Inventeringar och kartläggningar

Det finns flera metoder för inventering och analys som är relevanta för ekosystemtjänster. På den här sidan berättar vi om skillnaden mellan en naturvärdesinventering och en ekosystemtjänstanalys samt hur de kompletterar varandra. Här finns även information om krontäckning och hur det kan användas som ett mått på hur väl staden eller stadens olika delar kan leverera ekosystemtjänster.

Naturvärdesinventering

En naturvärdesinventering ger svar på frågor om vilka naturtyper och arter som förekommer inom undersökningsområdet.

Vad är en naturvärdesinventering?

Syftet med en naturvärdesinventering är att identifiera värdefulla områden för biologisk mångfald eller artförekomster. Naturvärdesinventeringen innehåller en beskrivning av de olika biotoperna som ingår i undersökningsområdet. En biotop är ett område med en enhetlig naturtyp som avgränsas genom ett enhetligt lokalklimat, markbeskaffenhet och likartade vegetationsstruktur. Biotoperna skiljer sig i sina förutsättningar för att tillhandahålla livsmiljöer för olika arter. Naturtyper som på grund av sina ekologiska förutsättningar är särskilt artrika eller viktiga livsmiljöer för rödlistade eller sällsynta arter klassas som områden med höga naturvärden eller nyckelbiotoper som det kallas i skogliga sammanhang.

En naturvärdesinventering innehåller en beskrivning av de ekologiska och rumsliga förutsättningarna för ekosystemtjänster. Den är därför ett viktigt underlag för ekosystemtjänstutredningar- och analyser. Naturvärdesinventeringen ger dock ingen information om vilka ekosystemtjänster som området tillhandahåller.

Metoder och bedömningsgrunder i naturvärdesinventeringar

Naturvärdesinventering ska alltid innehålla en beskrivning av vilken metod och vilka bedömningsgrunder som inventeringen har genomförts enligt.

Svenska institutet för standarder (SIS) har tagit fram en standard (SS 199000:2023) för naturinventering avseende biologisk mångfald (NVI) för att underlätta upphandling och kvalitetssäkring. Naturvårdsverket ger kostnadsfri åtkomst till standarden. Standarden innehåller grundkrav för utförandet och kompetens och ger riktlinjer för en enhetlig terminologi. Principen för inventeringen är att undersöka vilka förutsättningar ett område har för att hysa biologisk mångfald. Varje område bedöms utifrån två parametrar – artvärde och biotopvärde. Artvärdet bestäms av förekomst av sällsynta, rödlistade, skyddade eller andra arter som indikerar värdefulla miljöer. Biotopvärdet beskriver förutsättningar för en stor biologisk mångfald inom området.

Standarden tillåter att utförandet av en naturvärdesinventering anpassas för förutsättningarna i varje projekt genom detaljeringsgrad och fördjupade inventeringar, exempelvis inventering av invasiva arter och särskilt skyddsvärda träd.

Läs mer om SIS standarden för naturvärdesinventering (på SIS webbplats)

För större skogsområden tillämpas också Skogsstyrelsens metod för nyckelbiotopsinventeringen. Nyckelbiotoper är skogsområden av högsta naturvärdesklass. Metoden innehåller definitioner för skogsmiljöer samt nyckelelement som är inslag och strukturer i skogen som är speciellt värdefulla för biotopens värde som artrik miljö.

Läs mer om metoden för nyckelbiotoper (på Skogsstyrelsens webbplats)

Begränsningar av naturvärdesinventeringar i urbana miljöer

Områden med högt art- och biotopvärde tillhör den högsta naturvärdesklassen. Urbana natur- och grönmiljöer når dock enligt SIS-standarden sällan en högre naturvärdesklass än klassen vissa naturvärden (Klass 4). Detta trots att området kan ha stora nyttor och värden genom att tillhandahålla viktiga ekosystemtjänster. Därmed har en naturvärdesinventering enligt SIS-standard begränsningar i att redovisa värden hos det gröna i urbana miljöer.

Vid naturinventeringar av urbana miljöer rekommenderas att inventeringsmetoden anpassas till syftet med inventeringen, till exempel förekomst av naturområden som har utvecklats fritt, hur grönytorna samverkar i en grön infrastruktur eller förekomst av värdefulla naturelement som gamla eller större träd.

Ekosystemtjänstanalys

En ekosystemtjänstanalys kartlägger, analyserar och visualiserar ekosystemtjänster inom ett undersökningsområde. Utifrån rumsliga förutsättningar av den befintliga grönstrukturen och deras ekosystemfunktioner analyseras vilka typer av ekosystemtjänster ett område kan tillhandahålla och vilka nyttor eller värden tjänsterna har. Här är naturvärdesinventeringar viktiga underlag som visar och beskriver rumsliga och ekologiska förutsättningar av natur- och grönmiljöerna. En ekosystemtjänstanalys brukar vara ett riktat planeringsunderlag för att underlätta bedömningar om vilka värden som påverkas av ett projekt och vilka hänsyn som kan tas för att minska negativ påverkan. Ekosystemtjänstanalyser kan också ge förslag på lösningar för att utveckla befintliga eller skapa nya ekosystemtjänster i det aktuella området.

Analyserna anpassas till syftet med analysen till exempel underlag för markanvändning på en översiktlig skala för översiktsplaneringen eller för att bevara, utveckla eller skapa särskilda tjänster inom detaljplan, skötselplan, fastighetsskötsel med mera.

Innehåll i en ekosystemtjänstanalys:

• Kartering av befintliga ekosystemtjänster, potentiella ekosystemtjänster som kan utvecklas samt behov, brist eller underskott på ekosystemtjänster.
• Dialog och samverkansprocesser för att kartlägga ekosystemtjänster
• Värdering av ekosystemtjänster som kan vara kvalitativ, kvantitativ eller monetärt.
• Identifiering av prioriterade ekosystemtjänster som behöver beaktas i plan- och byggprocesser
• Konsekvensanalys av planens eller projektets påverkan på ekosystemtjänster
• Visualisering av rumsliga förutsättningar för ekosystemtjänster
• Förslag på utveckling och gestaltning av befintliga och skapandet av nya ekosystemtjänster till exempel med hjälp av grönytefaktor.

ESTER

Boverket har tagit fram ett verktyg i Excel för att identifiera och analysera ekosystemtjänster att använda i tidiga skeden av ett projekt eller ett planarbete. 

Läs mer om ESTER

Kartläggning av trädtäckning

Träd i den byggda miljön har stor betydelse för många ekosystemtjänster och för klimatanpassning av städer och tätorter genom att de skapar ett gynnsammare lokalklimat och fördröjer och infiltrerar dagvatten. Trädens kronutbredning kan användas som ett mått på hur väl staden eller stadens olika delar kan leverera ekosystemtjänster. Trädtäckningsgrad kan även användas för uppföljning av hur förändrad markanvändning påverkar ekosystemtjänsterna när städerna växer.  

Boverket har tillsammans med Metria gjort en kartläggning av trädtäckning i städer och tätorter. Dessa trädtäckningsdata presenteras i två karttjänster och kan också beställas från Boverket som GIS-skikt.

Nationell kartläggning av trädtäckning i större tätorter