Färgsättning - en motor för hjärnan

I förskolor och skolor kan färgsättningen bidra till att skapa platser och rum för koncentration och inlärning, liksom för återhämtning och fysisk aktivitet. Färg kan också användas för att öka orienterbarheten såväl utomhus som inomhus. Barn och elevers arbeten som visas upp bidrar till den totala andelen färg i miljön, vilket är viktigt att ha i åtanke när färgsättningen planeras.

Att tänka på vid gestaltningen

Inomhus

• Färg och ljus samspelar och behöver därför gestaltas tillsammans av personer med rätt kompetens (exempelvis en inredningsarkitekt och en ljuskonsult).
• En färgstark, enfärgad vägg och i övrigt vita eller mycket ljusa väggar är ett sätt att skapa balans mellan visuell stimulans och lugn för öga och sinne i en lärmiljö.
• Barn och elever bidrar med färg till miljön genom teckningar och andra alster som exponeras i rummen. Genom att välja enfärgat, det vill säga undvika mönster på väggar och fasta inventarier, kan det som visas upp komma till sin rätt utan att skapa ett så kallat visuellt buller (för mycket visuell stimulans).
• Hur starkt vi reagerar på olika färger är individuellt. Det är bra om graden av visuell stimulans går att variera vid behov, antingen i rummet som helhet eller på särskilda platser genom att till exempel dra för en gardin eller skärm.
• Rum och platser som har ett nära samband med varandra - exempelvis inom en avdelning eller en hemvist – kan ges en liknande färgsättning för att göra det lättare att orientera sig i miljön.
• För personer med synnedsättning är kontraster viktiga. Byggnadsdetaljer som exempelvis dörrar och/eller dörrfoder med en ljushetskontrast mot golv och väggar gör dem lättare att uppfatta. Ljusa fönsterväggar och fönstersnickerier minskar risken för bländning.

Förskolan inomhus

• Leksaker bidrar till den totala andelen färg i miljön.
• Färger fungerar som ett slags språk innan det verbala språket är fullt utvecklat. Det blir lättare för små barn att orientera sig i miljön om varje avdelning inklusive dörr eller kapprum ges en egen färg.

Färgernas påverkan på människan

Varma och kalla färger påverkar våra känslor och vår sinnesstämning olika. Genom att kombinera rätt färger kan vi påverka graden av koncentration och produktivitet. Enligt arkitekten och psykologen Karl Ryberg skapar färger som påminner om naturen ett lugn i människans hjärna. Vi mår bäst av en färgglad balans – hjärnan blir lagom stimulerad och håller sig pigg av färgglada saker som utgör blickfång mot en i övrigt enhetlig bakgrund (i naturen till exempel färgglada blommor som står ut mot skogens jämna grönska eller bergens grå toner). Är det däremot starka färger överallt i en miljö blir hjärnan överstimulerad och får svårt att sortera bland intrycken. Detta kan leda till koncentrationssvårigheter. (Ryberg, 1999) En helt vit miljö gör oss understimulerade, vilket kan leda till rastlöshet och koncentrationssvårigheter (Barrett et al., 2015).

Yngre barn dras instinktivt till starka, iögonfallande färger – ett biologiskt beteende som delvis fostras bort när vi blir äldre. Färger fungerar som ett slags språk innan det verbala språket är fullt utvecklat. Gult signalerar exempelvis att något vill ha vår uppmärksamhet. (Ryberg, 1999)

Färg och arkitektur

Färg används för att förstärka materialitet och form och tydliggöra rumsliga indelningar och rumssamband. Färgsättningen kan förstärka rummets och byggnadens karaktär och göra det unikt i förhållande till andra rum och byggnader om så önskas. Färg kan också skapa tydlighet kring vilka rum och platser som har ett nära samband med varandra.

Hur färgerna upplevs påverkas av det ljus som når dem. Det kan handla om dagsljus från olika väderstreck, och om variationer över dygnet och året. Kulörtonerna blir kallare i ljus från norr och varmare i ljus från söder. En blåaktig vägg upplevs alltså som blåare i ljus från norr, medan gulröda färger dämpas. Det motsatta gäller för söderljus. Belysning kan användas för att förstärka eller kompensera dessa effekter. Färgsättning och ljusplanering behöver därför göras parallellt.

Att välja färg för en miljö betyder inte nödvändigtvis att arbeta med målade ytor. Även materialen i sig har färg, vilket blir tydligt om olika naturmaterial som sten, trä och metall jämförs. Att färgsätta är en konst i sig och kräver rätt kompetens (exempelvis en inredningsarkitekt för inomhusmiljön) för att miljöerna ska nå sin fulla potential.

Färgsättning i förskolor och skolor

Färg fungerar som en motor för hjärnan och kan användas i förskolan och skolan för att bidra till en önskvärd stämning eller aktivitetsgrad. Färg kan också användas för att göra det lättare att orientera sig i byggnaden eller på gården. Rum och platser som har ett nära samband med varandra - exempelvis inom en avdelning eller en hemvist – kan då ges en liknande färgsättning.

I forskningsstudien ”Clever classrooms” (Barrett et al., 2015), som genomfördes i grundskolor i Storbritannien, var färger och färgsättning en av parametrarna som studerades. Forskarna intresserade sig för färgsättningens påverkan på elevernas inlärning och välmående, bland annat genom att studera graden av uppmärksamhet och ögontrötthet hos eleverna i olika typer av lärmiljöer. Sambandet mellan väggfärg och total väggyta i ett rum fanns vara kurvlinjärt – varken vita väggar med få färginslag eller en stor andel väggyta med stark färg gynnade inlärningen. Studien slår fast att det mest gynnsamma är att ha en färgstark, enfärgad fondvägg och att lämna resterande väggar vita eller mycket ljusa. Den betonar även vikten av att räkna med färgglada mattor eller annan färgstark inredning och elevernas arbeten som hängs upp på väggarna när den totala andelen färg i ett rum bedöms.

En visuell miljö som fungerar för alla

Ett rum för koncentration och inlärning behöver vara lugnt för ögat och sinnet och inte skapa ett ”visuellt buller” som påverkar förutsättningarna att fokusera. Den visuella miljön i förskolan och skolan måste fungera för alla, och färgsättningen spelar då en viktig roll. Exempelvis kan rött vara stimulerande, men kan också verka uppjagande för känsliga eller mycket aktiva barn och elever. Hur starkt vi reagerar på olika färger är individuellt, och pedagogernas observationer av enskilda barns reaktioner och beteenden spelar en viktig roll. Det är bra om graden av visuell stimulans går att variera vid behov, antingen i rummet som helhet eller på särskilda platser genom att till exempel dra för en gardin eller skärm.

För personer med synnedsättning är kontrastfärger i miljön viktiga för orienterbarheten. Kontraster i ljushet mellan olika byggnadsdetaljer kan skapas med hjälp av olika färger och material. En ljus färg som kombineras med en mörkare på exempelvis golv- och dörrlister, runt större glaspartier, ledstänger, trappsteg, tryckknappar och handtag gör miljön lättare att läsa av. En skillnad på minst 0.40 enligt NCS-systemet (Natural Color System) ger en god ljushetskontrast (se faktaruta nedan). Med hjälp av en ljushetsmätare ser man tydligt om de färger man planerar att använda kontrasterar tillräckligt tydligt mot varandra. Viktigt är att vid mätningen använda materialprover som har den yta och struktur som den färdiga byggnadsdelen kommer att ha, annars blir resultatet missvisande. (Till exempel reflekterar en blank yta mer ljus än en matt eller räfflad yta.) Färgvalet behöver planeras tillsammans med belysningen för att åstadkomma en så god synmiljö som möjligt. (Newman, 2009)

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd - avsnitt 8:232, 8:2322, 8:351

8:232 Trappor, ramper och balkonger

Trappor och ramper i eller i anslutning till byggnader ska utformas så att personer kan förflytta sig säkert.

Allmänt råd För att trappan ska få en säker utformning bör man ta hänsyn till trappans lutning och längd samt måttförhållandet mellan trappstegens höjd och djup. Lutningen i gånglinjen bör inte ändras inom samma trapplopp. Enstaka trappsteg med avvikande höjd bör inte förekomma. Där det inte går att undvika bör trappstegen tydligt markeras. Stegdjupet i trappor bör vara minst 0,25 meter, mätt i gånglinjen. För utformning av ramper se avsnitt 3:1422. Trappor som är bredare än 2,5 meter bör delas i två eller flera lopp med räcken eller ledstänger. Trappor, utom i småhus och inom enskilda bostadslägenheter i flerbostadshus, bör förses med kontrastmarkeringar så att personer med nedsatt synförmåga kan uppfatta nivåskillnaderna. En trappas nedersta plansteg och motsvarande del av framkanten på trappavsatsen vid översta sättsteget i varje trapplopp bör ha en ljushetskontrast på minst 0.40 enligt NCS (Natural Color System). Markeringarna bör göras på ett konsekvent sätt inom byggnaden.

Figur 8:232 Kontrastmarkering av trappa

(BFS 2014:3). Trapplanen bör ha minst samma bredd som trappan. Dörrar på trapplan bör placeras så att det inte blir svårt att passera. I flerbostadshus bör trapplan vara minst 1,5 meter djupa. Inom enskilda bostadslägenheter bör trapplan vara minst 1,3 meter. Vangstycken, socklar, räcken, ledstänger och dylikt bör inte på någon sida inkräkta mer än högst 100 mm på trapploppens bredd. Avståndet mellan begränsningsväggarna och trapploppens sidor bör vara högst 50 mm.

Trappor och ramper från bostadslägenheter och övriga utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt ska utformas så att transport av sjukbår blir säker. Detta gäller dock inte om transporten kan ske med hiss eller någon annan lyftanordning.

Allmänt råd Raka trappor, som leder till fler än två bostadslägenheter, uppfyller föreskriftens krav på säker transport av sjukbår om trapploppen har en minsta bredd på 1,20 meter. Vinklade eller svängda trappor kan behöva större svängradie.

Trappor, ramper, balkonger och dylikt i utrymmen där barn kan vistas, ska utformas så att risken för barnolycksfall begränsas.

Allmänt råd Öppningar mellan plansteg i trappor bör vara högst 100 mm. I bostadslägenheter bör trappor vara utformade så att grindar kan monteras i trappans övre och nedre del. 8:2322 Ledstänger

Ramper och trappor ska ha balansstöd i form av ledstänger. Ledstängerna ska vara lätta att gripa om.

Allmänt råd Ramper och trappor i publika lokaler bör ha ledstänger på båda sidor. Andra ramper och trappor som har fler än tre steg, bör ha ledstänger på båda sidor. Lägre ramper och trappor bör ha minst en ledstång. Inom en bostadslägenhet får vinklade och svängda trappor, som är högst 0,9 meter breda, anordnas utan inre ledstång, om det i stället finns en spaljé, mittstolpe eller dylikt som går lätt att gripa om. Ledstänger bör sitta på 0,9 meters höjd. Det bör vara möjligt att hålla i ledstången även förbi infästningen. De bör löpa förbi trappan eller rampens början och slut med minst 30 cm. Ledstänger i publika lokaler och trapphus i flerbostadshus bör ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor. Där en kontinuerlig ledstång inte fungerar på grund av utrymmets särskilda användning, t.ex. läktare, kan en alternativ utformning av balansstödet göras som motsvarar ledstångens funktion. 8:351 Skydd mot sammanstötning

Stora glasytor i dörrar samt glasytor som kan förväxlas med dörrar eller öppningar ska vara tydligt markerade.

Allmänt råd Markeringarna bör avvika mot bakgrunden och vara synliga för både stående och sittande personer.