Allmänna intressen och krav vid gestaltning i detaljplanering
Genom detaljplaneringen gestaltar kommunen livsmiljön med hänsyn till flera olika allmänna intressen som räknas upp i plan- och bygglagen. Utifrån dessa intressen ges kommunen möjligheter och verktyg för att konkretisera gestaltningsfrågor på en plats eller i ett område.
Gestaltning och allmänna intressen
Flera av de allmänna intressena i plan- och bygglagen, PBL, är grunden för kommunens arbete med gestaltning i detaljplaneringen. I denna text beskrivs de allmänna intressen som i första hand berör gestaltning utifrån upplevelsemässiga värden. Dessa handlar om att främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder, detta med hänsyn till bland annat natur- och kulturvärden. Det handlar även om att bebyggelse och byggnadsverk ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
6 §
Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
5. möjligheterna att hantera avfall,
6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.
Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.
Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .
6 a §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.
Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .
Ändamålsenlig struktur
Det är ett allmänt intresse att den sammanvävda strukturen av bebyggelse, grönområden, öppna platser och kommunikationsleder ska vara ändamålsenlig. Det är lämpligt att kommunen i översiktsplanen på en översiktlig nivå formulerar hur man vill utveckla mark- och vattenområden utifrån befintlig struktur. På en mer detaljerad nivå är strukturfrågorna även en viktig del av detaljplanearbetet. Hur kan bebyggelse, vägar, platser, kommunikationsleder och grönområden samspela, och hur arbetar kommunen för att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö? Människors uppfattning av hur en plats, en stad, ett samhälle eller ett landskap fungerar påverkas av hur arkitekturens byggstenar, vägar, gator och stråk, öppna platser såsom torg och parker, och byggnader är sammanfogade och hur de förvaltas och utvecklas. Här har kommunen stora möjligheter att främja, förvalta och utveckla jämlika och goda sociala levnadsförhållanden utifrån hur kommunen på lämpligt sätt planerar sin mark- och vattenanvändning och på lång sikt hushåller med mark och vatten.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
Estetiskt tilltalande utformning
Det allmänna intresset estetiskt tilltalande utformning relaterar till hur kommunen i sin planläggning identifierar och utformar olika områdens karaktär. Det kan till exempel vara bebyggelsemönster, grönområden, parker, torg, kommunikationsleder och andra anläggningar. Estetiskt tilltalande handlar generellt om att bibehålla eller tillföra något som är positivt till miljön och till helhetsbilden. Att tillföra värden i detta sammanhang kan handla om olika samband såsom relation mellan byggnad och gata eller parker, volymer och skalor, bottenvåningar, entréer och gårds- och rumsbildningar.
Om kommunen på förhand, till exempel i en arkitekturstrategi, har identifierat och beskrivit hur det allmänna intresset estetiskt tilltalande utformning kan tillämpas på olika miljöer kan dessa ställningstaganden vara till stor hjälp i detaljplanearbetet. Det kan till exempel röra sig om att kommunen beskrivit olika karaktärsdrag, värden och bebyggelsemönster och formulerat strategier för den fortsatta utvecklingen.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
Stads- och landskapsbild
Hänsyn till stads- och landskapsbilden handlar om att kommunen i sin planering utgår från den enskilda platsens karaktär och värden. Stads- och landskapsbilden kan avse hur en byggd miljö eller ett mer öppet landskap uppfattas på olika avstånd och i förhållande till varandra, men kan också avse exempelvis hur enskilda gaturum är utformade.
Byggnader, parker, platser och miljöer ska placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt i förhållande till bebyggelsemönstret i närmiljön. Det innebär inte att utveckling eller nya tillägg ska hindras utan att detta behöver ske i samspel med det befintliga och dess värden. Kommunen behöver bedöma hur tillskott ska komplettera och anpassas till det befintliga sammanhanget till exempel när det gäller placering och skala.
När det gäller anpassning till det ännu obebyggda landskapet kan det handla om att följa naturliga gränser såsom höjd- och siktlinjer, berg och floder. Landskapet byggs även upp av levande och föränderliga element såsom träd och annan vegetation. I mer glesbebyggda områden kan vägar och byggnader skapa mönster som skapar värden för landskapsbilden. (MÖD 2020-05-08 mål nr P 1820–19)
Mål: P 1820-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Placering av bebyggelse i ett öppet landskap kan innebära stor exponering och påverkan på befintliga värden. Samma sak kan gälla om bebyggelsen placeras på höjder i ett kuperat landskap. Det kan då vara lämpligare att placera byggnader på en lägre nivå än de högsta partierna där de kan bryta landskapets konturer. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 481 och MÖD 2018-03-19 mål nr P 10184–17)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Mål: P 10184-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Utsikter, vyer och siktlinjer kan vara viktiga för upplevelsen av en stads- eller landskapsbild, vare sig det är anlagda eller mer spontana utsiktspunkter. (jfr MÖD 2015-04-09 mål nr P 8223–14)
Mål: P 8223-14 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Stads- och landskapsbild kan i vissa fall handla om kulturlandskap, om människans brukande av landskapet och de spår detta lämnat. Då behöver hänsyn tas till de unika förutsättningarna i just det området och till hur de tillkommit. Hänsyn handlar inte om att hindra nya tillägg utan om medvetenhet, omsorg och ansträngning för att nya värden ska tillföra något till de värden som redan finns på platsen. För att kunna ta hänsyn och göra bedömningar är det lämpligt att kommunen konkretiserar vad kravet innebär för olika platser och områden, exempelvis i översiktsplanen, olika underlag och inventeringar, eller genom att ta fram en arkitekturstrategi.