Utmaningar i grönplaneringen
Inom grönplaneringen finns särskilda utmaningar och dilemman som kommunen kan behöva uppmärksamma och diskutera tidigt i arbetet med grönplanen. Det handlar om förtätning, kumulativa effekter, markägarskap och rådighet, mångfunktionalitet, och utmaningen att gå från planering till genomförande.
Tätt och grönt
Förtätning är en viktig strategi för en hållbar stadsutveckling och mark- och vattenanvändning. I en allt tätare bebyggelse är det emellertid en stor utmaning att skapa en variation av gröna livsmiljöer som hänger ihop på ett funktionellt sätt och som främjar både hälsa och biologisk mångfald. Storleken på grönområden har också betydelse för både upplevelsekvaliteter och för biologiska värden. Förtätning medför ofta dels att gröna områden bebyggs och försvinner, dels ett ökat tryck på de gröna ytor som finns kvar. Förtätning medför ofta även mer buller, ökad trafik och sämre luftkvalitet vilket påverkar både människor och djur.
När förtätning sker på tidigare ianspråktagen mark som industri- och hamnområden tillskapas ofta ny grönska. Men då exploatering på denna mark är kostsam på grund av sanering, blir parker och bostadsgårdar ofta små. Små ytor som ska användas intensivt blir ofta hårdgjorda för att klara högt slitage. De förväntas också vara mångfunktionella. Det kan vara svårt att bevara och säkerställa olika typer av gröna kvaliteter som är viktiga för människors, särskilt barns, hälsa och välbefinnande.
I grönplanen kan kommunen behöva föra en diskussion om vilken påverkan förtätningsstrategier och konkreta förtätningsprojekt har på grönstrukturen och vilka åtgärder som behövs för att bevara och utveckla grönstrukturens funktionalitet.
Kumulativa effekter
Kumulativa effekter i form av många små ingrepp som bostadsbebyggelse, handelsområden, vägar med mera är en stor utmaning i grönplaneringen. Till synes små ingrepp i framför allt det tätortsnära landskapet kan ske oberoende av varandra på olika ställen över tid. Sammantaget urholkar dessa ingrepp grönstrukturens funktioner för biologisk mångfald, rekreation och klimatanpassning.
I grönplaneringen och grönplanen kan kommunen behöva ta fram underlag och riktlinjer för hur stort ett grönområde eller en grön korridor behöver vara för att säkerställa önskad funktionalitet. Önskade funktioner behöver beaktas vid varje detaljplan eller annan exploatering som påverkar området. Det är också angeläget att kommunen ajourhåller sina underlag för grönplanen så att det går att göra samlade bedömningar av kumulativa effekter.
Mångfunktionalitet kräver planering, samverkan och ytor
Grönstrukturens delar kan se väldigt olika ut beroende på vilka ekosystemtjänster som prioriteras i området. En park med gamla träd och tätare vegetation kan ha stor betydelse för biologisk mångfald och ekologiska samspel, samtidigt som den visar platsens historiska utveckling. Den kan dock också upplevas som otrygg och därmed ha brister som social mötesplats.
Idag planeras många parker och grönområden för att vara mångfunktionella och kunna hantera dagvatten och rekreation, men hantering av dagvatten kräver väldigt mycket plats och riskerar att tränga undan andra behov. För att en lösning ska bli mångfunktionell krävs särskild omsorg och samverkan i planering, utformning och förvaltning. En viktig förutsättning för att uppnå mångfunktionalitet är storleken på området – ju större park eller grönområde, desto fler funktioner kan också rymmas och kombineras utan att konkurrera.
Ytterligare en viktig aspekt av mångfunktionalitet är vem som har tillgång till funktionerna och vem som faktiskt behöver dem. Här behövs både rumsliga och tidsmässiga dimensioner vägas in. Vem har tillgång till vad och när? Kommunen eller fastighetsägaren måste därför bestämma sig för vilka ekosystemtjänster som ska prioriteras på platsen och hur.
Vid framtagande av grönplanen kan mångfunktionalitet lyftas som en viktig strategi. Kommunen kan också lä