Bidrag vid periodiskt boende

En person med funktionsnedsättning kan söka och beviljas bostadsanpassningsbidrag även för att anpassa en annan persons bostad där sökanden bor periodvis. Här kan du läsa om vilka särskilda krav som ska vara uppfyllda i ett sådant fall förutom de krav som även gäller för anpassningar av permanentbostaden. 

Lag (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag 3 §

Ett villkor för att bidrag ska beviljas vid periodiskt boende är att den som sökanden bor hos har åtagit sig att regelbundet under vissa perioder svara för omvårdnaden av sökanden i sin bostad. Dessutom måste åtagandet vara långsiktigt.

I vissa fall kan det alltså bli aktuellt att bevilja bostadsanpassningsbidrag inte bara för att anpassa sökandens permanentbostad utan också för att anpassa någon annans bostad.

Av propositionen till lagen framgår att bestämmelsen om periodiskt boende  bland annat avser situationen där barn med funktionsnedsättning bor växelvis hos sina föräldrar eller där vuxna med funktionsnedsättning vistas i sina föräldrars eller barns hem utan att stadigvarande bo där. Något krav på släktskap ställs dock inte. (Proposition 2017/18:80 sid. 68.)

Personen med funktionsnedsättning ska ansöka

Observera att det är personen med funktionsnedsättning som ska ansöka om bidraget även i det här fallet. Det är alltså inte den som åtar sig att svara för omvårdnaden i sin bostad som ska ansöka. Detta framgår av propositionen till lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. Där skriver regeringen att bestämmelsen om periodiskt boende i 3 § andra stycket ska läsas ihop med paragrafens första stycke. "Även i denna situation är det personen med funktionsnedsättning som kan ansöka om bostadsanpassningsbidrag." (Proposition 2017/18:80 sid. 68.)

Medgivande från bland annat den som äger bostaden

Kravet på medgivande från till exempel ägaren av bostaden och eventuella nyttjanderättshavare gäller även vid så kallat periodiskt boende för att bostadsanpassningsbidrag ska beviljas (proposition 2017/18:80 sid. 68). Den som åtar sig att periodvis svara för omvårdnaden av sökanden  behöver förstås samtycka till att anpassningarna utförs. Bor den personen i en villa som han eller hon är ensam ägare av behövs inte något mer medgivande. I andra situationer kan sökanden behöva skaffa medgivande från till exempel hyresvärd eller bostadsrättsförening.  Du kan läsa mer om kravet på medgivande under menyrubriken "Medgivande från ägare och nyttjanderättshavare". 

Referat 

Bidrag för periodiskt boende kunde beviljas även enligt den tidigare lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Då framgick de särskilda villkoren vid sådant boende av den lagens 5 §. Enligt 1992 års lag var det den som gjorde åtagandet att svara för omvårdnaden av personen med funktionsnedsättning som skulle söka och beviljas bidraget. Eftersom det är den enda skillnaden i sak när det gäller periodiskt boende följer här några referat av äldre domar där 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag tillämpats.

Rättsfall om prövning av periodiskt boende i föräldrahemmet

En man skulle besöka sitt föräldrahem ett par gånger dagtid och eventuellt någon kväll i månaden. Han skulle inte övernatta vid besöken.

Kommunen
Kommunen avslog föräldrarnas ansökan om att få bostaden anpassad till sonens funktionsnedsättning. Som skäl för beslutet angavs att sonen bodde permanent i en gruppbostad och endast skulle vistas som besökare i föräldrahemmet. Det fanns inte heller något åtagande om regelbunden avlastning från föräldrarnas sida.

Länsrätten
Föräldrarna överklagade beslutet till länsrätten som biföll överklagandet med bland annat följande motivering. Föräldrarnas åtagande att ta emot sin son i hans föräldrahem måste, mot bakgrund av att sonen tidigare bott i föräldrahemmet upp till 30 års ålder på grund av den kognitiva funktionsnedsättning han har sedan födseln tillsammans med deras uttalade vilja att ta emot sonen samt det mycket nära släktförhållandet, anses som varaktigt i lagens mening. Vad avser regelbundenheten kan ingen regel om minsta antal vistelser eller deras erfordrade längd uppställas. I dagsläget är inget känt om sonens framtida fysiska kondition eller hans framtida önskemål. Han kan i framtiden komma att vistas i stor utsträckning hos sina föräldrar trots att han har en plats i ett gruppboende.

Kammarrätten
Kommunen överklagade länsrättens dom till kammarrätten. Kammarrätten fann att det inte förelåg sådana förhållanden som berättigade föräldrarna till bostadsanpassningsbidrag för sin bostad. Kammarrätten undanröjde därför länsrättens dom och fastställde kommunens beslut.

Kammarrätten i Stockholm, dom 1994-11-11, målnummer 2126-1994.

Rättsfall om prövning av periodiskt boende i dotterns bostad

En kvinna, som var rullstolsburen, ansökte om bidrag för en lyftanordning till entrén till sin dotters bostad. Denna åtgärd skulle göra det möjligt för henne att oftare vistas hos sin dotter.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan och anförde bland annat att kvinnans besök hos dottern mer fick liknas vid vilket annat besök som helst mellan släktingar utan den omfattning som lagen avser med omvårdnad. I nuläget hade kvinnan vidare hjälp av samhället i form av hemtjänst, distriktssköterska och sjuksköterska från servicehuset.

Länsrätten
Kvinnan överklagade beslutet till länsrätten. Hon anförde bland annat följande. Om bidrag beviljades skulle hon kunna besöka sin dotter hur ofta hon ville under veckan samt ligga över under två veckoslut i månaden. Under längre helger och semestrar skulle hon kunna stanna där i längre perioder. När hon var hos dottern skötte dottern om henne helt och hemtjänsten belastades inte.

Länsrätten fann att det inte framkommit annat än att dottern var beredd att för en längre tid åta sig en regelbunden och betydande vårdinsats för sin mor. Länsrätten upphävde därför kommunens beslut och förordnade att bidrag skulle utgå för anpassning av dotterns bostad.

Kammarrätten
Kommunen överklagade länsrättens dom till kammarrätten. Kammarrätten ansåg att den form av vistelse hos dottern som bostadsanpassningen avsåg att möjliggöra borde bedömas som sådan omvårdnad som avses i 5 § lagen om bostadsanpassningsbidrag och avslog överklagandet. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 1994-04-25, målnummer 121-1994, och Regeringsrättens underrättelse, målnummer 2887-1994.

Rättsfall om växelvis boende i hustruns hus och äldreboende

En rullstolsburen man ansökte om bostadsanpassningsbidrag till en ramp vid sitt och hustruns hus.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att mannen vistades på ett korttidsboende i veckorna och stod i kö för ett äldreboende. Huset kunde därför inte anses vara hans permanenta bostad.

Länsrätten
Mannen överklagade till länsrätten. Före målets avgörande hade han flyttat till ett äldreboende. I överklagandet till länsrätten anförde han att han skulle besöka sin tidigare bostad kontinuerligt, att hustrun skulle åta sig att regelbundet varje helg svara för omvårdnaden av honom i bostaden och att detta åtagande kunde antas avse en längre tid.

Länsrätten ansåg att förutsättningarna för bidrag enligt 5 § lagen om bostadsanpassningsbidrag var uppfyllda.

Kammarrätten

Vad kommunen anförde till stöd för sitt överklagande
Kommunen överklagade till kammarrätten. Där anförde kommunen följande. Mannen har vid de senaste vistelserna i sitt tidigare hem haft hjälp inte bara av hustrun utan också av hemtjänst och distriktssköterska. Han har haft svårt för att kommunicera och har sovit mest hela tiden. Enligt hemtjänsten, som har gjort insatser flera gånger per dag, är det tveksamt om han har någon glädje av att förflyttas mellan det särskilda boendet och hustruns bostad. Det är fråga om besök med viss oregelbundenhet och inte regelbunden avlastning. Avlastning är snarare det omvända; när en person bor på korttidsvård eller likvärdig vårdform för att avlasta en anhörig. Att man avlastar den offentliga vården är inte lika lätt att föra i bevis, framförallt när kommunen måste sätta in extra insatser i hemmet vid sådana besök. Detta torde styrkas dels av att besöken på sistone inte ens har varit varannan helg, dels av att hemtjänsten ger omfattande hjälp i hemmet utöver det som hustrun bidrar med.

Vad sökanden anförde
Mannen anförde att han inte hade varit hemma varje helg på grund av att han hade vistats på sjukhus. Att han hade svårt för att kommunicera medförde inte att han inte hade glädje av att komma hem. Hemtjänsten och distriktssköterskorna var endast inne en kort stund och hade nog svårt att avgöra om han sov eller inte – han blundar ofta på grund av sin ljuskänslighet.

Kammarrättens bedömning
Kammarrätten gjorde följande bedömning. Mannen har obestritt uppgett att hemtjänstinsatserna är kortvariga. Hustruns åtagande får därför anses innefatta sådan omvårdnad som avses med 5 § lagen om bostadsanpassningsbidrag. Det har inte framkommit någon grund för att ifrågasätta åtagandet när det gäller regelbundenhet och varaktighet. Kammarrätten instämmer således i länsrättens bedömning att förutsättningarna för bidrag är uppfyllda.

Kammarrätten i Jönköping, dom 2006-02-24, målnummer 3400-05.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej