Övriga kommuner – driver mycket av det minskade underskottet på bostadsmarknaden

Utvecklingen att fler kommuner bedömer balans eller överskott på bostadsmarknaden drivs främst av kommuner utanför storstadsregionerna, där balans eller överskott blir allt vanligare, det visar bostadsmarknadsenkäten (BME) 2026. I vissa segment, särskilt nyproducerade och dyrare hyresrätter samt bostäder i mindre orter, är utbudet större än efterfrågan. Det leder till vakanser, svåruthyrda lägenheter och försvagad ekonomi i såväl allmännytta som privata bestånd. Sammantaget kan det finnas gott om bostäder, men brist på bostäder i rätt lägen, standard och prisnivå.

Läget på bostadsmarknaden i kommunen som helhet

Det är framför allt kommungruppen övriga kommuner som driver utvecklingen mot fler bedömningar av både balans och överskott på bostadsmarknaden. En majoritet av de kommuner som i dag bedömer balans i kommunen som helhet tillhör gruppen övriga kommuner, särskilt kommuner med färre än 25 000 invånare. Både i övriga större och övriga mindre kommuner har underskottet minskat samtidigt som balans och överskott blivit vanligare, särskilt i de mindre kommunerna.

I de övriga större kommunerna – 34 kommuner utan högskola eller universitet utanför storstadsregionerna med fler än 25 000 invånare – anger nu 25 kommuner balans, fyra underskott och fem överskott. Jämfört med föregående år, då fem kommuner bedömde underskott, 27 balans och endast en överskott, innebär detta en ökning av antalet kommuner som bedömer överskott.

I de övriga mindre kommunerna – 175 kommuner utan högskola eller universitet utanför storstadsregionerna med färre än 25 000 invånare – är förändringen mer uttalad. Antalet kommuner som bedömer underskott i kommunen som helhet har minskat från 61 till 42, samtidigt som antalet kommuner som anger balans har ökat från 70 till 85. Andelen kommuner som uppger överskott ligger kvar på en hög nivå, 45 kommuner i år jämfört med 41 föregående år, vilket också är mer än en fördubbling jämfört med för två år sedan då 21 kommuner angav överskott. Tre kommuner i denna grupp har inte besvarat frågan.

Överskottet – ett problem

I kommunernas fritextsvar framgår tydligt att överskott på bostadsmarknaden är ett problem. Kommuner beskriver hur utbudet i vissa segment är betydligt större än efterfrågan. Det gäller både nyproducerade och dyrare hyresrätter och bostäder på mindre orter. Detta leder, enligt kommunerna, till vakanser, svåruthyrda lägenheter och en ”mättnad” på marknaden. Flera kommuner lyfter att detta urholkar ekonomin i både allmännytta och privata bestånd, vilket i sin tur minskar möjligheterna att underhålla, anpassa eller ställa om beståndet och att bygga de bostäder som faktiskt behövs. Kommunerna betonar också att överskottet ofta sammanfaller med ett underskott på ”rätt” bostäder – till exempel större, prisrimliga hyresrätter, markplansbostäder eller tillgänglighetsanpassade bostäder för äldre – vilket gör att flyttkedjor uteblir trots att det finns gott om bostäder.

Läget på centralorten och i kommunens övriga delar

I både övriga större och övriga mindre kommuner är underskottet fortsatt tydligast på centralorterna, men andelen kommuner som bedömer underskott har minskat samtidigt som balans och överskott blivit vanligare, särskilt i de mindre kommunerna.

I gruppen övriga större kommuner bedömer nu nio kommuner underskott på centralorten, jämfört med 14 förra året. Samtidigt anger 20 kommuner balans (17 föregående år) och fem överskott (tre i fjol). I kommunernas övriga delar är läget mer stabilt: 24 kommuner uppger balans, något färre än förra året, medan fem kommuner (oförändrat) anger överskott.

I gruppen övriga mindre kommuner är förändringarna mer omfattande. På centralorten anger nu 59 kommuner underskott, ned från 73 föregående år och 98 året dessförinnan. Samtidigt bedömer 65 kommuner balans och 48 överskott, att jämföra med 59 respektive 40 kommuner förra året. I kommunernas övriga delar har antalet kommuner som uppger underskott minskat från 41 till 29, medan 103 kommuner nu anger balans (97 förra året) och 39 överskott, upp från 34. Sammantaget pekar utvecklingen mot minskat underskott och ökande balans och överskott, särskilt i de mindre kommunerna.

Bedömning av bostadsmarknadsläget om tre år

Bland övriga kommuner – både större och mindre – bedömer en växande andel att bostadsmarknaden om tre år kommer att vara i balans, samtidigt som underskotten väntas minska och överskotten öka något. I gruppen övriga större kommuner räknar en klar majoritet med balans i kommunen som helhet om tre år, medan en mindre andel bedömer fortsatt underskott. På centralorterna väntas läget förbättras något jämfört med i dag, men underskott kvarstå. I kommunernas övriga delar dominerar bedömningen balans, med en svag förskjutning mot överskott jämfört med föregående år.

I de övriga mindre kommunerna är förändringarna större. Underskottet i kommunen som helhet väntas minska tydligt, samtidigt som allt fler kommuner bedömer balans eller överskott. På centralorterna bedöms visserligen fortsatt ett relativt stort underskott, men även här minskar det successivt. I kommunernas övriga delar är det nu framför allt balans som förväntas, men allt fler förväntar sig överskott.

Efterfrågan på upplåtelseformer och bostadsstorlekar under kommande tre år

Bland övriga kommuner, både större och mindre, bedöms efterfrågan under de kommande tre åren främst rikta sig mot medelstora lägenheter (två till fyra rum och kök) samt större bostäder i äganderätt. Då det gäller hyresrätter väntas framför allt två till tre rum och kök efterfrågas i de övriga större kommunerna. De övriga mindre kommunerna bedömer att alla storlekar kommer att efterfrågas, men med en tyngdpunkt på två till tre rum och kök. För bostadsrätter bedöms i de övriga större kommunerna främst tre till fyra rum och kök vara mest efterfrågade, medan de övriga mindre kommunerna pekar ut två till fyra rum och kök. När det gäller äganderätter är bilden likartad i båda grupperna.

Övriga större kommuner

	1 r.o.k	2 r.o.k	3 r.o.k	4 r.o.k	5 r.o.k eller större	Kan ej bedöma
Hyresrätt	8	18	24	16	9	2
Kooperativa hyresrätter	1	5	4	1	0	25
Bostadsrätt	5	13	25	21	4	3
Äganderätt	0	1	8	28	21	6
Ägarlägenheter	0	0	0	1	1	28
Annat	2	2	0	0	0	25
Summa	17	40	73	82	45	102

Övriga mindre kommuner

	1 r.o.k	2 r.o.k	3 r.o.k	4 r.o.k	5 r.o.k eller större	Kan ej bedöma
Hyresrätt	45	104	126	81	33	10
Kooperativa hyresrätter	5	11	14	4	2	128
Bostadsrätt	12	46	88	59	21	55
Äganderätt	1	1	32	108	96	36
Ägarlägenheter	1	6	10	8	7	126
Annat	5	6	7	4	2	124
Summa	52	169	275	263	171	481

Behovstillfredsställelse

Sett till behovstillfredsställelsen bedömer både övriga större och mindre kommuner att bostadsbehoven i genomsnitt är tämligen väl tillfredsställda, med ett snitt kring 3,8 på den sexgradiga skalan. I övriga större kommuner har fyra kommuner angett en tvåa, sex en trea, 16 en fyra och åtta en femma, medan inga kommuner anger vare sig en etta eller sexa. Genomsnittet uppgår därmed till 3,82, en minskning från 4,0 föregående år. Övriga större kommuner är därmed den enda kommungruppen som har fått ett lägre snitt 2026 jämfört med föregående år.

I övriga mindre kommuner har 13 kommuner angett en etta eller tvåa, 109 en trea eller fyra och 47 en femma eller sexa, med sex kommuner som inte svarat. Här ligger genomsnittet på 3,86, upp från 3,6 förra året, vilket gör övriga mindre kommuner till den kommungruppen med högst genomsnittlig behovstillfredsställelse.

Mått på behovsbaserad bostadsbrist

Bland övriga kommuner använder en betydande andel numera mått på behovsbaserad bostadsbrist i planeringen för bostadsförsörjningen. Likartade typer av mått används i de två kommungrupperna. I övriga större kommuner uppger 19 kommuner att de använder sådana mått, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med föregående år, och vanligast är trångboddhet samt ett kombinationsmått av ansträngd boendeekonomi och trångboddhet. I övriga mindre kommuner anger 92 kommuner att de använder något mått på behovsbaserad bostadsbrist i sin planering, en tydlig ökning från 79 kommuner föregående år. Även här dominerar trångboddhet samt ett kombinationsmått av ansträngd boendeekonomi och trångboddhet.

Prioriterade hushållstyper och hushåll som är svåra att lösa boendesituationen för

Bland övriga kommuner prioriterar de flesta inte någon särskild hushållstyp i planeringen för bostadsförsörjningen, samtidigt som ensamstående med barn ofta lyfts fram som en grupp som är svår att lösa situationen för. I de övriga större kommunerna uppger 24 av 34 kommuner att de inte prioriterar någon särskild hushållstyp. Sex kommuner anger att de prioriterar övriga hushåll, ofta med fokus på bostäder för äldre. Samtidigt svarar 12 kommuner att ingen särskild grupp upplevs som svårare att lösa bostadssituationen för, medan 10 kommuner anger att ensamstående med barn är svårast att lösa situationen för.

I de övriga mindre kommunerna anger 118 av 175 kommuner att de inte prioriterar någon särskild hushållstyp i planeringen, men här är det också en växande grupp – 33 kommuner, jämfört med 20 föregående år – som uppger att de prioriterar sammanboende med barn. När det gäller vilka hushåll som är svåra att lösa boendesituationen för svarar 89 kommuner att ingen särskild grupp upplevs som svårare, medan 24 kommuner anger ensamstående med barn och 48 övriga hushåll.

Typ av bostäder det främst råder behov av och hinder för att få bostadsbehoven tillgodosedda

Bland övriga kommuner bedöms behoven i hög grad kretsa kring bostäder med rimliga boendekostnader, bostäder för seniorer och tillgänglighetsanpassade bostäder. I många kommuner anges även bostäder i markplan med tillgång till uteplats. I de övriga större kommunerna anger 26 kommuner att det främst behövs bostäder med rimliga boendekostnader respektive bostäder för seniorer, följt av stora och tillgänglighetsanpassade bostäder. I de övriga mindre kommunerna uppger 103 kommuner att det främsta behovet är bostäder för seniorer, 99 kommuner bostäder med rimliga boendekostnader och 95 kommuner tillgänglighetsanpassade bostäder.

När kommunerna beskriver vilka hinder som gör att personer inte får sina bostadsbehov tillgodosedda är bilden relativt likartad i de två kommungrupperna. I båda uppger en klar majoritet att det saknas bostäder av viss hustyp, storlek eller i rätt lägen (26 respektive 112 kommuner), samt att många hushåll saknar ekonomiska förutsättningar för att efterfråga de bostäder som finns (20 respektive 81 kommuner). Endast ett fåtal kommuner bedömer att det inte finns några hinder alls (en respektive 21 kommuner). Därutöver lyfts i viss utsträckning också hyresvärdars krav och bedömning av inkomster, långa kötider samt andra typer av hinder. Dessa anges dock betydligt mer sällan än brist på lämpliga bostäder och hushållens svaga ekonomi.

Bostadsbyggande i övriga kommuner

Utvecklingen skiljer sig åt mellan övriga större kommuner och övriga mindre kommuner, men både ekonomiska och demografiska faktorer begränsar bostadsbyggandet i båda.

Övriga större kommuner – låg nivå 2025

Under 2025 påbörjades sammanlagt cirka 2 700 bostäder i övriga större kommuner, enligt preliminär statistik från SCB i februari 2026. Av dessa tillkom omkring 2 600 genom nybyggnad och cirka 100 som nettotillskott genom ombyggnad.  

Det innebar en tydlig nedgång – ungefär 38 procent färre lägenheter än året innan – och motsvarade 2,2 bostäder per 1 000 invånare. Sammantaget låg bostadsbyggandet därmed på en låg nivå, trots att många av kommunerna samtidigt ser fortsatt behov av bostäder med rimliga boendekostnader och bostäder för äldre.

Övriga mindre kommuner – lågt utfall och utgångspunkt för uppgång    

I de övriga mindre kommunerna, med färre än 25 000 invånare, har bostadsbyggandet under de senaste åren legat på en låg nivå. Den nivån utgör utgångspunkten för de ökningar som kommunerna bedömer de kommande åren.  

I analysen av bostadsmarknadsläget framgår att många av de övriga mindre kommunerna i dag bedömer balans eller överskott på bostadsmarknaden i kommunen som helhet. Samtidigt beskriver flera kommuner fortsatta behov av bostäder med rimliga boendekostnader och bostäder för seniorer, vilket är bakgrunden till att de nu räknar med ett ökat bostadsbyggande.

Övriga större kommuner – viss uppgång från låg nivå

De 34 övriga större kommunerna bedömer att bostadsbyggandet ökar något de kommande åren, men från en låg nivå.  

Kommunerna räknar med att det kommer påbörjas cirka 3 000 bostäder genom nybyggnad 2026. Jämfört med nivån 2025 skulle det innebära en uppgång med omkring 14 procent. För 2027 bedömer kommunerna att cirka 3 400 lägenheter påbörjas, vilket skulle motsvara en ökning med ungefär 15 procent jämfört med 2026, men fortfarande en lägre nivå än 2024.  

Utöver nybyggnad kan det tillkomma ett mindre nettotillskott genom ombyggnad av befintliga byggnader.

Övriga mindre kommuner – kraftig uppgång i prognoserna

I de övriga mindre kommunerna väntar sig kommunerna en betydligt kraftigare uppgång. De 175 kommunerna i gruppen bedömer sammantaget att det påbörjas cirka 3 900 bostäder 2026. Enligt kommunernas egna bedömningar motsvarar det en ökning med omkring 46 procent jämfört med 2025.  

Kommunerna bedömer att antalet påbörjade bostäder fortsätter att öka även 2027. Jämfört med 2026 räknar de med en uppgång med cirka 49 procent. Sammantaget skulle antalet påbörjade bostäder i så fall vara omkring 118 procent högre 2027 än det var 2025. Även här kan det tillkomma ett visst nettotillskott genom ombyggnad utöver nybyggnad.  

Med utgångspunkt i kommunernas genomsnittliga träffsäkerhet under perioden 2020–2024, där utfallet blev 53 procent av det förväntade antalet påbörjade bostäder, är dessa prognoser sannolikt överskattningar av bostadsbyggandet, framför allt för 2027.  

Övriga större kommuner – hyresrätter fortsatt viktiga

Hyresrätter i flerbostadshus bedöms fortsatt utgöra en stor del av byggandet i de övriga större kommunerna. I genomsnitt räknar kommunerna med att 54 procent av alla påbörjade bostäder 2026 är hyresrätter i flerbostadshus, 20 procent bostadsrätter och 27 procent småhus.  

För 2027 väntas 40 procent av de påbörjade bostäderna vara hyresrätter i flerbostadshus, 29 procent bostadsrätter och 30 procent lägenheter i småhus. Hyresrätter bedöms alltså vara fortsatt viktiga, samtidigt som både bostadsrätter och småhus ökar sin andel av det planerade byggandet.

Övriga mindre kommuner – småhus och bostadsrätter driver uppgången

I de övriga mindre kommunerna väntas småhus och bostadsrätter spela en särskilt stor roll i uppgången.  

I genomsnitt bedömer kommunerna att 45 procent av alla påbörjade lägenheter 2026 är hyresrätter i flerbostadshus, 12 procent bostadsrätter i flerbostadshus och 43 procent lägenheter i småhus. För 2027 väntas 34 procent av de påbörjade bostäderna vara hyresrätter i flerbostadshus, 26 procent bostadsrätter, omkring 1 procent ägarlägenheter i flerbostadshus och 39 procent lägenheter i småhus.  

Sammantaget innebär detta att småhus och bostadsrätter bedöms stå för en stor del av den förväntade ökningen i de övriga mindre kommunerna, medan hyresrätternas andel minskar något över tid.

Hinder för bostadsbyggandet i övriga kommuner

I både övriga större och övriga mindre kommuner dominerar ekonomiska faktorer när kommunerna beskriver vad som begränsar bostadsbyggandet. I många kommuner förstärks detta av ett vikande befolkningsunderlag och begränsade kommunala resurser.

Ekonomiska begränsningar i övriga större kommuner

I de övriga större kommunerna anger 88 procent av kommunerna höga produktionskostnader som en viktig begränsning. Svårigheter för privatpersoner att få lån eller möta hårda lånevillkor uppges av 76 procent, och svårigheter för byggherrar att få långivare eller hårda lånevillkor av 65 procent.  

Därtill anger 50 procent av kommunerna avsaknad av statliga stöd för bostadsbyggande som en begränsning. Avsaknad av statliga stöd för bostadsbyggande är ett svarsalternativ som tillkommit i 2026 års enkät.  

Vikande befolkningsunderlag pekas ut av 47 procent av kommunerna som en begränsande faktor. Denna faktor har ökat betydligt i betydelse jämfört med året innan och speglar att många av de övriga större kommunerna upplever en svag eller negativ befolkningsutveckling.

Hinder och resursbrist i övriga mindre kommuner

I de övriga mindre kommunerna förstärks bilden av ekonomiska begränsningar. Här uppger 79 procent höga produktionskostnader som en begränsande faktor, 61 procent svårigheter för privatpersoner att få lån eller hårda lånevillkor och 52 procent avsaknad av statliga stöd för bostadsbyggande.  

Vikande befolkningsunderlag anges av 49 procent av kommunerna. Dessutom uppger 48 procent svårigheter för byggherrar att få långivare eller hårda lånevillkor, och 39 procent lyfter som en viktig begränsning att kommunen och/eller det allmännyttiga bostadsföretaget saknar ekonomiska resurser eller möjligheter till bostadsbyggande.  

Sammantaget innebär detta att många av de övriga mindre kommunerna både har begränsade resurser att själva initiera bostadsbyggande och samtidigt möter en svagare efterfrågan från marknadsaktörer, inte minst i lägen där befolkningsunderlaget minskar.

Samlad bild – höga kostnader, vikande underlag och begränsad efterfrågan

Sammanfattningsvis är det i båda kommungrupperna kombinationen av höga produktionskostnader, svåra finansieringsvillkor, vikande eller svagt befolkningsunderlag och begränsade kommunala resurser som begränsar bostadsbyggandet. I de övriga större kommunerna tar detta sig uttryck i ett lågt byggande 2025 och relativt försiktiga ökningar i kommunernas bedömningar för 2026–2027.  

I de övriga mindre kommunerna är bilden mer dubbel. Å ena sidan räknar kommunerna med en tydlig uppgång i byggandet, särskilt av småhus och bostadsrätter. Å andra sidan pekar en stor andel kommuner på vikande befolkningsunderlag och begränsade resurser som viktiga hinder.  

Mot bakgrund av att många övriga mindre kommuner redan i dag bedömer balans eller överskott på bostadsmarknaden innebär detta att förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart bostadsbyggande varierar kraftigt. I vissa kommuner kan ett ökat byggande bidra till att möta behovet av bostäder med rimliga boendekostnader och bostäder för seniorer, medan andra riskerar att få ett växande överskott i delar av beståndet om nyproduktionen inte anpassas till befolkningsutveckling och efterfrågan.