På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag förstår-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Mark – ett kommunalt verktyg för bostadsförsörjningen

Att äga mark i goda lägen är ett betydelsefullt verktyg för kommunerna när de vill bedriva en aktiv bostadspolitik. Genom markanvisningsavtal kan kommunerna ställa villkor som styr inriktningen på bostadsbyggandet, exempelvis när det gäller bostädernas upplåtelseform och storlek.

Enligt lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kommuner som anvisar mark anta riktlinjer för markanvisningar. Riktlinjerna ska innehålla

  • kommunens utgångspunkter och mål för överlåtelser eller upplåtelser av markområden för bebyggande,
  • handläggningsrutiner,
  • grundläggande villkor för att anvisa mark,
  • samt rutiner samt principer för prissättning av mark.

En markanvisning är en överenskommelse mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om att överlåta eller upplåta ett kommunägt markområde för bebyggande.

De flesta kommuner äger lämplig mark

Frågor om mark ställs i Bostadsmarknadsenkäten vartannat år. I 2020 års bostadsmarknadsenkät uppger så gott som samtliga kommuner, 280, att de äger mark som är lämplig för bostadsbyggande. Det är bara en kommun, Karlsborg, som uppger att de inte har någon mark lämplig för bostadsbyggande. Dessutom uppger 185 kommuner att de planerar att köpa ytterligare mark för att bygga bostäder.

Flera kommuner uppger också att de planerar eller aktivt bevakar möjligheterna att köpa mark som kan komma att användas för framtida exploatering av bostäder eller verksamheter, eller för att kunna byta mark i kommande exploateringar.

Drygt hälften av kommunerna har riktlinjer för markanvisning

I 2016 års bostadsmarknadsenkät svarade 58 kommuner att de antagit riktlinjer för markanvisning enligt lagen. I årets enkät har detta antal ökat till 192. Till dessa kommer 13 kommuner som har riktlinjer som är framtagna sedan innan lagen om markanvisning trädde i kraft.

På frågan om vad kommunernas riktlinjer för markanvisning innehåller svarar kommunerna följande (2018 års svar inom parentes):

  • Grundläggande villkor för markanvisningar 196 (157 kommuner)
  • Kommunens utgångspunkter för mål och för överlåtelser av markområden för bebyggande 176 (144 kommuner)
  • Handläggningsrutiner 145 (137 kommuner)
  • Principer för markprissättning 163 (135 kommuner)
  • Annat som inte framgår av lagkraven, till exempel konkurrensaspekter eller sociala aspekter 33 (19 kommuner).

Trots att riktlinjerna för markanvisning ska innehålla denna typ av information har 78 kommuner inte fyllt i att en eller flera av dessa delar finns med i riktlinjerna. En efterkontroll tyder dock på att det beror på att kommunerna utelämnat eller missförstått frågan snarare än att de verkligen saknas i riktlinjerna.    

I de frisvar kommunerna lämnat har några kommuner svarat att riktlinjerna innehåller uppgifter om val av metod för markanvisning och några specificerar närmare vilka sociala aspekter som riktlinjerna innefattar.

Fler kommuner kommer att anta riktlinjer framöver

Av de 77 kommuner som svarat att de inte har tagit fram riktlinjer för markanvisning påpekar 15 att de arbetar med att ta fram sådana riktlinjer. Flera av kommunerna skriver att riktlinjer ska antas under 2020.

Vanligt med extern värdering av mark

Det vanligaste sättet att värdera kommunal mark är att låta en oberoende extern värderare sköta värderingen. Det uppger 215 kommuner att de gör medan 127 kommuner värderar marken utifrån tidigare års försäljningar eller praxis. 110 kommuner utgår från självkostnadspris, projektkostnad eller en exploateringskalkyl.

Utöver detta görs även värdering i vissa kommuner genom anbuds- eller jämförelseförfarande utifrån olika uppsatta kriterier. 11 kommuner har svarat att det inte är aktuellt att värdera mark.

Vissa kommuner har styrt upplåtelseform och val av byggherre

Under de senaste två åren har 98 kommuner styrt upplåtelseformen i samband med markanvisning, medan 133 kommuner svarat att de inte gjort det.

De kommuner som har anvisat mark har använt följande metoder för att välja ut vilken byggherre som får markanvisningen:

  • Direktanvisning, inklusive att mark tilldelas efter intresseanmälan eller på förfrågan 162 (159 kommuner)
  • Jämförelseförfarande genom markanvisningstävling avseende pris och kvalitet 79 (62 kommuner)
  • Anbudsförfarande avseende högst pris 35 (37 kommuner)
  • Jämförelseförfarande genom markanvisningstävling avseende kvalitet 41 (47 kommuner).

I årets Bostadsmarknadsenkät anger 82 kommuner att det inte skett någon markanvisning de senaste två åren, mot 70 i 2018 års enkät. Den huvudsakliga urvalsprincipen vid val av byggherre såg ut på följande sätt:

  • Anbudsförfarande avseende högst pris 35 (21 kommuner)
  • Direktanvisning 162 (126 kommuner)
  • Jämförelseförfarande avseende kvalitet 41 (23 kommuner)
  • Jämförelseförfarande avseende pris och kvalitet 79 (46 kommuner)
  • Annat sätt 8 (28 kommuner).

Ovanligt med register över vem som tilldelats mark

Av de svarande kommunerna uppger 78 att de har register över vem som har tilldelats kommunal mark. Avsevärt fler, 202 kommuner, har svarat nej på frågan. Vanliga kommentarer är bland annat att det inte är aktuellt, att kommunen har en lista men inte ett register samt att kommunen har ett begränsat antal aktörer och därför har god kännedom ändå. Flera av kommunerna som har svarat såväl ja som nej uppger att de diarieför informationen.

På frågan om kommunerna har något intresseregister för byggherrar för kommunal mark svarar 166 kommuner att de har det medan 114 kommuner svarar att de inte har ett sådant register.

Få kommuner upplät mark med tomträtt 2017

I enkäten finns en fråga om hur stor andel av den kommunala mark som anvisades till byggherrar uppläts med tomträtt för bostadsbebyggelse under 2019. Totalt 6 kommuner svarar att det skedde i stort sett i samtliga fall, 2 kommuner uppger att det skedde i mer än hälften av fallen och 10 kommuner svarar att det skedde i mindre än hälften av fallen. I 144 kommuner skedde inte detta i något fall under 2019.

Nära hälften av landets kommuner har tomtkö för småhus

I 130 kommuner fördelade över hela landet finns det möjlighet att stå i tomtkö för småhus. I dessa stod drygt 33 000 hushåll i tomtkö den 1 januari 2020. Det är en minskning från förra årets enkät då närmare 37 600 hushåll stod i tomtkö men en ökning från tidigare år: i mätningarna 2014 och 2016 stod drygt 32 000 hushåll stod i tomtkö.

Störst antal hushåll i tomtkö för småhus finns som tidigare i Linköping, Partille och Västerås. De har alla tre över 2 000 hushåll i kö för att köpa en tomt. Samtliga är kommuner i storstadsregioner eller högskoleorter med en befolkning som är över 75 000.

Under 2019 fördelades drygt 1 300 tomter i hela riket. Det är betydligt färre än under de senaste två enkäterna: ungefär 1 000 tomter färre än vad som fördelades under 2017 och 700 färre än under 2015.

Ovanligt med krav på förmedling och hyresnivå

På frågan om kommunen i markanvisningsavtalen ställer krav på en viss hyresnivå svarar endast 1 kommun, Härryda, att de ställer detta krav i sina markanvisningsavtal. Ytterligare 13 kommuner svarar att de gör det ibland. En övervägande majoritet, 213 kommuner, anger att de inte ställer krav på hyresnivå i sina markanvisningsavtal.

När det gäller krav på om kommunen ställer krav på att få förmedla uppförda lägenheter svarar 12 kommuner att de gör det och 31 kommuner att de gör det i bland. 180 kommuner svarar att de inte gör det och 55 kommuner att de inte tilldelar någon mark.

Under fördjupningsfliken kan du se hur kommunerna har svarat på ett urval av frågorna.

 

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej