Avgränsningar

Planområdet och planbestämmelserna ska avgränsas horisontellt och får även avgränsas vertikalt. Avgränsningen måste gå att redovisa på ett tydligt sätt.

Detaljplanens omfattning

I en detaljplan beslutar kommunen hur planområdet ska avgränsas, det vill säga vilken yta eller volym som detaljplanen ska omfatta. En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid. Kommunen ska också bestämma och avgränsa vad som är allmänna platser, kvartersmark och vattenområden.

Planområdet och planbestämmelserna ska lägesbestämmas digitalt. Genom lägesbestämningen avgränsas planområdet och planbestämmelserna. Avgränsningen ska alltid göras horisontellt.

Vertikal avgränsning

Det är möjligt att avgränsa planområdet även i höjdled, alltså vertikalt. Om ingen vertikal avgränsning görs gäller planområdet i princip obegränsat i höjdled, uppåt och nedåt. Vertikal avgränsning innebär att det exempelvis är möjligt att ha flera detaljplaner som gäller ovanför varandra, men som är avgränsade från varandra vertikalt. Det kan vara lämpligt exempelvis vid planering av underjordisk trafik, som väg-, järnvägs- eller spårvägstunnlar.

Även en planbestämmelse får avgränsas vertikalt. Det gäller alla användnings- och egenskapsbestämmelser oberoende om det är kvartersmark, allmän plats eller vattenområde. Det kan göras för en eller flera planbestämmelser efter behov. En planbestämmelse som inte är avgränsad vertikalt gäller både uppåt och nedåt utan begränsning. Planbestämmelser blir avgränsade och digitalt lägesbestämda med hjälp av en programvara som följer Boverkets föreskrifter för detaljplan.

Om en detaljplan innehåller användningsbestämmelser som är avgränsade från varandra i höjdled från olika användningskategorier, till exempel allmän plats och kvartersmark, kräver genomförandet av planen att en tredimensionell fastighetsbildning görs. Förutsättningarna för tredimensionell fastighetsbildning behöver därför beaktas vid planläggningen. Vid genomförandet kommer en av användningarna att bilda en traditionell fastighet som urholkas av en eller flera tredimensionella fastigheter som rymmer andra användningar. Det är därför viktigt att tydligt avgränsa de användningar som ska höra till en urholkande fastighet. Detta innebär att en detaljplan, som inte är vertikalt avgränsad och kräver tredimensionell fastighetsbildning, inte kan ha två användningar på samma yta i plan där den ena sträcker sig obegränsat uppåt och den andra sträcker sig obegränsat nedåt.

Avgränsningen måste kunna redovisas

Den digitala tekniken innebär nya möjligheter att avgränsa planområdet och planbestämmelser. Det är dock viktigt att avgränsningarna kan redovisas på ett tydligt sätt. Framför allt vid vertikal avgränsning behöver detta uppmärksammas. Kommunen får alltså inte göra avgränsningar som inte kan redovisas tydligt.

Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på en plankarta. Det är därför möjligt att med den digitala teknikens hjälp ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser. Tydlighetskravet i plan- och bygglagen, PBL, är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt.

Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan anger ett sätt som detaljplanen kan redovisas för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Det allmänna rådet bygger på tidigare praxis för redovisning av reglering i detaljplan. 

I det allmänna rådet finns ett antal olika sätt att redovisa en vertikal avgränsning, som kan tillämpas och anpassas efter behov så länge redovisningen blir tydlig. I mer komplicerade situationer kan dock dessa sätt att redovisa vara otillräckliga och det kan vara nödvändigt att ta fram andra sätt. Om kommunen tar fram ett eget sätt att redovisa är det lämpligt att detta förklaras i planbeskrivningen.