Diskrimineringslagen
Diskrimineringslagen omfattar diskriminering i form av bristande tillgänglighet i den fysiska miljön. Lagen syftar till att ge människor med olika funktionshinder möjlighet att delta i samhället på likvärdiga villkor.
Diskrimineringslagen
I diskrimineringslagen (2008:567) finns sex olika diskrimineringsgrunder. En av dem är bristande tillgänglighet som infördes som en ny form av diskriminering i lagen 2015. Förbudet mot bristande tillgänglighet gäller bland annat i hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet. Detta innebär att om en byggnad där vård bedrivs inte är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning kan fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren behöva ändra byggnaden så att den blir tillgänglig. Ett sätt att undvika kostsamma ändringar i efterhand är att använda sig av universell utformning, det vill säga att byggnader som uppförs är tillgängliga och användbara för alla när de uppförs. I propositionen för gestaltad livsmiljö framgår att miljöer ska gestaltas så att de är tillgängliga för alla. En systematisk tillämpning av universell utformning och design, som säkerställer att miljöer, produkter och tjänster fungerar för personer i alla åldrar och med olika funktionsförmågor, bör därför vara ambitionen. Riksdagen har även beslutat om ett mål för funktionshinderspolitiken. För att målet ska uppnås har regeringen även fastställt fyra inriktningar för genomförandet av denna politik, varav en av inriktningarna är just principen om universell utformning.
(jfr prop. 2017/18:110 sid 23 och 14)
4 §
I denna lag avses med diskriminering
1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till
- de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,
- varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt
- andra omständigheter av betydelse,
4. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
5. sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet,
6. instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon på ett sätt som avses i 1-5 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag. Lag (2014:958) .
5 §
Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen
(2010:800) eller annan utbildningsverksamhet
(utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget. Lag (2014:958) .
13 §
Diskriminering är förbjuden i fråga om
1. hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet,
2. verksamhet inom socialtjänsten, och
3. stöd i form av färdtjänst och riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag. Lag (2012:673) .
13 a §
Förbudet mot diskriminering i 13 § 1 och 2 som har samband med kön hindrar inte att kvinnor och män behandlas olika, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Lag (2012:673) .
13 b §
Förbudet mot diskriminering i 13 § som har samband med ålder hindrar inte
1. tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder, eller
2. annan särbehandling på grund av ålder om särbehandlingen har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Lag (2012:673) .
