Skydd av kulturvärden
Bestämmelser om skydd av kulturvärden används på allmän plats för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas. På kvartersmark används bestämmelserna för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Bestämmelser om skydd av kulturvärden
Byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden, tomter och allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Detta krav gäller oavsett om det finns bestämmelser om detta i detaljplan eller inte. Utöver detta förvanskningsförbud kan kommunen i en detaljplan ange bestämmelser som kan ge ytterligare skydd av kulturvärden. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan användas på både kvartersmark och på allmän plats.
8 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och
2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska användas och utformas. Lag (2014:900) .
16 §
I en detaljplan får kommunen
1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .
13 §
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.
Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.
15 § Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på allmän plats tillämpas för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på kvartersmark tillämpas för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Tabell 7.15 Skydd av kulturvärden, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Tabell 7.16 Skydd av kulturvärden, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Skydd av kulturvärden på kvartersmark
På kvartersmark kan bestämmelser om skydd av kulturvärden användas för att skydda särskilt värdefulla byggnader och bygglovspliktiga anläggningar samt byggnader som i sig inte är särskilt värdefulla, men ligger inom ett område av den karaktären. Även särskilt värdefulla tomter kan skyddas genom bestämmelser om skydd av kulturvärden. Det kan vara såväl en parkanläggnings struktur och dess utformning, som detaljer som markbeläggning och rumsskapande vegetation. Även murar, trappor, räcken och liknande kan skyddas om de utgör en väsentlig del av tomtens kulturvärden.
Skydd av kulturvärden på allmän plats
På allmänna platser kan bestämmelser om skydd av kulturvärden användas för att skydda särskilt värdefulla miljöer. Det rör sig framförallt om parker, gator eller torg. Skyddet kan avse utformningen av markbeläggningar och planteringar som till exempel alléer. Det kan även avse olika typer av byggnadsverk som till exempel stolpar, skyltar, trappor, statyer, murar, portar och grindar. Däremot går det inte att skydda lösa föremål som till exempel parkbänkar. I vissa fall kan det även handla om byggnader på allmänna platser som till exempel kiosker eller paviljonger. (jfr prop. 1985/86:1 sid 582)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Bevara eller bibehålla till sin utformning
Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan användas för att ställa krav på att befintligt material ska bevaras, alltså att något ska finnas kvar. Vid användningen av frasen "ska bevaras" i en planbestämmelse menas att något, till exempel en speciell markbeläggning på allmän plats, ska finns kvar. En sådan bestämmelse innebär alltså att markbeläggningen inte får tas bort, eller förändras. Planbestämmelsen innebär därför också ett indirekt krav på underhåll för att markbeläggningen ska ha kvar sina värden.
Bestämmelsen kan även användas för att ställa krav på att en viss utformning ska bibehållas om det medför höga kostnader för underhåll eller ett speciellt utförande. Det måste då av bestämmelsen tydligt framgå vilka karaktärsdrag eller värden det är som ska bibehållas. Då används formuleringen "ska bibehållas till sin utformning" som innebär att markbeläggningen i sig kan vara möjlig att ersätta, men den nya markbeläggningen ska ges samma utformning som den ursprungliga.
Bestämmelserna kan omfatta såväl exteriör som interiör och kan avse utformning, material, teknik och underhåll. Den enda begränsningen av vad som kan regleras är att bestämmelser om skydd av kulturvärden ska ha betydelse för bevarandeinsatsen som helhet. Det finns inget som hindrar att det finns många olika bestämmelser om skydd av kulturvärden för ett och samma byggnadsverk. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 581 f)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Bestämmelser om skydd av kulturvärden och rivningsförbud
Det går endast att skydda det som är befintligt
En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan enbart användas för befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden, tomter och miljöer på en specifik plats. Bestämmelsen kan alltså inte användas för att reglera tillkommande bebyggelse eller miljöer, eller för att återställa bebyggelse eller miljöer till ursprungligt skick. Bestämmelserna kan inte heller användas för en byggnad som ska återuppbyggas efter till exempel en brand.
15 § Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på allmän plats tillämpas för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på kvartersmark tillämpas för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Tabell 7.15 Skydd av kulturvärden, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Tabell 7.16 Skydd av kulturvärden, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Att flytta en byggnad räknas som att riva och att uppföra den på nytt. En kulturhistoriskt värdefull byggnad som ska flyttas kan därför inte heller skyddas genom planbestämmelser på den nya platsen innan flytten är genomförd. Om planens syfte är tydligt och byggnadsverkets värde är tydliggjort i planbeskrivningen, så ger det ett gott stöd för att hävda byggnadsverkets värden genom det generellt gällande förvanskningsförbudet även utan bestämmelse i detaljplanen. Finns det ändå ett behov av bestämmelser om skydd av kulturvärden för byggnaden kan en sådan bestämmelse införas genom planändring i ett senare skede.
Skillnad mellan bestämmelser om skydd av kulturvärden och varsamhetsbestämmelser
För att värna värdefull bebyggelse i detaljplan kan kommunen använda varsamhetsbestämmelser eller bestämmelser om skydd av kulturvärden. Bestämmelser om skydd av kulturvärden får endast användas för särskilt värdefull bebyggelse. Dessa bestämmelser ställer mer långtgående krav på fastighetsägaren än varsamhetsbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan också leda till ersättningsrätt vilket inte varsamhetsbestämmelser kan göra. Ofta är det tillräckligt att använda varsamhetsbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden bör endast användas för sådant som inte kan regleras genom till exempel varsamhetsbestämmelser.
17 § Bestämmelser om varsamhet ska tillämpas på allmän plats och kvartersmark för att reglera vilka karaktärsdrag och värden hos befintliga byggnader och bygglovspliktiga anläggningar som varsamheten speciellt ska inriktas på.
Tabell 7.19 Varsamhet, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Tabell 7.20 Varsamhet, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Eftersom någon ersättning till markägaren inte kan utgå för varsamhetsbestämmelser, får sådana bestämmelser inte innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Med hänsyn till skillnaden i ersättningsreglerna ska det av planhandlingarna tydligt framgå om en reglering är en bestämmelse om skydd av kulturvärden eller en varsamhetsbestämmelse. (jfr prop. 1994/95:230 sid 88)
10 §
Om kommunen i en detaljplan inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 8 § 1 eller 16 § 3 eller i områdesbestämmelser inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 42 § andra stycket, har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen medför.
Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Första och andra styckena gäller inte bestämmelser om rivningsförbud. För sådana bestämmelser gäller i stället 7 §. Lag (2014:900) .
En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan reglera att ett befintligt material ska bevaras. Vid användningen av frasen "ska bevaras" i en planbestämmelse menas att något, till exempel en dörr från 1800-talet, ska finns kvar. En sådan bestämmelse innebär alltså att dörren inte får tas bort, eller förändras. Bestämmelsen ställer också krav på underhåll för att dörren ska ha kvar sina värden. En varsamhetsbestämmelse tydliggör i stället vilka karaktärsdrag och värden som ska värnas och bibehållas till sin utformning. Formuleringen "ska bibehållas till sin utformning" innebär att dörren i sig kan vara möjlig att ersätta, men den nya dörren ska ges samma utformning som den ursprungliga. Krav som innebär speciellt och kostnadskrävande underhåll eller utförande går inte att reglera med varsamhetsbestämmelser. Om kravet på att bibehålla vissa karaktärsdrag och värden innebär att kommunen behöver reglera en metod eller material som är kostnadskrävande ska bestämmelse om skydd av kulturvärden användas. Fastighetsägaren kan ha rätt till ersättning vid krav som innebär kostnadskrävande åtgärder. (jfr prop. 1994/95:230 sid 88)
Bestämmelser om skydd av kulturvärden innebär 8:13-byggnader eller 8:13-områden
Det kan finnas ett behov av att i en detaljplan fastslå att ett område eller en byggnad är ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde eller byggnad som omfattas av förbud mot förvanskning enligt plan- och bygglagen, PBL, 8 kap. 13 §. Det finns inte något lagstöd för att införa en planbestämmelse som har till enda syfte att fastslå att byggnaden, tomten eller bebyggelseområdet är särskilt värdefullt. Sådana byggnader eller områden kallas ofta för en 8:13-byggnad eller ett 8:13-område. En bestämmelse om skydd av kulturvärden får dock enbart anges för byggnader eller områden som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. När en detaljplan med en bestämmelse om skydd av kulturvärden har vunnit laga kraft får det därför anses vara avgjort att de aktuella byggnaderna eller områdena är särskilt värdefulla och omfattas av PBL 8 kap. 13 §.
16 §
I en detaljplan får kommunen
1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .
13 §
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.
Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.
Ofta inte lämpligt att reglera särskilda arbetstekniker
En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan reglera att kostnadskrävande arbetstekniker ska användas, till exempel att trä ska hyvlas för hand eller bearbetas med ett särskilt verktyg. Ofta är det dock inte lämpligt att formulera bestämmelser på det sättet. Det är i stället bättre att tydliggöra vilket slutresultat som ska uppnås. Detta eftersom olika tekniker för att uppnå ett visst resultat utvecklas fortlöpande och det är svårt att förutse vilka tekniker som kommer att finnas tillgängliga. Det är då bättre att i planbeskrivningen ge exempel på tekniker som finns för att uppnå den utformning och slutresultat som planbestämmelsen föreskriver. För att visa på detta kan illustrationer, bilder och jämförande exempel användas. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 581 f)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Motivera i planbeskrivningen
Bestämmelser om skydd av kulturvärden måste tydligt ange vilka karaktärsdrag eller värden det är som ska bevaras eller bibehållas till sin utformning.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Skälet till att skydd av kulturvärden regleras ska anges och motiveras i planbeskrivningen. Av planens syfte ska det kortfattat framgå vilka värden på platsen som gett upphov till regleringen av skydd av kulturvärden. I planbeskrivningen behöver kommunen också redovisa de överväganden och slutsatser som har gjorts i planarbetet och som har lett till planbestämmelsernas utformning. Motiveringen till bestämmelserna kan utgå från bebyggelseinventeringar och kulturmiljöprogram som kommunen tagit fram. Texten kan kompletteras med foton på detaljer som anses vara särskilt värdefulla, förtydligande kartskisser och planritningar samt illustrationer över exempelvis byggnadsdetaljer eller byggnadsdelar. Information som färgkoder, ursprung och sammansättning på material eller tillverkningsmetod kan också redovisas, liksom överväganden och ställningstaganden som har gjorts i översiktsplanen.
1 § I planbeskrivningen ska kommunen redovisa detaljplanens syfte. Detaljplanens syfte ska kortfattat uttrycka vad detaljplanen ska möjliggöra samt vilka värden på platsen eller i omgivningen som detaljplanens reglering ska förhålla sig till.
Utökad lovplikt
I en värdefull miljö kan det ibland finnas behov av att kombinera en bestämmelse om skydd av kulturvärden med en bestämmelse om ändrad lovplikt. Genom att utöka lovplikten ges byggnadsnämnden möjlighet att kontrollera att planbestämmelsen om skydd av kulturvärden följs.
23 § Bestämmelser om ändrad lovplikt ska tillämpas på allmän plats och kvartersmark för att minska eller öka omfattningen av kraven på bygg-, rivnings- eller marklov. Bestämmelser om ändrad lovplikt ska alltid preciseras med vad som avses.
Tabell 7.32 Ändrad lovplikt, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Tabell 7.33 Ändrad lovplikt, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Det är möjligt att utöka lovplikten för underhåll och ändring av sådana byggnader, lovpliktiga anläggningar samt bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
13 §
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.
Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.
8 §
Utöver det som följer av 2-7 §§ krävs det bygglov i den utsträckning som framgår av
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. det som kommunen för ett område som utgör en värdefull miljö
a) i en detaljplan har bestämt i fråga om att vidta en åtgärd som avses i 4 § första stycket 3 eller 4 a-4 c §§,
b) i en detaljplan eller områdesbestämmelser har bestämt i fråga om att underhålla eller ändra ett byggnadsverk eller bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §,
3. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt i fråga om att utanför en sammanhållen bebyggelse vidta åtgärder som avses i 6 § första stycket 1 och 2,
4. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt i fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller liknande näring,
5. det som kommunen i en detaljplan eller områdesbestämmelser har bestämt i fråga om att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 11 kap.
11 § 1 miljöbalken,
6. det som kommunen i en detaljplan har bestämt i fråga om att i området färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial,
7. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt i fråga om att i området byta en byggnads färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller vidta någon annan åtgärd som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende,
8. det som kommunen i en detaljplan har bestämt i fråga om en sådan tillbyggnad som avses i 5 a §,
9. det som kommunen i en detaljplan har bestämt i fråga om en sådan åtgärd som avses i 3 c §.
Första stycket 4 och 5 gäller endast om det finns särskilda skäl för en bygglovsprövning. Lag (2018:1324) .
Ändrad lovplikt för att värna om ett områdes kulturvärden
För flera bygglovsbefriade åtgärder finns det möjlighet att återinföra lovplikten med planbestämmelser. För de flesta av de så kallade attefallsåtgärderna gäller dock inte lovbefrielsen för åtgärder som vidtas på ett byggnadsverk, en tomt eller inom ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt, det vill säga på en 8:13-byggnad eller inom ett 8:13-område. I dessa fall behöver därför inte lovplikten återinföras med planbestämmelse.
4 a §
Trots 2 § krävs det inte bygglov för att, i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus, uppföra eller bygga till en byggnad som
1. avses utgöra antingen en särskild bostad
(komplementbostadshus) eller en komplementbyggnad,
2. tillsammans med övriga byggnader som har uppförts på tomten med stöd av denna paragraf inte får en större byggnadsarea än
30,0 kvadratmeter,
3. har en taknockshöjd som inte överstiger 4,0 meter,
4. inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, och
5. i förhållande till en järnväg inte placeras närmare spårets mitt än 30,0 meter.
Det krävs inte heller bygglov för att ändra en komplementbyggnad till ett sådant komplementbostadshus som avses i första stycket.
En åtgärd som avses i första eller andra stycket får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det. Sådan åtgärd får även vidtas närmare spårets mitt än
30,0 meter om järnvägens infrastrukturförvaltare medger det. Lag (2020:589) .
4 b §
För en- eller tvåbostadshus krävs det trots 2 § inte bygglov för att
1. göra högst en tillbyggnad som inte har en större bruttoarea än 15,0 kvadratmeter, som inte överstiger bostadshusets taknockshöjd och som inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, eller
2. på ett bostadshus som saknar takkupor bygga högst två kupor eller på ett bostadshus som redan har en takkupa bygga ytterligare en takkupa, där takkuporna får uppta högst halva takfallet och det inte innebär något ingrepp i den bärande konstruktionen.
En åtgärd som avses i första stycket 1 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.
Första stycket gäller inte för ett sådant bostadshus som utgör ett komplementbostadshus. Lag (2014:477) .
4 c §
För enbostadshus krävs det trots 2 § inte bygglov för att i byggnaden inreda ytterligare en bostad. Detta gäller dock inte för ett sådant bostadshus som utgör ett komplementbostadshus. Lag (2014:477) .
4 d §
En åtgärd som avses i 4 a-4 c §§ får inte vidtas utan bygglov
1. om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt att åtgärden kräver bygglov, eller
2. på byggnader eller inom bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 §.
En åtgärd som avser ett komplementbostadshus enligt 4 a §, en åtgärd enligt 4 b § första stycket 1 eller 4 c § får inte vidtas utan bygglov inom eller i anslutning till sådana områden som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken om det är fråga om flygplatser och övnings- eller skjutfält. Lag (2014:477) .
Hantering av bygglovsbefriade åtgärder i detaljplan
Andra planbestämmelser i värdefulla miljöer
Med planbestämmelser som på olika sätt reglerar omfattning, placering och utformning kan kommunen ta tillvara ett områdes kulturvärden genom att ny bebyggelse anpassas till befintlig struktur, utformning och stadsbild. Med bestämmelser om placering kan kommunen reglera hur nya byggnader ska placeras i förhållande till exempelvis gata, fastighetsgräns eller andra byggnader. Med bestämmelser om utformning och omfattning kan till exempel höjd och bredd på byggnader regleras. Utformningen kan även regleras genom bestämmelser om material och färg. Det går även att ange att en byggnad ska ha, respektive inte får ha, vissa detaljer och byggnadsdelar som till exempel balkonger eller skorstenar.
I värdefulla områden där det inte krävs lika långtgående skydd som uppnås genom bestämmelser om skydd av kulturvärden kan det räcka med varsamhetsbestämmelser. Byggnader kan även skyddas mot rivning genom bestämmelser om rivningsförbud.
I ett område med särskilda värden är det ofta lämpligt att kombinera bestämmelser om skydd av kulturvärden med varsamhetsbestämmelser. Då kan specifika detaljer skyddas med bestämmelser om skydd av kulturvärden medan varsamhetsbestämmelser kan användas för att värna värden och karaktärsdrag.
Bestämmelser om skydd av kulturvärden och rivningsförbud
Ersättning
Om kommunen använder bestämmelser om skydd av kulturvärden kan den som äger en fastighet som berörs ha rätt till ersättning av kommunen för den ekonomiska skada som bestämmelsen medför. Rätten till ersättning gäller endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av fastigheten. Eftersom bestämmelser om skydd av kulturvärden kan utlösa krav på ersättning är det viktigt att den enskilda bestämmelsen är tydlig så att fastighetsägaren kan bedöma vilka merkostnader som eventuellt uppkommer.
10 §
Om kommunen i en detaljplan inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 8 § 1 eller 16 § 3 eller i områdesbestämmelser inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 42 § andra stycket, har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen medför.
Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Första och andra styckena gäller inte bestämmelser om rivningsförbud. För sådana bestämmelser gäller i stället 7 §. Lag (2014:900) .
I planer där bestämmelser om skydd av kulturvärden används får kommunen förelägga den som kan drabbas av skadan att anmäla sitt anspråk på ersättning eller inlösen. Föreläggandet görs innan antagandet och de som berörs ska ha minst två månader på sig att inkomma med sina anspråk. Vid ett föreläggande får kommunen inte anta detaljplanen innan tidsfristen löpt ut.
26 §
Om ett förslag till detaljplan kan medföra en sådan skada som avses i 14 kap. 7, 10 eller 12 §, får kommunen förelägga den som kan komma att drabbas av skadan att inom en viss tid anmäla sitt anspråk på ersättning eller inlösen.
Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att rätten till ersättning annars kan gå förlorad.
Föreläggandet ska innehålla upplysningar om förslagets innebörd.
Tidsfristen för anmälan ska bestämmas till minst två månader. En bestämmelse om att kommunen inte får anta planen innan tidsfristen har löpt ut finns i 28 §.
28 §
Om kommunen har meddelat ett föreläggande enligt 26 §, får kommunen inte anta detaljplanen innan tidsfristen för anmälan av anspråk har löpt ut. Lag (2014:900) .
Om kommunen inte använder ett föreläggande för att ta reda på ersättningsanspråk har den som berörs möjlighet att anmäla anspråk om ersättning för uppkommen skada. Grundregeln är att anspråket ska göras inom två år från det att planen har fått laga kraft. I dessa fall ska kommunen, när detaljplanen har fått laga kraft, antingen med en kungörelse eller med ett skriftligt meddelande underrätta de fastighetsägare som kan ha rätt till ersättning.
32 §
När beslutet att anta detaljplanen har fått laga kraft ska kommunen
1. på planhandlingarna anteckna det datum då planen fick laga kraft och, om ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje stycket har meddelats, det datum då förordnandet meddelades,
2. inom två veckor skicka planen, planbeskrivningen och fastighetsförteckningen enligt 8 § till länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten, och
3. med en kungörelse på det sätt som anges i 11 d § eller med ett skriftligt meddelande underrätta de fastighetsägare som kan ha rätt till ersättning enligt 14 kap. 5, 6, 7, 9, 10 eller 11 § och dem som enligt 14 kap. 12 § kan ha motsvarande rätt till ersättning samt i underrättelsen upplysa om innehållet i 15 kap. 5 §. Lag (2021:752) .
5 §
I fall som avses i 14 kap. 3-7 och 9-13 §§ ska talan väckas inom två år från den dag då det beslut som talan grundas på vann laga kraft.
I fall som avses i 14 kap. 2 och 8 §§ ska talan väckas inom två år från den dag då den åtgärd som talan grundas på utfördes.
En talan får dock väckas senare än som anges i första och andra styckena, om skadan inte rimligen kunde förutses inom tvåårsperioden.
För allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap ska kommunen ansvara för underhållet. Kommunen har rätt att lösa in och är alltid skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark som ska användas som allmän plats där kommunen är huvudman. Vid införande av bestämmelser om skydd av kulturvärden på allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap bör det därför inte bli aktuellt med ersättning.
13 §
Kommunen får lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller
2. annat än enskilt bebyggande, om markens eller utrymmets användning för det avsedda ändamålet inte kan anses säkerställd ändå.
Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 32 a § första stycket.
Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark eller annat utrymme finns i 14 kap. Lag (2014:900) .
21 §
Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.
14 §
Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller
2. annat än enskilt byggande.
Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte om bygglov ges enligt 9 kap. 32 a § första stycket. Lag (2014:900) .
Om kommunen inför bestämmelser om skydd av kulturvärden på en allmän plats med enskilt huvudmannaskap kan detta leda till att berörda fastighetsägare kan få rätt till ersättning för skada som uppstår.
10 §
Om kommunen i en detaljplan inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 8 § 1 eller 16 § 3 eller i områdesbestämmelser inför en bestämmelse som avses i 4 kap. 42 § andra stycket, har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen medför.
Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Första och andra styckena gäller inte bestämmelser om rivningsförbud. För sådana bestämmelser gäller i stället 7 §. Lag (2014:900) .
Ersättning på grund av bestämmelser om skydd av kulturvärden
Tillämpning av planbestämmelser om skydd av kulturvärden
I lovskedet prövas bestämmelser om skydd av kulturvärden för åtgärder som kräver lov. För att byggnadsnämnden i lovskedet ska kunna avgöra om åtgärden uppfyller bestämmelsen krävs att sökanden lämnar in de handlingar som behövs. En ansökan om lov ska innehålla de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva ansökan. Det kan även behövas en redogörelse för hur det som skyddas av planbestämmelsen avses att hanteras. Redogörelsen kan till exempel beskriva vilken metod som avses användas och vilka konsekvenser det får.
21 §
En ansökan om lov eller förhandsbesked ska vara skriftlig och innehålla de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för prövningen.
En ansökan om lov ska dessutom innehålla
1. byggherrens förslag om vem eller vilka som ska vara kontrollansvariga enligt det som följer av 10 kap. 9 och
10 §§, och
2. de handlingar som krävs för beslut om startbesked enligt
10 kap., om ansökningen avser tillbyggnad eller annan ändring av ett en- eller tvåbostadshus.
Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 32 b § har använts för projektering och sökanden önskar att bygglov med stöd av 32 c § ska ges utan att vissa krav ska prövas, ska en ansökan om lov dessutom innehålla en uppgift om vilket företag som har använts. Lag (2022:1084) .
30 §
Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen, eller
b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2
§ första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen
(1970:988),
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,
3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1
§, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket,
13, 17 och 18 §§.
Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1.
Sådana åtgärder som genomförts utan bygglov med stöd av 4-4 c
§§ eller motsvarande äldre bestämmelser ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen. Lag (2018:636) .
30 a §
Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser på grund av antagande av en detaljplan enligt denna lag eller äldre bestämmelser avviker från planen, får byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att avvikelsen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 30 §
första stycket 1 b. En sådan förklaring får avse endast en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Lag (2014:900) .
Även sådant som inte kräver lov ska genomföras så att det inte strider mot planen.
2 §
Om annat inte särskilt anges i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska en åtgärd som avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats genomföras så att åtgärden inte strider mot
1. det lov som har getts för åtgärden, eller
2. om åtgärden inte kräver lov, den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området.
Åtgärder som avses i 9 kap. 4-4 c §§ får, trots första stycket
2, strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.
En åtgärd som avses i 9 kap. 4 f § får, trots första stycket
2, strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Detsamma gäller en åtgärd som avser en altan som inte kräver lov enligt 9 kap. 2 §, om åtgärden
1. vidtas inom 3,6 meter från ett en- eller tvåbostadshus eller tillhörande komplementbostadshus, och
2. inte vidtas i anslutning till en byggnad eller inom ett bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §. Lag (2019:412) .
I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna underhålls i enlighet med planbestämmelserna.
21 §
Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljplanen upphävs.
På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening som är huvudman och som ansvarar för att den allmänna platsen underhålls så att bestämmelsen om skydd av kulturvärden följs. Om inte en samfällighetsförening har bildats är det fastighetsägaren eller flera fastighetsägare gemensamt som ansvarar för de åtaganden som bestämmelsen innebär.
Bestämmelsen måste följa föreskriften
I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som kan regleras med bestämmelser om skydd av kulturvärden, vilka underkategorier som bestämmelserna ska sorteras under och vilken kod som hör till respektive underkategori. Det är endast de underkategorier och koder som räknas upp i föreskriften som får användas.
Skydd av kulturvärden, allmän plats
| Underkategori | Underkategorikod |
| Byggnad | DP_AP_Eg_SkyddKultur_Byggnad |
| Bygglovspliktig anläggning | DP_AP_Eg_SkyddKultur_ByggAnlagg |
| Byggnadsdel | DP_AP_Eg_SkyddKultur_Byggnadsdel |
| Bebyggelseområde | DP_AP_Eg_SkyddKultur_Bebyggelseomr |
| Annat skydd av kulturvärden | DP_AP_Eg_SkyddKultur_AnnatSkyddKultur |
Skydd av kulturvärden, kvartersmark
| Underkategori | Underkategorikod |
| Byggnad | DP_KM_Eg_SkyddKultur_Byggnad |
| Bygglovspliktig anläggning | DP_KM_Eg_SkyddKultur_ByggAnlagg |
| Byggnadsdel | DP_KM_Eg_SkyddKultur_Byggnadsdel |
| Bebyggelseområde | DP_KM_Eg_SkyddKultur_Bebyggelseomr |
| Tomt | DP_KM_Eg_SkyddKultur_Tomt |
| Annat skydd av kulturvärden | DP_KM_Eg_SkyddKultur_AnnatSkyddKultur |
15 § Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på allmän plats tillämpas för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på kvartersmark tillämpas för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.
Tabell 7.15 Skydd av kulturvärden, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Tabell 7.16 Skydd av kulturvärden, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Kommunen kan formulera bestämmelsen själv, så länge den ryms under någon av underkategorierna. Det går också att hämta en formulering ur Boverkets Planbestämmelsekatalog. Bestämmelser om skydd av kulturvärden bör alltid formuleras så att det tydligt framgår vad som avses med skyddet, exempelvis om det avser skydd av vissa detaljer eller ett visst underhåll. I bestämmelseformuleringen får inte hänvisning göras till andra handlingar.
Redovisning av regleringar i detaljplan
Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på plankartan. Det enda krav som måste uppfyllas är det så kallade tydlighetskravet som finns i PBL och som ställer krav på att alla regleringar som görs i en detaljplan ska vara tydliga. Tydlighetskravet är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt vilket innebär att redovisningen av regleringar i detaljplan kan göras på olika sätt så länge det tydligt framgår vad som regleras. Med den digitala teknikens hjälp är det därför möjligt att ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Redovisning enligt det allmänna rådet om redovisning av reglering i detaljplan
Ett sätt att redovisa regleringar i detaljplan är att följa Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan. Vid redovisning enligt det allmänna rådet kan en egenskapsbestämmelse om skydd av kulturvärden anges med beteckningen q på plankartan.
Vid reglering med flera olika bestämmelser om skydd av kulturvärden i samma detaljplan kan detta redovisas genom att beteckningen indexeras med en nedsänkt siffra, till exempel q1, q2 och så vidare.
Alla planbestämmelser kan redovisas i en lista med planbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan redovisas under rubriken Egenskapsbestämmelser för kvartersmark eller Egenskapsbestämmelser för allmän plats.
- 1. Gränslinjer.
- 2. Användning av allmän plats.
- 3. Användning av kvartersmark.
- 4. Användning av vattenområde.
- 5. Egenskapsbestämmelser för allmän plats.
- 6. Egenskapsbestämmelser för kvartersmark.
- 7. Egenskapsbestämmelser för vattenområde.
- 8. Genomförandetid.
Det allmänna rådet anger bara ett sätt som redovisningen kan göras för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Redovisningen kan alltså även göras på andra sätt. För att underlätta framtida tolkning av detaljplanen är det lämpligt att det framgår i detaljplanen om det allmänna rådet använts.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .