Godstransporter i detaljplanering
Med detaljplan styr kommunen vilken markanvändning som är tillåten, vilket påverkar behovet och flödet av godstransporter. Med en detaljplan går det dock inte att införa bestämmelser som riktar sig direkt till godstransportörer. För detta ändamål finns istället lokala trafikföreskrifter enligt trafikförordningen.
I en detaljplan ska kommunen bestämma markens användning i form av allmänna platser, kvartersmark och vattenområden. Genom att med planläggning reglera markens användning påverkas bland annat gatunätets struktur samt lokaliseringen av markanvändning och verksamheter som i större eller mindre grad har behov av olika typer av godstransporter. Detta har i sin tur betydelse för vilka typer och mängder av gods som behöver transporteras till olika platser och med olika trafikslag.
Antalet transporter som behövs för att tillmötesgå dessa potentiella behov av att transportera gods beror dock på vilken användning som anges, hur detaljplanen genomförs samt på hur de faktiska godstransporterna kan komma att genomföras. Ett bostadsområde kan till exempel främst förväntas generera godstransporter i form av avfallshantering och hemleveranser av paket, medan ett industriområde i högre grad kan förväntas påverka behovet av godstransporter av varor, inklusive farligt gods.
Det finns möjlighet för kommunen att precisera användningen i detaljplan. Genom att precisera användningen går det att påverka de potentiella behoven av godstransporter. Som exempel kan nämnas att det är möjligt att precisera användningen av parkeringsplats för allmän platsmark och användningen parkering för kvartersmark så att den begränsas till vissa typer av transportmedel. Det är även möjligt att precisera handel till detaljhandel av olika slag såsom till exempel handel med eller utan skrymmande varor eller till handel med livsmedel, om det finns skäl av betydande vikt.
Egenskapsbestämmelser för allmänna platser
Utformningen av allmänna platser ska alltid anges med egenskapsbestämmelser för allmän plats i de fall kommunen är huvudman. Egenskapsbestämmelser för allmän plats preciserar och avgränsar vilken miljö och vilka funktioner detaljplanen reglerar på en allmän plats. Med egenskapsbestämmelser för allmän plats är det möjligt att reglera utformningen av den allmänna platsen, placering, mark och vegetation, stängsel och utfart, skydd av kulturvärden, rivningsförbud, varsamhet samt skydd mot störningar. Av dessa egenskapsbestämmelser är det vanligtvis utformning, placering, mark och vegetation, stängsel och utfart, varsamhet samt skydd mot störningar som kan vara av betydelse för godstransporter.
Egenskapsbestämmelser för kvartersmark
Med egenskapsbestämmelser för kvartersmark kan kommunen precisera och avgränsa byggandets omfattning, fastighetsstorlek, placering, utformning, utförande, lägenhetsfördelning och storlek på lägenheter, markens anordnande och vegetation, stängsel och utfart, skydd av kulturvärden, rivningsförbud, varsamhet samt skydd mot störningar. Av dessa egenskapsbestämmelser är det vanligtvis byggandets omfattning, fastighetsstorlek, placering, utformning, markens anordnande och vegetation, stängsel och utfart, varsamhet samt skydd mot störningar som kan vara av betydelse för godstransporter.
Egenskapsbestämmelser för kvartersmark som reglerar parkering enligt 4 kap. 13 § kan användas för att garantera att det på tomten eller i dess närhet i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i enlighet med 8 kap. 9 § första stycket 4. För godstransporter kan det vara intressant att känna till att det går att skilja på parkering för lastning och annan parkering genom att använda egenskapsbestämmelsen ”Lastning [anordnande:text]” med beteckningen n#.
13 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. de krav i fråga om att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning som behövs med hänsyn till 8 kap. 9 § första stycket 4,
2. placeringen och utformningen av parkeringsplatser, och
3. att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.
9 §
En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att
1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
6. risken för olycksfall begränsas.
Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.
Genomförande av detaljplaner
Allmänna platser som kommunen är huvudman för ska vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed och gällande detaljplan. Begreppet i enlighet med ortens sed ska utläsas som att kommunen exempelvis är skyldig att hålla en likvärdig gatustandard inom likartade planområden. Detta är av betydelse för godstransporters framkomlighet.
18 §
Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.
Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.
När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.
För bygglov krävs enligt 8 kap. 9 och 10 §§ PBL att en obebyggd tomt som ska bebyggas, ska ordnas så att det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon. Enligt 8 kap. 10 § PBL gäller detta i skälig utsträckning även om tomten är bebyggd.
9 §
En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att
1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
6. risken för olycksfall begränsas.
Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.
10 §
Det som gäller i fråga om utrymme för parkering, lastning och lossning och om friyta i 9 § första stycket 4 och andra stycket ska i skälig utsträckning också tillämpas om tomten är bebyggd.
Parkering – ett effektivt verktyg för hållbar stadsutveckling
Enligt 8 kap. 9 § punkt 3 PBL ska en tomt som ska bebyggas ordnas så att det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter. Av förarbetet till ÄPBL förtydligas att med ”nödvändiga transporter” avses både person- och godstransporter.
- Prop. 1985/86:1 sidan 518: ”Det föreskrivs även att nödvändiga gods- och persontransporter skall kunna ske till bebyggelsen på tomten och att utryckningsfordon skall kunna ta sig till och från byggnaden på tomten”.
Det krävs bygglov för att anordna, flytta eller väsentligt ändra parkeringsplatser utomhus. Det gäller inte enbart parkeringsplatser för persontransporter utan också parkeringsplatser även om de enbart är avsedda för lastning och lossning[1].
Trafikföreskrifter och PBL
Med stöd av 10 kap. 1 § Trafikförordningen (1998:1276) kan kommunen besluta om lokala trafikföreskrifter. Inte bara sådana trafikföreskrifter som påverkar godstrafiken direkt, utan även sådana som påverkar annan trafik, vilket i sin tur indirekt kan påverka framkomligheten för godstrafik. Vissa typer av lokala trafikföreskrifter kan enbart länsstyrelsen besluta om. Det gäller bland annat trafikföreskrifter rörande transporter av farligt gods.
Översiktsplanläggning och detaljplaneläggning kan behöva samordnas med beslut om lokala trafikföreskrifter och vice versa. I sådana fall behöver detta framgå av översiktsplanen eller av detaljplanens planbeskrivning. Det är dock inte möjligt att reglera lokala trafikföreskrifter enligt plan- och bygglagen exempelvis genom detaljplan.