensbaserad kunskap och beprövad erfarenhet.

Sedan 2012 har många nya studier gjorts, och tillkommande forskningsresultat finns nu publicerade i rapporten EBD 2020 Evidensbaserad design Forskning som stöd för utformningen av den fysiska vårdmiljön. (EBD2020) (CVA, 2021) Rapporterna i sig grundar sig på en sökning i flera olika, främst internationella, databaser och med en uppsättning sökord som både fångar vårdaspekter och vårdmiljöaspekter. Sökträffarna har därefter bedömts och sammanställts i rapporten. Här nedan följer några exempel baserat på material ur de två rapporterna. Exemplen tar upp vilka faktorer och utfallsmått som har studerats och hur evidensläget ser ut.

Utöver ovanstående rapporter arbetar CVA kontinuerligt med evidensbaserade konceptprogram inriktade på särskilda typer av vårdmiljöer, exempelvis operationsavdelningar eller lokaler för öppenvård.  Under våren 2022 färdigställs konceptprogram för primärvårdslokaler med huvudfokus vårdcentraler. Konceptprogrammen görs på uppdrag och med finansiering av PTS Forum.

Läs mer om konceptprogram och forskning under ”Relaterad information".

Ett område med många studier genomförda, och med en stark evidens, är betydelsen av natur och trädgård. Positiv distraktion, ibland kallat positiv avledning, syftar till att egenskaper i den fysiska miljön påverkar oss känslomässigt och positivt på ett sådant sätt att andra negativa upplevelser minskas, ex genom lindring av smärta eller minskad aggression och ilska. I en vårdmiljö fungerar positiva distraktioner såväl som hälsofrämjande kontakt med natur både för patienter, anhöriga och personal.

Särskilt naturintryck i olika former har ägnats uppmärksamhet inom forskningen, från Roger Ulrichs studier på 80-talet, om hur effekterna av utsikt mot natur i ett vårdrum minskade antalet inskrivna dagar, till dagens användande av mer avancerad teknik, som naturmiljöer i datorsimulerad  virtuell verklighet, så kallad ”virtual reality” (VR).

Nya studier har tittat vidare på i vilka sammanhang som trädgårdar och andra miljöer med intryck av natur kan främja hälsa och välbefinnande. Både fysisk tillgång till miljöer med växtlighet, samt blickfång i form av utsikt, fotografier eller konst med naturmotiv har studerats, liksom naturljud och datorsimulerade miljöer med naturintryck. Forskningen har riktat in sig på naturintryckens effekt på stress och ångest, smärtupplevelse, ilska och aggression, ökat välbefinnande hos patienter samt minskad utbrändhet hos vårdpersonal. Inom dessa områden har evidensen för att det är positivt för hälsa och välbefinnande att se, uppleva och vistas i miljöer med rika inslag av natur stärkts.

God tillgång på dagsljus, genom fönster såväl som artificiell belysning, kan ha positiv inverkan på alla följande aspekter: inläggningstid, ångest, upplevd smärta, sömn, felmedicinering, personalens stress och trötthet, samtalskvalitet mellan patient och personal, kommunikation mellan personal, känslor hos patient samt trivsel och tillfredsställelse för både personal och patient. Evidensläget visar dock på blandade resultat. I vissa studier har man inte kunnat särskilja att det är enbart ljuset utan ljuset i kombination med annat som ger en positiv effekt. EBD 1.0 rapporterar däremot om övertygande evidens för att ljusexponering, dagsljus eller starkt artificiellt ljus i fullt spektrum, effektivt reducerar depression och förstärker känslan av välmående. Rapporten visade även att andra studier hade funnit att patienter med depression har färre inskrivningsdygn samt återhämtar sig bättre om de tilldelas rum med mycket dagsljus än med mindre mängd eller inget direkt dagsljus.

Översikten av studierna, från EBD 2020, visar att det inte publicerats många nya studier som visar på något annat resultat än det som listats i den tidigare översikten i EBD 1.0.  De studier som redovisas i rapporterna behandlar både byggnadsstruktur och det stöd den ger och om ledtrådar i miljön i form av skyltar, symboler eller färger. Exempel på orienteringshjälp görs genom planlösningens utformning och tydliga landmärken såsom centralt placerade trappor eller hissar. Vägvisning med flera olika komponenter är det bästa för att underlätta orientering, exempelvis både informationsskyltar och tydliga landmärken. Studier pekar på att fler skyltar som visar vägen är bättre än färre skyltar. Andra faktorer som underlättar orientering är lättförståelig planlösning, överblickbarhet, få vägval samt att upprepning bör undvikas.

Studierna saknar däremot mer specifika resultat då de ofta studerar ex både förändrad planlösning, färgsättning eller skyltning, och det blir därför svårt att avgöra vilket som givit störst effekt. Det har heller inte studerats vad i en skyltning som har förbättrats. Sammanställningen lyfter också att en av utmaningarna ligger i att utforma vägvisning för personer med nedsatt syn, kognitiv svikt eller som kommer från andra kulturer. Övervägande delen av studierna har haft äldre personer i fokus. 

Rapporterna beskriver begreppet attraktivitet som svårfångat då det saknas en gemensam definition inom forskningsfältet. Ännu svårare blir det då att mäta attraktivitet. Termen attraktivitet används ofta med hänvisning till visuella estetiska egenskaper hos fysiska miljöer och där vår reaktion på miljöerna i huvudsak domineras av känslor snarare än tänkande. Attraktivitet kan också ses om ett helhetsintryck av en miljö, en atmosfär, men där bara en del av de påverkande faktorerna är identifierade eller medvetandegjorda och därmed är möjliga att beskrivas. Flera studier har i stället studerat begrepp som tillfredsställelse och nöjdhet med miljön eller vården, eller upplevelsen av rummet. Många studier visar att miljön som helhet påverkar oss, och kanske i högre grad eller på ett annat sätt när vi är sjuka och sårbara även om det är svårt att peka ut vilka designelement det är som har störst påverkan.

EBD 1.0 hade ett stort fokus på attraktivitet i förhållande till naturmiljöer och visade på att det finns en stor enighet mellan olika personer i deras bedömning av attraktivitet hos omgivningar som innehåller just naturmiljöer. Flera studier i olika länder har visat att allmänheten ofta uppfattar fasader som mer attraktiva när omgivningen också innehåller träd eller medvetet gestaltad landskapsarkitektur. Ett motsvarande resultat har varit att attraktiviteten hos interiörer genomgående skattas högre när det finns inomhusväxter eller fönster som ger utblick mot naturen. Begreppet attraktivitet blir dock mer svårfångat när naturen är frånvarande och miljön enbart består av byggnadsformad miljö.

EBD 1.0 tar också upp att det är stor skillnad mellan hur arkitekter och designers uppfattar en inomhusmiljö och hur andra uppfattar den, liksom det även är en skillnad mellan konstnärer, allmänhet och patienter i hur man uppfattar konstverk.

I studierna exemplifierades attraktivitet med användning av trämöbler, konst och takutsmyckning, väntrum som erbjuder olika bekväma sittplatser, rymlighet, bra ljus från fönster och armaturer samt utblick mot natur. Vidare konstaterar rapporten att attraktiva, tilltalande eller bekväma rum ökar patienters upplevda vårdkvalitet och nöjdhet liksom att attraktiva väntrum och patientrum ökar patientens nöjdhet med läkare, sjuksköterskor och annan personal.

 

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen