Planbestämmelser och MKN
Genom detaljplanens reglering styrs hur mark- och vattenområden får användas. Vid detaljplanering ska miljökvalitetsnormerna följas. Det finns olika planbestämmelser som kan användas beroende på platsens förutsättningar och vad det finns behov av att reglera.
Markens lämplighet och MKN
Lämplig lokalisering är en grundläggande princip vid detaljplanering. Kommunen ska pröva om mark- och vattenanvändningen är lämplig och fysiskt utforma planen med hänsyn till allmänna och enskilda intressen, där miljökvalitetsnormerna, MKN, utgör ett av de allmänna intressena. Detaljplanens reglering ska säkra att markanvändningen blir lämplig och att planen kan genomföras så att MKN för vatten följs. De olika intressena som berörs ska också vägas mot varandra så att detaljplanens markanvändning i sin helhet blir lämplig
Valet av vilka planbestämmelser som behövs sett ur ett MKN-perspektiv avgörs med hänsyn till förhållandena inom planområdet och till förhållandena i planområdets närhet, såsom nedströms liggande vattenförekomster. De planbestämmelser som används i detaljplanen måste vara nödvändiga för att uppnå detaljplanens syfte och för att planområdet ska bli lämpligt för den bebyggelse och de byggnadsverk som möjliggörs.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Naturliga förutsättningar
Den mark som kommunen planerar att använda för bebyggelse ska ha naturliga förutsättningar för det som avses för att kraven i andra kapitlet plan- och bygglagen, PBL, ska kunna uppfyllas. Extraordinära åtgärder ska inte behöva vidtas. I kraven inryms i stor utsträckning ekonomiska överväganden. När kommunen bedömer om ett område är lämpligt för bebyggelse med hänsyn till möjligheterna att ordna exempelvis trafik, vatten, avlopp samt avfallshantering, handlar det i huvudsak om att investerings- och driftskostnaderna för dessa anläggningar inte får bli onormalt höga. De åtgärder som krävs för att klara MKN får alltså vid genomförandet inte innebära orimligt stora kostnader. Visar beräkningar att kostnaderna skulle bli onormalt höga bör inte området användas för bebyggelse. Vid de ekonomiska bedömningarna måste kommunen göra en sammanvägning av olika kostnader. Merkostnader i ett avseende kan vägas upp av låga kostnader i ett annat avseende. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472–473)
Lämplig mark- och vattenanvändning
Planbestämmelser för att följa MKN
Vid detaljplaneläggning ska MKN följas. Detaljplanens regleringar ska därför skapa förutsättningar för att MKN ska kunna följas genom att bland annat ange markanvändning, placera byggrätter, reservera mark för nödvändiga dagvattenfunktioner och liknande.
10 §
Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas.
Vad som ska och får regleras i en detaljplan framgår av fjärde kapitlet i PBL. Vilka bestämmelser som får användas regleras i Boverkets föreskrifter om detaljplan. I en detaljplan ska alltid användning av allmän plats, kvartersmark och vattenområden anges. Det behöver avvägas vilken markanvändning som är mest lämplig så att MKN kan följas i de vattenförekomster som planen påverkar. Lokalisering av exempelvis industri, avloppsreningsverk och transportinfrastruktur kan särskilt behöva bedömas i förhållande till sårbara vattenförekomster.
1 § Endast de egenskapsbestämmelser som är reglerade i 2–26 §§ får användas vid reglering med egenskapsbestämmelser i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Formuleringen [fritext] får endast användas när tillämpbar formulering saknas.
Hakparentesen [text vid behov] ska antingen ersättas med text eller tas bort. Övriga hakparenteser ska ersättas med siffra eller text.
Där tabellen inte anger formulering av bestämmelser ska i stället egen formulering användas och sorteras under rätt underkategori med tillhörande underkategorikod enligt tabellerna nedan.
5 §
I en detaljplan ska kommunen
1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.
Utöver den reglering som är obligatorisk i alla detaljplaner kan kommunen använda andra typer av bestämmelser för att uppnå detaljplanens syfte och för att säkerställa markens lämplighet. Det kan handla om att reglera markens höjdläge och lutning, hur mycket av marken som får bebyggas, var bebyggelse ska placeras och hur mycket av marken som ska vara genomsläpplig.
Krävs det särskilda åtgärder för att följa MKN så att marken bli lämplig för en viss användning, till exempel ett fördröjningsmagasin eller en reningsanläggning, kan dessa säkras genom att placera dem på allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap. På det sättet blir kommunen skyldig att genomföra och underhålla åtgärderna när behov uppstår i takt med att planen genomförs.
18 §
Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.
Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.
När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.
21 §
Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.
Vad kan planbestämmelser styra och inte styra
Vad som kan styras genom detaljplan är alltså begränsat till det som har stöd i fjärde kapitlet PBL och i Boverkets föreskrifter om detaljplan. Planbestämmelser kan därför inte utformas på samma sätt som exempelvis villkor i ett miljötillstånd. Planbestämmelser kan inte heller reglera hur mycket vatten med olika halter av föroreningar som får släppas ut från en fastighet. Sådana bestämmelser är inte genomförbara eftersom prövningen av bygglov inte kan hantera sådana frågor. Enligt fjärde kapitlet PBL får kommunen reglera utformningen av byggnadsverk. Det finns dock inget uttryckligt stöd i lagens förarbeten för att använda sådana bestämmelser för att ställa krav på exempelvis tak- eller fasadmaterial utifrån överväganden om påverkan på MKN.
Planbestämmelsers verkan
När en detaljplan upprättas är det viktigt att ha klart för sig vilken verkan en planbestämmelse kommer få och när den kommer att tillämpas. En planbestämmelse på kvartersmark får verkan först när en åtgärd utförs, till exempel vid bygglovsprövning. En planbestämmelse på kvartersmark kan därför möjliggöra ytor för exempelvis lokalt omhändertagande av dagvatten men innebär inget tvång för fastighetsägaren att åstadkomma en sådan dagvattenlösning. Dagvattenåtgärder, fördröjningsdammar, faunapassager eller liknande som krävs för att följa MKN planeras istället lämpligast på allmän plats med kommunalt huvudmannaskap för att genomförandet ska kunna säkerställas. På allmän plats med kommunalt huvudmannaskap ska kommunen genomföra och underhålla åtgärder i takt med att planen genomförs.
18 §
Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.
Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.
När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.
21 §
Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.
Om detaljplanens påverkan innebär att åtgärder krävs utanför planområdet behöver kommunen bedöma att åtgärderna är genomförbara ur tekniskt, ekonomiskt och juridiskt perspektiv och säkerställa att åtgärderna genomförs.
Planbeskrivning
Planbestämmelserna är juridiskt bindande och planbeskrivningen ger vägledning till hur bestämmelserna ska tolkas. I planbeskrivningen ska kommunen beskriva problembilden, vilka lösningar som har valts samt vilka eventuella planbestämmelser som kommunen ser som nödvändiga. Planbeskrivningen kan även innehålla förslag på konkreta lösningar, om planbestämmelserna medger flera olika sätt att lösa problemen. Det kan gälla till exempel dagvattenutredningar som gett upphov till planbestämmelser om allmän plats där kommunen avser bygga dagvattendammar.
PBL och miljöbalken gäller parallellt
PBL och miljöbalken, MB, gäller parallellt. Om planens reglering möjliggör en verksamhet eller åtgärd som också kräver tillstånd utifrån MB, ska detaljplaneringen samordnas med eventuella tillståndsprocesser enligt MB, så långt det är lämpligt. Prövningen av markens lämplighet utifrån PBL och tillståndsprocesser enligt MB är emellertid olika processer. Att planens reglering medger en viss verksamhet är därför inte en garanti för att verksamheten får tillstånd utifrån miljölagstiftningen. I vissa fall kan markens lämplighet vara beroende av att en viss åtgärd kommer till stånd, exempelvis någon form av tillståndspliktig vattenverksamhet. Om markanvändningens lämplighet är beroende av en åtgärd som kräver tillstånd enligt miljöbalken behöver normalt miljötillståndet finnas på plats innan detaljplanen kan antas.
11 §
Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser en användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag ska samordnas med det andra arbetet, om det lämpligen kan ske.
MKN och bygglovsprövning inom detaljplanelagt område
Vid bygglovsprövning inom detaljplanelagt område prövas inte om MKN följs eftersom den frågan anses avgjord när planen antas. MKN kan därmed inte utgöra en självständig grund för att neka lov inom planlagt område. Däremot ska detaljplanens bestämmelser uppfyllas. I grunden är det därför detaljplanen som avgör vad som får byggas, utan någon annan hänsyn till MKN-relaterade frågor än vad planens bestämmelser anger. Om detaljplanen är gammal, och MKN därmed inte beaktats i planen, kan en lösning vara att detaljplanen upphävs, och vid behov ersättas av en ny. (jfr prop. 1997/98:90 sid. 164)
Följdlagstiftning till miljöbalken m.m., prop. 1997/98:90 (på Sveriges riksdags webbplats)
30 §
Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen, eller
b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2
§ första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen
(1970:988),
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,
3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1
§, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket,
13, 17 och 18 §§.
Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1.
Sådana åtgärder som genomförts utan bygglov med stöd av 4-4 c
§§ eller motsvarande äldre bestämmelser ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen. Lag (2018:636) .
30 a §
Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser på grund av antagande av en detaljplan enligt denna lag eller äldre bestämmelser avviker från planen, får byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att avvikelsen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 30 §
första stycket 1 b. En sådan förklaring får avse endast en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Lag (2014:900) .