Snölast på sadeltak

I eurokoden SS-EN 1991-1-3 finns en modell för snölast på sadeltak. Den modellen ska dock inte tillämpas eftersom den ger för låga formfaktorer. Istället ska modellen i Boverkets konstruktionsregler, EKS användas.

På grund av att vinden många gånger blåser samtidigt som det snöar kommer en mindre del av den snö som faller att hamna på den anblåsta sidan och en större del att hamna på läsidan på ett sadeltak. Den modell för sadeltak som finns i eurokoden tar inte tillräcklig hänsyn till detta. Mätningar gjorda i Sverige visar att en högre formfaktor behövs för läsidan. För att ta hänsyn till att en större mängd snö kan förväntas hamna på läsidan ska modellen i EKS tillämpas. Modell har två formfaktorer, μ2 för den anblåsta sidan respektive μ5 för läsidan, som ska användas när dimensionerande snölast beräknas.

 

Formfaktor snölast sadeltak
Bilden visar hur formfaktorn ska bestämmas enligt EKS. Illustration: Boverket/Altefur Development

Om sadeltaket är osymmetriskt utformat, det vill säga om lutningen skiljer sig åt mellan respektive takhalva, ska formfaktorerna för de två takhalvorna beräknas utifrån respektive vinkel, α. Detta har oftast betydelse för formfaktorn för läsidan, μ5, som får olika värden beroende på vilken takhalva som betraktas som anblåst och vilken som betraktas som läsida. Det är bara för taklutningar över 30 grader som formfaktorn för anblåst sida, μ2, får olika värden i de två lastfallen.

Snö på tak både glider och blåser av. Mindre snö kommer därför att ligga kvar på taken ju större taklutningen är. Detta gäller även tak med snörasskydd. Dock bör man för tak med snörasskydd inte utgå från att all snö försvinner. För tak med snörasskydd begränsas därför reduktionen av snö på tak genom att formfaktorn aldrig sätts lägre än 0,2.

Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) - Avd. C, Kap. 1.1.3, 12a §

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej