Analysera risker

När en detaljplan antas ska marken vara lämplig för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga bland annat vattenföroreningar. Under planarbetets gång kan därför analyser behöva göras av sårbarhet och påverkansrisker på eventuella dricksvattenresurser i området. Även risker för den befintliga bebyggelsens vattenförsörjning kan behöva beaktas. Det finns mycket kunskap och information att dra nytta av inom den kommunala organisationen.

Analysera vattenresursens sårbarhet och bedöm risker

Planerad mark- och vattenanvändning och de verksamheter och aktiviteter som planeringen skapar förutsättningar för medför så gott som alltid en påverkan på närliggande vattenresurser. Det kan dels handla om kontinuerlig påverkan, dels om påverkan till följd av en olycka eller annan oförutsedd händelse. Hur stor påverkansrisken blir beror på omfattningen och karaktären av det som planeras, eventuella åtgärder för att begränsa påverkan och på hur sårbar vattenförekomsten är. För avvägningar som berör riskbedömning och hänsynsbehov för vattenförsörjning behövs ett förvaltningsövergripande samarbete.

Hur sårbar en vattenresurs är beror främst på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. För att bedöma risker till följd av användningen av mark- och vattenområden behöver konsekvenser av en potentiell föroreningssituation beaktas. Vad gäller dricksvattenintresset har konsekvenserna av en föroreningssituation stor betydelse vid avvägning av vilken mark- och vattenanvändning som är mest lämplig.

Viktiga aspekter att beakta är hur betydelsefull en dricksvattenresurs är och om det finns alternativa försörjningsmöjligheter om vattentäkten förorenas och blir obrukbar, både i kort och långt tidsperspektiv. Beroende på topografiska, geologiska och hydrologiska förutsättningar kan dricksvattenresurser vara olika känsliga för påverkansfaktorer i omgivningen.

Underlag för att bedöma risk

En riskbedömning behöver ofta underbyggas av flera analyser och utredningar av olika förhållanden eller frågeställningar, exempelvis

• geohydrologiska utredningar som beskriver vattenresursen och vattnets tillrinning
• geologiska utredningar om markens egenskaper
• analys av potentiell påverkan från användning av mark- och vattenområden
• dagvattenutredningar
• översvämningsutredningar.

Dessa underlag kan behöva tas fram i samarbete med kommunens VA-huvudman och andra relevanta förvaltningar.

Det kan även finnas användbart underlag i den kommunala risk- och sårbarhetsanalysen som utförs utifrån krisberedskapslagstiftning. För vattenresurser där det finns ett vattenskyddsområde bör det också finnas en riskbedömning i underlaget som kan vara användbar. Observera att vattenskyddsföreskrifterna ofta inte är tillräckliga för att hantera alla risker som kan uppstå vid förändrad markanvändning.

Övriga regler

Föroreningsspridning och sårbarhet

De flesta föroreningar sprids med hjälp av vatten och följer vattnets rörelse, antingen på markytan eller via grundvattnet. På markytan transporteras det förorenade vattnet i rännilar, diken eller bäckar och når så småningom en sjö eller ett vattendrag. Då kan föroreningen transporteras snabbt och på kort tid påverka vattenresurser på ett relativt långt avstånd från föroreningskällan. Om föroreningen i stället tränger ner i marken och når grundvattnet är transporten normalt långsammare, men svårare att följa och åtgärda. Sårbarheten för påverkan varierar mellan olika vattenresurser. I vissa fall kan även delar av tillrinningsområdet för en dricksvattenresurs vara särskilt sårbara, både för grundvatten och för sjöar och vattendrag.

De grundvattenresurser som används för dricksvattenförsörjning i större skala utgörs oftast av sand- eller grusavlagringar. Dessa avlagringar kännetecknas av relativt stor porstorlek vilket gör att vatten kan röra sig snabbt jämfört med i berg eller andra tätare jordar som morän eller lera. Föroreningar som sprids med vatten i sand och grus transporteras snabbt ner till grundvattnet och kan ha stor potential att förorena en vattentäkt. Grundvattenresurser som inte överlagras av något skyddande tätt jordlager av exempelvis lera är därför mycket sårbara. Vid en föroreningshändelse är sannolikheten stor att föroreningen når vattentäkten.

Hur stor påverkan det blir på vattenresursen och dricksvattenproduktionen beror bland annat på vattenresursens volym och omsättningstid. Om volymen är liten är sannolikheten större för att en enskild föroreningshändelse får stor påverkan eftersom utspädningen då också är liten. Är vattenresursen stor sker en utspädning som att kan vara fördelaktig för dricksvattenproduktionen. Kort omsättningstid för vattenresursen kan vara fördelaktigt eftersom en förorening då snabbt kan transporteras vidare när nytt vatten fylls på i magasinet. En lång omsättningstid innebär däremot att föroreningen riskerar att finnas kvar i vattenresursen under en lång tid, med långvariga produktionsstopp som följd. Grundvattenresurser har generellt betydligt längre omsättningstid än sjöar. Sjöar har i sin tur betydligt längre omsättningstid än vattendrag.

Kommunens huvudman för vattenförsörjning och avlopp, VA, och förvaltningen för miljöskydd har ofta god kompetens för bedömning av sårbarhet för olika vattenresurser.

Det finns underlag från myndigheter som är användbara för övergripande bedömning av sårbarhet. Sveriges geologiska undersökning, SGU, tillhandahåller till exempel planeringsunderlag om grundvattnets sårbarhet. Läs mer om SGU:s underlag i ”Relaterad information”.

För bedömning av sårbarhet för sjöar och vattendrag har Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, data om bland annat volym och omsättningstid för sjöar och vattendrag. Läs mer om SMHI:s data i ”Relaterad information”.

Föroreningspåverkan vid olika typer av markanvändning

Mark- eller vattenanvändning där det förekommer hantering eller regelbundna transporter av större volymer miljöfarliga ämnen kan normalt anses medföra större sannolikhet för allvarlig påverkan på en dricksvattenresurs jämfört med bostadsbebyggelse eller naturmark. Exempelvis kan det vara olämpligt att planera för industriområden eller räddningstjänst på, eller i nära anslutning till dricksvattenresurser. Om detta inte helt kan undvikas så kan det vara nödvändigt att i planeringen reservera plats för skyddsåtgärder för att göra markanvändningen lämplig.

Även markanvändning som vid en första anblick inte kan tyckas påverka vatten, såsom exempelvis bostads- eller kontorsbebyggelse, bidrar till förorening. Det kan handla om avrinning från vägytor med oljerester och vägsalt, byggnadsmaterial som avger förorening, gödning och bekämpningsmedel från trädgårdar eller förorening från avloppsanläggningar. Det kan också handla om förorening som uppstår vid olyckor som bränsleläckage vid trafikolyckor eller förorenat släckvatten vid brandbekämpning.

Det är viktigt att den kommunala planeringen av dricksvattenförsörjning samordnas med avloppsförsörjning, eftersom en väl fungerande avloppshantering är avgörande för att minska föroreningsrisker av dricksvattenresurser.

Mark- eller vattenanvändningens föroreningspåverkan kan begränsas med olika åtgärder som olika dagvatten- eller avloppslösningar, men att helt undvika någon form av föroreningspåverkan är så gott som omöjligt. Bebyggelse på eller i anslutning av till exempelvis en sårbar grundvattenresurs som används för dricksvatten kan trots en mycket begränsad påverkan leda till problem med dricksvattnets kvalitet.

Föroreningar kopplat till dagvattenhantering

Hur allvarlig föroreningsbelastning ett dagvattenutsläpp innebär beror bland annat på föroreningsinnehållet och på dricksvattenresursens volym, hur effektiv omblandningen är, och hur stor omsättning det är på vattnet. I dagsläget är det en mycket liten andel av allt dagvatten som renas före infiltration eller utsläpp till recipient i Sverige.

Kraftiga skyfall innebär ökade föroreningsrisker av dagvatten. I samband med skyfall sätts mer föroreningar i omlopp. När dagvattensystemen svämmar över finns stor risk att dagvatten infiltrerar på platser där det är mindre lämpligt. Därför är det värdefullt att utforma dagvattensystem och fördröjningsmagasin med god kapacitet för att hantera kraftiga nederbördssituationer. Den ökning av kraftiga skyfall som väntas till följd av förändrat klimat medför ökade påfrestningar på dagvattenhanteringen.

För att skydda recipienter från förorening används ibland dagvattenanläggningar som bygger på att dagvattnet infiltreras i marken. För att skydda dricksvattenresurser i ytvatten som sjöar och vattendrag är det ofta lämpligt att dagvattnet infiltreras i mark innan det når fram till vattenresursen. Vad gäller dricksvattenresurser i grundvatten kan det däremot vara olämpligt att infiltrera dagvatten. I anslutning till grundvattenresurser kan det därför behövas en utredning av lokala förutsättningar för lämpligheten av infiltration.

Beakta kumulativa effekter i riskbedömningen

Tätortsutbyggnaden tar successivt allt större del av obebyggd mark i anspråk. Vid exploatering av områden i anslutning till en dricksvattenresurs kan enskilda exploateringsprojekt många gånger uppfattas ha begränsad påverkan. Sett över en längre period kan flera enskilda exploateringar sammantaget ge negativa effekter som inte går att förutse vid bedömningen av varje enskilt exploateringsprojekt. För att kunna fånga upp och beakta sådana kumulativa effekter är det lämpligt att analysera den totala påverkansrisken inom hela dricksvattenresursens tillrinningsområde, i stället för avgränsat till enskilda exploateringsprojekt.

För att analysera total påverkansrisk för en dricksvattenresurs behövs goda kunskaper om geohydrologiska förhållanden, föroreningskällor och föroreningsspridning.

Bebyggelsens påverkan på grundvattentillgång

Nybildning av grundvatten sker genom att vatten som tillförs på markytan infiltrerar och tränger successivt vidare ner genom markprofilen. Så småningom nås grundvattenytan och därunder är markens alla hålrum och porer fyllda med vatten. Byggnationer och hårdgjorda ytor hindrar infiltration, och vatten som inte kan tränga ner i underlaget avleds som dagvatten i rör eller öppna diken. Även om viss del av dagvattnet infiltrerar brukar huvuddelen av dagvattnet som uppstår avledas till vattensamlingar som så småningom leds bort från området där dagvattnet bildas. Det innebär att grundvattenbildningen så gott som alltid minskar i områden som exploateras. Den minskade grundvattenbildningen kan få betydelse i områden där dricksvattenförsörjningen baseras på vattenuttag från små lokala grundvattenresurser.

Saltvatteninträngning i grundvattnet

I många kustnära områden med enskild vattenförsörjning förekommer problem på grund av saltvatteninträngning i grundvattnet. När grundvatten pumpas upp påverkas grundvattenströmningen. Om grundvattenuttaget är större än nybildningen av grundvatten i kustnära områden kan det leda till inträngning av salt havsvatten i grundvattenzonen. Förhöjd salthalt i grundvattnet kan även förekomma till följd av vägar som saltas för halkbekämpning, samt i områden som historiskt har legat under havsytan. Förhöjd salthalt ger ökad korrosion på ledningssystem och annan utrustning. Hög salthalt ger också vattnet dålig smak.

Flera små enskilda vattenuttag i ett område kan göra att det samlade grundvattenuttaget blir så stort att det orsakar saltvatteninträngning. Hur mycket grundvatten som kan tas ut utan att riskera saltvatteninträngning beror bland annat på hur stor grundvattenbildningen är i området och på hur stort avstånd det är mellan vattenuttag och kustlinje. Stora lokala variationer förekommer. Vid riskbedömning kan även effekter av framtida stigande havsnivå och tillhörande förskjutning av kustlinjen behöva beaktas.

Påverkan från markarbete

Exploatering inom tillrinningsområdet för en dricksvattenresurs kan leda till olika typer av påverkan, med ökad sårbarhet. Olika typer av markarbeten kan leda till ökad sårbarhet för grundvattenresurser. I vissa områden där det i marken finns ett skyddande lerlager som överlagrar grundvattnet, finns risk att skyddet punkteras vid exempelvis pålning, borrning, grävning eller schaktning. Detta kan exempelvis påverka lämpligheten av bebyggelse som förutsätter specifika grundläggningsmetoder.

Fritidshusbebyggelse och turism kan ge stora säsongsvariationer

Vattentillgången behöver vara tillräcklig vid de mest kritiska förhållanden som förväntas med hänsyn till både tillgång och behov. I vissa områden finns stora säsongsvariationer i vattenbehov. Perioder med låg vattentillgång och hög vattenanvändning behöver särskilt beaktas.

I områden med fritidshusbebyggelse finns ofta intresse av att bygga fler bostäder, vilket ökar behovet av dricksvatten. Över tid sker generellt också en utveckling mot högre standard i befintliga fritidshusboenden med installation av till exempel tvätt- och diskmaskin. Med högre boendestandard öppnas möjlighet för övergång till permanentboende. I många fritidshusområden leder detta till att vattenbehovet för befintlig bebyggelse successivt ökar.

Även turism kan ge upphov till betydande säsongsvariationer i vattenbehov, vilket under vissa perioder på året kan göra att dimensioneringen av det kommunala vatten- och avloppssystemen inte räcker till.

Bygglovsbefriade åtgärder – ett dimensioneringsproblem

Under senare år har det införts lovbefriade åtgärder i plan- och bygglagen som möjliggör en utökning av antalet bostäder på en fastighet. Det är bland annat möjligt att bygga ett komplementbostadshus, så kallat attefallshus, till ett befintligt en- eller tvåbostadshus samt att inreda en ytterligare bostad till ett befintligt enbostadshus. Dessa åtgärder kräver fortfarande en anmälan, men de får strida mot detaljplanens bestämmelser. Det innebär att de kan uppföras eller utföras till exempel på mark som inte får bebyggas enligt detaljplanen, utöver högsta utnyttjandegrad eller i strid mot utformningsbestämmelser. Kommunen behöver därför vid detaljplaneläggning vara medveten om de olika åtgärderna och hur de kan påverka lämplighetsbedömningen.

För dricksvattenförsörjningen innebär det i praktiken att det skulle kunna bli ett mycket större antal hushåll i ett bostadsområde än vad kommunen har planlagt för. Vid detaljplanering behöver kommunen därför ha med detta i planeringen och vid dimensionering för dricksvattenförsörjningen.

Hantering av bygglovsbefriade åtgärder i detaljplan