Enkelt avhjälpta hinder
Enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser ska avhjälpas. Kravet gäller om det med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa hindren.
Tillgänglighetskrav i publika Miljöer: Utveckling och åtgärder sedan 1960-talet
Krav på tillgänglighet i publika miljöer har funnits i plan- och bygglagstiftningen sedan 1960-talet och kravnivån har utvecklats efterhand. Kraven ställs när man uppför byggnaden och när man gör ändringar i byggnaden. För att öka tillgängligheten i en snabbare takt behöver man även förbättra befintliga miljöer, inte bara invänta att de byggs om eller ersätts.
Sedan år 2001 finns det därför bestämmelser med krav om att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i lokaler dit allmänheten har tillträde, så kallade publika lokaler, och på allmänna platser. Det rör sig om förhållandevis små åtgärder som är av stor betydelse för att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna använda publika lokaler eller allmänna platser.
Krav att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas
I plan- och bygglagen, PBL, anges att alla enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser ska avhjälpas. Kravet gäller om det med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa hindren.
2 §
Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de,
1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden,
2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och
3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen.
När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa.
12 §
Det som gäller i fråga om tomter enligt 9-11 §§ ska i skälig utsträckning tillämpas också på allmänna platser och på områden för andra anläggningar än byggnader, dock att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna använda platsen eller området i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
Ett hinder mot tillgänglighet eller användbarhet på en allmän plats ska alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. Lag (2011:335) .
Vad är en publik lokal och en allmän plats
Reglerna om enkelt avhjälpta hinder gäller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser.
Vad som är en lokal dit allmänheten har tillträde är inte definierat i plan- och bygglagstiftningen. Det finns inte heller några rättsavgöranden som ger närmare vägledning. I föreskrifterna HIN använder Boverket begreppet publik lokal som beteckning på de lokaler som omfattas av kravet. Det är sådana lokaler som riktar sig till och används av allmänheten. En lokal kan anses vara publik även om det krävs inträde eller medlemskap för att få tillträde till lokalen, t.ex. ett gym där alla som vill träna kan lösa ett medlemskap.
Exempel på lokaler som kan anses vara publika är:
- receptioner på sjukhus, vårdcentraler och myndigheter
- idrottsanläggningar,
- bibliotek,
- teatrar,
- biografer,
- samlingslokaler,
- buss-, taxi- och järnvägsstationer,
- terminaler,
- apotek,
- kiosker,
- restauranger
- affärslokaler.
Vad som är en allmän plats framgår av PBL. Allmän plats är väg, park, torg eller annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. Om platsen inte är reglerad på det sättet i en detaljplan så är det aldrig fråga om en allmän plats.
4 §
I denna lag avses med
allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,
bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,
byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,
byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,
byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,
byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,
exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,
genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,
kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,
markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,
tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och
ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Lag (2019:949) .
Vem ansvarar för att avhjälpa ett enkelt avhjälpt hinder
Ansvaret för att åtgärda ett enkelt avhjälpt hinder ligger på den som har rådighet över att hindret kan åtgärdas. Byggnadsnämnden ska vid ett beslut om åtgärdsföreläggande utgå ifrån att det är byggnadens ägare alternativt den allmänna platsens huvudman som har rådighet över hindret om inte annat visas. Om byggnadsägaren eller huvudmannen anser att de inte råder över hindret, ligger det på denne att visa för nämnden att det i stället är någon annan som har rådighet att åtgärda hindret. Vilken utredning eller dokumentation som ägaren eller huvudmannen behöver presentera för byggnadsnämnden får avgöras från fall till fall. Det kan exempelvis vara ett hyreskontrakt där ansvaret regleras mellan hyresvärd och hyresgäst. Om byggnadsägaren eller huvudmannen visar att någon annan har rådighet över hindret, ska nämnden göra en ny bedömning av om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. Om nämnden då bedömer att hindret är enkelt att avhjälpa får nämnden förelägga den som i stället bedömts ha rådighet över hindret att avhjälpa det. (jfr prop. 2021/22:149 sid. 45)
En effektivisering av byggnadsnämndens tillsyn, prop. 2021/22:149 (på Sveriges riksdags webbplats)
19 §
Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare, väghållare, kontrollansvarig, sakkunnig eller huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och därigenom bryter mot en skyldighet enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga denne att inom en viss tid vidta åtgärden
(åtgärdsföreläggande).
Förelägganden om att avhjälpa ett sådant hinder som avses i
8 kap. 2 § andra stycket eller 8 kap. 12 § andra stycket ska riktas mot den som har rådighet över hindret. Om inte annat visas ska det anses vara ägaren av byggnaden respektive den allmänna platsens huvudman. Lag (2022:909) .
Kraven preciseras i Boverkets
föreskrifter
Bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder i PBL preciseras och konkretiseras i Boverkets föreskrifter, HIN. I HIN anges vilka hinder och brister i den fysiska miljön som kan vara enkelt avhjälpta, och hur de ska eller bör åtgärdas. Läs mer om föreskrifterna under rubriken Boverkets författningssamling i Relaterad information.
Vad som är ett enkelt avhjälpt hinder
I HIN regleras vilka hinder och brister som kan vara enkelt avhjälpta. I anslutning till föreskrifterna finns allmänna råd med förklarande text och beskrivningar av hur bristerna kan åtgärdas för att uppfylla kraven som ställs i föreskrifterna.Hinder ska avhjälpas om det inte är orimligt med hänsyn till praktiska och ekonomiska förutsättningar.
5 § Hinder enligt 6–18 §§ ska avhjälpas, så snart det inte är orimligt med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna. De ekonomiska konsekvenserna får inte bli orimligt betungande för fastighetsägaren, lokalhållaren eller näringsidkaren.
Allmänt råd Frågan om ett hinder är enkelt att avhjälpa bör ständigt omprövas. Bedömningen av ett och samma hinder kan variera; ett hinder som vid en viss tidpunkt inte bedöms som enkelt avhjälpt kan senare bedömas vara det om förutsättningarna ändras. De praktiska förutsättningarna handlar om det som fysiskt behöver göras för att avhjälpa hindret. Förutsättningarna på platsen påverkar bedömningen; ett hinder kan vara enkelt avhjälpt i en situation men inte i en annan. Exempelvis kan det vara enkelt att komplettera eller ersätta 2–3 trappsteg med en ramp om det finns tillräckligt med utrymme, medan det kan vara svårt att göra det i en trång miljö med smala trottoarer. De ekonomiska förutsättningarna handlar om kostnaderna för avhjälpandet och förmågan att bära kostnaderna. Exempelvis kan kostnaden för samma åtgärd vara orimligt betungande för en ägare men hanterbar för en annan ägare med andra ekonomiska ramar.Några exempel på hinder som kan vara enkelt avhjälpta är:
- mindre nivåskillnader som exempelvis trappsteg eller höga trösklar,
- avsaknad av ledstänger,
- tunga dörrar,
- manöverdon som är olämpligt placerade eller utformade,
- dålig belysning,
- dålig ljudmiljö,
- bristande kontrastmarkering och bristande varningsmarkering,
- bristfällig skyltning eller bristande utformning av orienterande skyltning,
- brist på teleslinga i receptioner,
- brister i utformning och placering av fast inredning
- bristande utformning av parkeringsplatser för rörelsehindrade
- brister i lekplatsers utformning eller utrustning
Kraven gäller endast enkelt avhjälpta hinder, och det ska göras en bedömning i varje enskilt fall om hindret kan anses enkelt att avhjälpa. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna att avhjälpa ett hinder. De ekonomiska konsekvenserna får inte bli orimligt betungande. Praktiska svårigheter handlar om det som fysiskt behöver göras för att avhjälpa hindret, medan ekonomiska svårigheter handlar om kostnaderna för avhjälpandet och förmågan att bära kostnaderna. (jfr prop. 2009/10:170 sid 262).
En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)
Bedömningen av ett och samma hinder kan variera över tiden. Ett hinder som vid en viss tidpunkt inte bedöms vara enkelt att avhjälpa kan senare bedömas vara det om förutsättningarna ändras. Frågan om ett hinder är enkelt att avhjälpa bör därför bedömas återkommande. Bedömningen kan till exempel påverkas av om byggnaden har fått en ny ägare med andra ekonomiska förutsättningar eller om en åtgärd är mindre kostsam än tidigare.
Boverkets äldre vägledningsmaterial
Boverket gav 2005 ut en samlad vägledning om enkelt avhjälpta hinder i boken Enklare utan hinder. Ta del av denna under rubriken Publikationer i Relaterad information. Den innehåller en omfattande introduktion till reglerna och till deras tillämpningsområde. Men notera att den beskriver reglerna enligt PBL före den 2 maj 2011 och HIN 1; det är alltså inte nu gällande regelverk och det kan finnas vissa skillnader. Boken innehåller också många kommenterade exempel på hur hinder kan åtgärdas. Arbetsprocessen för att identifiera, planera, genomföra och följa upp åtgärder är inte formellt reglerad. I boken ges dock goda råd och tips om hur ett ärende om enkelt avhjälpta hinder kan hanteras.
Byggnadsnämndens tillsynsansvar
Kommunernas byggnadsnämnder ska utöva tillsyn över att reglerna om enkelt avhjälpta hinder följs. Ett tillsynsärende kan aktualiseras efter en anmälan utifrån eller på byggnadsnämndens eget initiativ. Oavsett vilket är byggnadsnämnden skyldig att ta upp en tillsynsfråga till prövning om det finns anledning att anta att en överträdelse har skett. Vid en tillsynsprövning är det relativt enkelt för byggnadsnämnden att ta ställning till om det är fråga om ett hinder som omfattas av krav. Det är däremot ofta svårare att bedöma om hindret är enkelt att avhjälpa med hänsyn till kostnaderna för att det avhjälps.
2 §
Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de,
1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden,
2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och
3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen.
När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa.
Om byggnadsnämnden anser att ett hinder är enkelt avhjälpt ska kommunen ingripa, vilket kan göras genom att besluta om ett åtgärdsföreläggande. Ett sådant föreläggande får förenas med vite eller beslut om att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad. Byggnadsnämnden kan även ansöka om handräckning hos Kronofogdemyndigheten för att få ett hinder som omfattas av åtgärdsföreläggande avhjälpt.
19 §
Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare, väghållare, kontrollansvarig, sakkunnig eller huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och därigenom bryter mot en skyldighet enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga denne att inom en viss tid vidta åtgärden
(åtgärdsföreläggande).
Förelägganden om att avhjälpa ett sådant hinder som avses i
8 kap. 2 § andra stycket eller 8 kap. 12 § andra stycket ska riktas mot den som har rådighet över hindret. Om inte annat visas ska det anses vara ägaren av byggnaden respektive den allmänna platsens huvudman. Lag (2022:909) .
27 §
Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att på ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att pröva frågan om lov.
När den tid för synpunkter som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.
Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske.
37 §
Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26,
26 b eller 26 c § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30,
31, 32, 32 a eller 33 § får förenas med vite.
Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Frågor om utdömande av vite prövas av mark- och miljödomstol. Lag (2022:1122) .
39 §
Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra en åtgärd
1. som avses i 8 §, eller
2. som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från den överträdelse som föreläggandet avser.
Den tioårsgräns som anges i första stycket 2 gäller inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål.
Bestämmelser om handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Lag (2011:335) .
Uppdrag att analysera reglerna
Boverket fick i regleringsbrevet för 2018 i uppdrag att analysera om reglerna för enkelt avhjälpta hinder i plan- och bygglagen behöver förtydligas eller ändras. Analysen skulle innehålla en bedömning om reglerna för enkelt avhjälpta hinder är ändamålsenligt utformade. Vidare skulle Boverket göra en bedömning av behovet av att införa krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna motsvarande vad som i dag finns för länsstyrelserna och Boverket. Uppdraget har redovisats till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) den 31 oktober 2018. Ta del av länk till rapporten under rubriken "Publikationer" i "Relaterad information".