Bedömning av översvämningsrisk

En grundläggande utgångspunkt är att ny bebyggelse i så stor utsträckning som möjligt ska lokaliseras till områden som inte riskerar att översvämmas. Det är dock nödvändigt att det finns en flexibilitet i tillämpningen av de grundläggande utgångspunkterna. Vid bedömningen av om översvämningsrisker hanteras på ett godtagbart sätt, måste de specifika förutsättningarna som gäller för den aktuella planen beaktas.

Översvämningsrisk

Det är risken för översvämning som ska bedömas för att avgöra om bebyggelsen blir olämplig. Översvämningsrisken utgörs av två komponenter, dels hur sannolik en översvämning kan förväntas vara och dels vilka negativa konsekvenser en översvämning kan förväntas innebära. Att skapa sig en uppfattning om dessa komponenter är en förutsättning för att bedöma risken som följer av kommunens beslut.

I vissa fall kan det vara relativt enkelt att kvalitativt bedöma och eventuellt avfärda risken för översvämning genom att bara studera platsens förutsättningar med avseende på läge, topografi och avsedd markanvändning. I andra fall kan det krävas utförliga utredningar och ett kvantitativt underlag för att bedöma risken.

Viktiga förhållanden att beakta är topografiska förhållanden som lågpunkter och instängda områden, grundvattenytans nivå och markytans läge och nivå i förhållande till sjöar, vattendrag och hav. Förväntade effekter av ett förändrat klimat ska beaktas.

Bedöma sannolikheten för översvämning

För att bedöma översvämningsrisken behövs en uppfattning om hur troligt en översvämningssituation kan förväntas uppstå. Någon form av uppskattning av sannolikheten för översvämning måste göras. Att kvantitativt beräkna sannolikheter för översvämning kan vara komplext och förenat med många osäkerheter. Det kan till exempel handla om att kombinera sannolikheter för flera olika mer eller mindre oberoende företeelser såsom att höga vattenstånd i hav, sjöar eller vattendrag sammanfaller med ett kraftigt skyfall.

I de enklaste fallen krävs inga djupare utredningar eller avancerade analyser för att avgöra om sannolikheten för översvämning är så pass låg att planerad markanvändning kan ses som lämplig med avseende på risken för översvämning. Detta kan vara fallet då området inte är beläget vid något ytvatten och om nivåförhållanden och topografi i och i kring planområdet tydligt medger att markområdet kan avvattnas så att varken planområdet eller angränsande områden tar skada. Detta förutsätter bland annat att området inte ligger i en lågpunkt eller ett instängt område. Enklare lågpunktsanalyser kan här vara till hjälp, vilket länsstyrelsen kan upplysa kommunen om under planprocessen.

Vid sjöar eller vattendrag där det finns översvämningskarteringar är nivån för beräknat högsta flöde ett bra riktmärke att ta fasta på. Ovanför nivån för beräknat högsta flöde kan oftast sannolikheten för en översvämning från sjön eller vattendraget bedömas vara så låg att ingen ytterligare utredning behövs med avseende på sjön eller vattendraget. Men även i dessa områden kan det fortfarande vara nödvändigt att bedöma översvämningsrisken från skyfall och möjligheterna att avvattna området. Översvämningar kan också påverka markens stabilitet och förutsättningar för ras, skred och erosion, varför det kan finnas ett behov att utreda dessa frågor trots att ingen direkt översvämningsrisk föreligger.

I många fall är förutsättningarna sådana att det inte direkt går att avgöra att sannolikheten för översvämning är tillräckligt låg för att avfärda översvämningsrisken. Mer eller mindre avancerade utredningar kan då krävas. Det kan röra sig om olika utredningar eller översvämningskarteringar av sjöar, vattendrag, hav och nederbörd, eller kombinationer av dessa. Även grundvattenytans nivå i förhållande till markytan är av betydelse för att bedöma sannolikheten för översvämning. I de fall bebyggelse och byggnadsverk placeras under markytan krävs särskilda analyser.

Platsspecifika förhållanden kan påverka sannolikheten

Platsspecifika förhållanden kan ibland ha stor betydelse för sannolikheten för en viss typ av översvämning, exempelvis genom lokala fenomen som vågeffekter och vinduppstuvning. Hur stora vågeffekterna blir beror bland annat på kustens lutning och material, bottendjup och hur öppen kuststräckan är. Vinduppstuvningen beror bland annat på topografiska förhållanden och bottendjup. Denna typ av lokala förhållanden beaktas normalt inte i de nationella underlagen för sjöar och hav och måste således hanteras på annat sätt, exempelvis genom platsspecifika beräkningar eller tillräckliga säkerhetsmarginaler vid användningen av underlagen.

För att bedöma översvämningsrisken kan följande aspekt behöva beaktas:

• Finns det lokala platsspecifika förhållanden som har betydelse för sannolikheten för en översvämning i förhållande till regionala och nationella underlag?

Grundvattenytans betydelse

Grundvattenförhållanden och markens vattenmättnadsgrad i och kring planområdet påverkar sannolikheten för översvämning på flera sätt. Om grundvattennivån är nära markytan finns en risk för att ändrade grundvattenförhållanden i framtiden kan göra att området permanent står under vatten eller att området är mycket svårt att dränera. Särskilt gäller detta i kustnära områden, då en stigande havsnivå även leder till stigande grundvattennivå i strandnära lägen.<