Risker med avvattning från låglutande tak

Låglutande tak belastas mer av nederbördsvatten, och en otillräcklig eller felaktig avvattning från taket kan orsaka fuktskador. Här kan du läsa mer om riskerna med avvattning från låglutande tak.

Avvattning

Avvattningen från ett yttertak är viktig för att leda bort vatten från en byggnad och förhindra fuktskador. Takavvattning kan utföras antingen utvändigt eller invändigt, där dessa båda varianter medför olika risker att hantera.

Den utvändiga takavvattningen kan exempelvis ge problem med att det fryser i rännor eller stuprör. Om stuprören går till mark utomhus kan dessa dessutom skadas mekaniskt i marknivå av fordon med mera. Även renssil och anslutningen mot dagvatten kan skadas eller lossna, så att inte vatten avleds på rätt sätt.

Den invändiga takavvattningen förekommer ofta på större och låglutande tak som ofta är försedda med brunnar monterade i ränndalarna. Brunnarna är i sin tur kopplade till invändiga stuprör som leds ned till dagvattenledningar i mark.

De invändiga stuprören kyls vid nederbörd och riskerar att orsaka både kondens och läckage om de skadas. Om dagvattenledningar utanför byggnaden inte hinner leda bort vatten kan de invändiga stuprören i värsta fall fyllas med vatten och orsaka stora läckage.

En invändig takavvattning med brunnar på taket i ränndalarna löper också risk att renssilarna på brunnarna kan sättas igen av löv, mossa. Det kan orsaka att vatten blir stående i ränndalarna, vilket i sin tur riskerar att frysa vintertid samt orsaka skador på tätskiktet. Stående vatten riskerar även att stiga till så höga nivåer att det rinner in i byggnaden via lågt belägna trösklar på dörrar vid terrasser med mera. Taket måste därför förses med en överfyllnadsfunktion i form av ett bräddavlopp som leder bort vattnet från taket om brunnarna sätter igen, och bräddavloppet måste utformas så att höjden på bräddavloppet dels understiger eventuella trösklar och krön, dels klarar att leda bort de vattenmängder som kan förväntas vid skyfall.

Det kan finnas många orsaker till att avvattningssystemet fungerar otillräckligt eller på annat sätt skadar byggnaden. Det kan exempelvis handla om

• eftersatt underhåll, vilket lett till att löv, skräp och saker som slängts upp på taket blockerat avvattningsbrunnarna
• svårupptäckt läckage i invändiga stuprör eller kondens på de invändiga rören vid nederbörd
• bristfällig anslutning mellan avvattningsbrunn och takets tätskikt
• frysskador vid kall väderlek
• bristfälligt bräddavlopp som gör att igensatta brunnar inte upptäcks eller att avvattningen blir otillräckligt vid skyfall
• påbyggnad och ombyggnad av fastigheten som ökar vattenbelastningen i förhållande till vad som var avsett från början.

Lär dig mer om hur fukt transporteras och beter sig i luft och material i webbutbildningen ”Fukt – Så funkar det”, se länk i ”Relaterad information”.

Konsekvenser för byggnaden

Om kritiska fukttillstånd överskrids kan byggnaden drabbas av exempelvis:

• mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial
• rötskador som kan leda till försvagningar och förändringar i trämaterial
• rostangrepp på metaller
• estetiska skador, som fuktfläckar i innertak och väggar.

Konsekvenser för inomhusmiljön

Skador på byggnadsmaterialet kan ge upphov till föroreningar, som i sin tur kan nå och påverka inomhusmiljön via till exempel luftrörelser. Det kan leda till exempelvis:

• besvärande lukt inomhus
• försämrad luftkvalitet inomhus.

Läs mer om hur inomhusmiljön kan påverka personers hälsa kopplat till luftkvalitet och mikrobiologiska skador, se länk i ”Relaterad information”.

Att tänka på när du gör en riskanalys

När du gör en riskanalys behöver du värdera dels sannolikheten för att en skada inträffar, dels konsekvensen av skadan. Här nedan presenteras exempel på faktorer som påverkar sannolikhet respektive konsekvens.

Faktorer som påverkar sannolikheten för en skada:

• takets lutning, inklusive krypning i takkonstruktionen som ändrar lutningen över tid
• nederbördsmängd
• vindutsatthet
• avvattningssystemets kapacitet
• temperaturskillnader, vilket kan leda till frysning eller kondens
• tätskiktets motstånd mot stående vatten
• sekundära avvattningssystem, om det primära avvattningssystemet inte fungerar.

Faktorer som påverkar konsekvensen av en skada:

• kritiskt fukttillstånd för ingående byggnadsmaterial
• konstruktionens förmåga att torka ut efter uppfuktning och behålla sina ursprungliga egenskaper.

Läs mer om hur du gör en riskbedömning på webbsidan ”Riskbedömning i praktiken”, se länk i ”Relaterad information”.

Det här kan du göra för att minska risken

Här får du exempel på möjliga åtgärder som kan minska risken i olika skeden.

När byggnaden projekteras:

• Ta hänsyn till att omkringliggande vegetation; till exempel ökar träd risken för igensatta avvattningsbrunnar.
• Se till att det finns en sekundär takavvattning som tar över när det primära avvattningssystemet inte fungerar.
• Säkerställ att vattennivåer på taket vid hög belastning inte når över tätskiktets uppvik till andra byggdelar eller trösklar vid terrasser.
• Ta hänsyn till takets eventuellt framtida nedböjning vid val av fall och placering av takbrunnar.
• Detaljprojektera anslutningar mellan avvattningsbrunnar och tätskikt.
• Komplettera och riskbedöm valda detaljlösningar med hänsyn till lokala förutsättningar.
• Komplettera vid behov handlingar med specifika kontroller för riskfyllda moment.

När byggnaden byggs:

• Kontrollera och dokumentera montage av tätskikt i anslutningar till brunnar och detaljer.
• Prova avvattningssystemet genom att spola på taket.
• Komplettera vid behov handlingar med specifika kontroller för riskfyllda moment.

När byggnaden förvaltas:

• Rensa avvattningssystemen regelbundet, till exempel hängrännor och brunnar på taket. Glöm inte markbrunnarna och sandfällor i marken med anslutning till takavvattningen.
• Kontrollera regelbundet att bräddavloppet fungerar.
• Kontrollera att det inte finns några läckage längs avvattningssystemet, till exempel hängrännor som inte ansluter till stuprör eller att stuprör inte ansluter till markledningen.
• Säkerställ att anslutningen till tätskikt är korrekt vid renovering av avvattningssystem.